På Arbetsförmedlingen.

(null)Konst på Arbetsförmedlingen. Konstnär okänd och inte utställd på konstmuseet.

Sitter på Arbetsförmedlingen. Sicket jävla ställe. Speciellt när solen finns där ute och lyser ner på uteserveringarna och man kan svalka sig med en bärs.

Firade min första semesterdag med brakfrukost. Det var mjölk och flingor. Det var blåbär och juice och rostat bröd och ägg. Tyvärr blev inte stunden så njutbar som jag hade hoppats på.
De har satt igång att hugga ner balkongerna på husets gavel. Oljudet var bedrövligt och skakningarna i huset var bedrövelse.
Frukosten intogs till 1:ans morgonprogram med öronproppar i öronen.

Jag har nummer 93 här på Arbetsförnedringen. Nummer 91 har betjänats i 20 minuter nu. Hoppas att jag är ute härifrån innan det skymmer.
Skriva blogg på arbetsförmedlingen…
Förr, på den gamla goda tiden när jag var poet och saknade skrivare brukade jag gå ner till arbetsförmedlingen och skriva ut mina verk.
Det kändes alltid fantastiskt när jag gick ut med en tjock lunta dikter under armen. De där flummjönsarna till arbetsförmedlare tyckte väl jag var en riktigt seriös arbetssökande som skrev ut så många jobb.

Ah, nu är det äntligen min tur för bövlars!

(null)Nu är det semester ta mi fan!

Lite mer vagelsnack, ett tveksamt beteende och lite prat om 40 minuter.

FullSizeRender
Vaknade upp så här i morse…
With my good eye closed. Tack vare denna vagel så klibbar ögonlocket fast på natten. Jaha, det var ju skönt tänkte jag. Nu slipper man se halva världen. Då kanske man tyar.
Får gå runt med glasögon istället för linser. Glasögonen tynger ner snoken och det fortsätter rinna vätska ur ögat och ner på kinden. Sicket hilvidi!

Nu är Gothia Cup igång för fullt. Detta erfarade jag igår morse när jag var på väg till jobbet. Ett helt tjejlag från Mexico knödde sig in på bussen. Hela resan ner till Brunnsparken skrölade de ut någon låt på spanska och jag vaknade till. Jag låtsades intresserat titta ut genom fönstret, på vår stad. Ah, där ligger biblioteket. Oh där är jordens fulaste fontän. När jag skulle kliva av bussen trängde sig ett nytt fotbollslag på. Från Dortmund tror jag. Det är fan i mig vad jag kallar hej baberibba på morgonkvisten.

Jag och min brukare tog oss ner till Nordstan på eftermiddagen. Han har fått dille på någon skiva med Hasse Andersson. Den där skäggige jönsen från Skåne. Här kunde jag känna att min semester aldrig varit bättre tajmad, så jag slipper höra eländet.
Efter att promenerat runt ett tag i detta helvetescenter märkte vi att det inte finns några skivaffärer kvar längre. Åhlens hade slutat sälja cd-skivor och Rocks i källaren hade klappat igen. Ingen köper skivor längre. Alla streamar snoken av sig. Dagens hem saknar Skivor, filmer, stereoapparater och böcker och bokhyllor. Folk läser förnuftiga och präktiga krönikor och inlägg på Facebook. Och läser de en bok så ställer de ner den i hyllan i tvättstugan som någon annan kan läsa och ställa tillbaka i tvättstugan när den är färdigläst… Påp detta vis slipper man riskera att ens hem ser intellektuellt ut.
Personligen tycker jag ett hem utan bokhyllor, böcker, film, musik är som ett dass utan porslinstol. Som århundradets knull med ett uteblivet explosionsartat klimax. Som överkokt spaghetti.
Det blev alltså inte någon ”Guld och gröna skogar”, vilket förvisso räddade mig från blödande öron. Det räcker väl för fan med att det rinner ur ögat konstant.

Nej, nu måste jag vila snoken från dessa brillors tyngd. Är bågarna tillverkade av bautasten tro?

