Någonstans mellan Clas och Willy.

img_3318.jpg
Hip hop-halsband inköpt på Clas Ohlson 2003. De har fan allt där!

Har varit på Classe Ollonsson och köpt förvaringsboxar. Där ska jag hoppa ner i bland när jag skäms över att vara människa i världen som jag älskar så… Det kan jag ju göra om jag vill, tror jag får ner min lilla stackars ända där perfekt, även fast det egentliga ändamålet är att förvara tröjor och accessoarer (här höll jag på att skriva arier istället för accesoarer. Men man kan ju inte ha en hög med arier på hatthyllan) och sen placera dem på hatthyllan så allt blir snyggt och prydligt. Nu ligger nämligen alla mina loppätna kläder i ull och knull som malarna vill mumsa på, i påsar med påsklämmor i en stor hög på hatthyllan. Ser jävligt luffigt ut om man skall vara ärligt. Då kan de ju lika väl ligga i stiliga förvaringsboxar fast fortfarande i påsar. Om vi fattar det la ägghoden!
Blev alldelles klibbig varm på ryggen när jag var i Classes tempel. Grunkor överallt. Fixa och bygg. Greja med grunka. Sug och svälj. In ear-lurar mellan skinkorna. Sen började jag tänka på vem den där Classe egentligen är. Är hans fru snygg eller är han ensamstående. Har han en cöckerspaniel i en förvaringsbox som han har snott från huvudlagret. Har han kök från Kvick eller Ikea. Är det hans riktiga namn eller är företaget döpt efter hans guldfisk. Joggar han på Söndagar.
Alla dessa frågor gjorde att det började pressas ut svett under pälsmössan. Var tvungen att stödja mig mot en hylla med utomhusfärg. Näsan blev blank och krokig. Classe din gamle rova, bjud hem mig på en köpp kaffe och berätta! Come clean! Jag kan ta med mig varsin förvaringslåda. Classe!!!!!!!

Nu sitter jag på köttbullekällarn. Allt är under kontroll igen. Classe är bortglömd. Jag har inte tänkt på dig sen…
Eftersom jag ganska nyligen har börjat gå utan krycka tycker jag att jag smälter in sämre här på köttbullen än jag gjorde när jag kryckade in ”like a pro.”
Och hur går det att gå utan krycka då? Nja, sådär. Efter en viss längd eller sträcka av promenderande börjar det göra ont på utsidan av låret och i ljumsken. Jag fortsätter envist att gå ändå, med viss varning för att se ut som jag är ute på skallgång efter mina anksläktingar. Sexy machogång får jag vänta med ett tag…uppenbarligen.

Åt förresten lunch på gatuköket i mitt område i förra veckan. Vet faktiskt inte riktig vad de där pajasarna är ämnade för därinne. Inte är det att laga mat iallafall.
Gången innan jag var där köpte jag hem en hamburgertallrik. Då ställde han sig och väntade på att pommesen skulle bli färdig. Han hällde ner dem i hämtlådan, sen! började han steka hamburgaren. Jag fick helt enkelt korrigera honom för att inte få hem iskalla pommes. ”Aaaah! svarade han och skickade in dem i nåt värmeskåp.
Gången innan dess gick jag dit för lunch. Det var halvfullt därinne. De sprang runt som kycklingar i redet. Helt förvildade. Ägaren var där och en ensam svettandes anställd. Ägaren, en kvinna i 60-årsåldern som pratar breeed göteboska, klädd i högklackat och med mer bling bling på armarna än pommes i fritösen. Ja, hon sprang runt som ett räligt virrvarr och bjöd på deras linssoppa i små pappmuggar. För att roa kunderna medan de väntade på sin mat.
-Har ni smakat vår linssoppa? Den underbar! Vill du smaka lite?
Ingen ville smaka, men det brydde hon sig inte om, utan sprang runt med sina små take away koppar med lite linssoppa i botten. Alla ville bara ha sin mat. Ingen fick sin mat. ”Du kanske ska hjälpa din anställda så vi kan få vår mat det här dygnet!” var jag på väg att säga när hon skulle ställa deras misslyckade linssoppa som jag faktiskt också har tagit med mig en gång.
Nåväl ,det kan ju inte bli rätt jämnt. Men ibland kan det väl bli det för fan!?!
Nu var det ju inte detta jag skulle berätta. Men nu har jag ju faktiskt byggt upp stämningen med dessa två tidigare exempel inför min sista lunch där som jag skulle berätta om från början.
Och apropå kyckling så åt jag som sagt lunch där. I förra veckan som jag sa…god damn it! Kycklingfilé med pommes och bearnaise. Lät ju otroligt gott.
Helt tomt därinne. Tjugo minuter efter jag satt mig kom maten. Allt såg fantastiskt fint ut. Gyllenbruna pommes. Rikligt med bearnaise. Jag skar genom kycklingen. Oj, vad saftig, tänkte jag. Jag stoppade den i munnen. Tyckte den såg saftigare ut än vad det smakade. När jag kom lite längre in märkte jag att köttet inte var saftigt. Fortsatte ändå att äta. Det var blött och gummiaktigt. Jag började skära överallt i kycklingfilén. Blött och gummiaktigt.
MEN HEJSAN SVEJSAN PETRONELLA SALMONELLA, kör mig till sjukhus direkt så jag får lägga en liten spya i papperskorgen!
Jag började känna hur det rumlade i magen. Bakfull var jag också.
-Smakade det bra? han kom fram till mitt bord och frågade.
-Jo, men asså den där kycklingen. Den var helt blöt och gummiaktig.
Vad svarar han?
-Aha, då får vi nog steka den lite längre nästa gång!
-När då? undrade jag.
Han drog av nio kronor på lunchpriset. Kände mig genast som en vinnare när jag gick ut därifrån! YES!!!
När jag sen gick in på Willys kände jag hur det brummade och brakade i magen. Hade lätt kunnat släppa väder så hela chipshyllan förflyttades till Frukt & Grönt.
Sicka jävla pajasar asså!

