En jävla grejardag i en sköjares liv.

(null)Fr v t h, oputsat fönster, putsat fönster. Jag älskar världen.

Har grejat som en liten tok idag.

Tagit upp tyskan igen. ”Vrålat Hilfe!” så fort tillfälle ges.
Ringt till arbetsförmedlingen. Behöver hjälp med att få ordning på mina omeriterade papper så jag kan söka några jobb som jag har hittat på platsbanken (eller om det var pantbanken…hmmm).
Min platsförmedlare sa att jag kunde komma ner på ett seminarium för att få i ordning på mina papper. Ett Cv-seminarium. Ge mig sanningsserum. Dumskalleträff låter inte lika tjusigt som seminarium, men det betyder troligtvis samma förbenade sak. Tackade nej.
Jag sa till henne att jag går ner till arbetsförmedlingen oanmäld och tvingar någon att hjälpa mig med papperna. Hon sa att det nog skulle gå bra…
Tänkte även fråga henne om hon har provat att gå runt i mina kläder. Kände att jag inte ville att hon skulle gå runt i mina kläder så jag lät bli.

Morsan ringde innan. Hon stod i ett provrum på Lindex.
”Gud vad dålig mottagning det är i provrummet!”
”Jaaa…kanske du ska gå ut från provrummet då?”
”Ja det gör jag. Där är en soffa. Där sätter jag mig. Nu hörs det bättre. Men gud vad de kacklar här, ungdomarna! Hallå hörrni!!! Nej, jag får ringa senare. Du hör ju själv!”

Håller på att installera Windows10 för andra gången idag. Installationen ställer märkliga frågor ibland. Som tex ”När gick du runt i flanellskjorta sist?” eller ”Har du varit i Pajala någon gång under de sista dagarna?”
Är dessa frågor av relevansos?
Vad mer viktigt är att den bad mig att förbereda en tom cd-skiva för säkerhetskopiering. Nu när installationen snart skall vara färdig har den bara hoppat över detta moment. Kanske den bara glömde av?
Jag får vad jag tål. Tror inte Windows 10 varken tycker om mig eller min svindator. Den har nämligen det arbetsnamnet, min dator: Svindatorn!

Har även hunnit med att se klart en film som jag inte orkade se färdigt igår. (tysk såklart om DDR/GDR-tiden. ”Barbara” – Se den! Finns på Svtplay två dagar till. Fantastisk), ätit två gånger, duschat, handlat, rättat till thö balls, diskat, drattat i mig tre ostämda fölköl, krossat en lampskärm i glas, pratat med siss och just det…putsat fönster.
Insåg därmed genast när fönsterputsningen var klar, att det finns en värld därute. Det är väl bra?
Eller som syrran sa: ”Du har flyttat från ett smog-område i Polen till ett smogfritt landskap kallat Västra Götaland.”
Tycker det är fantastiskt med ganska små insatser som ger enorma resultat.
Jag får nästan erektion när jag tänker på det!
Dock är världen där ute. Bara ett kristallklart fönster mellan mig och världen. Den vill åt mig och det finns inget jag kan göra åt det…

(null)Kanske Windows 10 tycker om mig lite ändå. Kanske Windows 10 inte diggar att jag putsar fönster istället för datorskärm?

Ett styck huvudbry.

(null)Vad är det som sker under trädet nedanför mitt köksfönster?

Vad gör människan? Letar hon daggmask eller kontaktlinser? Låtsas hon vara vardagsrumsbord eller parkbänk? Sniffar hon på hundkiss eller ångrar hon sig? Gräver hon efter kattguld? Är hon glad eller ledsen eller är hennes mamma stins på SJ? Är hon på väg att åla sig ner till Willys? Hånglar hon med en osynlig sköjare? Funderar hon på om hon ska äta smygomelett eller syltbrax? Är hon en illa kamouflerad papparazzi? Har hon en undulat som heter Pengu? Planerar hon ett skutt till Öland eller till Avenyn? Stretchar hon sin vad eller vad för något?

Alla dessa frågor som hopar sig. Inga svar.
Nej, jag blir inte klok på det.

En bajslektion och en brakskit.

Jag har eftermiddagsbajsat. Gud vad skönt det var!
Om man känner sig trasslig i tarmarna eller kass i magen skall man titta på sitt bajs. Detta lärde jag mig en gång av en doktor i Fyrans morgonprogram.
-Titta på ditt bajs, sa han. Ser det bra ut i fasthet och form och färg så är allt bra.
Det hela lät lite som en grundlektion i färg & form. Väntade spänt på att han skulle djupdyka i bajsets struktur, men det uteblev.
Så nästa gång kära medborgare. Nästa gång ni känner er lite tjyvens i kappsäcken, titta på edert bajs.
Själv verkade jag må kanon. Åtminstone när jag tittade ner i porslinskålen.