När vi stod där utanför Nordstan och väntade på färdtjänsten klev det fram en väldigt blåklädd gubbe i glasögon till min brukare. Han böjde sig ner och började prata:
”Oj oj oj! Är du varm idag lilla gubbe? Du ser verkligen trött ut.”
Jag tittade på honom. Sen på min brukare. Känner de här två varandra eller? tänkte jag.
Min brukare såg förskräckt. Jag sökte ögonkontakt med gubben. Med ond, vagelfylld blick och med uppraggade ögonbryn. Gubbens lite smått nervösa blick nådde min. Sen sa han:
”Ja, jag jobbar som sjukvårdare, så jag går runt och pratar med alla.” Sen gick han bara.
Allvarligt snackat, sicken komplett dåre alltså.
Ja, Jag är ju personlig assistent, så på min fritid går jag fram till folk i rullstol och frågar om deras tillstånd. Helst av allt förminskar jag dem genom att klappa dem på huvudet för att sen tala om för dem att de verkligen ser helt slut ut. Det är en mission jag har. Och den är fantastisk!

Suttit och googlat kaffekokare. Tänkte inleda semestern med att dricka kaffe från en ny kaffekokare. Eftersom det troligtvis är det som jag kommer göra mest på min semester (bortsett från en och annan bärs som bara kommer att råka slinka ner utan större ansträngning eller huvudbry). Röd ska den vara. Bra ska den vara. Och den ska kunna streama över kaffet från kannan direkt till koppen.
En sak som är direkt dålig är att alla kaffekokare som säljs har automatisk avstängning. Det är ett nytt EU-direktiv. Det är ju bra säger ni? Ja, det säger jag också. Men efter bara 40 minuter? Vad är det för amatörmässigt kaffedrickande. Tror de att jag är en man i farten eller? Här har vi fan kaffesessioner på två och en halv timmar. Här dricks det kaffe tills man blir yr och går in i väggen. Här dricks kaffe så att man ser monster klättra ut ur kökslådorna. Här dricks kaffe som att det voro den maffigaste livsstil som någonsin har existerat. Jag sätter på mig slips varje morgon och hedrar kaffets påfund!
40 minuter och sen stängs grunkan av. Vad är det för löjeväckande trams?

Ska man ha en sista köpp tro?
Börjar känna mig lite klibbig och jag kan se hur det börjar skaka i kökslådorna…

Två dygn tills man sitter här igen och plötsligt har semester. Inga mer spårvagnar ut till Angered på nästan sex veckor. Är det fantastiskt eller fantastico?

https://vimeo.com/63939277
Lägger även upp denna låt för att trissa upp dramatiken runt en vagel. Texten handlar om en nagel i ögat.

Vagel i ögat

Har fått en vagel i ögat. Eller i nederkanten av ögat. Nedanför ögat där den mörka tröttheten brukar befinna sig är nu rött och svullet. Det rinner i ögat. Det värker. Som att ha huvudvärk i och runt ögat. Man orkar inte riktigt hålla upp ögonlocket, men man gör det ändå. Och man blir trött och måste vila. Något som man annars kan bli av att se för mycket dumheter på komprimerad tid.
I natt när jag vaknade slog jag upp ögonen. Fast bara det ena. Det andra satt fastklistrat i stängt läge. Jag tog i med all kraft jag hade med mina ögonmuskler, men ögonlocket ville inte öppna sig ändå. ”Jaha, det var det ögat”, tänkte jag i mitt yrvakna tillstånd.
Jag drog loss ögonlocket som hade klistrat sig fast i kinden, sen lade jag ner hodet på huvudkudden, somnade om och drömde att jag var helt blind.

Annars är allt bara tjosan!

(null)Underst: Ett friskt öga. Överst: Ett ofriskt öga.

Obeskrivlig trötthet och på gården.

Kan ärligt talat känna att jag har lite träda när det gäller att skriva här för tillfället. Kanske håller hjärnbalken på att torka ut på mig.

