Ny dammsugare.

Köpte en dammsugare förra veckan. Röö och finer. En sån där sladdlös skaftdammsugare med inbyggd handdammsugare och utbyggd tåsugare (tror jag det hette förr i tiden på glada 50-talet när freonet flödade och alla slogs med dammsugarskaft.)
Köpte den bättre begagnad på Hisingen. Där på den förr skamfilade sidan av Vågmästareplatsen där det en gång låg billiga lunchfik och restauranger, mcklubbar, svartklubbar, replokaler, second handaffärer, föreningar och plåtskjul med verksamheter som inte brydde sig om kvitto eller moms. Nu rivet och ett stort bostadsområde där de med lite tjockare goeplånka än alldagliga luffers bor. Rostiga stålfasader hade husen också. Ärligt talat: Hade de inte råd med att blaffa upp något lite mer exklusivt material.
Hur som haver som jag ofta säger. Där köpte jag min dammsugare av en liten trevlig prick, prack, frack som skulle flytta till Majorna i glajorna, för han hade glajor.
Den här dammsugaren skall användas som en svepare så att säga… Svep över väggar och tak och golv med din nya ägare som alltid står bakom dig i rutiga pyjamasbyxor. Vi kommer känna styrka genom varann.
Nej, men faktum är att det är väldigt bökigt att bara få fram min vanliga dammsugare. Min lägenhet har inte så många skåp så väldigt många saker samsas i varje skåp. Dammsugaren står naturligtvis längst in vilket gör att man per automatik tänker: Sorry, vi ses imorn istället. Dessutom är min lägenhet rätt trång så man hinner alltid få ett tjog utbrott på sladd som fastnar och slang som river ner diverse mingvaser.
Det är då den röeee och fine kommer in i bilden. Så fort jag får syn på den: Svep över dal och sjö, över murbruk och stock. Under loft och lakan, över skägg och den spetsiga hakan…
Kommer äga det renaste hemmet i Hönkytönkyborg.
Gick ner en sväng på Konsum Avenyn. Satte den fint i en rullande korg. Den verkade trivas bra där. Höll stadigt om dammsugaren och korgens handtag samtidigt. Mölade ner en del jox i korgen. Begav mig till kassorna med korg och dammsugare bakom mig. Fingrade lite tankspritt på…och då satte dammsugaren igång med ett vrålande läte. Vaaaa? utbrast jag jag vände mig och försökte få tyst på den. Ett par alldeles bakom tittade på varann och började fnissa. Jag frågade dem om de ville att jag skulle komma hem till dem och dammsuga. det ville dem inte, utan fortsatte bara skratta. Nu visste jag ju iallafall att den funkade.
Jag och dammsugaren gick och tog en öl efteråt. Kvalitetstid. Öl till mig och damm till sugaren. Nu är mina väggar, eller förlåt, golv skinande rena.

Hann även fylla 48 år i tisdags. Det är lite likadant som att vara 47. Champagne, snittar och tårta och presenter hos mor. Inga födelsedagskramar dock. Syrran hade grejat ihop en korg med sånt jag tycker om. Bland annat kinapuffar, coccosbollar och öl och en annan massa gött! Blev rörd. På kvällen blev det utgång. Lite för mycket öl och födelsedagsdrinkar, men annars bara roulit! Vaknade upp dagen efter och kände mig som jag hade fyllt 68 år. Känslan höll i sig hela dagen…

Alingsås

Drömde att jag var i Alingsås. Varför vet jag inte. Har inget relation till den staden. Bara att min mormor och morfar bodde där när jag var liten, men huset blev för litet på grund av mormors saksamlarmani så de flyttade till ett större hus i Tibro…
Jag gick in på ett kafé och beställde en kaffe. Det satt massa häftiga och tuffa typer därinne. Kaffet kostade 120 kronor. När jag påpekade att det var det dyraste jag varit med om (och frågade om kungen hade pissat flytande guld i det) blev jag utslängd. Landade på alla fyra som en hund. Jag fortsatte ner för gatan och kände ett kaffebegär starkare än jag någonsin har känt i vaket tillstånd. Varenda uteservering jag gick förbi var rökfri. Vad konstiga de är här i Alingsås, tänkte jag. Promenerade och promenerade. Förbi varenda kafé och uteservering. Tillslut hamnade jag på en sten utanför en kiosk i utkanten av stan med en pappmugg med utspätt rostvatten i. Jag tände en cigg. Då dök det upp ett mikroskopiskt moln som duschade ner mig och släckte ciggen.
Jag vaknade på ett loft i Göteborg.