Nästan alltid fel profession på fel plats…nästan all tid.
…och förrsten? Vem är Willy?
Är han döpt efter ägarens sköldpadda?

Kärleksförklaring till min gamla fina kompis.

Jag tänkte att jag kunde grilla dig som ett vändstekt ägg på en den dyraste grill jag köpt på Bauhaus. Som a ugly piece of föckin meat. För att sen kyla av dig i den dyraste bubbelpoolen som jag också köpt på Bauhaus (dock för lånade pengar, för att jag på grund av grillen är pank) för att kyla av dig.
Sen sälja dig som pirayakött på svarta marknaden, gråta på din begravning och efteråt ta över din affär och ditt Falk-emblem i smyg.
”Vi jobbar här i Falkens anda, passar det inte så kan du dra din tjöt-kärring!”, kan jag säga till de svin som inte förtjänar ditt epitet.

Och när sorgen kryper på för alla: Ingen skulle misstänka något. Totalt blockerade av sin saknad, skulle jag ta tillfället i akt och glassa runt på stan visslande och vrålandes ”to all my friends!” och köpa Börje Salming-kalsonger. Med grått stoftstänk från skellet på min ryssmössa från min fina kompis vars urna som jag tömt utanför sejdeln på Andra lång.

Men hörru, shape up. Den där grillen var ju inte billig!

Slafs och klafs.

Men, fy bövlars i hilvidi sicket jävla väder! Slask, snö, regn, ankeldjupa pölar och drivor med slafs och klafs. Helt förjävligt!
Var på rehabträningen idag. Jag och uteslutande massa tjötiga gubbar. Trodde de hade börjat separera upp tiderna efter dam och herr, men så kom en liten skakig och nervös kvinna och klättrade upp på en av träningscyklarna. Själv cyklade jag som ett litet svin. Tyngre och snabbare än vanligt. Helt high on life låtsades jag att jag hade bråttom till livet.
Det spelades någon låt i högtalarna med svensk text som verkade handla om frukost och om att knulla. ”Sen knullar vi” tror jag han sjöng. Konstig och rätt dåligt val av låt till sjukgymnastik. Knulligt och oknulligt på samma gång. Trodde gubbarna skulle tappa löständerna (om de nu hade några), men de verkade bry sig lika lite som alla som inte bryr sig. Det verkade bara vara jag som rynkade på ögonbrynen och skrynklade ihop munnnen. Det blir väl bara jag som kommer dyka upp med protestplakat nästa gång och gå runt i cirklar och skandera. MINDRE KNULLMUSIK PÅ REHAB! skall det stå på plakatoset.
Slafsade till bussen i samma ankeldjupa klafs. Och apropå anklar så mötte jag en kvinna som slafsade genom klafset utan strumpor i sina låga skor. ”Det där såg kallt ut” tänkte jag. När jag sen stod och pustade ut och väntade på bussen så kom en kille och slafsade genom klafset utan strumpor i sina skor. ”Vad ända in i pelikanens lilla öronsnibb är detta?” tänkte jag. Är det något slags mode? Eller är det lite Mello-fräckt och gå runt som en fattiglapp utan strumpor i skorna? Begriper ingenting faktiskt.
Men ju mindre man begriper desto mindre begriper man…så är det ju faktiskt!

