Jobbhelg, ångest, bloggstrul, ingen ångest och en ny Ölstuga i johanneberg.

Nudlar… Vilken trist gegga. Det är iallafall den gegga jag tuggar i mig på jobbets sista timmar.

Tittade på Fyrans morgonprogram idag. På tv alltså. Agneta Sjödin sitter och intervjuar Amy Diamond om panikattacker och ångest. Perfekt samtalsämne på morgonen. Amy Diamond verkar rätt avslappnad, vuxen och samlad och gör ingen större pryl av det.
Agneta Sjödin undrar:
-Vad är ångest? Hur ter sig en panikattack för dig?
Efter en stund blir det reklam, men Agneta lovar:
-Efter reklamen är vi tillbaka. Då ska Amy få berätta mer om sin ångest och sina ångestattacker!
Det låter lite på Agnetas röst som om samtalsämnet handlar om luftiga glasstårtor och luftigare struvor. Ofattbart hur svåra, ångestartade livshändelser avhandlas på tv nu för tiden, på det mest lättsammaste sätt.

Det strular fortfarande med min blogg. Bara för mig, inte för någon annan som vill gå in på den. Det hela är mycket märkligt. Jag kommer inte in på den. Dator, ipad och telefon säger att servern ligger nere. Jag kommer in på hela övriga world wide web, men inte min blogg. Alla andra kommer alltså in på min blogg. Om jag stänger ner wifi så kan jag ha riktig tur att bloggen fungerar. Då får jag snabba mig och publicera mitt senaste inlägg.
Skulle det inte dyka upp något inlägg på flera dagar så vet ni nu varför. Jag har alltså inte tröttnat på att blogga om mitt fantastiska, ångestfria struv-liv. Om inget inlägg är publicerat inom en viss tidsram kan det även såklart ha att göra med att jag har spillt öl i datorn, tappat mobilen i toan och krossat det redan krossade glaset på iPaden helt och hållet. Eller så har jag träffat en snygg donna i i strudelhatt.
Ringde till 3. Pratade med en väldigt trevlig donna. 3-trevlig donna på 3. Låter som en omöjlig kombo. Hon gjorde allt för att hjälpa till.
”Nollställ alla nätverk” sa hon.
Eftersom hon var så trevlig gjorde jag som hon sa. Nollställer man, så funkar det att komma in på bloggen en gång (åter igen med en viss tur), sen är det samma sak igen.
Skit samma, jag får ringa igen. Frågade om hon hade något personligt nummer jag kunde ringa. Det hade hon inte. Det lät kanske nämligen som en helt annan affär. Jag bad henne även att prova att gå in på min blogg. Det gjorde hon. Det funkade utmärkt. Eftersom det funkade utmärkt sa jag till henne att läsa bloggen. ”Den är rolig och bra”, la jag till. Hon skrattade, halvt hysteriskt.
Vem fan är jag att avgöra det???

Tänkte testa nya Tullen i Johanneberg efter jobbet. Om jag orkar efter denna mongohelg. Testa innebär i så fall en eller två öl. Inte åtta öl och sitta och tjoa och bräka i baren. Tänkte göra ett gott första intryck eftersom jag anar att jag vill gå dit fler gånger. Dessutom ska jag handla julklappar på förmiddagen imorn. Kan knappt inte tänka mig något vidrigare än trängas runt i bakfylletillstånd med massa flåsande dårskallar. Snacka om panikattacker och tvättäkta ångest.

Får se om jag lyckas ladda upp det här inlägget. Om inte så märker ni ju ingen skillnad. Ni kommer bara i värsta fall tänka:
”Vad är det här för trams, har han inte skrivit något inlägg idag heller?”
”Jo det har han”. Låter han hälsa… Nåväl, nu provar vi.

Julklappar.

Ööh, vad trött jag är. Igen. Knegar helg. Brukar inte bli så mycket sagt här då.