Kan vara praktiskt så här i corona-tider att mentalt kunna ta en resa. Nästa gång kanske jag reser lite längre…

Tändare och skjortor!

Köpte en ny skjorta igår. Alltså second hand, fast aldrig använd.
Svart var den och hade ärmar. Pure egyptian stod det. Kavlad egyptiskt murbruk av högsta kvalite. Visste inte riktigt vad jag skulle tro… Men den verkade var i rätt storlek när jag körde in höger ärmen i våld. 45 spänn. Lika taget somen en bärs på krogen.

När jag stod och väntade på spårvagne på Järntorget kom en kvinna fram och frågade om jag hade en cigg att bjuda på. Nu för tiden brukar jag vilja ha mina surt förrullade cigaretter för mig själv, men jag hade ju precis köpt en egyptisk skjorta gjord av knaperstekt hare så jag tänkte, äääh what the häck!
I dessa nervösa coronatider (som gör mig nervös för de flesta inte verkar bli nervösa av det) så tog jag ett steg bakåt och skickade ut ciggen med ett utsträckt armlängs avstånd medan jag ryckte huvudet som en struts åt andra hållet.
-Tack.
-Javisst (försvinn!)
Jag vände tillbaka huvudet. Där stod hon kvar och blängde på mig. Hon undrade om jag hade tändare också…
-Ja, men helst inte. Jag vill inte ha andras kladd, svarade jag.
Hon stod kvar en stund och blängde på mig dumt. När jag blängde tillbaka så gick hon.
Alltså vad är det som är så svårt med att förstå att jag inte vill ha mina personliga tillhörigheter nedkluddade med massa potentiella klibb-kladd-basilusker?
Sicket fölk asså!
Och det här var inte första gången. Tidigare under dagen på lunchen på praktiken klev det fram en Jeppe som bara:
-Oh vad skönt att du har tändare!
-För mig ja!
Han tittade på mig som jag var sinnessjuk. Sen gick han…

Kom hem. Min iver för att prova skjortan kände ingen hejd. Såg framför mig hur jag skulle glida ner för gatan med en nogger i handen i min egyptiska kammade knullsärk i gassande solsken…
Jag fick tänka om. När jag körde in handen i skjortärmen dök ens handen upp. Körde in den några gånger till. Jävla skräpskjorta! Äh, uppkavlat är ju också snyggt. Jag började knäppa skjortan. Det gjorde ingen skillnad. När den var knäppt hade jag kunnat stoppa in tre soppåsar där under och ändå haft plats för en grosshandlare på flykt.
Hur fan kunde den se lagom ut i affären? Felbedömning…
Äh, jag kanse kan använda den som presenning till balkongmöblerna över vintern…

Kan ändå tycka att den där ölen på krogen var mer tagen än det här satans elefantskynket!

En rapport bland alla andra rapporter…

Igår på praktiken så fick jag i uppgift att kontrollera tre fönster som hade krossats i helgen. Alla tillhörande samma trappuppgång. När jag kom tillbaka till kontoret fick jag höra att någon hade bajsat på golvet i tvättstugan. I samma trapp.
Det kanske är vårkänslor som gör folk till djur. Eller snarare odjur. Svårt att säga.

Fan måste gå och klippa mig. Ibland när solen kastar ner min skugga på gatan så ser jag ut som en femtonårig pash-flicka som är på väg till söndagsskolan.
När jag ser mig själv flimra förbi i ett skyltfönster så tänker jag:
”Pssst, snacka inte med honom. Han vill bara åt dina pengar…”

I övrigt är det mycket klockor, covid-schlyno överallt, koreanska serier, halvfabrikats-middagar, gå upp med tupphelvetet även när man inte behöver och inte så mycket sköjigt hej babberibba. Men OM, då tar man i från sulorna och ett antal timmar senare så kapar man sig själv vid fotknölarna, ty alkoholtoleransen ligger inte på samma nivå längre som den brukade göra och har man tur så vaknar man med en Big Mac som huvudkudde på ett ensamt loft.

That’s about it…

Grillad kyckling.

Köpte en grillad kyckling.
Kyckling med potatisgratäng. Kyckling med ris och curry. Kyckling på macka. Kyckling med pommes. Mer kyckling med ris och curry.
Ingen hejd på den kycklingen.

