Allt mellan mat och mat.

Har varit på jobbmöte idag. En timmes resväg dit. Två timmars möte och en timmes resa tillbaka igen. Tur att jag både älskar mitt jobb OCH världen, annars hade jag ju blivit ledsen.

Sitter nu på Köttbullekällarn. Det verkar råda någon slags fläskfilé med bearnaise-festival här. Väldigt många äter det helt enkelt när jag tittar mig runt omkring. Två ungdomar (känns bra att kunna använda ordet UNGDOMAR med tyngd på ett lagom avvägt vis nu när jag är dryga fyrtio) sitter och mumsar i sig denna paradrätt. Bredvid deras bord sitter en väldigt gammal tant och tittar på deras tallrikar. Hon ler lite och har något lurigt och knepigt i blicken. Kanske hon tänker:
”Anledningen till att jag blivit så här gammal är att jag inte har tuggat i mig sånt där klafs!”
Nyss stannade en färdtjänst här utanför. Chauffören klev in här och tog den gamle tanten under armen och ledde ut henne försiktigt till bilen. Det såg ut som hon var gjord av glas. Troligtvis körde han hem henne till ålderdomshemmet. Troligtvis tänkte hon snarare:
”Tänk om de kunde servera sånt där gott klafs på mitt ålderdomshem!”
Eller så tänkte hon på tulpaner eller benskörhet.

Själv sitter jag och tänker på vad jag ska äta när jag kommer hem. Denna fråga uppkommer väldigt ofta. Oftast är frågan klädd i totalt huvudbry. Vet iallafall att jag inte ska äta köttbullar för fjärde dagen i rad.
Igår på jobbet, en timme efter jag hade ätit mina köttbullar med potatismos och brunsås drabbades jag av plötslig magkatarr. I folkmun kan man även kalla det diare-attack. Inte en, utan två. Med kanske tio minuters intervall mellan den första och andra attacken.
Andra attacken var rejält svårt. Jag hann precis dunsa ner på porslinstolen i rättan tid. Det sved något så jävulusiskt i den runda muskeln när det brummade loss. När jag sen baddade mig med toapappret mellan schinkorna så trodde jag att jag skulle gråta i vånda och skrika i smärta. Hade jag stoppat ner labben i holken hade det fräst till. Sen hade den varit borta och man hade med nostalgi tänkt tillbaka på den tiden då man hade två händer.
Ja, det var en pärs!
Lite som att tänka på att en gång i tiden så hade jag massa hår på hodet, nu har jag bara hälften kvar.
Nu är det iallafall bra med tarmarna igen. Tycker jag är sköj! Och den halvan med hår som är kvar på hodet mår också bra. Man får vara glad för det lilla! Speciellt om det stora sitter mellan skinkorna…
Och där sätter vi stopp för denna fantastiskt eggande diskussion tycker jag!

Sitter fortfarande och funderar på vad jag skall äta när jag kommer hem.
Kanske jag köper en jättestor potatis, bakar den i ugnen. Kryper in i den med hela min ryggtavla insmord i räksallad. Sicket mys!
Eller så rotar jag bara fram mina stålmannenkalsonger som ligger gömda längst in i garderoben och käkar ett lass kryptonit en enda sista gång.
Eller så stannar jag kvar här på köttbullekällaren och käkar ett lass köttbullar för fjärde dagen i rad.
Äh, jag vet inte… Sätt eld på mitt huvudbry!

Bis bald!

Sprit, kebab och köttbullar.

Har fått en vagel i ögats underkant och en finne på näsan. Bägge blämmorna förskönar mitt yttre avsevärt.

Det är filmfestivalen igen. Har ännu inte gått på en enda film i år heller, trots att det är Japanskt filmtema i år. Jag är ju väldigt förtjust i japansk film.
Däremot var jag och May ute och sköjade i krokarna runt Järntorget och andra lång. Vi var på Folk som ligger i anslutning till Folkteatern och biograf Draken. Förväntade mig att minst få se Tom Cruise eller Loffe Carlsson, men vi trängdes bara med massa glosögda cineaster.
Sen blev det hela paketet. Notting hill, Dansken, Streetlife och Jerntorgets brygghus. Bärs, Gammeldansk, Gin o Tonic och Irish Coffee. Herre gudars så trevligt det blev.

Vaknade vid lunch dagen efter. Helt glosögd. Tog en promenad i stan för att skaka av mig gårdagens sköjeri. Försökte promenera ligger förvisso närmare sanningen. Inte en enda gata där jag gick var sandad. Folk dansade runt som fylletrattar på de hala gatorna.
Stannade till på en pizzeria. Åt kebabpizza för första gången på länge. Kebabköttet var blött. Inte saftigt, utan just blött och hade en konstig eftersmak. Påminde väldigt mycket om pulled pork. Har ätit pulled pork två gånger och det har varit jätteäckligt bägge gångerna. Antagligen gillar jag inte pulled pork.

I övrigt har jag käkat köttbullar tre dagar i rad. Varför vet jag inte riktigt. Köttbullar med makaroner, köttbullar med pommes, köttbullar med potatismos. Köttbullar hit och dit. Köttbullar i lass. Köttbullar med brunsås och glass.

Gick ut och rökte för en stund sen. På jobbet. Uppe i skyn seglade ett par hundra fåglar i grupp runt. I cirklar. Mycket mäktig syn. Efter några minuter bröt sig en tredjedel av fåglarna loss sig från den övriga gruppen och flög iväg och försvann. Efter en stund gjorde en tredjedel till av fåglarna likadant och flög iväg i motsatt. De återstående pippisarna cirkulerade ett tag till innan himlen var tom på fåglar.
Varför gör ni så pippijävlar?