Önskar mig en vit jul, men det är massa annan skit som faller från skyn. Önskar mig inte ett aktivitetsarmband som tydligen är årets julklapp. Verkar ju ganska hemskt att få sin sömn kontrollerad och bli kollad så fort du har suttit ner för länge. Vill man bli så kontrollerad? Verkar otroligt stressande och rentav jättedumt i huvet.
En sak är att de uppfinner all denna möjliga och omöjliga skit som ingen behöver. Värre är skocken med får som går på allt, sväljer med hull och hår och får, utan att ens verka ifrågasätta dumheten.
Annars kan man ju alltid köpa en ”korv och bröd-maskin”. Det finns. Trodde det var ett skämt först.
Två hål för korven och två hål för korvbröden. Funkar och ser ut som en brödrost. Sjukt bra om man typ lever på korv och bröd. Annars kan man ju alltid steka korven själv. Det går på några minuter. Man tar en stekpanna och sätter på spisen. Lägger lite fett i pannan (i stekpannan alltså). Sist lägger man i korven (i samma stekpanna). Efter att körvarna har rullat runt några minuter i stekpannan är de färdiga.
Kan bli lite lätt äcklad när jag tänker på all dum skit som tillverkas. Och som sagt ännu mer förbannad på att folk går och köper skiten.
Fast en maskin som gjorde om vatten till öl skulle jag verkligen vilja ha! Eller en grunka som tog ut mig på promenad i koppel.
I övrigt kanske det där paketet med tystnad, som farsan önskade sig en jul skulle vara på sin plats.

Klappar och lite pang och pung i granen

(Skivet igår, ons den 17:e, men worldpress låg nere. Känn ingen press in the wörld)
Blev så akut braknödig innan. Var tvungen att springa in på kära Köttbullekällarn och brumma loss. Var nämligen i närheten. Precis när jag hade låst dörren och satt mig till rätta på porslinsstolen för att bränna av raketen så ryckte det i dörrhandtaget. Helvete, så typiskt. Nu står det säkert en jättesnygg donna och väntar på att få komma in i detta stinkande paradis, tänkte jag. Jag kämpade på. Spolade och började om. Öööhh! Det ryckte i handtaget igen. Jag tvättade händerna noggrant och pustade ut.
Jag öppnade dörren. Jesus! Där stod en vresig typ. I ryggsäck, vindställ, cykelglasögon och hjälm.
”Varsågod, kliv in din djävel” tänkte jag.
Jag blev kvar på en bärs. Bara för att visa min goda vilja, för mig själv.

Har varit ute och handlat klappar (men ingen ville klappa mig på maggen). De först klapparna. Till brorsbarnen. Pannå och penslar till den äldsta och små detaljrika plasthästar till den minsta. Gillade själv och måla och teckna när jag gick i mellanstadiet. Den enda tavla jag har kvar från den tiden föreställer en elefant på stäppen. Stäppen ser man inte så mycket av, men elefanten är ganska lik en elefant. Var dock inte så mycket inne på hästar, men jag hade ju Big Jim-docka. Otrolig status i mellanstadiet.

Nu har jag lämnat över klapparna till broshan. Vi har suttit på John Scott och snackat en stund. Några timmar. Trevligaste gången på länge. Sist på en krog gick det ju inte så bra. Det kan ha varit jag. Det hela är oklart.
Klart är att jag har en pung. Bägge kulorna är kvar. Hänger i granen jag inte har. Äh, nu vet jag inte…

Nu sitter jag på Tullen och sköjar med mig själv.
Sköja inte me maj!

Det här inlägget var tänkt att bli längre och mer detaljerat, men nu har jag inte tid med er mer era jävlar!
Genouft!
Skickat från min iPad

Bloggar.

Ulf Lundell har startat blogg, för den som inte visste det. Badgers drift heter den visst. Känns som det kan bli en bra blogg och rolig att följa. Har aldrig varit något fan av hans musik, men han är en bra författare och är rak har mycket åsikter. Då kan det bli bra. Fast idag har han inte skrivit. Kanske den redan är nerlagd. Tyvärr verkar ju redan nättrolljävlarna vara i full gång i kommentarsfälten med sitt hat. Trist och obegripligt hur folk orkar. Vågar gör de ju, fast troligtvis bara under något sköjarnamn på world wide web. I det verkliga livet är det troligtvis tysta som möss och vågar inte öppna käften. I övrigt finns det bara en sak att säga: Har du inget bra att säga, kan du lika väl hålla käften, som min farsa brukade säga. Han skulle bara vetat hur rätt han hade i detta numera hatiska och intoleranta samhället.