Är något sjukligt trött hela tiden. Längtar efter semestern som ett litet svinigt gnuhode.
Jöbba. Och sen de lediga dagarna när man kan sova ut, då väcks man av byggjobbarna. De åker sin jävla hiss som är placerad bredvid mina fönster. Upp och ner åker de. Kastar grejor i containern som är placerad nedanför min balkong. Och när det äntligen är tyst så gapar de högt eller drar trötta Göteborgsskämt.
Tröttheten visar sig på andra sätt. Invanda rutiner som sköts per automatik i vanliga fall felar. Två gånger i det sista har jag glömt att låsa dörren efter mig när jag kommer till jobbet. I morse när jag skulle äta frukost var jag tvungen att leta efter mjölken. Den stod i skafferiet istället för kylskåpet. Den var helt okej, men förpackningen var lite uppsvälld.
De senaste gångerna jag har haft lediga dagar har jag tänkt att jag ska utföra något. Redigera bilder. Skriva på bloggen. Kanske ta upp gitarren och spela ”Var har du varit min lilla sköjar-saxofon? Eller tutar du bara när du har klamydia?”.
Istället har jag suttit där. Druckit mitt kaffe och med ciggen i gipan och stirrat ut genom fönstret. Oförmögen att ta mig för något. Fått dåligt samvete över att jag blir äldre för varje sekund som går. Tröttheten din djävol, far åt fanders!
Loftet är enbart en sovplats och ingen potentiell knullkoja!

I förmiddags när jag satt och stirrade ut genom köksfönstret såg jag något oväntat. Det var Martin i Hästpojken som stod och piskade sina sängkläder med någon slags grunkig metallpinne. Han drog fyra halvhjärtade pisk på varje sida samtidigt som han ropade högt i sin mobil. Sen gick han in igen.
När jag bodde vid Redbergsplatsen så flyttade han till samma område kort efter.
En gång höll jag på att slå upp en dörr i pannan på honom när han skulle kliva in i en jourbutik.
I Bergsjön såg jag honom flera gånger för hans donna bodde på samma gård som min farsa gjorde.
Allt detta vet jag så klart eftersom jag även följde hans blogg (Roligaste blogg jag läst dessutom).
Och nu, efter att jag har bott i Johanneberg ett antal år så har han flyttat till samma gård som jag bor på. Om han av någon anledning skulle känna igen mitt fejs och undrar varför jag ploppar upp i hans bostadsområden hela tiden, så har jag bara en sak att säga:
Sicken dude asså! Sluta stalka mig för bövlars!

Sitter hos indiern på Landala. Samkvämat med familjen. Nu sitter jag och skriver denna rappakalja. Ska nog gå hem nu.
Kanske jag spottar Björn Skifs med en Vino Tinto i näven när jag tittar ut genom fönstret nästa gång. Vrålandes:
-Jag älskar världen!

Utan respons

Min brukare tittade på filmen Philadephia idag. För andra gången på tre dagar. Jag påpekade detta på ett lite finlirat sätt.
”Du tycker inte att det är väl grymt att Andy (namnet på huvudkaraktären, spelad av Tom Hanks) dör i AIDS två gånger på mindre än vecka?”
Eftersom jag inte fick någon respons så antar jag att det var helt i sin ordning…

Försökte även skämta på 7-11 i klockan sex i morse. Det mottogs också helt utan respons.

Är jag gjord av genomskinlig gas eller hör inte folk mig längre?

-Hallååååå?

Hallåååå?

Tjat om semester, jobbhelg, mörkt bröd och magreaktioner. Kort och gott helt sedvanliga dumheter i sedvanlig ordning.

