Ormbunkar, flanell och förebyggande av panikattacker.

Har sorterat mina ikoner på ajpädden.
Förstår man inte vid det här laget vilket intressant liv jag har, så kommer man aldrig förstå det…

Har även köpt två ormbunkar.
Insåg plötsligt när jag tittade mig runt omkring i lyan att hälften av alla mina krukväxter hade dött. Det är sånt som händer när man sover eller vänder ryggen till en liten stund. Sånt som lever. Det dör.

Gick och åt på Donki-ronki-ondhet igår eftermiddag. Hade en kupong som gav extra snusk i form av en extra Big Mac helt gratis. Nu trodde ni väl att jag våldförde mig på bägge börgarna som en annan hutlös, bottenlös skogshuggare. Nähä, sådant snusk pysslar inte jag med!
Tog med mig den andra burgaren ut. Gick fram till tiggarkvinnan som satt utanför Konsum Avenyn. Hon tog emot den med viss förvåning. Jag gick in på Hm. Begrep inte vad jag hade där att göra så jag gick ut igen. När jag kom ut vände jag mig om och smygtittade om hon hade huggit in på maten. Hon satt där och åt med ett léende på sina läppar. För upptagen med maten för att hälsa på folk som gick förbi.
Kändes bra. Och i ärlighetens namn är det en win-win-situation. Hon blir glad och förhoppningsvis mätt och jag mår bra av att hon blir glad.
Efteråt gick jag in på Kappahl. Undrade åter vad fan jag hade där att göra eftersom de bara har kläder som jag absolut inte vill ha.

Sen gick vi på bio. Syrran, Kirre, jag och morsan. ”En man som hette Ove”. Fantastiskt bra film måste jag säga. Varm, sorglig och rolig. Rolf Lassgård var suverän i rollen som den arga och bittra gubben som hade tröttnat på allt jävelskap i samhället.
Första gången på ett par år som jag var på bio. Tycker såklart det kan vara en trevlig företéelse uppblandad med en påfrestande företéelse. Såklart har känslan med människor att göra. Fullt med andra tvåbenta som smaskar popcorn och frasigt baconsvål i kartonger stora som flyttlådor. Det skrattas på fel ställe åt fel saker (om någon känner sig osäker kan man alltid fråga mig var i en film man bör skratta och ej).
Min syster är av väldigt omtänksam natur. Eftersom jag har fått panikångestattack några gånger tidigare på bio hade syrran sett till att vi hade biljetter längst ut på kanten av stolsraden.
”Du kan sitta längst ut brorsan om du måste lämna stället.” Kärlek.
Det har förvisso aldrig hänt att jag sprungit ut, men att sitta kvar om paniken slår in är inte ett alternativ…

Efteråt gick vi och på en italiensk restaurang. Medan vi stod och väntade på vårt bord kom en vacker kvinna in genom dörren. Hon gav mig en blick så jag fick yrsel. När jag sen gick ut för att röka mötte jag henne igen i dörren. Hon gav mig ett léende så jag var tvungen att stödja mig.
Var nära att fråga om vi skulle gifta oss och skaffa nio barn och flytta till en igloo i Alaska och leva på Bullens varmkorv och surkål resten av våra liv.
Kanske lite mycket på en gång. Hade möjligen räckt att säga:
”Jag älskar dig! Vill du få en panikattack med mig?”
Maten var kanoners. Pastasåsen var så mäktig att jag lutade huvudet i sovställning mot väggen och knep nästan käft resten av kvällen.
Vi tog bussen hem innan klockan hade slagit tio.

När jag kom hem drog jag up en shöppingpåse ur väska …för jag hade visst köpt något på Kappahl. En suspensoar med diamantgnistrande kornnitar och kaninöron…perfekt att dra fram om man känner sig lite dämpad ibland.
Nej! Jag hade köpt en flanellpyjamasböxa. Bara för att jag är så trött så ofta. Jag hoppade i den jämnfota. Missade. Trasslade in mig i midjeresåren. Insåg att jag inte var tjugotre längre och slog näsan i kanten av köksbordet och skrek ”flanellslyyyna” allt vad jag orkade. Sen dog jag.

Nej, men ärligt. De var mypysiga pyjamasböxorna!
Men ska flanell klia?

Projekt surströmming.

Har käkat ordentlig frukost hemma för första gången på över en vecka. Det var fil och müsli och mackor med kantstött korv och skevt ägg. Fantastiskt. Blev inte uttråkad en enda liten stund faktiskt.

