2004/2017

Jag är hemma nu.
Om nån skulle känna för att ringa.

Nja, just det…jag har ju ingen hemtelefon.
Glömde bort det.
Den sa jag upp år 2004.

Men jag har en sån där smartphone!

Inte fan ringer det oftare för det.
Och speciellt smartare blev man inte heller.

Kåkar, tvåpar och högljudda monster.

-Jag kan taga en öl, sa jag till bartendern för en stund sen.

Sen tittade jag på ölen som stod där på bordet. Jag frågade den lille jäveln:
-Tager du den lilla sköjaren med comb over och lite andra defekter att blaja loss i min lilla strupe?

Det gjorde den med hull och hår och i ren självklarhet.
Snacka om kort romans.
Nu är den slut och jag skall strax gå hem.
Äh, fack! Det blev en kort romans till.

Såg en man och en kvinna på bussen. Mannen hade en hallspegel stående mellan benen. När kvinnan som satt bredvid rufsade till sig i håret vred han spegeln mot henne så hon kunde spegla sig och få ordning på sitt rufs på skallen. Jag såg ingen skillnad, men det viktiga var ju att hon var nöjd.

Jag tog en promenad på stan innan. Jag följer min fysioterapeuts råd att försöka promenera varje dag. Nu går det ju inte de dagar jag jobbar.
-Hejdå, nu går jag ut på en promenad!
Nej, då skulle jag få sparken.

För övrigt luktar det bajs på hela stan idag. Lite som att alla turister har bajsat ner sig samtidigt.

Nyss satte det sig ett yatzispelande kvinnopar här bredvid. Yatzispelande undrar ni. Yatzispelande undrar jag.
Tror aldrig jag har stött på yatzispelande människor på skogen, eller krogen menar jag.
De gapar ut sina tvåpar och kåkar. Involverar gästerna bredvid i sina regler och sitt spel. Skakar tärningarna som sinnessjuka. Maken till högljudda människor…Jisus mötherföcking crajst in the lörd of bull!
Här satt man och tänkte att man kunde sippa på sin löve och lyssna på regnet och vad fick man. En gapig fritidsgård på halsen.
Förstör och riv ner.

Jag var tvungen att sätta på skivan ”Gothic” med Paradise lost. Har haft en låt på hodet hela dagen. Var tvungen att få ur den ur skallen.
Den plattan var en av mina favorit-Deathplattor när den kom. Och den håller fortfarande måttet. Om man jämför yatzi med curling så är den plattan rugby med knölpåkar på loftet.

Sitter och funderar på om jag ska ta hand om den där köttbiten med pommes och bearnaise. Den står där på skylten utanför.

Röken lämnar cigaretten. Blå och vacker. När röken lämnar mina lungor är den grå och och monokrom. Precis samma effekt som människor kan ha på en mellan varven.

Var fan är min vape någonstans som jag har beställt? Det är hög tid att begrava den här stan i tjock vaniljstinkande ånga.

God damn it!

Bergsget och overcomb.

Skulle bara nämna att snart kommer det ett blogginlägg här, så ingen tror att bloggen är nerlagd.
Under tiden får ni nöja er med en bild på bergsgeten Knull-Frasse och hans bror Fetmaröven.

img_1321.jpg

I övrigt kan jag berätta att jag är tillbaka på jobbet efter min sjukskrivning för ryggen.
Tillbaka bland Lejonkungen och Beck-filmer. Bland Björn Rosenström och Nordman. Av det kan man få Taskspelar-yrsel. Och för det måste man absolut sjukskrivas för och omedelbart sättas i smittokarantän.

Har nu även en längre tid undrat varför dagens moderna frisyrer som innebär att man har kort hår på sidorna och sen kammar skallhåret åt sidan (en frisyret som även jag numera innehar)… Jag undrar alltså varför själva overcomben alltid kammas från vänster till höger? Jag har inte sett en enda sådan häringa frisyret som kammas från höger till vänster.
Kanske obalansen i världen skulle bli ännu skevare då. Fan vet asså.

Hos sjukgymnasten.

img_1318.jpg
Jag var hos en sjukgymnast igår. Eller fysioterapeut som det heter numera.
Jag är fortfarande sjukskriven för ryggen, men skall prova att jobba imorgon.

