Knud, den lille pågen och hostan, den lille päronpungen.

Sitter balkongerna i resterna av det som en gång var Knuuuuud! Det vajar fint i träden. Blåsten går och solen skiner.
Plockade in alla grunks från balkongen igår och väntade mig en storm som skulle skaka om den här skeva stan. Tyckte inte den tryckte igång med något hejdundrande brak. Hade väntat mig att det skulle blåsa förbi en och en annan vit älg, kanske någon avsomnad alkoholist och ett par friggebodar. Såg faktiskt ett löv lämna ett träd och jag jublade och plockade genast fram min ”Kuken står-flagga” på 4 gånger 3 meter och vrålade ”Sverigeovänner var hälsad vid min knottriga barm!”

Sitter även fast i resterna av den där förkylningen.
En hosta som vägrar ge med sig. Vaknar på nätterna och hostar så det skallrar i fönsterna. Hostar så jag tror att höften ska lossna. Hostar efter promenaderna. Hostar om det är fuktigt ute. Hostar om jag sitter ner. Hostar om jag står på händerna, vilket jag förvisso inte har gjort sen jag gick i femman. Hostar om jag ser Ulf Kristersson eller Jimmie Åkesson på Tv. Av allt detta hostande blir munhålan torr som ett pulvriserat sandslott.
Nysattacker har bytts ut mot hostattacker.

I övrigt är allt samma och likadant. Ett likadant samma som är samma som likadant.

Genom febrigt filter.

Har befunnit mig hemma i karantän sen Onsdagskväll.
Detta är inte för att jag är en samhällsfara eller har dåligt inflytande på min omgivning.
Blev helt enkelt förkyld. Pangförkyld.
Var ute på stan med syrran på eftermiddagen. Tyckte det var en eländigt dammig hosta som plötsligt uppenbarade sig från ingenstans.
Senare på kvällen när vi käkade pizza och kollade på Tv började jag huttra. Kände mig lite snurrig också. Fattade inte riktigt att jag kanske höll på att bli förkyld. Tänkte att det var ett jävla drag i de där två bärsen jag hade druckit medan vi väntade på pizzorna.
Sen var det bara att huttra sig hemåt och huttra ner sig under täcket på loftet.
Dagen efter när jag vaknade och klev ner från lofta satte jag på TVn på kanal 1.
Feber, matthet, ond hals och lungor som hettade som spisplattor.
TVn stod på på samma kanal till sändningsuppehåll vilket var runt klockan ett på natten. Tog det slut nu, tänkte jag. Det var ju synd…orkade med andra ord inte byta kanal en enda gång. Kanske förutom när någon repris av Duellen dök upp, som måste vara något av det mest stressande och hjärndöda program jag har skådat sen jag fick hårbeklädnad på mina ballar.
Annars tyckte jag tablån höll rätt bra stil. Same amount of dåreri som vanligt, fast genom ett febrigt filter.
Dagen efter, alltså i Fredags när jag slog på TVn var det en repris på samma Gokväll som jag hade sett kvällen innan, fast nu på morgonen istället. Samma kvinna som fick sitt hår tillpiffat och senare skulle lägga ett tjut när de rullade fram spegeln. Kändes för mycket och som tur var så hade jag lite mer ork denna dag, så jag sträckte mig efter fjärrkontrollen och slog över till nästa kanal.
Såg även lite på något nytt lekprogram på kvällen. Hette nåt. Typ: Allt eller inget. Fiskpinne eller fuskpinne. Torsk eller supertorsk. Ja, nåt sånt… Jönsigt, okontrollerat trams och omotiverat spring och studsande på stället. Begrep faktiskt ingenting. Med eller utan feber.
Nåväl, är på bättringsvägen igen. Överlevde denna gång med. Man skall dock aldrig ta ut nåt i förskott. Samma envetna hosta är tillbaka som förkylning inleddes med.
I helgen var det exakt ett år sen jag låg platt ute på trottoaren utanför tullen med en stor jävel ovanpå mig, som hade landat på mig.
Han vaknade väl upp med lite skrubbsår på handflatorna och jag bröt höften och fick en fraktur på handleden.
Rätt fantastiskt hur kroppen läker. Fast det har ju inte varit helt utan egen insats. Typ ett halvår med sjukgymnastik och lika lång tids promenerande med kryckor och senare med en krycka.
Den vanligaste kommentaren när man har berättat hur det hände har varit:
”Herregud vilken otur!”
Om det nu är möjligt att ha sådan otur, så borde det ju vara fullt möjligt att ha lika stor tur. Inom vad den turen skulle slå in vete fan…jag är skeptisk, så det är väl inget att snacka om.
Har nu i skrivandets stund tagit mig ut i verkligheten. Sitter på Solrosen och dricker en kaffe. Fantastiskt att komma ut i verkligheten igen.
Sen när man har sett tillräckligt med löst folk, luffare, tjackisar, sköjare, dårar är det fantastiskt att komma hem igen.
Allt är alltså bara fantastiskt. Snacka om att läsa världen!

