Anna och Lina.

Jag får märkliga mail för tillfället.
Först från en Anna.
Hon älskar mig och hatar mig och lite annat mellan varven. Hon verkar smått temperamentsfull och aningen labil.
Mitt kärleksliv strålar för tillfället…eller inte.
Hon vill ge mig något. Kanske en röd ferrari eller en bomb i brevinkastet.

(null)

Sen har vi Lina.
Tror hon har ett jävla temperament och hon verkar aningen misstänksam av sig. Kanske hon har blivit rejält sviken tidigare i sitt liv.
Lina vill också ge mig något. Kanske ett helvete?

(null)

Vet inte vem jag gillar mest. Anna eller Lina? Vet heller inte vem av Anna eller Lina som älskar heller hatar mig mest. Skuldkänslorna hopar sig och ibland känner jag att jag håller på att kvävas.

-Anna, du är förlåten!
-Lina, jag skulle aldrig försöka lura dig!

-Vad säger ni tjejer, ska vi, alla tre gå och äta en glass tillsammans?
Jag kan sitta i mitten…

Till min syster.

Siss den fina.
Den här låten handlar om dig och mig. Tillsammans. Det är en kärleksförklaring. Och om det som har varit. Om nuet. De svåra tiderna. Och de mindre svåra tiderna. Och de roliga stunderna. Och de mindre roliga stunderna. Och när man glömmer bort sig själv och tillåter sig själv att skratta. Att ha någon nära. Och att ha någon i närheten när alla andra är fula och dumma i huvudet och man är nästan säker på att man har vunnit och blåsten bara blåser och blåser…och snart måste det bli bättre.

Och nu ska jag på ett lågmält sätt försöka hålla mina känslor i styr,
men när jag tänker efter så klarar jag bara av att säga en enda sak:
-Jag älskar dig syrran.
Mitt liv hade varit tomt utan dig.

Kärlek, din fissekäge!

Tillbaka i de gamla kvarteren igen.

Har hittat tillbaka till mina gamla kvarter. Olskroken och Redbergsplatsen. Har nämligen en synundersökning i krokarna.

Här har jag bott runt i olika lyor och haft ett par före detta görlfriends som har bott i området. Huserat och sköjat runt.

Har precis käkat på Lilla Restaurangen. Det ser precis likadant ut som det gjorde när jag flyttade till Göteborg 1998. Wunderbaum.
Brukade käka lunch här ofta när jag bodde här. Ett av farsans favoritställen när han var vid livet(Det är nämligen väldigt rullatorvänligt här. Inga trappor och breda dörrar.). Vi käkade också lunch här ganska ofta. Jag satt till och med vid vårat bord idag. Bordet närmast dörren till utesrveringen. På dörren sitter en tydlig skylt med följande simpla text: Var vänlig att inte blockera denna dörr. Där ställde farsan alltid sin rullator. Det gick två minuter, så var personalen framme och sa till honom. Varje gång, samma visa.
Skall träffa syrran vid olskroken efter synundersökningen. Vi ska gå till farsans minneslund på Östra kyrkogården. Efteråt blir det någon bärs i området. Precis som på gamla dar.

Helvete nu fick jag en nysattack. Fölk glor in på uteserveringen. Inte så konstigt kanske. Och skjortan spänner runt magen efter den där lammsteken med stekt potatis.

Hört från två gubbar me bree göteboska, i baren för en stund sen när jag beställde en bärs:
-…jag är inte hundra på det.
-Näej, du är en GB-glass. 88:an…med nötter på!

Först lite arg och sen lite ledsen och sen lite glad.

Först var jag arg…men nu är jag lite gladare.
Fick i mig en fiskgryta på Tullen precis. Yipijaja-horeri horera!
Av fisk blir man glad. Tralala. Så glad så att om man försöker hänga sig så går grenen av.
Okej, kanske inte riktigt så glad.