Kom att tänka på filmsekvensen ur The Doors-filmen när Jim Morrison hoppar sönder en en kalkon på thanksgiving och sen knullar han med sin tjej. Kyckling och knulla.

Kom även att tänka på den där gången för tio år sen eller mer när jag hamnade på krogen med en grillad kyckling. Tanken var att jag skulle hem och äta den, men jag träffade en tjejkompis och kycklingen fick följa med ut på krogen. Efter många öl blev det efterfest. Kycklingen var med på efterfesten. Somnade på morgonen och vaknade lagom till lunch. Kycklingen fick åka spårvagn. Tidig eftermiddag och vi satte oss på krogen igen. Kycklingen i stolen bredvid i den gassande sommarsolen. Några timmar senare var det dags för krogbyte. Min vän gick och köpte en tandborste och tandkräm på 7-11.
Någonstans där på Storgatan tröttnade jag på den där påsen. Den hamnade i jämnfota regndans inspererad av Jim Morrison. Det som är vanvett kan förefalla helt normalt när man sköjar sig bortom vansinne…

Kyckling med potatisgratäng. Kyckling med ris och curry. Kyckling på macka. Kyckling med pommes. Mer kyckling med ris och curry…
Ingen hejd på den kycklingen.

Utlöpt kontrakt.

Här pågår ju inte livets fest precis. Väldigt dåligt med klackar i väggarna och skjortärmar som spricker. Inget krossat glas eller klirrande flaskor. Inget rufsigt knull…bara oändlig tystnad med en papperspåse på huvet.
Precis som livet i stort för tillfället. En halvfylld salong med ett gäng debila som halvsover sig genom en trött matiné som visas på en uppriven duk i en salong som doftar mögel och svett.
Allt är sådär på den existensiella skalan för tillfället. Det är nog det jag försöker säga. Fast som en poet i en gammal sönderriven basker.

En praktikplats där man trivs sådär. En utbildning som är katastrof på alla plan. Det var ju tråkigt…för det här kan jag inte utveckla här på bloggen. Ett par människor har varit på mig och kan inte för sitt liv förstå hur jag kan kritisera min skola så öppet på sociala medier. Det skulle kunna riskera att jag inte får något jobb osv. Det hela är rätt bakvänt. Det är nämligen inte jag som gör dåligt ifrån mig eftersom jag är en (om jag får säga det själv) väldigt ambitiös elev som vill lära mig så mycket som möjligt eftersom jag vill bli en så bra hyresvärd som möjligt. Det hela är enkelt. Jag känner nämligen för en av de första gångerna att jag har valt rätt yrke som jag kan komma att tycka om och bli bra på. Därför blir frustrationen stor när skolan inte levererar över huvud taget.

Nåväl, och eftersom stycket ovanför skrevs för några dagar sen, så har nu min skola stängt ner fysiskt på grund av Coronan. Nästa vecka skulle vi ha praktisk ellära. Alltså skruva i kontakter osv. Kan bli lite svårt att göra på distans. Kanske det trycks ner ett eluttag genom brevinkastet med instruktioner på en dvd, sen kan man koppla av bara helvete tills det blir svart i hela huset. Skall bli intressant och se hur min skola ska lösa det hela med återstoden av utbildningen.

Någon kanske undrar varför jag inte plojar ner massa jox med någorlunda täta frekventa mellanrum här nu för tiden (vilken mening det där blev). Tänker han lägga ner bloggen, kanske någon skrattar eller gråter sig till sömns varje natt. Nej, det tänker jag inte göra. Däremot känner jag mig aningen kontrollerad här för tillfället. Jag söker jobb… Om det står mellan att få ett jobb eller ge utlopp för att vara totalfestlig sköjare här, så väljer jag jobbet.
Hela tanken från första början med denna blogg har varit att den inte ska ha någon kontroll eller självcensur. Något jag tycker jag har skött rätt bra under åren. Därav är det inte lika roligt och befriande att skriva här för tillfället.
Dessutom har kontraktet på evig sköjare löpt ut. Precis som vilken människa som helst tar jag mig en bläcka ibland. Men 95 procent av tiden åker jag hem efter skolan eller praktiken. Dricker kaffe eller en folköl, äter, kraschlandar på soffan framför någon serie och går och lägger mig klockan halv tolv. Ibland om jag inte är allt för trött skruvar jag i en klocka.
Visst låter det spännande?

