Kortfilmen ”Baguetten”

Vi har som sagt hållit på med inspelning av en kortfilm. Därav har det inte blivit så mycket skrivet här. ”Baguetten” heter filmen.
Jag har huvudrollen och har skådespelat för första gången i film i mitt liv. Jag kan ha överträffat mig själv. Jag har fått blodad tand eller blödande röv. Svårt att säga.
Det hela känns hur som helst mycket spännande.
Nedan presenteras det gigantiska filmcrewet:

20140420-111835.jpg
manusförfattaren, kameramannen, regissören

20140420-112037.jpg
the gaffer, birollsinnehavaren

20140420-112306.jpg
skådespelaren, huvudrollsinnehavaren

Att åka tåg.

Platsbiljetter på tåg. Mooaahaha!
Den svenska ordningen står i plötslig brand. På högkant. Fullbordad kaos.
”Är det min plats?”
”Nej,det är min plats!”
”Jaha, då sätter jag mig här.”
”Du sitter på min plats!!!”
Mooaahaha!

Jag åker alltså tåg. Till Malmö. Tittar ut över gröna åkrar. På vitsippetäckta diken. På yra pöskhöns som kliver av och på tåget. Jag förflyttar mig. Från Göteborg. Det känns bra på något vis.
En snubbe klev in i tågkupén med en hamburgare innan. Oset var ofattbart. De som satt på sätet bredvid berättade att hamburgare var det godaste de visste. Själv äter jag som bekant ganska mycket hamburgare.
Kvinnan som satt bredvid mig, men som har klivit av nu satt och läste apostelboken. För det finns väl en sådan? När hon plockade fram den trodde jag att hon plockade fram en ipad. Tydligen hade hon fäst boken väldigt omsorgsfullt i ett ipadfodral. Det såg mycket seriöst ut. Kanske hon inte ville nöta på bokens kanter.
Först tänkte jag fråga henne om hon var kristen eller präst. Sen såg jag samtalsutvecklingen framför mig och att hon säkert skulle göra allt för att frälsa mig. Kände noll behov av detta.
Sen tänkte jag informera henne om att påsken inte alls handlar om Jesus och massa andra påhitt. Nej, det handlar såklart om påskharar, påskris, påskkycklingar, att måla ägg, äta ägg, klä sig i gult och dricka massa sprit och sen berätta sina innersta hemligheter i berusat tillstånd, för att slutligen ångra sig och bryta ihop.
Berättade inte detta för henne heller. Tänkte att risken då skulle vara total att hon skulle försöka omvända mig.

Nu har vi stått på Helsingborg station i en kvart. Tydligen är det något fel på dörrarna. De har gått i lås och går inte att öppna. När de väl är öppna kommer de inte gå att stänga. Det fattar väl vilken tjomme som helst.
Äventyret fortsätter…

20140417-122018.jpg

Påsk och tripp till Malmö.

20140416-231829.jpg

Har precis kommit hem efter jobbet. Elva timmar kneg. Samma visa igår. Och sen hela jobbhelgen på det. Men nu är det alltså slut på detta satans trams!

Nu är påsken här. Kan nästan vara den bästa högtiden. Man målar ägg och sköjar med kycklingar. Jesus blir i bedrövligt skick, men reser sig i slutändan.
Påsken var farsans favorithögtid. Han hade sjukt mycket kycklingdekorationer i köket. Små kycklingar som han ställde upp i grupper. En grupp föreställde en hel kör med tenorer och basar och hela joxet. När man tittade noga dök det fram en liten kyckling här och där som man inte såg från första början. Bakom en blomkruka. På kryddhyllan.

Själv åker jag till Malmö imorn. Ska hänga med Johnny i några dagar. Han har skrivit ihop en kortfilm som ska filmas. Han filmar och Jag spelar huvudrollen. Kan bli hur bra som helst. Dock är jag lite nervös för mina skådespelarinsatser. Har aldrig skådespelat i film innan. Kanske det döljer sig en Per Oskarsson i min kropp och själ. Huvudkaraktären i filmen ligger dock ganska nära min egen karaktär här i verkliga livet som hederssköjare, så det borde gå vägen.
Blir väl även något videoinlägg till bloggen filmat. Och så en pöskmiddag. Måla ägg och dricka nubbe. Klä ut sig till kyckling. Kräkas i en papperskorg och bryta ihop i linneskåpet.
Skall tydligen bli kanonväder i påsk. Mellan femton och tjugo grader på påskafton. Då gäller det att inte promenera förbi någon uteservering. Då är det klippt och så blir det inget filmarbete utfört.
Eftersom både jag och Johnny har superkaraktär och är totaldisciplinerade så är det självklart inget att oroa sig för…

En dokumentär, träningskläder och ny layout på blögga!

Har precis sett en dokumentär om Syrien och staden Homs och dess rebeller. Krig, död och total förintelse och ett overkligt mod från rebellerna som vägrade överge släkt och familj och sin stad.
Tänker på Jimmie Åkessons prat om att man ska hjälpa till på plats. Tycker han skulle ta sig en resa till något krigshärjat land och… tja, just hjälpa till på plats.

Är annars helt sönderjobbad. Och trött. Gudars så jävla trött.