Sjukgymnasten jag var hos var väldigt trevlig och charmig (och vacker). Sköjaren var och så trevlig och charmig som han förmådde. Speciellt vacker känner man sig inte när man står i strumplästen och nedstrippad till kalingarna och gör knäböj. Att känna sig löjlig ligger närmare sanningen. Men man bjuder på sig själv vare sig man vill eller ej.

Efter alla de där övningarna på golvet var det dags att lägga sig på britsen. Vid det här laget hade jag börjat svettas som en disktrasa. Mer stretchande och sträckande. På mage och på rygg. Att stå på alla fyra på en brits och svanka med ryggen och spänna ut arslet i vädret…och bjuda på sig själv lite. Kan man väl göra.
Nu hade svettandet rullat igång på allvar. När jag vände mig från rygg till mage såg jag hur hela kuddskyddet i papper var dyngsurt
-Du får nog byta det där sen.
Hon log och skrattade lite åt mig. Sen bytte hon kuddskyddet.

Hon klämde på min rygg och kunde konstatera hur stel min rygguppenbarelse var. Jag hoppades att jag inte var lika svettig på ryggen som om hodet.

När jag satte mig upp såg jag att det nya nackskyddet var lika blött. Lord of satan…
Jag frågade om hon kunde hämta lite papper så jag kunde torka av hela hodet.
-Jag föddes svettig, berättade jag för henne när hon kom tillbaka.
De där ögonen och det där léendet följt av skrattet avväpnade mitt svettiga jag. Fuck löjlig…

Till min stora glädje var det dags att sätta sig på sig paltorna.
Sen satte vi oss ner och pratade om mitt jobb och möjlighet till träning. Allt medan hon skrev en roman om mig. Jag frågade om den blev bra. En bestseller hävdade hon.
Jag fick med mig ett gäng övingar hem.

Min diagnos lyder: Lumbago
Ordet klingar arbetsbefriad forevos. Eller som namnet på ett sällskapsspel. Riktigt så farligt är det inte. Det betyder överansträngning i ryggmusklerna.
Detta kan uppkomma av att man hellre sitter och filosoferar över livet än springer runt och svettas i skog och på gator och torg.

Eller som någon svettig gammel filosof sa: Du kan inte springa från dig själv din lilla djävol!

The handymen!

Det skulle komma hit en pellejöns till snickare i förmiddags och rätta till min balkongdörr. Man får nämligen använda fotens kraft när man skall öppna dörren och armens kraft för att tjonga igen dörren.
Tror ni han dök upp…det tror jag inte.
Efter tio, hade han sagt. Detta kan ju i och för sig innebära när som helst efter tio.
Tycker det är lite konstigt med denna handyman-yrkesgrupp. Att det är helt legitimt att bara köra mayana-stuk. Slänga till med ett klockslag och ungefärligt dyka upp fyra timmar senare. Tänk om tex en busschaufför hade gjort så. Det hade ju blivit cirkus direkt.

Mina fastighetsskötare verkar ha ett uruselt system.
Jag har även blivit lovad ett nytt handtag till balkongdörren. Detta eftersom handtaget glappar efter allt tjongande med dörren.
Snubben som var här och fixade balkongdörren första gången, för ett par månader sa att han skulle beställa ett nytt handtag till mig.
”Jag skriver upp det när jag kommer ner till bilen.”
Detta är deras urusla knep som de säger jämnt. De verkar nämligen alltid glömma av att skriva upp det när de kommer ner till bilen. Varför inte ha med sig papper och penna upp till hyresgästen direkt? Eller i värsta fall kan de väl ta med sig bilen upp i lägenheten, där anteckningsblock och penna sägs finnas. Annars som alternativ kan de ju alltid ta med sig papper och penna upp till hyresgästen och skriva med stora bokstäver att de skall skriva upp det hela när de kommer ner till bilen så de inte glömmer att skriva upp det de ska skriva upp…

I förra veckan när jag skrev inlägget om mina grannar och de där jobbarna satt och rökte så ropade jag ner till den ena snubben och frågade om någon av dem var snickare. Min balkongdörr har nämligen börjat krångla likadant igen. Det var han, sa han. Det märkliga med det är att han alltid har presenterat sig som målare tidigare när de höll på att renovera fasaden.
Nu var han iallafall plötsligt snickare. Eller så kanske han är mäklare eller grisbonde. Det är bara det att han inte vet om det ännu…
Det var alltså han som skulle komma idag och hjälpa mig med balkongdörren. Men kom han…det tror jag inte.
Dessutom när jag påpekade att han gärna fick ta med sig ett handtag så svarade han:
-Jag ska skriva upp det när jag har satt mig i bilen.