Drömde svåra mardrömmar i natt om moderkort och processorer. Jag samlade på dem. Sorterade dem i högar. Jag pratade i drömmen också. Vet inte om jag pratade i sömnen, eftersom jag saknar kvinnofolk på loftet.
”Där ska du vara din lilla A8-processor och där har vi ett moderkort för Intel-processor, då får du ligga i den här högen. Men va fan e nu detta? Du är ju en i7-processor, då ska du inte ligga där! DU SKA LIGGA I DEN HÖGEN!!!!”
Så där höll det på ända tills jag vaknade genomsur och nersvettad klockan fem på morgonen.
Jag gick upp en vända. Fick plötslig magknip. Kändes som någon försökte knyta en rosett av min magsäck. Hamnade på toaletten. Efter en andfådd stund var dramatiken över.
Just nu har jag Serla toalettpapper. Jävla massa papper på de rullarna asså. De tar ju aldrig slut!

Natten innan drömde jag förresten att jag samlade på defekta bärbara datorer. Jag köpte dem på eBay och Tradera. Och sorterade dem i högar.
Allt bottnar sig troligtvis i huvudbryet med datorn som jag fick från Eds datoraffär och som jag har beställt nytt tangentbord till. Tangentbordet är nu skickat från Kina. Datorn har i kalibrerad tajming somnat in helt och hållet eftersom moderkortet troligtvis har pajat. Det är ett sådant som jag i bistra verkligheten letar efter på eBay.
Troligtvis kommer hela detta projekt, när det är färdigt, kostat mig dubbelt så mycket mot vad en ny dator hade kostat. Men! Jag ser det som ett examensarbete från min praktikplats. Och projektet skall fan ros i hamn och land om jag så ska leva på surströmming till nästa vinter.
Först då kan jag drömma normala drömmar om kypare som serverar mig vörtbröd med A-10 processorer som garnering, på en femstjärnig, strandbelägen sylta i ett främmande land där surströmming är ett skällsord!

I övrigt, förutom en kinkig mage, kassa nerver och sömnbrist så är jag i utomordentligt bra skick!

Nu har jag inte tid med det här mer. Jag måste ta en titt på eBay!

(null)Tjusig dator, förvisso utan tangentbord och för tillfället helt livlös, annars i excellent god vigör!

Solen, lunchen, humöret och Tv:n.

Solen visade sig i en kvart i förmiddags. Längesen man såg den suckern. Blev alldeles till mig. Så jag skrev en dikt.

”Bruna bananer som en gång var solgula
Men jag känner en doft:
Fan! Hundbajs under min sula.”

Och nu kom molnen tillbaka igen och allt blev som vanligt.
Kom ihåg att jag blev väldigt upprymd då jag var liten och solen visade sig för första gången på länge och våren började komma.
Idag har jag lärt mig att behärska mig…

Igår käkade jag och Ed lunch. På Le Pub, yö knö! Någon slags pocherad firre med potatis och vitvinssås. Fisken smakade ingenting. Såsen smakade ingenting och potatisen var överdrivet al dente. Alltså icke genomkokt.
Ett jädra skämt kan jag säga.

Jobbar idag. Min brukare är på ett jävla humör. Kan inte säga att mitt humör blir bättre av det. Tidigare idag frågade han om jag gick ut och rökte bara för att jävlas med honom.
Nej jag går ut och röker för att rensa huvudet och fylla lungorna med giftigt skräp.
Varje gång jag har gått ut för en cigarett efter att frågan ställdes, så har jag låtit hälsa att jag skall gå ut på balkongen och jävlas lite.

Annars handlar det väldigt mycket om att komma hem efter att ha jobbat. Beundra de 40 tum till Tv-apparat som nu finnes i vardagsrummet. Förundras över dumheterna som spelas upp på screenen, ända tills man bestämmer sig för att sätta på en film.

Maratonsköjeri och en konversation på bussen.