Jag har också startat blogg. Fast det är ju snart sju år sedan. Morsan har också startat blogg. ”Johan, ska du komma hit och äta idag?” heter den.
Rickard Sjöberg har också startat blogg: ”Jag och mina vita tänder” heter den. Och Gunde Svans nya blogg heter ”I Gundes nyvallade hode.”

Alla ovanstående bloggar är jättebra!

I mataffären, på Johannebar, på loftet.

Har varit och handlat (just när jag skrev den meningen känner jag att min existens svämmar över av dramatik). Var förföljd i affärens livsmedelsgångar av en person med nasal och förkyld röst som pratade i telefon hela tiden. Nu vet jag att han ska göra ett långkok i stekpåse. Lät lite märkligt tyckte jag. Lät lika konstigt som att steka pasta eller koka potatis i ugnen. Men det kanske bara är jag.
När jag väl hade skakat av mig typen stod han bakom mig igen. I kön. Och pratade i mobil. Skulle jag aldrig klara. Att stoppa ner rätt varor i korgen samtidigt som jag pratar i mobil. Någonstans skulle det gå fel. Antingen skulle jag säga och svara väldigt konstiga saker i telefonen eller så skulle jag få med mig 23 liter såpa och 2 kg köttbullar hem.
Skall för övrigt laga köttfärssås. Köttfärssås med en skvätt såpa i för att städa rent i kappsäcken.

Sitter nu och dricker en öl på Johannebar. Stället som jag älskar över allt annat (not). Har inte varit här sen i början av sommaren. Det var då jag helt medvetet råkade ta min livs första springnota. Fast jag sprang inte. Jag gick härifrån. Helt lugnt. Det tyckte jag de jävlarna kunde ha. Och vad det verkar har de inte gått i konkurs på grund av mitt lilla misstag. Någon gång ska ju som sagt vara den första. Kanske ska prova fultjack första gången när jag fyller 50.

Annars är det väldigt mycket med sömnen nu. Eller snarare väldigt mycket dålig sömn för tillfället. Ett rent jävelskap att somna. Tar oftast flera timmar innan jag somnar efter att jag har gått och lagt mig. Somnade klockan fem i morse och gick upp halvelva. Ibland sätter jag mig upp i sömnen.
Och det snurrar inga tankar, som annars brukar vara en godtagbar anledning till att man inte somnar. Det bara är så, vissa i perioder. Jag somnar inte.
Imorgon ska jag gå upp tjugo över fem på morgonen. Vore ju en skönt att inte somna klockan fem på morgonen då.

Julbords-effekten.

Jag sitter och glor ut genom ett fönster på Andra lång. På det ställe som en gång var Lassasino. Numera heter det On stage. Här finns ingen scen så jag vet inte vad namnet ska vara bra för. Det ska väl låta lite fräckt sådär. Lassasino hade en liten scen. Det var där jag en gång ställde mig i redlöst tillstånd och slet upp skjortan så alla mina sexpack syntes och vrålade i högan sky. Det vill säga ända till vakten kom fram och bad mig att knäppa skjortan och sätta mig ner.
När man går in på dass kan man tro att man är på Lassasino, eftersom toan ser exakt likadan ut. Att man skulle ha flyttat tillbaka i tiden och att ens vänner sitter därute och värmer upp för rejält hej baberibba. Nu är det inte så. Något man blir fullt medveten om när man kliver ut i lokalen igen.