I lånad vaktmössa och snart för ett år sen en bruten höft, så inser man ju genast hur fjäderlätt och dansant man är i sin kropp. Till den milda grad att tänja på tyngdlagen. Och då dansar jag aldrig! Egentligen.

Så kom det: Det kalla skåpet.

Till vänster: Kantig gammal luffarlåda. Till höger: Nytt, flott vicka på höften-skåp.

Fick mitt nya kylskåp idag.

Hail satan och mormor i papiljotter vilket facelift för köket asså. Såna däringa välvda porriga dörrar hade det också. Fantastiskt stiligt skåp asså! 1.75 högt. Vitt som koks och så jävla stabilt!

Nu händer det fan i mig grejor i mitt liv. Bäst att lägga en kylskåpskall medvurst i pannan så man inte får totalhybris.

Funderar på om man kanske kan ha en inflyttningsfest nu när man har nytt kylskåp. Jag själv och ett sexpack. I kylskåpet.
Kanske man kan trycka in nån osympatisk jävel i frysen också. Typ Jimmie Åkesson, så kan han skicka upp isbitar när man knackar på dörren till frysen, om man skulle bli sugen på en riktigt kall drink…
Annars kan han ju bara sitta där och förfrysa precis som hans idéer borde ha förfryst när han var femton istället för att förverkliga dem som ”vuxen man”.
Där fick jag in massa politik i frysen också, men där skall man väl ha glass och pommes och massa annat gött.
I kylen borde man ju förslagsvis ha ost, medvurst och bearnaise. Det har jag faktiskt.

Nej, men allvarligt. Jag är faktiskt jätteglad över detta. Det är bara det att jag måste skämta till det hela tiden. Vad fan handlar det om? Har jag svårt att (er)känna lycka?

Jag gick ut för en bärs och för en liten paus från mitt kylskåp. Så att det inte skulle bli för mycket. Och med en öl menar jag faktiskt två och INTE tre!

Men nu är jag hemma igen. Undrar om man ska ta med kylskåpet upp på loftet inatt.

Alltså bara inatt asså?!

Här, och alla de de där stunderna innan…då jag likt en ångestfylld man famlade runt i cirklar bredvid en rektangulär lådda!
Nu är det tvärtom. Halleludja!!!

Ett rim.

Satt och lyssnade på en full gubbe i baren i veckan som skröt om sina glansdagar som före detta soldat Marocko. Han skröt om sitt vapen han hade haft och alla brudar han hade erövrat.
Hans nya galej som verkade totalimpad sa:
-Det låter underbart. Jag måste åka dit och träffa mig en kvinna!
Jag själv som råkade sitta bredvid vid soldatens andra axel kände lite hur jag ledsnade på detta tramsiga prat och flikade in:
-Men varför träffa en brud i Marocko, när du kan åka till Stockholm och träffa Mauro Scocco?
Stämningen blev påtagligt dålig och den pensionerade soldaten tittade ilsket på mig med combatblick och påpekade att jag hade avbrutit honom.
När jag sen påpekade att ”det var väl ett trevligt och sköjigt rim” så funderade de en stund.
Sen började de skratta så högt så jag fick bråttom att betala min nota och gick hem.
Nja, man går ju inte riktigt trygg från galenskapen någonstans egentligen…ens inte hemma.
I veckan stegande det in ett gäng dudes i lyan och skulle kolla min ventilation. Alltså inte min hyperventilation, utan lägenhetens ventilation. Ventilationen var undermålig hörde jag dem säga till varandra. När de hade renoverat fasaden hade de visst råkat cementera igen lägenhetens lufthål. Det var väl bra. Congrats edra jädrans superklantar!
Haffade även tag i min galejiga hyresvärd som sprang runt med anteckningsblock. Jag visade honom min fantastiska och nyavfrostade frys som redan var igengrodd med nya lager av glimrande frost. Jag berättade att jag hade fått slänga massa mat. Jag berättade att jag hade gråtit i garderoben och ätit tårta ensam på loftet på Rickard Sjöbergs födelsedag. Det tyckte han var synd, så på Måndag skall jag få en ny kyl och frys.
Efter en stund brakade in ett gäng sotare med borstar och dammsugare. De rengjorde ventilerna. De som alltså inte var cementerade. När de tog loss gallret till ventilen vid loftet sprack tapeten runt omkring, så nu ser det för jävligt ut. Fast o andra sidan så matchar det färgen som lossat i taket och hänger i stora flagor.
Detta är sånt man får leva med, och frågar man, vilket jag har gjort, så är detta inget som ligger högst upp på deras prioteringslista över saker som måste åtgärdas i detta skämthus.
Ledsen blir man på denna degenererade inställning, så man blir sugen på att äta kräftor på loftet.
Idag skall jag och syrran ha våran Majorna-dag. Vi brukar ha det en gång varje sommar. Den inleds med Slottskogsvallens bakluckeloppis. Sen brukar vi följa upp det hela med ett par bärs på närliggande Old town. Sen går vi över till Da Marco och äter pizza. Efter det brukar vi improvisera. Improvisationen består ofta av ett par öl till, fram till att man känner att man fått nog av denna hippa stadsdel och åker hem och dricker champagne på loftet.
Vi ska ses halv ett, så nu får jag lägga ner de här satans dumheterna.
Jaaaa, Schlyyyna! Fiskpinnar! Du måste välja samuraj! Hammarby-Nisse!
om det är någon som undrar varför jag dissar inlägget med att inte indela i stycken, så är det wordpress som inte gillar sånt trams. Tydligen…