Har haft en braksköjarhelg. Var på filmfestivalens invigningsfest i fredags med Ed. Det fanns en biljett över till sköjaren. Sköjaren sköjade givetvis med och sköjade. Vi var i eld och lågor över att få sköja någon annanstans än på dåliga gatan för en gång skull.
En stor jävla lagerlokal på Hisingen som hette Göteborgs filmstudio. Fantastiskt mycket vackra kvinnor överallt. Såg framför mig hur jag skulle kliva ut genom dörrarna med en intelligent och vacker cineast. Tänkte att vi skulle prata om ”Dum, dummare” till morgonkvisten.
Dunka, dunka-musik. Burköl för 55 kronor. Trist att det alltid ska sugas ut till maximalpris så fort det är specialarrangemang. Såg Torkel Pettersson och Lotta Telje. Två bra skådespelare.
Vi fick åka charterbuss tillbaka in till stan. Hoppades att somna på bussen och att jag skulle vakna i ett annat land. Hamnade på Avenyn istället. Det ryktades om efterfest på Scandic Rubinen men när vi ryckte i dörren var det låst.

Sköjade vidare med May i Lördags. Brukar aldrig köra sköjarmaraton längre, men nu blev det alltså så. Dåliga gatan. Lönelördag. Trängas med löneslavar och cineaster. Blev trött och full. Glömde äta.

Drog en hungershämnd och lagade köttfärssås igår, trots att jag var sugen på kinamat hela tiden.

På bussen till jobbet idag satt två gubbar. De var arga. Tydligen hade den minst arga av dem försökt få hjälp med sin mobil i någon affär. Det hade blivit hätsk stämning. Den arga gubben hade sagt till expediten att hålla käften och lugna ner sig.
-Jag var nära att lappa till den lille grisen, sa han till sin kompis.
-Ja, ja, ja, ja, svarade kompisen.
-Jag tror han blev rädd för mig, för han blev lugn som ett lamm.
Väldigt mycket lamm och gris på morgonkvisten tänkte jag.
Vet dock inte hur det hade gått med själva mobilen.

Ber om ursäkt om det här inlägget verkar hattigt. Är helt slut efter denna arbetsdag och kan knappt tänka alls faktiskt.

Teknik som brakar ihop och annat snuskeri.

Tar en bärs på Sejdeln. De spelar ”Pescatori, vesuvio” på stereon. Fantastiskt klämmig låt asså. Yeaaa! Man blir ju alldeles till sig hela lilla hodet!

Men vilken fullkomlig dåre som var här inne och skrev sist. Det är den där fulle spökskrivaren som plöjde in här. Det är tydligen fortfarande ingen som har röjt identiteten på honom. Den där pajasen har ju hela fejset fullt med pajasnäsor.

Jobbat i datoraffären idag. Bytte nätaggregat i en gamingdator idag. Mycket sladdar att dra alltså. Rena kraftverket.
Har även den sista tiden jobbat på en bärbar dator som jag har tillförskansat mig. Spilld läsk i datorn, så tangentbordet var kasst. Och klibbigt. Beställt nytt tangentbord. Plockat ner datorn i beståndsdelar då den blev varm som en sängvärmare. Blåst rent och satt på ny kylpasta på processorn. I förrgår när jag startade upp den så lät fläkten helt normal och datorn blev inte varm. Sicken kung man är, tänkte jag. Jag satte igång ett program som övervakar temperaturen på processorn och lämnade sen datorn i köket en timme för att se om den mot alla odds skulle komma att bli het som en älskog. Det var den inte när jag kom tillbaka ut i köket igen. Den var död. Skärmen var svart och datorns hud, iskall som ett isblock. Och nu går fan inte skiten att starta ens. Den är helt avsomnad. Inte ett pysljud uppenbarar sig ens. Sicket jävla sköjeri. Sicken kung man är!

Och igår så började det spraka märkligt i högtalarna i min splitternya Tv. Det sprakade gradvis mer och mer ända tills ljudet dog bort helt. Vad är det för materiell undergång jag går emot?
Om man låter TVn vila en stund så funkar ljudet igen…när man sen sätter på TVn igen låter det som en knastrande brasa och sen är det färdigpratat.
Man ser på bilderna på nyheterna att allt är dåliga nyheter, men man hör inget. Och det tordes ju vara en lättnad egentligen
En vecka gammal Tv och sen brakar skräpet ihop. Vad är det för frigolitskit?
Bara att släpa ner helvetet till Elgiganten igen och lägga en kabel på skärmen och vänta på sin tur.
Som ni hör går det bra för mig nu i mitt högteknologiska paradis.
Det tryggaste är att läsa en bok. Eller knulla. Eller supa ner sig. Då kan ju inget gå fel. Eller det kanske det kan. Sista sidan i boken saknas eller när man väl får komma till på lofta så får man inte upp den trötta grunkan eller så rinner gubbsäden hjälplöst ut i kalsippen innan akten ens börjat. Eller så trillar paketet ihop. I tre delar.
Nej, lika bra att sitta stilla som en staty och vänta på att taket ska rasa in. Inte könstigt att man måste supa ner sig ibland.