Spårvagnskontrollanter

Som fattig student med klumpfot och för tillfället taskig frisyr och en stundom värkande högerarm, så brukar jag ibland, alltså inte alltid (om nu någon moralko eller moralkossa skulle få panik), tjuvåka på buss och spårvagn lite kortare sträckor. Detta är varken något som gör mig mindre nervös eller stolt i mitt röda hjärta som sitter till vänster…men jag ska betala dubbelt upp, för dubbla säten när jag har blivit en hederlig arbete med mössan i hand.
Så i fredags efter skolan så hoppade (det där med att hoppa kan ju alltid diskuteras) jag på en buss vid Kungsportsplatsen efter att jag hade köpt tobak hos Gule Knut (Brune Bengt extraknäcker där ibland när han har lust). Jag hann åka en hållplats. Vid Valand klev det på en så där åtta kontrollanter och jag klev av obemärkt med massa och pöbel i fredagsgyttret. Jag var trött och ville bara komma hem. Sen kan man ju inte säga att de är så svåra att upptäcka. Alla har svarta vindjackor med klatschig Västrafiklogga på ryggen och det värsta av allt: Alla har vita kepsar! Va? Dessa vita kepsar lyser inte bara avslöjande i det färglösa och grådassiga Göteborg utan det plockar även bort allt som har med någon slags auktoritet att göra eftersom hela gänget ser ut som en förväxt dagisklass.
Nåväl. Jag ställde mig lydigt och väntade på nästa buss. 10 minuter… Jag såg mig själv i pyjamasbyxa drickandes kaffe hemma i köket medan blåst och regn piskade sönder mänskligheten. Sen kom jag på att jag hade tvätt-tid, vilket drog ner markören på mysskalan väsentligt.
När bussen kom ställde jag mig lydigt bredvid dörrarna och tittade på de som ställde sig framför dörrarna. Jag kom på först och fick därmed välja plats eftersom jag hade gjort rätt. Jag valde den bästa platsen för att hålla utkik om kepsgänget åter skulle dyka upp. Jag drog ner dragkedjan på jackan och rättade till rumpen, stånkade ut. Skönt! Och där mitt framför mig lite längre fram i bussen stod en hel familj med kontrollanter i sina vita kepsar. Jag reste mig lika fort som om någon hade kissat på sätet och vätan hade nått mig och traskade rakt ut genom dörrarna precis innan bussen hann åka. Med adrenalinet sprutande gick jag rakt in i klockaffären som ligger alldeles vid hållplatsen och köpte ett batteri. Jag visste att jag behövde det till en klocka där hemma.
-Ett LR44! hojtade jag ut som om det gällde livet ELLER döden.
När jag kom ut igen så kollade jag när nästa buss skulle gå. Fyra minuter verkade resonligt. Å andra sidan är jag ju inte född med en toalettsits runt halsen och kunde därmed räkna ut de säkert skulle stå redo på nästa hållplats med sina löjliga kepsar. I övrigt började det hela kännas totallöjligt. En överdiven kamp för att slippa köpa en biljett för 30 kronor, speciellt när klockbatteriet kostade 50 kronor. Fast nu hade jag bara 24 kronor kvar på kontot och jag orkade inte föra över pengar och greja!
Jag bestämde mig för att traska upp till nästa hållplats för att se om keps-klubben stod redo på plats…och där stod de i en ring och tjoade och skrattade åt något suspekt. Precis när jag passerade kom det två bussar samtidigt som åker förbi mitt hem. Jag stannade och kollade hur de tänkte lösa uppgiften. Den ena bussen körde runt Korsvägen och den andra genom Johanneberg. Alla klev på genom bakdörrarna på den första bussen. Märklig teknik kan jag tycka asså. Lite som att trycka ut fuskåkarna genom framdörrarna. Sköter de verkligen sina jobb som de ska eller ska man behöva gå fram och berätta fördem hur man sköter sitt jobb? Funderade på att springa fram till den andra bussen och kasta mig in i den kepsfria miljön. När den dock åkte iväg såg jag att det stack upp små vita kepsar från de låga sätena även där. Har nog faktiskt aldrig sett en sån kontrollantrajd innan.
Gav upp och bestämde mig för att promenera hem. Det är ju kul att promenera. Speciellt när det är fredag och motvinden bjuder på en känsla av 17 minus och det är uppförsbacke hela vägen. Det är kul. Lite som en utmaning kan man säga.
När nästa buss passerade stack det upp massa kepsprydda skallar även i den bussen och på nästa hållplats…det ska vi ens inte prata om. De stod iallafall där och älskade världen på ett helt annat plan än jag någonsin gjort.
Kanske alla var på väg till en gigantisk personalfest med gratis sprit och varmkorv. Kanske de firade den internationella keps-bytardagen. Fan vet…

Jag var ju som sagt var bara på väg hem.

