Hos frisören och en schysst deal.

Jag har varit och klippt mig. Tyckte det fick räcka med flint-krater-pash nu.
Först pratade jag och frisören. Sen pratade vi inte. Sen pratade vi lite till och så var jag färdig.
Han verkade gladare än vanligt, frisören. Det visade sig att han skulle stänga frisörsalongen i tre veckor och åka till sitt hemland för första gången på nio år.
När jag frågade var han kom i från sa han bara ”ja, just det”, så jag fick aldrig reda på var han skulle åka.

Igår när jag åkte buss ner till stan satte sig en hemlös bredvid mig. Han hade med sig massa grunks. Han pratade helt random ut i luften hela tiden. Eftersom jag var lite bakis så svettades jag. Nervös blev jag också eftersom jag även är lite nervöst lagd. Känslan ökar när jag är bakis.
Hur som helst hörde jag ordet iphone sägas av honom ett flertal gånger. Jag satt och smsade, och när jag tittade i periferin satt han och glodde på min mobil.
Innan han klev av frågade han mig om jag var musiker. Han kanske vill att vi ska starta ett black metal band ihop tänkte jag. Jag svarade att jag var det. Han lyfte upp en stor synth som han hade bredvid sig och frågade om jag ville köpa den. Jag avböjde vänligt.
”Just give me a beer, and you can have it!”
Jag sa nej-tack en gång till. Då började han gapskratta och sa att han bara ”was kidding”. Han reste sig och tog tag i synthen och alla grunkor. Hela vägen ut genom bussens dörrar skrattade han jättehögt och nöjt, som om jag var den mest lättlurade idioten på planeten som han hade träffat.

Tror dock han hade sålt den till mig för en öl om jag hade sagt ja…

Att hoppa och studsa.

Herregud, jag måste gå och klippa mig asså. Pash med flintcirkel är ju inget vidare.
Tycker dock alltid det är någon slags uppförsbacke att gå till frisören-Sören. Man känner sig lite som en försöksapa i den där stolen. Och frisören kan ju vara bakfull eller sexuellt utsvulten och råka klippa av ens öronsnibb.

Det har ju varit midsommar.
Jag satt hemma och drack roibuste och bad till en midsommargud i latex och rågummi att jag skulle ha råd att köpa en 65 tums tv innan året är slut.
Nej, det gjorde jag ju inte fattar ni väl!?
Var hemma hos syrran och hennes man med brorsan och morsan. Matjesill och potatis och paj och och bröd och ost och tårta och bärs och nubbedjävol såklart.
Brorsan berättade av någon anledning att hans barn brukar hoppa i hans och hans frus sängar och att han får säga till ett antal gånger och slutligen markera hårt för att de ska lägga av.
Barn verkar ha ett behov av att hoppa i sängar. Det kanske är därför familjer skaffar studsmattor. Man ser ju sällan vuxna hoppa i studsmattor.
Hade jag ägt en studsmatta så hade jag hoppat hela dagarna och nätterna. Med folköl i näven och en cigg i truten. Jag hade hoppat samtidigt som jag åt frukost och hoppat när jag drack kaffe. Jag hade hoppat till dårbilarna kom och hämtade mig…
Nåväl, morsan kontrade med att vi ALDRIG fick hoppa i våra föräldrars sängar när vi var små. Hon avskydde det, sa hon. Hade glömt av detta, men det stämmer när hon sa det. Kan knappt komma ihåg att jag har hoppat en enda gång i mina föräldrars sängar. Och att hoppa i min egen säng var ganska effektlöst eftersom jag hade en säng med träribbor som resårbotten. Om man nu inte var ute efter att braka rakt igenom sängen.
Effekten att passa på att hoppa i sängar när jag var hemma hos kompisar uteblev. Hela behovet av att hoppa bort myrorna i benen uteblev. Antar att det behovet Byttes ut mot något annat behov…
Minns däremot att det köptes en studsmatta i vår familj när det var helt nytt. Då var inte studsmattorna så gigantiska som de är idag. Den vi hade var kanske en dryg meter bred och typ trettio centimeter hög. Det krävdes mer skills att hamna på studsmattan än att hamna utanför när man hoppade. Och om man hoppade högt så slog mattan i marken.
Kan inte minnas att jag hoppade speciellt ofta i den där mattan eftersom behovet av att hoppa troligtvis var ihjälslaget långt tidigare.