Kanske han istället borde ha skrivit upp att han skulle komma hit på Måndag och fixa en balkongdörr till en undrande hyresgäst.
Kanske han är ute och vallar sina grisar eller målar om en körka eller snickrar ett utedass eller säljer en 6 miljoners lya på Linnégatan?

Vem vet? Här har han då fan inte dykt upp!

img_1309.jpg

Skall sjungas till melodin: Raindrops keep fallin on my head!

Pissdrops keep fallin on my head.
And I keep thinking of exclude myself.
But theres loads of bacon here.
and meatballs. Kung Sune

And im so bored I cant help my (hode) self!
But the rain keep fallin on my head.
The sausage is strong and all is gåing öround in blöja på stan!
Fyfan för tråket och skjut av min öronsnibb och stoppa upp i rimpen!

Hode!

Hode!

Hode!

Krökt rygg, grannar och det blivande ångloket Johan.

På andra sidan bordet: Som Mona-Lisa har sitt leende så ock har Johan sina raka tandrader.

Det var inte många dagar man fick njuta(???) av att återgå till jobbet. Nu sitter jag här. Ont i ryggen och sjukskriven, istället för att jobba helg.

Jag har satt mig vid andra sidan bordet i köket. Gästplatsen. Tänkte att omväxling förnöjer. Vyn är lite annorlunda härifrån. Och så är det ju trevligt att vara gäst i sitt eget kök. Då kan man prata med sig själv och fråga sig själv:
”Vad fan gör du i mitt kök?”
”Försvinn härifrån för bövlars!”
”Men jag bor här!”
”I helvete heller!”
Det blir mindre ensamt så. I natt ska jag nog sova stående på huvudet i garderoben, så jag inte blir tråkad på loftet.

Det är ett fasligt drag nere på gården för tillfället. Två målare sitter på ett räcke och röker och pratar om vädret. Grannen Bengt springer runt och frågar grannar som går in och ut genom porten om de har några startkablar att låna honom. Det verkar ingen ha. Sen får han hjälp av en kille i tofs att rulla hit bilen eftersom den står parkerad längst bort på gatan. Nu håller han på med någon egen anordning som innebär att han drar sladdar från bilen och över hela gatan och ner genom källarfönstret.
Så här har han hållit på sen jag flyttade hit för fem år sedan. Ibland kan han få utbrott mitt i allt kopplande och när bilen inte startar.
”Jävla bilhelvete!”
”Förbannade jävla skrothög!”
Sen ekar vrålen längs gatan. Humör som en spanjollo. Nu står han mest och mumlar för sig själv medan han kopplar på.
Han är trevlig den gode grannen Bengt. För någon vecka sen körde han upp sidledes när jag var på väg till bussen och frågade om jag skulle ha skjuts till Landala torg. Eftersom jag skulle till Avenyn blev det ingen skjuts.
För några kvällar sen kom han hem med taxi. Slirig och rund under dojan. Jag satt på balkongen.
Det spanska temperamentet åter. Det var störttydligt att han var missnöjd med resan och chauffören och priset. Till och med bilen var ful och rutten. Han blev stående där på gatan med armen vilandes på den öppna bildörren och med huvudet inkört i bilen. Harangerna flög som projektiler. En tyst taxichaufför som väntade på att få åka. Monologen avslutades med:
”Ha det bra! Tack ska du ha och DRA ÅT HELVETE!!!!”
Bildörren åkte igen med ett tjong. Sen hörde jag mummel följt av suckar och och släpande steg mot ytterporten.
Inte så vackert kanske… Tyvärr kände jag igen mig själv under de där resorna som jag inte blir helt nöjd med.