Inatt drömde jag att jag köpte en mockajacka med fransar. Jag köpte den av ett ex. Hon var så icke glad över att se mig, så att minst hälften kunde räcka och jag undrade varför hon sålde en sån ful jacka till mig och varför jag köpte en sån ful jacka av henne. Skulle nämligen aldrig sätta på mig en mockajacka med fransar. Jag är väl ingen cowboy heller.
Nåväl, sen åkte hon iväg i en bil med sin nya familj och hon hånlog mot mig genom bakrutan och där stod jag med jordens fulaste jacka i handen och undrade vad som stod på.
Sen vaknade jag. Alldeles svettig. Klockan var elva och det kändes som det var för sent för frukost. Jag lade mig i soffan och kapitulerade en stund. När kapitulationen var över gick jag ut och städade köket och drack tre koppar kaffe på tom mage.
Försökte återigen, för femtiotolvte att fixa datorn som råmar som en ko bara man går ut på nätet. Alltså datorns fläkt råmar igång som självaste Hitler. Har snart felsökt på alla vis, men problemet kvarstår. Blev helt ledsen.
Till slut, yrslig, så gick jag och duschade. Funderade på ett handjobb utfört av självaste Johan den store, men var rädd för att svimma när blodet skulle börja rusa…
Duschar med en ficklampa tänd i badrummet för tillfället eftersom lysröret har gett upp. Och det är väl inte det enda som har gett upp.
Klev ut ur duschen. Satte mig en stund till framför datorn. Hade kommit på en annan grej som kunde få fläkten att hålla käften. Det gjorde den faktiskt. Hann bli lite glad en liten stund innan datorn stängdes av på grund av överhettning. Blev arg och gav upp.
Försökte koncentrera mig på vilka objektiv jag skulle ta med mig för min planerade fotorunda. Ville ta mig alla sex, men plockade bara ner ett i väskan. Rökte en cigarett. Funderade och funderade och funderade men blev bara mer förbryllad. Klädde på mig. Gick ut genom dörren. Kallt som fan. Gick till bussen. Fick yrsel på bussen och höll på att kräkas. Gick av bussen och mådde lite bättre.
På andra lång var det en snubbe i scarf och långa dreads som hälsade på mig. Visste inte vem det var så missade att hälsa tillbaka.
Så till slut inne på Tullen och sen den där fiskgrytan med sommarpotatis och en jävla hög med räkor och musslor och sås och cocktailtomater så man blev alldeles glad.
När jag satt där och väntade på maten kom jag på vem den där snubben i dreads var. Bara ett stackars offer som fick min kamera upptryckt i nyllet på en av mina redlösa paparazziturer. Fotona är förvånansvärt skarpa för att vara tagna av någon som var så suddig och upplöst i kanterna.
Sen en kaffe och nu en öl och sen är man totalt acklimatiserad till varken-eller-läget igen.

Tror jag skall bege mig upp i nya Masthugget och fota lite. Där är ju lagom fult. Kanske jag stöter på en råmande och stenad kossa som jag kan hänga ut på wörld wajd web.

Flickor i hjälm.

Såg något mycket märkligt i morse när jag var på väg till jobbet. Stod och väntade på vagnen vid Valand.
Mot mig kom en kvinna gående, och det har väl hänt innan, men den här kvinnan hade en heltäckande hjälm på sig som täckte hela ansiktet. Hon är nog trött på denna grymma värld, tänkte jag, men hur ser hon var hon ska någonstans. När hon kom närmare mig såg jag att det var någon slags fäktningshjälm med finmaskigt stålnät för nunan.
Jag försökte att inte vara ohövlig och glo för mycket. Hon gick förbi min hållplats och ställde sig bakom mig utanför systembolaget.
-Jaha, hon var bara törstig, tänkte jag.
Hon drog upp hjälmen så den satt uppe vid pannan. Sen plockade hon fram papper och penna från en ficka och antecknade något. Hon lade tillbaka pappret och pennan i fickan och drog på sig hjälmen igen. Sen, och detta var också märkligt, ställde hon sig i någon slags givakt-position med händerna bak på ryggen. Hon stod så i kanske tio sekunder. När hon var färdig plockade hon upp sin väska från marken och gick mot mitt håll. Hon stannade till vid en ny stolpe. Sen gjorde hon om hela grejen en gång till med hjälmen, pappret och pennan och givakten. Nu började folk stanna upp och titta.
Hon packade ihop sina grejor igen och gick över till andra sidan av hållplatsen. Hon ställde sig vid en ny stolpe. Samma procedur igen. En gubbe i keps och med käpp stod verkligen och blängde.
En spårvagn kom in och skymde sikten. Det var min vagn som jag skulle ta. Nästan skönt att slippa se galenskapen. Man blir ju nervös och huvudet kan ju trilla av och explodera.
Nu blommar det…hann jag tänka innan jag klev in på vagnen. Ut ur samma vagn klev en kvinna till med en likadan hjälm på skallen. Drivs det med mitt lilla hode tro? Kvinnan i hjälmen gick fram till den andra kvinnan i hjälmen. De ställde sig mitt emot varandra med en lyktstolpe mellan dem. De gick upp i samma givakt igen.
Min vagn började rulla.
När jag tittade ut genom fönstret igen så hade de börjat dansa någon slags vals med varann.

Jag ska på synundersökning nästa fredag. Kanske tajmingen inte kunde vara bättre. I annat fall får jag väl gå och sinnesundersökas om det skulle vara så att jag ser saker i syne.
Eller så är det en ny, vedertagen lek som jag har missat.
Annars är det väl bara som vanligt. Den här stan har bjudit på ännu en obeskrivligt märklig scen…

Genom brevinkastet kom det två tandrader…det rasslade till!