Fick besök av Putte i helgen. Sjukt längesen vi sågs. Vi drack öl och pratade om nu och då och här och där och han och hon. Sen drack vi mer öl och pratade mindre.

Putte och kryckan

Gamla filmrullar.

Sitter och läppar på en öl på köttbullekällarn.
Min mor Christina satt här mitt emot för en stund sen och pepprade mitt lilla hode fullt med allt möjligt prat om all möjlig och omöjlig information om allt och inget.
I början blev jag lite matt i roten. Sen när jag väl vaknade till och blev pigg, ja då skulle hon hem och äta.
Fasligt drag i den där kvinnan och hon är 30 år äldre än mig. En riktig känslomänniska med en på och avstängningsknapp som alla utom hon vet var den sitter…och hon är min morsa så klart.

Idag har jag varit och lämnat in tre filmrullar på Götaplatsens fotoaffär. Som en gammal analog kvarleva.
Det hela började med att jag igår städade ur lådorna i farsans skrivbord. Som alltså står under mitt loft. På loftet ligger jag och harklar mig i undertröja och undeböxa. Nej, men va fan låt oss inte spåra ur med bromsspår i kalsippa nu!
I detta skrivbord hittade jag två rader negativ. När jag sträckte upp dem mot taklampan såg jag att det var en sköjare på negativen. En mycket ung sköjare med tjockt och långt hår som skojade med någon flaska.
Rotade fram min negativ-skanner.
Fantastiskt ju! tänkte jag. Dessa foton har jag aldrig sett innan. Ett av fotona visade även min bror i extremt trasiga jeans med en kirflaska, cigg och finska pinnar.
Hultsfredsfestivalen räknade jag ut…

Rotade där efter genom min fotolåda där jag har foton från att jag fick min första kamera 1982 fram till slutet av 90-talet.
I mitten av 90-talet var det väldigt populärt med Multimediakurser. En sån kunde man få gå som arbetsmarknadsutbildning om man var långtidsarbetslös (och inte ville jobba på nåt menlöst skitjobb eftersom man redan var rockstjärna!). Det var jag. En sån gick jag.

Idag hittade jag tre rullar från den tiden som jag aldrig har framkallat.
Därav för bövlars sula i hilvidit har jag varit på Götaplatsen och lämnat in dessa filmrullar.
Kan ju vara vad som helst på de där rullarna. Misstänker att det bland annat kan vara foton på vår lyckade Englands-turné när turnébussen brann upp. Kan var rena sköjeriet. Kan faktiskt vara vad som helst.
Blev dock enormt besviken när snubben i fotoaffären sa att jag kunde få bilderna först på Fredag. Efter en stund blev jag jätteglad för det, för då var det precis som förr i tiden. Man fick vänta och vänta och vänta. Sen när man fick bilderna så var dem inget bra.
Eftersom jag själv hade tillverkat de där rullarna på Multimediakursen så visste jag inte om det var färg eller svart-vita rullar. Vi fick utgå från att dem var svartvita och framkalla dem svartvita sa snubben till mig. Efter det ringde han upp till en dude som hette Åke. Åke var trött och frusen idag fick jag reda på när de pratade i telefon. Innan de lade på sa snubben till Åke.
-Jag har tre rullar svartvit film här. Cyklar du förbi och hämtar dem i eftermiddag eller? Så får du cykla hit med dem på Fredag när de är färdiga. Ah, det är fint Åke. Hej på dig!
Även detta kändes väldigt ”förr i tiden.” Lika bra att slänga sin mobil i närmsta brunn.

Vet inte vem den där Åke var. Kanske han hade en röd cykel och ett fotolabb hemma i sin källare i någon inte allt för avlägsen by. För varje filmrulle lade snubben på en kostnad på 20 kronor. Jag frågade inte varför. Antar kanske att det skulle täcka däckslitaget på Åkes röda cykel. Eller så var det Åkes lön. Som jag fick betala.

Ung sköjare sköjar med flaska.

Det här…

…måste ju lätt vara den mest mjäkiga lapp jag har sett i en trappuppgång!