Hattnnnn

Ska man hålla i hatten
eller ha hatten i hallen?

Ska man ha hatten i handen eller på hatthyllan
när man hälsar på folk
som inte betrrrr som folk?

Ah, man blir ju ambrosiakaka i hodet av detta prat.
Man vill ju bara bära hatt och veta att man har pratat färdigt.

Men!

Med hatt eller utan hatt (och detta tycker jag är en viktig fråga i mitt dryga liv)!

Är du hön som kommer äta hatt till frukost eller kommer sova till klockan elva som ett brötigt brätte?
Asså kompis när knullade du i hatt sist?

Håll nu i hattnnnn i hallnnnn och betrrrr som fölk med eller utan brättrrrrrr!

När Johan frostade av frysen – en roman i sjutusen kapitel.

Jag frostade av min frys igår. En stor händelse för mig. En liten för er… Tror jag har frostat av en frys en gång tidigare i mitt liv. Jag har alltid flyttat lagom till att man inte kan dra ut korgarna i frysen längre.
Isbitarna brakade ner på ugnsplåten så man trodde att det stod ett troll i köket och grävde i frysen.
Fick även slängt en del gammal mat. Lite körv och lax och kycklingbröst från 2012. Men det kanske man kunde sålt på Blocket. Hittade även en gammal isglass som jag åt upp. Rena guldgruvan. Allt annat slängde jag.

Anledningen till denna spänningsnovell som ni just nu läser är att på senare tid har all mat som man lägger in i frysen (mest bröd) blivit förstört. När man plockar fram brödet en vecka senare så är hela påsen fylld med is, snö och frost.
Därav tänkte jag att jag skulle frosta av rektangulären för att se om det hade med detta och göra. Nu när frysen är avfrostad har jag lagt in ett experimentbröd för att se hur det ser ut om några dagar. Är det mer is än bröd i påsen så får jag ringa till min debila värd och be honom hoppa in min frys och se om han har förvandlats till en snögubbe om en vecka.

Sist jag bad om att få kyl och frys utbytt fick jag kalla handen. Då var det för att jag misstänkte att den var boven när det gällde min höga elförbrukning. Grunkjäveln är från slutet av 80-talet. Då bemödade sig fastighetsskötaren hit. Han vred lite på termostaten, tryckte in en knapp och sa att den kommer fungera bra nu. Han påpekade även att lampan i frysen var trasig. Jag sa att det var bra för annars hade jag väl fått ännu högre elräkning. När jag sa till dem att de fick byta ut det gamla åbäket så svarade han att nyare kylskåp drar mer el(!!!!!). Dessutom tillade han ”att de bytte inte ut vitvaror” på det sättet. Vad som nu menades med det…

Väntar alltså med spänning på att mitt bröd skall förvandlas till en hög med frost. Sen ska jag plocka upp telefonen och ringa ett samtal. Vägrar de medgörlighet får jag väl helt enkelt hota med att betala in hyran till hyresnämnden istället.
Annars kan jag ju alltid tippa ut grunkan genom fönstret. Då behöver de inte byta ut det. Då räcker det med att de ger mig en ny kyl och frys.