Satt för övrigt alldeles still här om dagen och smygtittade (kändes så) genom bilder på hårddisken som satt i datorn som jag försökt greja.
Alltså vissa människor borde ju inte lämna in sina datorer. Alternativt flytta över sina bilder på ett minne så vi andra slipper minnas innan de lämnar in datorn. Inte för att vi sitter och kollar genom privata bilder men vi kan av händelse se. Då är det skönt INTE se foton på sex redlösa grabbar på ett hotellrum som är helt näck. På ett foto står dem runt en säng med apparaterna dinglande medan den sjätte duden ligger på mage och spretar med benen och försöker dra fram snabeln bakvägen mellan skinkorna. ”Va fan är detta?” vrålade jag ut i köket.
På nästa bild stod en kompis och försökte trycka fast en nalle björn mellan skinkorna på mannen som låg på sängen. De andra stod med ölflaskor helt näcka och tjoade som kamratgård ”tjohööö”.
Orkade inte se mer. Var rädd för mardrömmar. Fotomappen var döpt till ”Cool fest!” Yeäh right!
Klickade på en annan fotomapp. Kunde inte låta bli. Den hette ”Trevlig fest”. Blev på direkten misstänksam. Vilket jag hade fog för…
Där satt det tre nakna knallbollar på led i ett badkar och lekte tuff, tuff-tåg. En av männen var lok och i mitten satt en kvinna som var vagn ett. Vagn två var en man. De verkade faktiskt ha underböxor på sig.
Vagn två log mot kameran med ett fyllegrin och hade plockat fram sin lem ur kalsongen. Det var just i detta skedet fotot hade tagits. Man kunde se hur han var på väg att daska till kvinnan i ryggen med dongen. Jag hörde hur jag skrek till igen. Alltså vad fan är det här för snuskeri?
Kanske inte vidare konstigt att datorn bara dog några timmar senare. Kan datorer ta självmord eller skrämmas till döds?

Kan jag kanske ta en öl till?

Först var man sig själv!
Sen var man en älg.
Sen en flodhäst.
Och så en åsna med bortskjutet hode!
Tre hårstrån på pungen
och en riddarhjälm i undertröjan.
Ho ho älska världen som mig om du vågar,
jag har en gurkskrud i fontanellen och en katolsk munk som sover på min högra skinka.

Man skrek rakt ut i den vakuumfyllda korsningen:
Ge honom polisbatongen, så kan äta gröt genom mormors trut!
Nu äger jag ingen vänsterballe!
Sen, gött fölko: skrik mig i perrongen en tisdag förmiddag och sen
kan ni strunta i pärlsockret på kanylbullen!

Hoa!

Taxi, pajas och en körv!

”Jag är en pajas, men utan pajasnäsa!”, sa jag till taxichauffören.
”Ja, men precis! Du har ingen näsa och du är en pajas!”
”Ah men ibland…” sa jag till samma chaufför och fortsatte sen ”…är ju livet så tråkigt så man vill hänga sig i en grantopp!”
Ja, men gör inte det”, säger han. ”Det är ju helt meningslöst!”
Vad vet han om detta och MIN grantopp?
”Vaffö?” svarade jag i mitt fylle-knallo-packo-jobbahelhelg-sköjare-tillstånd. ”Mänskor är ju dumma i huvet!”
”Gå upp och ät din körv nu istället, du är inte än av dem dumma!”
”Okejos” sa jag. ”Jag äter upp hela körven. Nästan. Den sista lilla biten stoppar jag upp som en plugg i analen!”

Kanske känns det bättre så. Imorgon en eller en annan dag!
Trots allt och i mot-trots så………………………………..SÅ ÄLSKAR JAG VÄRLDEN!!!!!!!!!!!!!!!!!

Dagboksanteckningar skrivna av en pajas utan pajasnäsa.

Trodde det var ett dåligt skämt när klockan ringde i morse. Det var det inte. Det var verklighet av verkligt slag. Fötter på ett kallt golv och regn och mörker utanför fönstret. Och mer mörker och regn när man kom ut.