Dricker en cider på Tullen hemma hos mig. Det är sådinga däringa cidertider nu när sommaren är här. Skall dock gå hem när glaset är tomt. Just nu är det mer halvtomt än halvfullt.
Det satt ett skådespelarpar bredvid mitt bord för en stund sen. Han har varit med i ”30 grader i februari” och den där serien som utspelar sig i Askim. Bra skådis. Hon har varit med i massa andra saker och är också en bra skådis. Han åt en plocktallrik och hon åt en fiskrätt. Han drack en bärs och hon ett glas rött. Hon pratade mest och han var ganska tyst. Han hade på sig en rutig skjorta och hade läsglasögon på hodet. Hon var klädd i svart och hade pasch (utan flintcirkel) och jag satt bredvid och tackade gudarna att jag inte hade hällt i mig åtta öl för då…hade jag kanske kastat mig ner på mage på golvet framför deras bord och paparazzat ner mig så avtryckaren smält sönder och troligtvis inte tagit ett ”no for an answer” när de bett mig att sluta. Precis som en riktig paparazzi. Nu fick de äta obemärkt i lugn och ro, och det var ju tur.

Där är min cider slut och det var ju bra. Då kan jag lägga ner det här och gå hem.
Men, vafan? Nu promenerade det in en annan skådis här. Sitter och tänker ner mig fullständigt över vad det är jag har sett honom tidigare i. Det kanske är någon filminspelning på g i stan.
Kanske man kan ställa upp som den hopplösa statisten som promenerar förbi med tomma plastpåsar i bakgrunden. I var enda scen.

Nu skiter jag i detta och går hem!

JAG ÄLSKAR VÄRLDEN, FÖR HÄLVÄDE!

Skall strax börja tvätta. Sicken inledning va?
Ni som läst här ett tag kanske kommer ihåg det där inlägget när jag köpte jeans förra sommaren. Svarta jeans. Jag frågade då om råd i butiken för att få behålla jeansen svarta. ”Tvätta dem inte på ett år” sa kvinnan till mig. När jag frågade henne vad det var för snusk, så sänkte hon tvättintervallen till ett halvår.
Saken är ju egentligen att företagen inte bemödar sig att tillverka braxor som tål tvätt. Sen får återförsäljaren stå och råda kunder att de ska gå runt som snuskpellar och lortgrisar.
Nåväl, tro det eller ej…jag har alltså inte tvättat mina braxor på…ett år. Jag kan stolt sålla mig till högen av snusk och lortsvin. Sen har jag förvisso bara använt dem på helger när jag vill vara svartklädd och svår. Men nu jävlar åker de in i tvätt-trumman! Slutsnuskat!
Allright, nu ska jag gå ner till tvättschtugen och ge braxorna vad de tål.

De har börjat helrenoveringen på allvar nu i huset där jag bor. Vet ni vad ”bilning av balkonger” är?
Det är inte när man parkerar bilen på balkongen för att man inte hittar någon parkeringsplats. Det handlar heller inte om att bila ner till Tyskland och äta strudel.
Nej, det är när man hackar sönder betongplattorna till balkongerna. Det låter ungefär som när man borrar i gatan, fast i huset. och nu hackar de sönder balkongen precis här bredvid. Herre min djävol vad det låter och vibrerar i väggarna.
Ställningshissen har de placerat bredvid min balkong och det är inte den tysta sortens hotellhiss om man säger så. Containern där de slänger all sönderhackad betong står precis nedanför mitt fönster (och byggjobbarna badar och dricker öl i mitt badkar när arbetsdagen är slut).
Det är lugnt och harmonisk. Bra för själen och nerverna, detta oljud. Eftersom jag älskar världen så är det underbaaaaaart! Att de dessutom utan undantag sätter igång klockan sju på morgonen och att det passar min dygnsrytm jättedåligt är bara roulit. Oh, nu känner jag hur känslan kommer igen: JAG ÄLSKAR VÄRLDEN!
En ska förvisso inte klaga. Det kommer bli fint när det är färdigt. Nya och fina balkonger. Och nya fönster. Det kommer bli så fint att de troligtvis kommer höja hyran med två hundra procent, och så man blir tvungen att flytta.
Tack för de nya balkongerna! Tack för att jag fick bo här, men jag tror det blir billigare för mig att bo i en flyttlåda på Avenyn. Tack för mig!
Aouch! Nu kände jag hur hodet blev alldeles jättelidet.