Slutar om en dryg timme. Helt köttad i hodet. Säger därmed ajöken

IMG_0430.JPG
Irish Coffee och Gin o Tonic och Gin o Tonic och Irish Coffee

Det sista hyllplanet.

Hyllproffset fortsätter sina eskapader i hyllvärlden. Klädd i fackmannarmässig utstyrsel. Fårskinnstofflor och pyjamasbyxor.
Har just mätt, gjort hål och skruvat fast stagen på det sista hyllplanet som skall upp på väggjäveln. Med skrufarna som jag köpte igår. Hyllproffset höll alldeles nyss upp hyllpanet framför sig.
”Mycket bra! Nästan så man blir rörd!”, konstaterade han med stolt och hög stämma .
Efter några sekunder var dock synen inte så bedårande längre.
”Vad ända in i hyllplanens masonitplatå? Jag har ju satt stagen åt fel håll!”
Fan också! Än finns mycket att lära i hyllornas komplexa värld.

Och nu fick jag yrsel…
Nej, jag tror jag tar en paus. Lägger det hela på hyllan en stund så att säga och går ut och rullar mig i snön, i mina Hawaiikalsonger.

IMG_0428.JPG
Bortsköjad i hyllpanens komplexa värld…

Knuffad och piskad.

Har varit och köpt mer skruv till ännu en hylla som jag ska sätta upp. Hylla nummer tre. Var ska detta hyll-dilemma sluta? Min målsättning är att sätta upp den så skevt som möjligt så att det blir ett så enhetligt intryck i köket som möjligt.
Innan, när jag skulle ta vagnen till Järntorget från Korsvägen var det sjukt mycket folk som både skulle av och på. Rusningstid. Jag skulle på. Jag ställde mig vid sidan om dörrarna som sig bör. Då har jag ändock aldrig varit ordningsman i skolan. 90 procent av de andra som skulle på ställde sig framför dörrarna. Såklart. När jag tyckte att det var min tur att kliva på blev jag undantryckt av en snubbe i arbetskläder och en stor ryggväska som hade stått mitt framför dörrarna. Han verkade inte märka någonting.
För en stund sen klev in på en krog på Andra lång. Ah, ett ledigt fönsterbord. Bakom mig satt ett gäng på tre snubbar. Den ena reste sig för att ta på sig sin jacka. Han gjorde någon piskig rörelse så att jackärmen daskade till mig i hodet, rakt i plytet. Jag vände mig om för att titta vad det var för ouppmärksam sköjare. Där stod samma snubbe som helt ovetande hade bufflat undan mig vid spårvagnsdörrarna. Att han nu hade daskat till mig i fejset verkade han lika omedveten om.
Kanske han vill åt mig utan att veta det. Alltså i hans undermedvetna.
Har aldrig sett duden innan. Troligtvis kommer jag aldrig se honom igen. Inom loppet av två timmar har jag sett honom två gånger och både blivit knuffad och piskad av denna nemesis.
Hur stor är den risken?

Nu väller det in sorkar och bävrar här. Dags att dra…

En pippi och en tjej.

Sitter på jobbet. I vardagsrummet. Klockan är 07:09. Det är kolsvart ute. Det har snöat, utan att snön har lagt sig. Jag har två timmars vila innan min brukare skall upp.

Apropå kolsvart, stötte jag på en koltrast här utanför alldeles nyss. Den hoppade ut ur en buske, och ut på gångvägen framför mina fötter. Helt orädd.
-Hey buddy, sa jag. Det är enkelriktat här. Du får ju ha lite trafikvett.
Koltrasten hoppade tillbaka över gångbanan igen. Mitt framför mina fötter och in i busken. Antar att koltrastar inte flyttar till varmare länder under vintern. Jag är ju ingen ornitolog. Kanske den här buddyn inte fick tag i någon flygbiljett. Eller så försov han sig när hans andra kolsvarta pippipolare drog iväg. Nu bor han i en buske i Angered. Precis som en uteliggare. Sicket jävla öde!

Har sovit dåligt och i tre och en halvtimme. Så där som man gör när man tror att man är vaken även fast man sover. Måste ha sovit. Jag hånglade nämligen med en sexig donna. Hon tryckte sin överkropp mot min. Vi skulle just ta oss vidare i denna trevlighet när klockan ringde. Hon var såklart inte kvar när jag vaknade och smaken av hennes målade läppar var borta när jag satte mig upp i sängen.
Sicket jävla öde!

Nu måste jag försöka vila lite.

Good bajos jobbhelg.

Ångesten inför denna jobbhelg var med råge befogad. Sjukt jobbiga arbetspass och fyllt med dårskallar på bussar och spårvagnar. En av dem riktigt otäck. Berättar kanske om det i nästa inlägg.
Nu tittar vi på vintersport. Freestyle puckeltävling. Jävla konstig och ful sport att titta på. Det slås en volt, sen åks det över ett gäng pucklar och så slutligen en volt igen. Stackars knän tänker jag hela tiden.
Mellan varven sitter jag här och nickar till. Gång på gång.
Nåväl, nu slutar jag om några timmar. Kan därmed unna mig ett leende. Nu gör jag det: Thät felt gööd!
Kanske skriver lite senare. När jag slutat. Från krogen. I redlöst tillstånd, efter tre öl.

Sköjerier och grubblerier, dagar och nätter, anekdoter och berättelser.