Det grejas på spåren mellan Gamlestan och Angered, så ersättningsbuss sattes in i morse. Detta försökte spårvagnschauffören meddela när vi var på väg till Gamlestan.
En fet rundgång gick loss i spårvagnens högtalarsystem. Uppblandad med en jättetrött suck från chauffören. Rundgången försvann, men den började genast tjuta loss så fort han försökte säga något. Det enda han fick fram till slut genom tjutet var en suck till och sedan ett tråkat och utdraget:
-Men det var väl själva fan…
Han gav upp och stängde av micken. Det lät lite som om det var jag som satt bakom mikrofönen.

Min brukare tittar på film samtidigt som han lyssnar på ljudbok. Den sista scouten vs Änglar och demoner. Sicken kombo. Föreslog att han kunde sätta på filmen Änglar och demoner . Änglar och demoner vs Änglar och demoner.

Tar nu en bärs på Publik. Jobbhelgen är över. Det är rätt tomt här. Januari månad sägs ju vara en tuff månad ekonomiskt. Själv har jag inga såna problem. Ekonomiska alltså. För tillfället rullar pengarna in medan jag sitter och pruttar och hickar. Men jag har haft fattiga dagar. Troligtvis fler fattiga än icke fattiga. Men just nu är det alltså inte så. Jag har nöjet att se andra skramla ihop till en öl. Mina fattiga dagar kommer säkert igen.

Det var alldeles lugnt och skönt här ända tills nu. Det satte sig precis två 21-åringar. De pratar väldigt högt och är väldigt 21. Eller 22 kanske. Det verkar vara väldigt jobbigt att vara 90-talist. De pratar väldigt mycket prestation på ett väldigt stressat sätt.
När dessa 21-åringar låg i barnvagnen eller kröp runt på alla fyra på 90-talet var jag och mina vänner i den åldern som de är nu. Vi spelade i rockband, söp och rökte och sket i det mesta. Vi gick på a-kassa och det fanns inga jobb att få, även om vi hade velat ha något. Om man lyssnade på mycket av den tidens musik så låg samma känsla av att det skets i vilket. Det hördes i texterna och syntes på MTv:s intervjuer. Självmord och överdoser. Och det var mer eller mindre kutym att vara helt drogpåverkad när man blev intervjuad i Headbangers ball eller 120 minutes.
Det fanns en känsla av att allt var kört, så det var bara att skita i vilket. Förutom musiken då, som man tog på blodet allvar.
Det sista vi gjorde i denna rökridå var att sitta och prata prestation.

Nej, fan jag står inte ut. Tror jag måste gå härifrån.

Snökaos och ny Tv.

Det var ju snökaos i Tisdags. Gick ut klockan sex på morgonen för att åka till jobbet. Alla bussar vid min hållplats var inställda. Det blev bara till att traska ner till korsvägen. Traska på gatan och i snödrivor på trottoaren.
Blev stående på korsvägen i två och en halvtimme. Inga spårvagnar och bussar någonstans. Bara en röst i högtalarna som sa att det var kraftiga störningar i kollektivtrafiken. Människor överallt som traskade runt överallt.
Två spårvagnar passerade på de två och en halvtimmarna. Helt enormt överfulla med folk. Ändock försökte fler pressa sig på. När de sen försökte stänga dörrarna följde snödrivor med in i vagnen så att inte dörrarna gick igen. Sicket spektakel. Och hela tiden den där rösten i högtalarna.
Tog en buss som dök upp och som gick till brunnsparken. Mest för att värma mig en liten stund och se om de passerade några spårvagnar i Brunnsparken. Det var lika dött där. Blev stående i en och en halvtimme till. Till slut kom en vagn.
Var på jobbet klockan elva…istället för klockan sju. Hade spenderat fem timmar ute i snökaoset när jag väl kom till jobbet.Förlorade dessutom halva dagens lön på detta lilla äventyr.
Några centimeter snö på spåren räcker för att hela den här stan ska kapitulera.

Har köpt en ny Tv. Har aldrig ägt en platt-Tv innan. Jag har kört den så kallade tjöcksmöckiga varianten i alla år, men nu är det alltså slut på det. Har heller aldrig köpt en splitter ny Tv. Jag har alltid övertagit andras kasserade Tv-apparater.
Från 28 till 40 jävla tum. Tv och filmfrossan är total. Kanske man inte kommer se till mig något mer. Gick förvisso ut dagen efter jag hade köpt min Tv. Långt från min Tv firade jag min nya Tv med fem öl.
Kanske skulle köpa till ett jättestort ljudsystem också. Sen kan jag spela upp ljudet av filmer för ALLA grannar i huset.

Jobbar helg igen. Rena mentala självmordet i ärlighetens namn.