Nu måste jag gå ner och hänga tvätten.

På återseende…kanske.

Trazan, Banarne, syrran och brorsan

Syrran gick precis.
Vi har haft lite party.
Hon har spelat Trazan och Banarne-låtar för mig.
När jag sa ”hejdå” vinkade hon tillbaka på väg ner för trappen och sa:
Nu behöver vi absolut inte ses förrän midsommarafton…tidigast.
Nu ska jag gå upp och lägga mig på loftet med Manne och grovhöngla upp hans dyngblöta läppar!

Han tycker också om banaaaaaaaaaan! Och jag är ensam.

Kötthode!

En restaurangrecension.

Bilden nedanför är en skärmavbild på en restaurangrecension som jag hittade på nätet. Skriven av självaste mig själv. I överförfriskat tillstånd. Någonting jag hade glömt bort.
Man märker ju genast att den knivskarpa talangen finns där. Kanske det här är en framtida karriär som legat dolt i ett disigt skimmer och som nu kommer braka till.

Och ja. Jag tycker det är märkligt när folk går in på en kinarestaurang och förväntar sig att få något annat. Vissa saker är vad dem är. Det är en viss trygghet i det. Man vet nämligen vad man får. Det vill i detta fall säga kinamat och inte någon gastronomisk aha-upplevelse i forma av en halvborrad zebrastek med snuskslungad rispaté.

Själv sitter jag just nu och äter indiskt. Någon lammrätt i sås med ris. I vanlig ordning underströk jag att den absolut inte fick vara stark när jag beställde den.
Nu sitter jag här åter. Flåsig med en eldstorm i käften och dyngsur hårbotten. Det är tydligen fortfarande någon som är väldigt mån om att jag skall lära mig äta stark mat.
Vilken gastronomisk överraskning! Öööh…

(null)
Och kom ihåg en sak till: Prata aldrig smörja om kineserior.

Fotbolls-EM.

Det är ju fotbolls-EM. Kan inte ha undgått någon…
Elektronikkedjorna har gjort sitt bästa för att lura på folk och fä så stora Tv-apparater som möjligt. Och de verkar ha lyckats. Tv-försäljning gick upp med 1700 procent. Från människa med 40 tums tv till idiot med 65 tum. Jag har tittat på massa matcher (man kan tro att jag har blivit en fotbollstönt) på mina 40 tum och jag har sett bollen. Jag lovar. Om man behöver 65 tum för att se bollen tycker jag ett bättre alternativ borde vara att skaffa glasögon.

Tycker annars, som sagt, att det är sköj att kolla EM-matcher. Om man som jag inte kan något om fotboll och de olika landens lag, huruvida hur duktiga de är osv, så får man hitta på andra anledningar till att hålla på ett visst land och dess lag.
Till exempel så här:
I den här matchen mellan Ryssland och England så hejar jag på Ryssland för att England har så äcklig och sunkig matkultur och för att jag delade lya med en engelsman som kallades för Sopan. Och som hade en deprimerande effekt på en.
I den här matchen hejar jag på Danmark för de har röd pölsa och det tycker jag är sköj.
Så där kan man hålla på. Något att greppa. Då får matcherna större mening och det blir roligare att titta.

Vem tvättar alla spelares matchtröjor förresten? Är det nån gammal skurtant vid namn Boel? Och vad använder hon för tvättmedel för att få bort gräsfläckarna?

Frågorna är hopar sig och jag blir yr.