Man får inte vara dum brukar det heta. Skulle hellre vilja uttrycka det så här: Man får vara som man är, när man inte blev som man skulle…

Och med de visa orden klämtar klockan vidare och nya fantastiska äventyr ligger bakom kröka. Ty, nästa gång kanske jag berättar om strukturen i min disktrasa.

Rapport från pajasgården.

Det har varit en händelserik vecka på balkongen vill jag lova. Speciellt efter midnatt då människor vanligtvis biter huvudet av skam och beter sig som apor. Frågan är vad som börjar hända i mitt område. Får man reducerad hyra om man är pajas? I så fall i sköjarens namn borde jag själv få pengar för att bo här…borde väl gå under klausul: Pajasreducering av hyra.

I Tisdag natt när jag satt på balkongen och knöt ihop små mystiska paket med skojigt innehåll dök den här pajasen upp. Han stod först och gungade och staplade på gångvägen länge och väl. En katt dök upp. Han plockade upp katten och la den på rygg i sin famn. Det hela såg väldigt märkligt ut. Efter några steg hoppade katten ner på marken och snubben fick plötsligt fart och försvann in genom en port i min huslänga. Efter några minuter kom han tillbaka igen. I händerna bar han två skålar. En med vatten i och en med någon vit klump i.
Sen, när fotot är taget, satte han sig bara där. Katten kom fram och sniffade på innehållet, vände på rumpen och hoppade upp i skogsbrynet till vänster. Han satt kvar, helt uppgiven, i säkert en kvart och fipplade med sin mobil. Till slut kom han på benen. Han skickade upp innehåll och även skålarna i skogen och vinglade hemåt och sov säkert ruset av sig i 24 timmar.
En tvättäkta pajas!

I förrgår kväll när jag åter satt på balkongen och trasslade upp gammal fiskelina som jag tänkte sälja på ebay för aderton tusen riksdaler brakade det till i skogsdungarna. Av ren självklarhet förväntade jag mig att ännu en redlös leopardmönstrad pajas skulle rulla ner för kullen.
Nej, vet ni vad! Det var något mycket vackrare. Eller Smuck! som di säger de där danskarna. Ett litet rådjurs-baaarn. Det sprang rakt ner på gården och ut på gräsmattan. Där satte det igång att tugga i sig blad från buskarna som den sektartade bostadsrättsföreningen mitt emot nyligen har planterat och med stor omsorg vattnat som om det råder överskott på vatten i hela världen.
-Ät lilla kompis, sa jag för mig själv. Jag bjuder!
Sen kom det så klart någon hostig och brötig typ promenerandes och hånade det vackra med uppblåst personalia. Rådjursbarnet sparang upp i skogen igen och gömde sig. Tryggad från pajasmeckat på gården.

Så igår, efter midnatt, när jag låg och tittade på en tre timmar lång dokumentär om ”Hembygdsföreningen Torskens Diskbalja” rullade det in en bil på gatan med ett ambulerande jättedisco.
”Ahhh, pajastajm” tänkte jag.
Stoj och skratt hördes där ute. Plötsligt började de rusa bilens motor på aderton tusen varv. Om och om igen. Jag gick fram och spanade i fönstret som en mycket gammal nervös man med noll tilltro för pajaskonster.
En tjej låg uppfläkt på motorhuven medan föraren maxade bilmotorn till smärtgränsen. Han började backa och bromsa. En annan tjej satt på gatan och filmade. De andra i bilen hoade och applåderade och jag stod och kom på mig själv med att stå och smyga bakom köksgardinen.
Sen hände något som verkade minst lika osannolikt. Någon började kasta ner ägg från en balkong. Fem personer började kravla ut från baksätet. En snubbe lade sig på gatan och drack upp resten av sin öl. Det här var far beyond sedvanligt pajaseri.
Efter ett tag när de hade begett sig upp i trappen blev bilen stående tom och öde mitt på vändplatsen. Fin parkering. De eventuella böterna betalar väl säkert din pappa.
Eftersom det är Way Out West i helgen så antar jag att de har hyrt en lägenhet här. Stackars ovetande lägenhetsinnehavare som tror sig ha hyrt ut sin lägenhet till ett gäng ordningsamma ungdomar.

En pandemi inom pajaseri har brytit ut. Det kan vara värmen som förvridit folks skallar…vem vet.
Pajaserierna avlöper varandra, men de kryddar en muttrande gubbes stunder på balkongen.