Om jag hade uttalat mig så hade de stått så här:

”Hörry din lilla efterblivna möngolöjd, fattar du noll, det begriper väl den simplaste bonne att man inte kan tvätta mitt på nattkvisten? Är du lite lagom dum i hela huvet?”

Detta var anledningen till att jag inte formulerade en lapp själv som jag inte satte upp i trappen, för kvädesorden känner inga måtta. Och jag är urled!

Och vem fan är det som har synpunkter och vad betyder ungefär?

Gris-Svin!

Ett snack med värden.

Har promenerat ändå från Kungsportsplatsen till slutet av långgatorna. Till det glödgade anus of hell… Det var någon slags hämnd. Dels för att jag var tvungen att droppa dagens rehabträning och dels för att jag käkade fläsk med löksås till lunch.

Och varför har du inte tränat då din lytte djävol?
Joo…för att när jag lade ner hodet på kudden för att bege mig in i sömnens land, då!: satte min lätt debile granne igång och tvätta. Klockan ett på natten. Va? Vem är såpass väck i roten så att man inte fattar att man inte kan tvätta mitt natten?
Väggarna vibrerar som en rumbatok. Sen stod tvättmaskinen på standby-läge och satte igång en gång i minuten fram till fyra på morgonen.

Gick upp klockan nio. Med ett svällhode ringde jag till värden. För andra gången. Jag frågade om han hade lämpat ner de där anslagen om att det är förbjudet att tvätta nattetid, som han hade lovat att han skulle göra för två veckor sen.
-Nej, det har jag inte gjort.
Jag suckade honom i örat med mulfladder som en åsna.
-Men vad fan? Varför inte då? frågade jag argt.
-Ja, anledningen att jag inte har gjort det är för att…det helt enkelt inte blev av.
-Va? undrade jag. Men snälla bara gör det nu! sa jag.
-Jag ska, svarade han som ett barn som man har sagt till gång på gång att städa sitt rum.
-Det är bara det att människor som struntar i regler är resistenta mot lappar.
Jag trodde inte mina öron.
-Gör det helst idag, för i natt vill jag sova!
-Ja jag ska… Jag väntade. Jag gör det idag!
-Bra! Tack och hej!

Vad falls? Sicken pajas! Man blir ju ledsen. På riktigt.

Därav blev det ingen sjukgymnastik idag. Men det blev fläsk med löksås. Och sen en lång och bajsnödig promenad och det Är ju nästan samma sak.

Som ni hör är allt bara fantastiskt hela tiden.
Värden och världen visar upp sin fulaste sida av sitt ruttna jag.

Att fundera, och sen fundera lite till.

Sitter här och dricker te. Som en adlig liten britt på 1800-talet. Tänkte variera mig från kaffe. Kan behöva lite variation och utmaning i mitt för tillfället inrutade liv. Denna teköpp är en utmaning för mig på samma sätt som det är för någon annan att gå ut och ta en öl på en Måndag. Det där förstod jag knappt själv vad jag ville ha sagt med. Där fick jag alltså nått att grunna på.
English Breakfast Tea. Självklart i påse. För en tekännare måste det ungefär innebära samma lyx och flärd som en Pripps Blå på krogen för en ölhipster. Sicken tur att jag inte bryr mig. Det hade blivit så jobbigt då.

Fasligt med massa sköjarinlägg det har varit här på bloggen den sista tiden. Det ena på det andra och det ena trevligare och otrevligare än det andra.

För två veckor sen var jag och röntgade höften igen. Jag trodde detta var min sista röntgen och sen kanske några veckor till med sjukskrivning eftersom jag fortfarande hade ont. Så blev det inte riktigt… Min benvävnad hade precis börjat läka och växa till sig. Det är fullt normalt att det tar sådan här tid försäkrade läkaren (som dessutom berättade att hon hade träffat mig efter operationen när jag var morfinhög som en galen pajas. Kan också förklara varför jag inte kommer ihåg henne), så jag är alltså nu sjukskriven till nionde April. Här kan man ju tycka att det är bra att jag älskar världen och inte mitt jobb.
Jag tar mig mellan varven större funderare på vad jag vill göra när sjukskrivningen är över. Ibland så funderar jag så jag blir yr. Står jag så måste jag sätta mig. Sitter jag så måste jag gå och lägga mig en stund.

Tycker det är fan så mycket enklare att lista ut vad man inte vill jobba med:
Bonde och gödsel har aldrig intresserat mig. Rota i andras tänder kan man låta andra göra. Ölfarbror är inget yrke. Telefonförsäljare – istället för att bli uppringd och påprackad något junk, så ringer man istället upp och prackar på andra junket för att sen sova ännu sämre på nätterna.