Tillfälligt avbrott.

Fantastisk låg idag. inte det minsta fantastiskt med andra ord. Det bara kom över mig för en stund sen någonstans mellan att jag öppnade kylskåpet och fick se en ledsen tomat och sen lyfte upp locket till toasitsen. Som en sprucken påse skit rakt i ansiktet.
Förr i tiden kunde det där tillståndet göra fälleben på en när man minst anade. När man rättade till kalingarna i kön till uttagsapparaten. Eller hörde en tråkig människa säga något obarmhärtigt tråkigt. Eller så kom det bara över en som en blöt, kall handduk inuti bröstet någonstans i själshöjd helt utan anledning. Dag eller eftermiddag. I stekande solsken eller i stänkande regn.
Inte lika ofta nu för tiden. Förr brukade jag skriva om det. Numera låter jag bli. Med andra ord går det alldeles utmärkt att se det här inlägget som ett undantag. Under tiden tar jag en klunk av ölen i ett försök att ruska av mig diverse demoner.

Förkylning och makaroner

Blev sjuk förra veckan . Lagom sjuk eller kraftigt förkyld. Inga överdrivna excesser i form 68 grader feber eller att delar från näsan lossnade. Rinnande näsa, ond och bråd death metal-hals och jävligt trött och matt. Under dessa fem dagar så flåsade jag mig till mataffären två gånger. Jag lade ner saker i min korg. Medan andra flåsade sig upphetsade över stjärnfrukter och fryst helgklubba så intog jag formen av död vandrande man som måste äta för att inte dö helt och hållet.
Annars har det varit hemskt mycket serie. Samma serie fast jättemånga avsnitt. Ligga ner, ligga ner, ligga ner och bara ibland hurtfriskt sitta upp och blänga. Kan man ligga upp och stå ner förresten?
Har haft oturen att överlag sova ganska dåligt också. Jag vet varför, men det orkar jag inte snacka om…annars kan ju det vara själva sinnesfröjden med att vara sjuk. Att sova i överdivna portioner med överdrivna proportioner.

Drömde en febrig mardröm också. Drömmar som utspelar sig på höga höjder har börjat dyka upp och återkomma. Att balansera med en fot på spetsen av ett kyrkton. Eller att stå på ett fönsterbläck på högsta våningen utan att kunna ta sig därifrån. Det slutar ofta med att jag tar ett jättekliv. Antingen så kan jag ta rejäla månsteg och landa på en annan byggnad eller så ramlar jag rakt ner. Då vaknar man ju såklart. Svettig som ett svin. På loftet som är onormalt högt för att vara en säng. Drömde fönsterbläcksversionen denna natt. När jag somnade om befann jag mig i en dröm där jag låg nerbäddad i min säng. Madrassen svävade fritt på några meters höjd utomhus. Genom parker och huskvarter. Jag gled förbi folk som kämpade med sina promenader. De försökte sträcka sig efter mig, men jag gled bara vidare. Ibland slöt jag ögonen och höll på att somna. jag drömde alltså att jag höll på att somna… Lugnet och harmonin i drömmen var total. Jag tänkte att jag alltid skulle glida runt sådär…men sen vaknar man på loftet som man alltid gör förr eller senare och det knakar både i ben och trapp när man åter står förvirrad där på golvet.

Var på Willys för en stund sen. En morsa frågade sig själv eller sin unge: Men var är havregrynen? Då började ungen stortjuta och skrek att hon ville ha makaroner. Hon skrek det gång på gång. Jag vill ha makaroner!
Tänkte att det rådde ransonering i den där familjen eller att makaroner ansågs som väldigt onyttigt. Modern ignorerade ungens tjutande och fortsatte leta efter havregrynen. Tror aldrig jag har hört en unge skrika i vånda efter en basvara. Problemen brukar väl uppstå när man passerar godisavdelningen?

Två taxichaufförer och lite annat löst snack.

