Hobbysexologen Johan rekomenderar…

Läste i Metro i eftermiddags om njutnings-apparatur för den där regionen där benen går ihop.
För de som inte har råd (och många har ju en sträng ekonomi eller ingen alls) med en massagestav eller liknande hade metro ett fantastiskt tips.
Ta din eltandborste, stod det. Det är bara att trä över en bärkasse eller en kondom om du funderar på att borsta tänderna efteråt. Har du en partner så kan du be denne att sätta på och stänga av tandborsten för större njutning.

Har du ingen partner får du väl göra det själv, hälsar jag. Har du en partner och inte äger en egen tandborste tycker jag att du ska vänta med frågan till att ni känner varandra och känner er riktigt trygga med varann. Som par alltså. Tror annars att det kan uppstå en liten konstig stämning om frågan kastas ut i ett för tidigt stadie. Den dåliga stämning kan vara ett faktum. Och konstig eller dålig stämning vill man ju inte ha i onödan.
-Är det mig eller tandborsten du vill ha?

Annars är det väl bara att köra. Go for it!!!
Men vänta med tandkrämen till det är dags att borsta tänderna.

Inom männens njutningsapparatur var det klenare. Det fanns någon grunka med sugkopp som man kunde fästa på kylskåpet. Sen fladdrar den loss och tog hand om HELA ollonet.
Jag förstod faktiskt ingenting, så jag lämnar det därhän.
Istället för att köpa en grunka kan man kanske köpa en gurka. Kapa av den på mitten och gröp ur. Trä på. Sen är det bara att sköja på som ett djur i sin ledsna ensamhet. Det borde bli århundradets sug…och vakuum. På alla vis…
Ju större njutning desto större tomhet efteråt, som jag brukar säga.
Men what the häck! Du har ju halva gurkan kvar. Den kan du ha salladen!

Kände att jag nu gick in i rollen som sexolog. Det är jag alltså inte. Blivande hobbysexolog kanske vore något.
Genast blev det tydligt att man valde fel redan i gymnasiet…

En förkylning.

Så blev han sjuk då, den lille sköjaren.
Snoken började rinna hejvilt på jobbets sista timmar i Lördags. Huvudvärken tilltog och nysattackerna avlöste varandra. Min brukade påpekade att jag var förkyld och jag tackade för informationen. Sen dess har jag varit hemma och är fortfarande. Nu har snoken slutat rinna. Mattheten är kvar. Minsta lilla ansträngning känns som ett dödsryck. Att diska tre tallrikar innebär att man sen måste gå och lägga sig i en halvtimme. Man får ta taxi till jourbutiken på hörnan…
Hungern är som bortblåst. Fyra bragokex, sen är man mätt. Kämpade i mig en tredjedels pizza igår. Att jag sen hade bett dem lägga på extra ost när jag beställde den föreföll som en gåta när hela gommen blev helt sönder-ostad.

Inatt drömde jag att jag blev vräkt på grund av mina nysattacker. En mycket jobbig dröm kan jag säga. Vaknade svettig som en diskbalja och tänkte att jag måste sova lite till innan jag börjar packa.

Börjar kunna tv-tablån riktigt väl. Igår visades det skidskytte i typ sex timmar i streck. Jag väntade på att det skulle urarta. Att de skulle ta av sig skidorna och börja jaga varann med gevären ute i skogen. Kanske slå varandra gul och blå med stavarna. När det inte hände slog jag över. Då var det sportnytt. Det är tur att man kan streama pungen av sig…
Fast nu när jag tittar igenom gårdagens Tv-tablå så har det inte visats någon skidskytte alls. Äh, det kanske var i Söndags. Eller har jag drömt? Dagarna flyter ju ihop och bakas in i en snorig rinnande snok.
Hur mycket snor kan en näsa innehålla?

Nu när jag är lite friskare kan jag konstatera att isolationen är total och lite sällskap hade varit på plats. Kanske Maud Olofsson hade kunnat baka scones och bjudit på kamomillte.
När jag är återställd ska jag sätta på mig Hawaii-skjorta och promenera gata upp och ner. Ställa mig på ett torg och basunera ut:
-HALLELUJA, JAG ÄR FRISK IGEN!