(null)
Men…Ööööhhh, nu är han här igen! Smilar sig in rakt genom mitt brevinkast som en oväntat och oönskad familjemedlem. Med sina vita mjölktänder som fortfarande inte har lossat…
Jag hade hellre träffat Barbapappa på ett smältande isflak utan simkunnighet…och utforskat botten som en sjunkande sten än att stoppa dina sköjarmiljoner i kalsöngen.

Rena hörrasimäntet ju!

Måste jag göra som i S. Dahlströms ”Den galopperande svensken” och säga upp min adress.

Jag vill inte bli kallad för Johan i dina brev! Från och med nu heter jag Nahoj!

Jag vill inte vinna dina miljoner med resten av Sveriges Gekås-dårar!

Jag vill inte bli tråkad!

Men framförallt! Jag vill inte ha dina vita tänder i mitt brevinkast
Herregud, inte könstigt att man måste ta en öl ibland. Och en till…
Nä va fan, nu fick jag ont i tandköttet också!

Bäbisröst och trött eller full eller både och.

Dricker årets första kaffe på uteserveringen på köttballekällaren. Jippi i trosan vad trevlos!

Det gick förbi en vuxen jätteblimp här alldeles nyss. Han hade ryggsäck och sög på en isglass och pratade med bäbisröst i sin mobil.
-Dja gjullet djag gjår jin på shystemet dnu.
Antar att det var hans halta jätteblimp till fru som han talade med. Kanske hon svarade med mullrande Johnny Cash röst på andra sidan linjen.
-Nu pallrar du dig hit innan jag piskar in peacetecknet på dina ynkliga fårballar!
Par som pratar med bäjbiröst med varann hela tiden är sjukt provocerande att lyssna på…

Ja ni hör väl hur trevligt jag har.
Man kan nästan tro att jag är full. Det är jag inte. Däremot är jag bedrövligt trött eftersom jag gick upp tjugo över fem i morse. Att vara jättetrött och full påminner ganska mycket om varann.
Man vet inte riktigt vad man säger och man gör det hela tiden.
När jag har sömnbrist snyftar jag till Disneyfilmer. Om jag skulle se en Disneyfilm när jag var full skulle jag troligtvis rista in ordet schlyna med skruvmejsel i Tvskärmen…och ångra mig dagen efter.

Nu hörde förvisso Maja av sig precis. Hon var sugen på att dricka vin. Jag sa inte ja. Men jag sa inte nej heller…

Trött och full kan vara rena hagelbrakaren.

Rebellen.

Har precis varit jätterebell. Skruvade loss handtaget till vardagsrumsfönstret. Satte i handtaget i hålet i balkongdörren till min avstängda balkong. Rebellyah. rebellyell!
Sen satte jag mig på min avstängda balkong och drack kaffe och rökte en cigarett. Sen kom solen och stekte sönder min glada, nuna så jag gick in igen.
Kan tänkas att den där förbjudna zonen blir en kort lycka om hyresvärden får syn på mig eller min balkongdörr som står på glänt. Har dock sett att det är två andra grannar som gjort samma sak. Rebell yell grannar!
Dessutom har de mage att höja hyr-djävvolen samtidigt som de stänger ner balkongerna. Sugaluvor! Vi borde ju fan få avdrag på hyran istället. Sköjarsamhälle!

Våren hoppade över sig själv och så kom sommarvärmen direkt. I lördags drack jag öl på uteservering i solen. Både solen och ölen arbetade på bra. Rumlig i sinnet och solbränd i fejset.
Två par i knappa 30 års-åldern satte sig vid mitt bord. De frågade faktiskt först. Istället för att vända sig ifrån mig vände de sig mot mig. Och sköjaren har ju aldrig varit omöjlig. Efter några bärs tyckte de att jag skulle följa med till Henriksberg. Det var varmt däruppe på Terassen. De bjöd på öl och sköjaren bjöd tillbaka.
De undrade varför en så trevlig och snygg kille inte hade någon kvinna. Just den frågan lät jag strö ut i vinden och rättade till mitt skägg och kammade till mitt hår. Nej, just det jag hade ju hatt på mig.

Sent bjuden hamnade jag senare på en väns 40-årsfest. Trevligt till en början, men det var någon släkting där som inte gillade mig. Jag var dålig karma för honom redan när jag klev över dörrkarmen, sa han. Han drygade sig och analyserade sönder allt jag sa. Rotade och vred på allt på något slags psykologiskt skitsätt. Sånt snack kan man inte ta hur som helst, så det blev väl lite otrevlig stämning och plötsligt tyckte födelsedagsbarnet att det inte alls var så trevligt att ha mig där längre. Man kan inte vinna jämnt…
Var dock hemma tio på morgonen igen så det var väl ändå trevligt på något vis.

Strax ska jag ner till stan och hämta min cykel. Den står på en innergård till en krog vid andra lång. Jag frågade bartendern om jag fick ställa cykeln där och det fick jag alltså. Det var i Torsdags och nu är det Måndag och strax skall jag hämta den, som jag sa.