Jaha, det var den ledigheten.
Först var det jul. Två rundor sill, snaps och julöl. Kalle Anka och Karl Bertil, punsch till kaffet och julklappsöppning. Allt lika obligatoriskt som trevligt. Och sen en minitaxi hem med alla klapparna och en stunds reflektion med glögg.
Förrförra julen åkte jag hem med en taxichaufför som hatade julen. Det började med att han såg att jag hade massa klappar med mig, vilket han kommenterade bittert. Sen gick han genom allt han hatade med julen. Gemenskapen tyckte han mest illa om. Han hatade julgranen och kulorna som satt i den. Han hatade tomtar och skinka. Hela tiden satt han och suckade och skakade på huvudet. När jag klev ur taxin höll jag på att säga God Jul till honom, men jag var rädd för att det skulle bli handgemäng.
Den här julen åkte jag hem med en taxichaufför som kan ha varit det mest positiva däggdjur jag åkt med. Han kastade konstant ut positiva kommentarer. Hur underbara kunder han körde och hur mycket han älskade att sitta bakom ratten på julafton. Om hur fint vädret var, trots att det var mörkgrått och regnade och blåste och var svinkallt. Jag behövde inte säga någonting. Det positiva snacket flödade bara vidare. Ändå var det något som gjorde att han kändes ensam och ganska deppig. Strax innan vi var hemma berättade han för mig att han alltid är så här positiv och att han är positiv som människa och att man aldrig ska klaga på något. Jag sa väl något i stil med att det var väl bra eller nåt. Då svarade han att det var ganska jobbigt att vara så positiv hela tiden. För att vara honom så lät det plötsligt väldigt negativt. Resten av resan satt vi tysta lite som att han hade sagt färdigt det han skulle säga och som vi aldrig hade pratat med varann.
Jag sa inte God jul innan jag stängde dörren den här gången heller. Man vet aldrig när det snäpper till för folk i huvudet…

Ja och så var det nyår då…vilket jag sket i. Syrran började med att skita i det. Hon började prata om pyjamasbyxa och om pizza. Så jag började tänka på mina mjukisbyxor och mina tofflor som jag har när jag går ut på krogen och sen tänkte jag på den gången jag åt glass som smakade gammal sula och när jag var femton och låg med mig själv i garaget…yyyyeah!
Över mjukis och pyjamasbyxans dal så blev det så. Min största ansträngning var att gå ut på balkongen vid tolvslaget och kolla in raketerna. Fick dock gå in ganska omedelbart igen, eftersom det var någon som runt hörnet smällde av bomber så det uppkom sprickor i ringmuskeln. och så blev man ju klart nervös för att raketerna skulle sluta sin färd i mina fantastiska mjukisbyxor…så jag gick in och la mig i soffan igen för att förbereda mig mentalt för ett nytt år fyllt till bredden med gäck och jävelskap.

Trodde jag skulle bli utvilad av de här två veckorna med ledighet. Man skulle istället kunna tro att allt kunde vara krogens fel på gammalt klassiskt maner eftersom jag nu inte är utvilad, men där har jag inte varit i någon större utsträckning. Däremot har jag haft ont. I ena armhelvetet. I axeln, överarmen, underarmen och ibland handleden. Ibland har smärtan klättrat över i andra armen. Jag har varit hos sjukgymnast och fått övningar, men jag tycker det har hjälpt föga. Det går inte att sova någon längre stund på den sidan. Och på andra sidan har jag spiken i höften. Och lägger jag mig på rygg då snarkar jag. Kvar finns att ligga på mage som en valross. Men jag är ingen valross, så det är ganska uteslutet. Och man blir trött av att ha ont. Och man blir trött på att ha ont. Och man blir trött av att inte få sova ordentligt för att man har ont. Därför sover jag stående, lutat mot en av pelarna under loftet. Nej men det finns snart inte mycket mer att välja på.
För några dagar sen brände det även till i ryggen när jag skulle sätta mig. Förstod innan jag satt mig ner att det redan var kört…och den smärtan har hållit i sig sen i lördags. Fan det var inte länge sen man var vig så man kunde stoppa tårna i munnen. Varför man nu skulle göra det?

Nu skall jag sätta mig och hålla på lite med en klocka. Ett franskt urverk som bråkar och är tillverkad av en full fransos utan barn och fru, men med fickorna fyllda med visare.

Var hälsad 2020. Må du lite hygglig ibland.