Körv me brö

Knegar helg.
Känns som jag håller på att bli förkyld. Haft tre nysattacker idag. I mesta laget för mig med. Det rinner ur snoken och rösten låder dammig. Som Zeb Macahan ungefär.

Var på Bäckebol köpcenter innan. Det kan liknas vid jordens ände. Allt är till salu där. Till och med de som säljer Bingolotter.
Min brukare hade några ärenden. Resten av tiden slog jag ihjäl med att leta efter körv me brö. Fick något slags slang-begär.
Frågade på treo olika ställen.

-Har ni körv me brö.
-Nej, tyvärr.
-Har ni körv me brö.
-Nej, tyvärr.
-Har ni körv me brö.
-Nej, far åt helvete.

Ett helt köpcenter och ingen slang med bröd. Trodde det var belöningen när man har stått ut på ett sånt ledset ställe. Att få sig en körv.
Till slut var det en snubbe som kläckte ut sig att Bauhaus har körv. Trädgårdsslangar, släggor och körv har dem.
-Men det är ju en jävla bit dit, sa jag.
-Ja, femtio meter, sa han och svingade någon konstig grunka fram och tillbaka som han alla gånger inhandlat på Bauhaus.

Så fick då Johan sin körv me brö.
Det kändes fantastiskt tills körven var slut.
Sen var allt som vanligt. Igen.

Klockan är tjomme!

Nu har jag skrivit tre inlägg och raderat dem alla.

Det blir inte roligare än så här, som farsan brukade säga.
Solen är rund och gul och om nio månader är det jul.

Jag var lös i magen tidigare ikväll, så råkade jag slå på TVn (ni vet den som jag betalar licens för numera) och nu är jag förstoppad.

Fick förresten en räkning i veckan från Radiotjänst i Kiruna.
600 bagis. Pang, så bara! Som ska vara betalda i månadsskiftet. Pang, så bara.
Tror de att jag gjord av pengar eller hatar pengar?
Jag älskar ju de lilla pappersmongoljderna!

Jag ringde upp Kiruna radiotjänst och hotade dem med att jag tänker sälja TVn för det är ändå bara skit som visas. Sen kan de där jävlosen alltid börja sälja radio-apparutter istället.
Responsen jag fick var kall och van. Kall, uppgiven och oändlig.
-Hör av dig när du fått den såld, så du inte betalar Tv-licens i onödan, sa kvinnan.
Jag sa att jag ville betala månadsvis istället för en gång i kvartalet. 600 pajsare är ju ändå en pajsarnota på krogen.
Det gick bra, sa kvinnan i Kiruna, helt livlös.
Min upprördhet kändes så löjlig så jag tackade för mig och grävde ut en återvinningsstation i min garderob.
-God bajos, kan man säga att jag sa…och låt
Mästarnas mästare lägga en liten spermaklick på varandras ögonlock!

Kinke, lane, koff.
Koffe, lane, binke, bane. Ole, dole, doff!
Det är bara fantastiskt!

Månen är hel ibland. Men mest är den klöven.
Öj, maj göd vare klia i röven!
Egentligen är jag mest av godo
men jag har så fruktansvärt litet hodo!

Bakgatornas vandrare.

Jag har tagit en promenad idag. Det är lika godtyckligt att ta en promenad när man är singel som att knulla om man har en bättre eller sämre hälft.
När jag kom ner till stan gick jag på bakgator som det var längesen jag gick på. Det kan funka de gångerna man längtar bort från den här staden.
På Teatergatan hade det öppnat massa nya ställen. Kommer inte riktigt ihåg vad som har legat där innan, men jag såg att ställena var alldeles nya. Helt enormt stora fönster. Kanske fyra meter höga eller mer. Det såg ärligt talat väldigt New York-wannabee ut. Tänker att ett glas bubbelvatten kostar 125:- därinne, men då kanske man får en tunn bit citron i som är ekologiskt odlad på Österlen.
Tänker även att om man skall springa in i ett fönster på fyllan så är det just ett fönster i den storleken man skall springa in i. Måste vara en enorm känsla när glasbitarna regnar ner som ett vattenfall under skjortkragen.
Detta kan vara en idé för ett framtida videoinlägg på bloggen. Allt för könsten.