Har varit på julbord med jobbet. Jag sitter här, något ofattbart tjöcker om magen och läppar som en gammal pundare på min öl. Är fantastiskt matberusad för omväxlings skull. Något mellan en proppfylld container och en övergödd blåval.
Tyvärr var julbordet något av en besvikelse. Tog nästan alla 18 sorters sillar som fanns. Allt på samma tallrik. Det såg väl sådär smakligt ut när alla såser flöt ihop. Tyvärr var det nästan ingen av sillarna som var goda. Och innan tallriken var tom var jag nästan helt mätt. Försökte pusta bort maten innan jag tog tallrik två. Orkade knappt hälften av den andra tallriken. Trist att man blir så mätt och så fort.
Det pratades väldigt mycket olika tekniker runt bordet på vilket sätt som skulle få en att orka mer. En arbetskompis föreslog att vi skulle ställa en spyhink under bordet så man kunde tömma sig mellan varven för att sen pressa i sig ännu mera klafs.
Det är ju det jag säger. Denna svullna högtid är uppbyggd runt frosseriets fullbordan.

Nej, jag måste nog dra hem. Lägga mig på soffan. Problemet är att jag knappt orkar röra mig. Man skulle haft en motordriven säng. Då kunde man ligga nerbäddad i den medan man puttrar genom stan i stilla gemak.
Måste ju dessutom hem innan Alexander den blåsfriske välter hela jävla stan. Troligtvis kommer han på sin höjd blåsa omkull en skylt på någon bortglömd bakgata. Imorgon kommer det att stå i GP att Alexander den blåsfriske var en löjlig fjant.
Eller så blir det precis tvärtom.

Oj, nu gick jag hem.

Den franska snuskaffären.

Sitter här och är säker på att jag kommer bli magsjuk…

Vilket jävla plaskigt väder. Mina skor tar visst in vatten.
Hade inte tänkt att gå utanför dörren idag, men så var tobaken nästan slut. Självklart var även tobaken slut i affären. Så promenaden var förgäves.
Nej, tänkte jag, det här får man nästan ta en öl på. Inte för att fira, men för att uthärda. Så nu sitter jag alltså i strumplästen på Vickis
När jag var på väg till tobaksaffären gick jag in i en fransk speceriaffär. Har alltid gått förbi och aldrig gått in. Nu gjorde det. De säljer franska livsmedel och knöttriga dildos och fransk bögporr. Allright, nu sköja jag igen.
Jag köpte en fransk hot dog. ”Jävla gött”, tänkte jag.
Han gick ut i affären och hämtade en körv i ett kylskåp. Sen la han körven i en mikrovågsugn. Medan körven låg där i mikron och dansade polka tog han fram ett omslagspapper till brödet. Han slickade på sina fingrar för att få upp pappret. ”Men va fan?”, tänkte jag. Sen tog han fram brödet med samma hand. När han fyllde hålet i brödet fick han fransk dressing på pekfingret, och mycket riktigt, han slickade upp detta också. Han drog ut några servetter (med samma hand) och virade runt smittopaketet. Jag var i det där märkliga tillståndet som jag kan bli ibland. Hungrig, trött och dyngsur. Jag orkade inte säga något. Jag säger det nu istället.
-Vilken-jävla-deprimerande-och-klafsig-snuskpelle!!!
Ångrar nu något oerhört att jag inte klämde åt honom. Att jag inte gick i klinch. Nej, istället i mitt arma hungerstillstånd tog jag korven och gick därifrån. Skulle kört ner den i halsen på honom. Till råga på allt åt jag dessutom upp hälften av smittohärden. Den andra halvan hivade jag över ett stängsel och in på en parkeringsplats.
Och nu sitter jag alltså här på Vickis och väntar på att bli magsjuk. Tycker det trumpetar och brummar i magen på ett oroande sätt.

Imorgon ska jag på julbord med jobbet. Vore ju rent bedrövligt att missa en sån gris och äckelfest för att man ”råkade” bli magsjuk. Allt på grund av en fransk hot dog och en jävla snuskpelle som ogenerat slickar sig om fingrarna. Merd!!!

Den totala nedgraderingen.