Har bestämt mig för att börja vejpa. Alltså bli en ångare. Alltså börja puffa på e-ciggaretiljanos. Det finns rökare och det finns ångare (sen finns det de som aldrig ångrar någonting). Jag funderar alltså på att byta titel från rökare till ångare.
Jag har med råd och rön från en vän beställt en fin och lyxig e-cigg från Singapore som borde dyka upp nästa vecka. Rööö å finer. Jag har även beställt ett gäng e-juicer från ett plejs i Skåne. Vanilj och sherry och cappuccino-smak. Bland annat…
Forskare verkar inte alls komma överens om hur skadligt e-cigaretter är. Men det känns som det nästan kan garanteras att det är mindre skadligt än rökning. Och konditionen lär ju bli bättre jämfört med när man röker. Jag kanske kan vara med i Göteborgsvarvet nästa år. Piggt flåsande med bajset rinnande längs låren.
Fick prova denna väns vejper.
-Det här ju helt fackin fab, höll jag på att vråla rakt ut när jag kände vaniljen fylla truten och rivet rumla runt i halsen.
Tanken är alltså att jag skall promenera runt och puffa som ett litet ånglok och älska världen.
Kanske bloggen kommer fyllas med ångfyllda moln från och med nu.

Nu måste jag tyvärr gå och lägga mig och vila ryggen en stund.

TJaluros Tjalapenis!

Hejdå semestern. Det var kul att ses.

Om några timmar är min semester slut.
På något vis var det roligare att eäkna ner till semestern än tvärtom.
I morgon skall jag gå upp tjugo över fem. På morgonen alltså. Om jag tänker på det måste jag nästan köpa en plattfisk, rensa den och sätta den på hodet som en stinkande keps.
Vem fan går upp vid den tiden? Och vad fan har man uppe att göra vid den tiden om man inte är en tupp med sömnproblem. Eller möjligtvis en sinnessjuk idiot.

Om någon hade gett mig ett oanständigt förslag bara för att jag skulle slippa gå upp i svinottilottan i morgon hade jag nästan gått med på vad som helst.
Bränna upp ett ålderdomshem. Slicka skånsk senap från Jimmy Åkessons överläpp. Hyrt ut min pung som piltavla. Inga problem.
Jag hade gjort det direkt.

Hejdå semestern. I morgon skall jag vissla på spårvagnen hela vägen till jobbet och hela tiden låtsas att jag älskar världen.

En rapport om nada och ett bloggtips.

img_1303.jpg
Sitter och glor i köket. Vandrar runt i ett klister och lågvatten. Tanken på att börja jobba igen på Tisdag kan få mig att små-vomera. Det regnar ute till och från. Regn som kastar sig ner från en jämngrå himmel.
Hål i skorna. Sommarkänslan är noll.
Nu har det slutat att regna. Om jag går ut då börjar det regna igen. Om jag stannar hemma blir det uppehåll. Ja, ni fattar själva.
Funderar på om jag skall hoppa ur pyjamasbyxorna och ta en dusch. Eller om jag skall låta bli…

Hade premiärbesök på balkongen i fredags. Av syrran. Sköj hade vi. Sen gick vi ut och hade ännu sköjigare. Linnégatan och andra lång.
En vän behövde sovplats i slutet av natten och eftersom jag aldrig varit omöjlig så erbjöd jag min soffa. Innan man sussar kan det vara trevligt att sitta på balkongen och morgonsudda med en öl. Och lyssna på Eddie Meduza. Detta gjorde vi tre timmar och plötsligt var klockan åtta på morgonen när jag lade ner mitt lilla hode på kudden.
Sköj, sköj, sköj. Och igår var det inte lika sköj. Reg, regn och förstoppning och kassa nerver och ett dunkande hode.
Vi gick ner och åt på Tullen. Och tittade på horder av Håkanfans som rasade in genom dörrarna. Överallt, dessa Hakan-fans.

Skall tydligen gå och käka hos morsan om en timme. Får nog alltså ta den där duschen ändå.

Min syster har startat en blogg. Den tycker jag allt att ni ska ta och läsa. Den kan bli hur bra som helst! Här är adressen. Läs!
Sofiasviskningarochrop