När jag tyckte att jag hade promenerat färdigt gick jag in på Åhlens. Tänkte jag kunde hitta några fräcka kalsonger med hajar eller delfiner på, eftersom jag har presentkort. Det gjorde jag inte. Det var varmt därinne. Jävligt varmt. Så jag tog av mig mössan.
Uppe bokavdelningen kände jag mig lite halvt skuggad. Det var en vakt som lite alldagligt smög på mig samtidigt som han försökte få det att se ut som han bara strudlade runt. He did a lousy job…
Troligtvis såg jag väl sinnessjuk ut i min möss-frisyr. Igen.
Funderade på att sätta eld på bokavdelningen. Det var ändå bara skitböcker. Man skulle haft med sig ett paket körv också, så hade man kunnat dra loss en grillfest.
På väg mot rulltrappan såg jag en tjej åka upp. Hon hade ett jätteleende på sina läppar. Precis när jag ställt mig i rulltrappan och mötte henne sträckte hon ut ena benet bakåt och rakt ut i luften och böjde ner hela kroppen framåt som en ballerina. Det såg väldigt trevligt ut, men också lite konstigt. Fast mest trevligt. Förväntade mig en piruett där i rulltrappan också…kanske med en avslutande hoppspark så jag dråsade i backen. Den uteblev dock.

Jag satte mig på en bänk utanför. Rökte en cigg och tittade på fölk, ah men sicket fölk! Efter några minuter som kom den där vakten ut. Han ställde sig bredvid entrén och smygtittade på lite på mig. Innan han gick in tittade han lite extra. Jag tittade på honom lite extra. Han gick in igen, men vände sig om en gång extra innan han försvann.
Vad falls? Han hade väl lite roligt på jobbet kanske? Vad fan vet jag???

Jag gick till bussen. Redan trött på stan. Tänkte jag kunde ta en bärs på Vickis på vägen hem och köpa med mig en pizza hem. Det sa belöningssystemet till mig att det har du verkligen gjort dig förtjänt av Johan. Drick två öl, drick tre öl. Köp hem åtta pizzor. Eftersom du är den duktigaste människa jag känner. Så sa belöningssystemet.
När jag åkte förbi Vickis och tittade in genom fönstret såg jag att det var helt fullt med tjoande partyhattar därinne som jobbade bort ångest med öl, så jag åkte vidare.

Nu sitter jag på samma indiska place som jag satt på i förra veckan med siss. Samma kvinna som satt här sist och bälgade vin var här igen. Ut ur högtalarna strömmade Afzelius ”Ett hjärta kan gå i tusen bitar. Igen.
Precis som jag bara hade varit ute och tagit en cigg och gått in fem minuter senare. Syrrans frånvaro var det enda beviset på att det här var en annan dag.
Och det här är en annan dag, det vet jag bestämt.

De har förresten börjat bygga ställningar till huset mitt emot mitt. Detta vaknade jag upp till förra veckan. Klockan sju på morgonen. Känns ju faktiskt helt icke-fantastiskt med tanke på hur mycket det har brötats i mitt eget hus i de där sex månaderna.
Nu får jag det ljuvliga nöjet att sitta på min balkong när solen börjar titta fram att titta på byggjobare som för ett jävla liv. Kommer bli underbart.

Näää, nu spelar de ”Vandraren” med Nordman härinne. På fullaste allvar. Jag hör inte vad jag försöker skriva. Tummarna sväller upp och näsan imploderar. Jag måste härifrån. Nu!
HEJDÅ!

Eds garanti.

Den gode Ed bedyrade att vi skulle träffa våra livs damer ikväll.
Jag trodde på detta stenhårt, som om det vore någon slags garanti.

Kvinnorna som skulle förändra våra liv.
Han och jag…plötsligt ovanför de sju… på en gemensam parmiddag. Konverserandes fritt och ledigt om lågt och lite högt också.