10 dagar kvar till semestern. Här räknas ner. Och fyra arbetspass. 240 timmar kvar till semestern. 14400 minuter. Snart har det gått en minut till.
Borde skaffa en sån där jävla stor display med klocka som de brukar ha när de räknar ner till stora evenemang. 10 x 10 meter. Man skulle kunna pressa i nden diagonalt på toaletten. Den borde få plats. Eller så kan man fästa den på husgaveln. Att täcka för grannarnas fönster och att de får leva i mörker fram till att min semester ser jag som en bisak…

Nu har en jobbat färdigt helgen. Jisus sicket slit. Fredagen gick okej, men Lördagen var rena bedrövelsen. Idag var det halvbedrövelse. Svårast var att komma upp ur sängen. Både igår och idag. Väckarklockan var en knottrig pung i ansiktet och jag förstod inte i det yrvakna tillståndet varför jag inte hade satsat på karriär som bankrånare eller möjligtvis rövtermometertestare (är det yrke förresten?).

Har för övrigt för ett tag sen börjat äta mörkt bröd. Skippat det där vita junket som innehåller jäst och bös. Lingongrova och pumpidunkel och nu senast danskt rågbröd. Ett danskt rågbröd fyllt med massa frön och linser och skit.
Detta märktes ganska omgående i magen. Och i holken. Fina och släta körvar. Men det här med att pröppa i massa frön i bröa. Hur nyttigt är det egentligen? Jag påstår inte att det skulle vara onyttigt. Däremot verkar fröerna obekymrat och otuggade passera maggen och åka rakt ut i tarmsystemet. Kanske bra för tarmarna? Resultatet är dock att bajakorvarna ser ut som hirskolvar. Men det är kanske charmigt. Man kan ju alltid ställa upp på cirkus och dra ett spektakulärt nummer…
Och om någon nu ifrågasätter varför jag gör sådan djupdykning i mitt träck kan jag bara svara en sak: Titta på ert bajs. Det talar om hur er mage mår. Det talar om, om ni har ett fantastiskt liv. Eller om ångesten skjuter öronsnibben av er. Det talar om, om ni borde dra ner på kaffe, öl och cigaretter eller om det inte är någon större fara. En kanelbulle till frukost får er att bli glada i själen fast magen gråter. Titta på ert bajs, damer och herrar. Det är något som lämnar er kropp. Det är en måttstock. Och just det bajset kommer aldrig igen!

Och nu en bärs på Tullen hemma hos mig. Tänkte dra hem strax och titta på finalen i kast med liten video. Fotbollen alltså. Titta när Ronaldo trillar i backen när han får bollen på sig och jag ska ropa ”Viva la MattFrans som en tok tills grannarna kastar in tomater och burkar genom den öppna balkongdörr, för jag håller på rätt lag minsann!

Så här ska en öl fyllas upp. 40cl blir 50. Detta tycker Johan Ernerot är god moral!
Titta:

(null)

Schwein.

Kollade på matchen nyss. Höll på Tyskland eftersom jag skall bli tysk en dag, och det hade man ju inte så mycket för… Men tänk att heta Schweinsteiger i efternamn som en av spelarna gör. Mäktigt: Svinstegen. Ska jag heta om jag blir tysk. Kanske nöjer mig med att bara heta Schwein eller Schwein i förnamn och Parrot.

Var nere på stan och tog foton idag. Alltså på mig själv. Alltså i en sådan där fotoautomat. Selfies i fotoautomat. Skall förnya körkortet. Såg ut som ett skärt och mycket allvarsamt schwein när bilderna var klara. På mitt nuvarande körkort ser jag ut som en bister självmordsbombare i galen frisyr. Skönt att förnya av sitt gamla jag…

Jobbar sista jobbhelgen innan semestern. Allt handlar om nedräkning till semestern nu. Sista jobbhelgen. 13 dagar kvar. 7 arbetspass kvar. 312 timmar kvar. 18720 minuter kvar. En miljon hundratjugotretusen tvåhundra sekunder kvar, fast nu har det ju gått några sekunder sen jag skrev det, så nu är det lite mindre. Och nu också. Och nu också. Och nu…
Jag närmar mig. Hela tiden.

Nu blir det en film. Sen blir det löfta. För att vakna imorgon och ta tag i denna schweinhelg.

(null)