Blev helt sjukt sugen på indisk mat igår. Det har nog aldrig hänt innan. Fortfarande lunchtid, så jag klampade iväg hemifrån. Det finns en indisk restaurang i närheten av där jag bor. Eller snarare så är det den indiska syltan som jag brukar gå och dricka öl på ibland. När jag kom dit hade den tokiga pajasen semesterstängt. Det är så det går när man för en gång skull blir sugen på indisk mat.
Jag fick omvärdera tankarna. Jag tog en promenad längs Södra vägen. Tittade in i varenda restaurangfönster, men ingenting dög plötsligt. Jag promenerade och promenerade. Till slut var lunchtiden över och magen skrek. Jag hamnade till slut på Mc Donkjäveln. Sista utposten.
Det är ofta på det viset som jag slutligen hamnar på Donken. När jag har tänkt något annat från början men inte orkar längre för att hungern slår till.
Samma sak när jag ibland har tänkt att dricka två öl.
”Okej”, tänker jag. Jag dricker de här två ölen, sen går jag och handlar och åker hem och lagar mat.
”En till öl kan jag ta. Oj, nu stängde visst mataffären. Allright, då får det bli en pizza. Funkar också, då kan jag ju likaväl ta en bärs till. Det hinner jag. Attans, nu hinner jag inte till pizzerian heller innan den stänger. Äääh, det får bli Mc Donalds.”
Lagad mat, pizza, Big mac – Total nedgradering.
Värst är det de gånger jag ”råkar” missa sista spårvagnen och tar taxi hem och sen stannar till på Donkjäveln medan taxametern tickar på.
Sen går man och lägger sig mätt och ruinerad. Med en känsla av att vara lurad – av sig själv. Igen.

Mer svett, Hisingen och fika med Flytt-Erik.

Från det att jag har klivit ut ur duschen idag har jag svettats till och från. På hodet och i nunan. Nu svettas jag igen. Kanske håller jag på att förvandlas till en svettig tysk. Nu slutade jag svettas.
Jag kämpade mig upp till Hisingen tidigare idag. Var tvungen att lämna in studiecirkel-papper för vår repa hos ABF. På buss 16 var det 40 grader varmt. Fick halvstrippa ner mig bland alla jättejobbiga ungdomar. En gubbe bredvid mig frågade vad klockan var. Sen lade han till att den här stan var ett jävla ställe. Han hade borstigt skägg och pigga ögon som log under kepsen.
Jag gick runt en kvart och letade efter ABF:s lokaler, trots att basisten i bandet hade ritat en övertydlig karta till mig.
Fick mig att tänka på skogsorienteringen i skolan. Jag kom oftast tillbaka sist av alla i klassen och utan några av de där jävla kontrollhålen i pappret.
Om jag hade varit kartläsare till en rallyförare hade han mejat ner en folksamlingen för att slutligen köra in i en tall. Allt på grund av mig.

Har fikat med Erik på köttbullekällarn. Alltså Flytt-Erik. Idag provade jag dessutom att äta deras köttbullar för första gången. Konstigt nog har jag inte gjort det innan trots att jag har gått dit under flera år. De smakade köttbullar. Varken mer eller mindre. De var alltså inte så fantastiska så de gjorde skäl för ställets namn.
Jag och Erik pratade om Sons of Anarchy, musikbiografier och att vi inte skulle prata om det politiska läget i detta missmosterfosterland, vilket vi gjorde ändå.
Erik avslöjade även hur Sons of Anarchy-serien slutade, vilket resulterade i att vi gick ut på gatan och slogs i äkta Sons of Anarchy-anda. Erik fick en blå cirkel runt högeröga och jag blev av med fyra framtänder. Praktiskt, nu slipper man oroa sig för att det ska bli hål i gaddarna.
Vi avslutade det hela med en riktig dunk-ryggen-kram, gick in igen och beställde var sitt glas saft. Nu var vi vänner igen!
Allright, nu sköja jag allt igen. Tycker det är ett jävla sköjande hela tiden. Att sköja och älska världen är mina två största hobbies förutom att bli tysk.

Sköjerier och grubblerier, dagar och nätter, anekdoter och berättelser.