Bluff och båg!
Ruvad. Rävad. Rövad.

Nu står jag här med den största kärleken i mitt liv medan jag väntar på bussen:
En hambörgare med ALLT på inom tillbehör och lite extra ALLT på igen! Bara för säkerhets skull. Thäts löve möthaföcka!

Under tiden , så är det ingen tvåsamhet som stör. Gud vad skönt!

Vi får vi nöja oss med lite Murena Moräna!

Men för helvete Ed. Du lovade!!!

De aktiva valen (eller bristen på dem), alternativa fakta och Indien hela tiden.

Jag sitter på en indier. Alltså inte på en livs levande indier. Det hade varit konstigt och inte särskilt välklingande. Nej, jag sitter alltså på en indisk restaurang. Detta var inget aktivt val. Det är heller ingen alternativ fakta, utan helt sant.
Igår såg jag på en Indisk film och dagen innan var jag och syrran på en annan indisk restaurang.
Nu har jag även pratat med indiern här, som äger stället. En trevlig prick skulle man kan kunna säga. Allt sker på en Indieria. Det är mycket indiskt nu. Kanske jag beställer hem indisk mat också innan jag går. Kanske håller jag på att förvandlas till en indier. Långsamt. Utan att jag märker något. Vaknar upp som en helig ko på ett loft i Indien. En helig fylleko. Som badar mina koballar i Ganges.
Det kan ju bryta av lite småmysigt i den annars ofta gråa vardagen.

Annars har jag aldrig hyst någon dröm att resa till Indien. Misären verkar för stor där. Det verkar vara väldigt bullrigt och dammigt och oorganiserat och kaosigt. Folk som har kommit hem från Indien verkar ofta tro att de är indier. Det är de så klart inte, utan samma svenniga bonnar som de var innan de åkte.
Anledningen att jag skulle förvandlas till en indier eller en indisk helig ko skulle ske helt utan att jag märker av det och så långt ifrån ett aktivt val som möjligt.

Skulle egentligen gått till Tullen som ligger alldeles bredvid. Detta var ett aktivt val. Men det var nästan helt fullt där. Fullt med människor som satt och konverserade med varann. Två och två. Fyra och fyra. Jag skulle också kunna gå in där. Konversera högt med mig själv vid ett ensamt bord.
”Här sitter jag och låter bli att umgås med någon annan än mig själv. Det gör mig gott! För ni tråkar stjärten av mig.”, skulle jag kunna säga.
Då skulle folk bli så nyfikna att de skulle fråga om de fick sitta vid mitt bord och prata hål min själ och mina öron. Huuuva…

I övrigt kan tankar som dessa vittna om för mycket egentid. Tid som hälls över mig. Detta är såklart heller inget aktivt val.
Det bara händer. Ibland, nästan hela tiden.

Nej, nu ska jag gå och handla ingredienser till en indisk gryta. ”Holy sheep-shit” heter den. Den innehåller så mycket damm och kaos och kossa och okristlig smörja så att man inte skrattar på en vecka. Eget recept.

Detta är alternativa fakta och ett TOTALT aktivt val!

Gästpoeten.

Bjöd in en gästpoet här igår natt som skrev förra inlägget. Det gör vi inte om. Han verkar galen. Han har så att säga förbrukat sitt förtroende som skald.

I övrigt har jag och syrran suttit på en indisk restaurang en stund i eftermiddags. Där fick vi höra Afzelius ”Ett hjärta kan gå i tusen bitar”, fast på danska.
Dansk musik i Sverige på en Indisk restaurang. Det tyckte vi var sköj.

Nu ska jag äta fryspizza. Det är också sköj. Eller kanske inte.

Ajöken

En virkad påse och en stickad påsklämma om hodet tack!

Man är ju ändå en sköjare!
Det ska vi inte sticka under stolen med!
Jag och mitt ego.

Men sticka under stolar? Det gör man völ inte?
Varför ska en sitta där och sticka?
Jag menar, när man kan sticka och virka
någon annanstans?