Hade kunnat tänka mig att sitta på något kontor i någon bortglömd kulvert med kommunfärger på möblerna och vända papper och säga hmmm. Ibland kanske man ringer något samtal och frågar vad fan det är frågan om?! Skapa något kanske – Dalahästar framknådade av rustikt gödsel. Hade kunnat tänka mig att öppna något eget och förmedla halvskumma tjänster. Skicka paket med innehållet inlindat i gamla gylfkalsonger. Eller köpa en foodtruck och sälja helt vanlig bonnakörv utan krusidull. Ketchup och senap har du där för bövlars, säger man. ”Sköjarns Slangar” kunde den heta.
Någonting för fan. Bara något där inte kniven sitter mot strupen och där luften inte plötsligt tar slut.
Jaaa…får tänka vidare.

Satt och lyssnade på en gubbe på bussen igår. Han pratade med en ungefär jämnårig tant. Han hade bott i samma lägenhetshus sen efter andra världskriget sa han. Först hade han bott i en enrummare. Sen hade han flyttat till lägenheten bredvid som var större. Hans fru var död. Alla hans gamla grannar hade flyttat eller dött. Det hela lät ganska ensamt och sorgligt.
”Det är ju lite häftigt ändå”, svarade tanten. Sicken taskig svinkärring tänkte jag, men sen kom jag på att hon antagligen menade att det var häftigt att han hade bott i samma hus hela sitt liv och inte att det var häftigt att alla hans grannar var borta och frun var död.

Fan så ont i ryggen idag också. Det är snart bara själen som är helt intakt…

Harrys versus kineseria. 0-1

Jag sitter på ett Harrys vid Harry Jörnes plats.
Harrys är alltså en sportbar som finns lite överallt. Men sporten på Tv-skärmarna existerar inte…och det var ju bra.
Harry Jörne har jag ingen aning om vem det var. Säkert någon dryg typ i väst i brokad som åt oxtunga och drack dyra viner och levde i klafseri och snarkade som en svullen bebis om nätterna.

Det satt ett gäng gubbs här några bord bort för en stund sen men de har gått nu. Herregud vad de rann rapakalja ur deras käftar.
De drog anekdoter om sina forna dagar innan de blev gubbar.
Om arbetskamraten som ständigt dök upp full på jobbet och skällde ut den övriga personalen och sen somnade på en stol.
Om en annan kompis som kallades för Yxa.
De skulle hämta Yxa med bil vid en landsväg för han bodde på landet. Då hade Yxa varit på vresigt humör hela bilresan för han hade minsann fått gå upp en kvart tidigare i ottan än de andra och Yxa kunde vara en vresig jävel. Det skulle man fan veta.
Sen började de prata om Trump och sen om invandrare som inte hade här att göra och som skulle kastas ut. Man fick dock aldrig reda på vilka som inte hade här att göra och på vilka premisser de skulle kastas ut på. Sen var det muslimer och flyktingar och tiggare i ett hejvilt hörsägen. Hade inte ölen kostat 62 spänn så hade jag gärna balsamerat bärsen över deras små gråhåriga hoden så att de hade luktat gammalt ölfyllo om hjässan när de kom hem till sina uttråkade fruar.

Var tvungen att gå kände jag…längtade till en liten kineseria.
Blev så otroligt sugen på våldsamt friterade räkor.
Så nu sitter jag på den kungliga kineserian på Södra vägen. Dricker en bärs medan jag väntar på den kinesiska flotyrpåsen som skall med hem.
På denna ljuvliga sylta är det minsann stil och flärd! Här är det ingen som pratar massa smörja i onödan. Här trycks det in fritering med räka i truten på bredden och höjden. Inte massa snack och tjafs. Här låter man räjorna tysta mun!

Har man inget bra att säga, kan man lika väl vara tyst, som farsan brukade säga.
Så, nu ska även jag knipa käft och gå hem med min pöse friterade bomber.

Skall nog äta framför Tvn. Ensam. Tror en romantisk komedi kommer passa bra till denna fabulösa annrättning.
Friteringen som knastrar mellan tänderna. Den sötsura såsen som trögt rinner ner i svaljet när halsen snörper sig för att hindra gråten när de får varann i filmen,

Men jag!..får minsann friterad räka.

Ah, det är vackert! Vad jag älskar världen!