Efter kneget igår stannade jag till vid Avenyn för att käka. Gick förbi en Sibylla helt utan någon kö. Gick till Burger King istället. Ringlande köer med människor med sjögång. Vände i dörren. Gick tillbaka till Sibyllan. En snubbe i kö bara. Bravo. Medan jag stod där och funderade över vad jag skulle ha dök det plötsligt upp ett helt gäng i gråa, spetsiga filthattar. En av dem trängde sig bara förbi mig samtidigt som han slött sa i mitt öra:
-Äh, du står ändå inte i kö va…
Det var alltså ingen fråga. Det var ett påstående.
Innan jag hade hunnit blinka hade hela filthatt-skocken bufflat sig förbi mig. Jävla typer. Jag stod kvar ett tag och blängde med öppen käft som det sönderarbetade fån jag var. Plötsligt, från ingenstans släppte en av filthattarna en ljudlig brakskit. Han flinade nöjt och skevt. Då vände jag på klacken och gick.
Asså, sicket fölk.
Jag gick över till kebabhouse mitt emot. Fick mig en kebabrulle. Satte mig ner. Tittade på filthattarna rakt över gatan. De var i full färd med att byta hattar med varann. Trots att alla bar likadana hattar.
Jag hann ta tre bett på min kebabrulle, sen fick jag springa till bussen.
Smaklig måltid…

Slutar om en stund. Kan tänkas att jag åker ner till andra lång och tager några bärs bara för att jag är värd det.
Och för all del, är det någon från datingsidan som nu läst detta inlägg. Skicka iväg ett mail, så kanske vi kan ses över en gammeldansk och prata om Rickard Sjöbergs vita tänder…

Kramp.

Jag har kramp i ringfingret. Det har jag aldrig haft förut. Jag gissar på vätskebrist och dricker därför en massa vatten.

Igår utspelade sig en av de mest lugna och tysta dagarna på jobbet som jag har upplevt på väldigt lång tid. Jag tänkte att om det alltid hade varit så hade jag kanske inte funderat på att säga upp mig.
Idag är det raka motsatsen på jobbet. Det är som att befinna sig i ett ljudligt avgrundshelvete sju våningar ner. Min brukare brötar och harklar konstant och hela tiden. Ingenting fungerar. Det är sjukt tungjobbat. Då brukar jag få kramp i huvudet och i själen. Och i hjärtat. Jag väntar på att det ska säga poff, och så börjar det rinna blod ut ur öronen på mig.

Andra ställen man få kramp i är vaden. Jag har vaknat av att jag får slå bort krampen med knytnäven. Tårna kan också gilla att få kramp ibland. Då får man ta en promenad till att krampen släpper.

Av äkta kärlek kan man få kramp i hjärtat. Kärlekskramp. Den är inte så vanligt förekommande. Är kärlekens kramp av olycklig art hjälper inga promenader. Eller något annat heller för den delen.

Kramp i förståndet kan man få av hur samhället ser ut med allt sitt hat och alla sina elakheter skapat av hatiska och elaka människor.

Mycket kramp blir det…
Nu hoppade krampen över i långfingret. 

Pannkakor och tomheten.

Har börjat steka pannkakor i tid och otid. Det kan vara min nya grej. Tog 43 år innan jag gjorde det på eget bevåg. Kanske låter efterblivet. Bukowski har ju sagt att han utförde oralsex första gången i 50-års åldern. Ur det perspektivet känns det rätt okej att jag steker pannkakor första gången i 40-års åldern. Allra första gången var alltså förra veckan. Har på något sätt klarat mig tidigare genom att andra har stekt pannkakor som jag sen ätit. Nu är det dåligt med andra människor i mitt hem eftersom det bara är jag som bor här.
Nästa gång någon har klivit in i mitt liv kan jag säga: ”Ska jag steka lite pannkakor åt dig?”