Så var jag ju handlade efter jobbet. Det är sånt vi människor gör.
Tycker dock det verkar bli allt populärare att gå och handla energidryck och broccoli i träningskläder. Undrar om de alltid går runt i träningskläder. Hemma. Äter de sin broccoli i träningskläderna också? Sover de med joggingpjucksen på sig? Startar knullakten i joggingtrikåer…
Ibland är det väldigt många träningsmänniskor på bussen också. Lite som att alla har sprungit i gemensam trupp till busshållplatsen. Ibland kan man känna en unken doft bolma upp av gammal gymnastiksal på bussen, eftersom ingen verkar duscha efter träningen. Inte så trevligt hälsar jag,som alltid luktar ros över hela kroppen.

Som ni ser har jag fått ny layout på bloggen. Det är Johnny som spelar in mina videoinlägg som grejat till tjuseriet. Fantastiskt fin, eller hur?
Bakom orden står dock samma sköjfriska Pelle-Jöns som vanligt. Vare sig man vill eller ej. Just det är inte mycket att göra åt.

Spisen har anlänt.

Jippi! Jag har fått en ny spis.
Trodde aldrig man kunde bli så glad över en vitvara. Där står den och blänker som en oskuld. Vit och finer.
Nu ska här lagas mat (säger jag, för tillfället sittandes på restaurang, mätt efter en dagens).
Sen ska det fan kokas palt och smörstekt kopung.
Insåg att jag måste köpa en ny stekpanna och en gryta.
Detta kan betyda att det blir glesare mellan besöken på Mc Donalds. Kanske min buk blir helt platt. Kanske blir jag fotomodell. Kanske jag kommer släppa mig på loftet mer sällan. Kanske jag blir ihop med en fotomodell. Kanske jag får ett lyckat liv och blir en helt felfri människa. Kanske jag reser till djungeln och snackar med elefanter…
Nej, nu vet jag inte, måste googla på ett recept. Oljedränkt vildragu i tysk polkasås. Ätes med fördel i strumplästen!

Jävla sugluvor!

Jobbat helg som sagt. Ölsugen, kom jag klivande ner för andra lång. Där satt Maja. Klockan var halvsju och vinden ven som ett litet sugluvehål.
Fyra öl senare och sköjarn sköjar. Brukar ju räcka med två bärs efter en jobbhelg. Sen är Johan en knickedick.
Mu är man sköjarknickedick!
Ingen ordning, dumma, feta, jävla amerikanerrrrrrrr!
Så att säga!

Sömnbrist och seriemölande.

Sover sjukt dåligt om nätterna fortfarande. Vaknade klockan sju i morse, trots att jag inte behövde gå upp förrän klockan tio. Somnade inte om. Perfekt start på en jobbhelg. Slutar kvart över tio ikväll. Tycker lite synd om mig själv såklart. Och så lyser solen. Det kan ju aldrig vara bra. Föredrar en smutsgrå himmel och massa regn när jag jobbar helg.

Såg de tre sista avsnitten av ”Tjockare än vatten” igår. Grymt bra serie. Speciellt storymässigt. Och musiken till serien växer för varje avsnitt.
SVTplay är en smått fantastisk uppfinning. Att man kan möla en serie, istället för att behöva vänta på nästa avsnitt i en vecka, för att slutligen missa avsnittet för att man kanske har sköjat på krogen eller glömt av det på nåt annat vis.
Det enda problemet med att råka se för många avsnitt på raken är att serien följer med in i drömmen, om man nu lyckas somna vill säga.
Inatt drömde jag att jag också jobbade på pensionat. Det gick inget vidare. Jag delade ut fel rumsnycklar till fel gäster. Klev in och skulle byta lakan när gästerna låg och sov eller knullade. Blev full bakom bardisken. Startade eldsvåda i köket när jag skulle steka köttbullar. Folk var arga och upprörda. Min karriär inom hotellbranschen var kortlivad, och jag vaknade som sagt klockan sju. Genomsvettig.

Fler inlägg med dåraktiga drömmar kan läsas här

Morsan och seniorerna.

Ska följa med min morsa till ett universitet för seniorer om en stund. Anledningen att jag följer med är inte att hon behöver en målsman med sig eller att hon är retarded. Nej, hon ser ganska dåligt och har lite svårt att hitta i stan.
Hon ska alltså dit och höra lite om verksamheten. Det är jag som har övertalat henne in i detta. Att hon borde gå någon kurs eller något för att träffa lite fölk i hennes egna ålder. Dessutom gnäller hon varje gång jag eller syrran plockar upp en Iphone eller Ipad framför henne. Att hon också skulle vilja kunna använda en sån där teknisk grunka. Att jag och syrran skulle lära henne att använda en sådan där teknisk grunka är uteslutet. Det skulle krävas en hjältekraft kallad tålamod. Dessutom har vi egna liv. Speciellt jag. Det har ni säkert förstått om ni följer min blogg. Tänker att det kanske finns någon sådan grunkkurs. Eller rent av en datorkurs. Sen blir hon en vassare bloggare än mig.
Senioruniversitet drivs tydligen helt av seniorer. Hon kanske rent av kan träffa någon sköjig gubbe. Som heter Bernt. Skulle han ha rutiga skjortor på sig är det dock klippt. Morsan hatar rutiga skjortor så mycket så det inte spelar någon roll vem som krypit in i skjortan.

Skrev för några dagar sen om en dokumentär om folk som hade träffats på nätet. Att kvinnors största skräck var att träffa en seriemördare och mäns största skräck var att träffa en tjock kvinna.
Min största skräck är att träffa en kvinna med ett oproportionerligt litet hode. Eller ett gigantiskt jättehode.