En mardröm och en dröm.

Hade en rejält störd dröm inatt av mer detaljerat slag. En mardöm dessutom, åtminstone till att börja med…

Det hela började med att jag satt i lugnan ro i baren på en krog och drack en öl. Plötsligt kom det fram en kvinna. Högröd i ansiktet och högröd i ögonen av tårar.
-Din förbannade skit, sa hon. Hur kunde du? Sen hällde hon en öl över huvudet på mig och gick därifrån.
Vem fan var det, hann jag tänka i mitt nybadade tillstånd när det kom fram en annan stor snubbe i rutig flanellskjorta och skepparkrans och gav mig en fet knytnäve i nyllet. Blod och öl blandades och droppade ner i mitt knä.
Jag vinglade ut därifrån, för en gång skull inte på grund av berusningen från alkoholhaltiga drycker.
När jag kom ut på gatan var det någon som kastade en kniv mot mig. Han missade min öronsnibb med någon millimeter och kniven vibrerade intill mitt öra där den satt inborrad i krogdörren.
Jag började gåspringa därifrån och undrade varför alla önskade livet ur mig. Jag skyndade mig förbi ett gäng som stod och hängde och rökte och drack vid ett plank. Gatan i sig var skum och ruffig och var helt i avsaknad av minsta mysfaktor.
Precis när jag hade passerat dem hörde jag hur någon sa:
-Där är det där förbannade svinet. Nu gör vi slut på honom!
Jag började springa. Ett helt gäng med tunga fotsteg klapprade efter mig. Jag kom bakom ett hörn och gömde mig i en dörröppning. När de kom runt hörnet fick de genast syn på mig.
Vad är det här för jävla dröm egentligen? Brukar man inte vakna vid såna här pressade tillfällen, när ett helt gäng skall göra slut på en? Nej, istället fortsatte drömmen…
Direkt när de fick syn på mig släpade de in mig genom porten som givetvis var upplåst. De drog ner mig i ett källarrum och satte mig på en stol. Efter att ha berättat för mig och kastat kantiga haranger om vilket as jag var plockade de fram en pickadoll. Jag frågade vad jag hade gjort, men enligt dem så visste jag mycket väl vad jag hade gjort.
De sa att de först skulle skjuta bort mina öronsnibbar och sen skjuta loss min näsa från ansiktet. Tycker jag har både ganska väl tilltagna öronsnibbar och hyfsat stor kran, så att tillförlita sig på turen att de skulle missa kändes som dåliga odds…
Och precis efter att han hade spänt hanen och började sikta in sig på ena öronsnibben så vaknade jag.
Tack för det!

Huvudkudden och nackhåret var dyblöt. Jag kände på öronsnibbarna och jag gillade deras intakta form. Sen gick jag upp och ställde upp balkongdörren för att få in lite sval luft. Jag gick och lade mig igen.
Ett bra trick när man har sömn och insomningsproblem är att tänka på föregående dröm och jag ville gärna ha en fortsättning här för att få reda på vad i helsike jag hade ställt till med.

När jag somnade om igen smög jag längs väggen på en gata som en råtta. Jag skulle köpa cigaretter. Jag fick syn på löpsedlarna. Det fanns en stor bild på mig. HÄR ÄR DET SKYLDIGA SVINET stod det på en löpsedel. På en annan stod det: SER DU DEN HÄR MANNEN: SLÅ IHJÄL HONOM. Jag skyndade hem igen.
I nästa sekvens befann jag mig på jobbet. Jag vet inte vad jag jobbade med, men jag satt bakom ett kommunalt skrivbord. Jag blev inkallad till chefen. Tydligen stod jag anklagad för att ha förskingrat hela Hisingens årsbudget och använt pengarna till att bo på lyxbordell, badat och haft sex med prostituerade i badkar fyllt med rysk kaviar. Vidare hade jag tydligen vaskat tolv lådor Bollinger champagne. Både från balkongen och i receptionen. Hela spektaklet hade skett i okänt land ihop med maffia och diverse mc-gäng.
När man förstod att jag inte var den skyldiga så dementerades uppgifterna i tidningar och radio och Tv.
I den sista sekvensen av denna dröm gick jag på en gågata. Folk la blomsterkransar runt min hals och hurrade och bjöd mig champagne ur lerkrus. En del kastade sedelrullar i mitt huvud.
Slutet gott, allting gott.

När jag vaknade upp insåg jag att jag inte hade någon frukost hemma.