Den här kvällen har vigts åt att äta fyllda paprikor hos morsan. Efter en timme blev jag dålig i magen. Pang sa det så fick jag springa på toaletten. Andra gången kändes det som jag baddade röven med en brännmanet. Lika otrevligt som det låter.
Morsan blev lite ledsen och trodde det hade med hennes mat och matlagning att göra. Jag förklarade att hennes mat inte kunde vara dålig eftersom hon inte blev dålig. Troligtvis är det någon odefinierbar ingrediens jag inte tål. Kannibalsvål kanske.
Mycket snack om mat på den här bloggen för tillfället…

Skall jobba helg. En väldigt dålig idé eftersom jag mår väldigt dåligt över detta faktum. Har aldrig mått så dåligt över att gå till jobbet som jag gör nu. Det är väldigt nära till att jag säger upp mig.

En vän sa till mig igår att jag verkar lite håglös mellan varven. Detta är dessvärre sant. Just mellan varven. En viss tomhet som inte går att styra dyker upp ibland. I vissa stunder håller den mig i järngrepp, sen släpper den mig lika plötsligt. För att komma tillbaka igen.
Kan ha (eller snarare har) att göra med min livssituation som känns som en återvändsgränd eller en rondell, fast utan avfarter.
Och just den här helgen hade det passat bra med någon slags lyckad nedfrysning. För att sedan tinas upp någon gång på söndag eftermiddag.
Någon förändring måste till…

Nej, nu ska jag kolla på en film för att sedan gå och lägga mig.
Sug och svälj. Trevlig helg.

Lite seghet i kolan.

Öööh, sitter på köttbullekällarn och dricker en kaffe efter jobbet. Helt schlaktad sa ja te daj.
Jag tittar på par som går förbi och jag tittar på kvinnor som går förbi. Sen tänker jag att kvinnan i fråga som jag ser kanske kommer hem till en bättre eller sämre hälft eller ingen hälft alls. Bara en guldfisk i en för liten skål och kalops och potatismos framför Tvn. Hon kanske tallar loss lite på sig själv och tänker på en het man innan hon släcker sänglampan och hon somnar för drömma om en man med tre bröstvårtor och en pungkula.

Det sitter en ruffig kvinna här och dricker en bärs. Det ser väldigt gott ut, men idag blir det inget sånt sköjande. Den här sommaren har det skojats så man knappt vet ut eller in. Det dåliga vädret har inte varit något hinder.

Jag har kritstrecksrandiga maffia-kalsipper på mig. Det regnar och sen regnar det inte och sen regnar det igen. Igår åt jag biff med bambuskott och idag åt jag upp resten av biffen med bambuskotten. Magen svällde upp och blev stenhård. I övrigt är jag en rätt soft dude.
Det är ungefär så mycket jag har att säga för tillfället.
Skall försöka skriva här oftare snart. Skall bara råna en kiosk först eller bryta ett ben eller sova i en ormgrop först, så jag har något riktigt raffigt att berätta.

En pizzabagare och stadens ljuvliga dofter.

Sitter på ett cafe på Södra vägen och dricker kaffe och tittar på förbipasserande Metallica-fans.
Innan satt jag på en pizzeria och tittade på förbipasserande Metallica-fans. De är överallt. Tyckte även jag såg James Hetfield cykla förbi, men det kanske var hans bror.
Har för mig att jag såg Metallica 1988, men kan också minnas fel.

Pizzabagaren hördes genom pizzerians öppna fönster och ut på uteserveringen där jag satt. Svordomar och haranger flög runt som projektiler där inne och ekade ut på gatan. De verkade ha det svettigt och stressigt därinne.
”Välkommen till helvetet! Vill du beställa?” sa han när han svarade i telefonen. Mellan varven ropade han ut genom fönstret och frågade folk om maten smakade bra. Sicken lustigkurre

Lite bakis idag. Lite ensam. Lite ledsen. Existensen är mellan varven ett grönskans träd i Gobiöknen. Ständigt sökande efter vätska…
Dagar och nätter susar förbi. Spelar ingen roll om man har trist eller kul. Tiden går fort som själve fan. Det var den sommaren. Adjöss.

Nu stänger de fiket här. Dags att packa ihop sig och hoppa hem på ett ben.

Promenerade även upp på Avenyn för att ta en buss. Det luktade bajs på hela gatan. Och nu när jag kom hem för en stund sen satte jag mig på balkongen. En sur doft klättrade in i mina näsborrar. Luften utomhus luktar lite som en fuktig och möglig källare. Det kanske är värmen som för med sig en doft av förruttnelse.

Frukost på ett fik.

Jag gjorde alltså som jag sa. Jag gick ner och åt frukost på ett fik. Eva’s Paley på Avenyjävvolen.
Jag har inte kollat jobb riktigt än och enkelresan till Mongoliet kanske får vänta till ålderns höst. Det verkar ju dumt att få ett jobb och sen bara dra till Mongoliet?!
Tyvärr var frukosten en ganska tanig historia. Två skivor bröd och fyra skivor cheddarost, juice och kaffe. Inte en grönsak så långt ögat nådde. Känns osvenskt i denna hälsosamma tid att hoppa över grönsakerna, så jag får väl berömma dem i det avseendet.
Var egentligen ute efter en frukost med hela baletten som de dammiga fiken serverade på den gamla goda tiden. Gamla tanter i vita plastförkläden bakom disken…
De har förvisso frukostbuffé här på helger (med hela baletten). Fast det är ju rätt trökigt och gå ner och äta själv. Det är i såna lägen man vill vara ihop med en tjej. Så att man alldeles flingig och brödig och kokt ägg-burpig kan gå hem och talla på varandra efter frukosten. Efter-frukosten-talleriet.

Annars i rent tvärt om språk är det ju fantastiskt att INTE ha en kvinna vid sin sida. Man behöver INTE hålla på att planera massa saker som man sen måste utföra. Man behöver INTE sitta och prata massa goja med varann. Man behöver INTE kladda ner lakanen med massa knullfläckar.
Nej, på rent tvärt om språk kan jag med största nöje sitta under parasollet på balkongen och muttra vresigt. Jag kan välja film helt själv. Jag behöver inte diskutera massa nonsens. Jag kan runke ball till dödlig oändlighet och dödsångest. Jag kan knäcka en folköl eller gå ut på krogen när jag vill och komma hem när jag vill och ligga diagonalt på mitt loft under mina bägge täcken och snarka som en tung valross.
YES, HALLELUJA!!! Själv är bäste dräng!

Nu såg jag när jag var på dass att fölk sitter och slabbar med mackor med stekt ägg och bacon och äggröror och annat stuff. Varför blev inte jag informerad om detta sköjeri?
Jo, för att min gud i frigolit med stanniolhatt inte vill att jag ska få en tjocksmockad mage igen.
Thank you, tråkgudda!

Nu har klockan nästan blivit lunch. Funderar därmed på om det inte är lika bra att dra en lunch någonstans. En flottig lunch för att balansera den taniga frukosten.

Att äta lunch och att inte äta middag.

Känslan över att hata sitt jobb har aldrig varit mer överhängande än nu…
Är nu tillbaka efter att ha varit sjukskriven en dryg vecka. Spenderat en timme på jobbet och känner hur mitt tålamod redan börjar svaja. Det går inte…

Käkade lunch med morsan igår. Vi tog den nya sträckan med spårvagn längs kajen och bort till Järntorget. Vagnen var sönderknullad med fölk.
Jag ville vara snäll mot en tant som klev på. Ingen reste sig från sin plats så jag gick fram och knackade henne försiktigt på axeln för att erbjuda henne min plats.
-NEEEEEJ, DU RÖR INTE MIG DIN JÄVEL, vrålade hon.
Jag suckade lite lätt. Det är så här det går när man skall vara hygglig. Morsan satt på platsen närmast där tanten hade ställt sig. Morsan satt där småförskräckt och stel i ryggen. Jag tittade mig runt i vagnen och folk log välmenande mot mig som om de sa:
”Bra försök grabben…”

Vi käkade på Hops, gamla Galliano. Pannbiff med gräddsås kokt potatis och lingon och gurken. Hela baletten. Kan tydligen inte äta sån där mat längre. Gräddiga såser. Magen sväller upp som ett svinos. Sen blir allt ganska stånkigt.

Efteråt tog vi en promenad längs andra lång. Visade morsan var jag brukar hänga.
-Dit brukar jag gå. Hit brukar jag gå. Där ligger Tullen och Dansken och Streetlife…och där ligger en porrklubb. Dit brukar jag inte gå.
-Jaha, jaha, jaha, svarade morsan.
-Hallå…tjena…hejsan svejsan.
-Det var väldigt vad du känner folk på den här gatan, sa morsan.

Kvällsmiddagen var inte lika sköj… Hade en burk Findus köttfärssås. Väl när superdishen var serverad hällde jag permesan över för att sköja till det lite. Grön och möglig permesan som luktade som en gammal militärs strumpor efter att inte tagit av sig kängorna på två veckor. Sicket nedköp.
Leverpastejmackor är ju förvisso okej också…

Imorgon ska jag gå upp hyfsat tidigt. Gå ut och leta upp något fik och käka frukost. Kolla jobb och kanske boka en enkel resa till Mongoliet.