Ja just det. Nu fick ni huvudbry va?!
Men kom ihåg: även den mest virkade tröja har maskor och
kommer sticka som fan!

Och vad anbelangar stolen
där sitter man ju kvar och lullar
Och stickar en sovsäck i solen.

Nu orkar han fan inte rimma mer.

Gör vadans fanious ni vill.
Skjut mig i pungen
Grensla över en taggbuske!
Skaffa en flickvän.
Kleta fast en kladdkaka mellan skuldrorna!

Men kom aldrig mer och säg att jag ska sticka
eller virka!

Då blir jag arg. Då blir det fan i mig kriiiiiig!!!!

Pling plong.

Det sa pling plong på dörren i Torsdags. Klockan tio över åtta på kvällen.
Kan det vara en mördare som vill skära ballarna av mig tro, och tömma mitt blod i badkaret, tänkte jag. Jag smög fram till hallen på tå, trots att jag hade hög musik på som borde hörts ut i trapphuset. Det såg rätt ofarligt ut så jag öppnade dörren.

Där stod han: Rolf.
Jag trodde han var en förvirrad alkis först. Han stod där och blängde med sänkt huvud och med hundögon under buskiga ögonbryn. Han sa ingenting först, utan stack bara huvudet väldigt nära dörröppningen. Jag fick funderingar på att tjonga igen dörren med kraft och separera hode från hals om han kom närmare. Han drog tillbaka hodet och presenterade sig alltså sen som Rolf.
Rolf, tv-mottagarkontrollant från Radiotjänsten i Kiruna.

-Jaaa…tycker du att det finns något att se på Tv nu nu för tiden?
-Nja, om du menar att se på fågelskådare och Mästarnas mästare och Melodifestivalen så står jag nog över.

Rolf frågade inget mer om vad jag tyckte om Tv-utbudet. Jag insåg att jag nyss hade gjort mitt livs misstag att öppna dörren. Fan, jag skulle hållit den stängd.

-Har du Tv? frågade Rolf utan omsvep.
-Ja, svarade jag utan samma omsvep, men hade först tänkt att ljuga, men kom på att TVn stod på där ute i sovrummet och snart skulle musiken i köket tystna och man skulle höra röster ut i hallen från något idiotiskt lekprogram.

Jag kapitulerade och skrev på den där lilla jävla lappen. Hade ingen lust att hamna i statistiken över dem som dråpligt ljuger om sitt icke-innehav av Tv.

Så länge man äger en Tv, oavsett om den är inkopplad eller ej…eller om du använder den som frukostbricka eller smörjer in arslet med margarin och åker kana på skärmen, så spelar spelar det ingen roll. Äger man en Tv så är man pliktad att pröjsa licens.
Detta berättade Rolf mycket tydligt när jag sa att jag bara använde Tvn till att se streamat material på.

Efter att han visste att jag hette Johan så använde han mitt namn i varenda mening, den gode Rölf!

Jag frågade Rolf vad det här icke-kalajset kostade. Beredd som en pickadoll-man drog han fram en liten prislista från bakfickan.
-Här ser du. 580 kronor i kvartalet.
-Vaaaaaaaaaaaaa!!! vrålade jag rakt ut så stackars Rölf backade ett steg. Äh, det var det jävligaste. Då får jag sälja fanskapet!
-Ja, sa Rolf helt härdad. Om du säljer TVn, då får du ringa till Radiotjänst i Kiruna och avanmäla ditt Tv-mottagarinnehav.

Jag fick den där lilla lappen i näven. Vi sa ajöken. Vi skildes inte som ovänner, men fan inte som vänner heller. Johan och Rolf. Bästa kompisar – tror jag inte.

Från och med nu har jag full rätt att skriva gnälliga och gubbiga insändare om varenda litet program som inte faller mig i smaken. ”Avpollitera skiten” ska mitt insändarnamn vara.
Helt osaklig kommer jag vara i mina insändare också:
”Mello? Vad är det för smörja? Det är väl fan inte bra?”
”Avpollitera skiten”
”Ska man behöva betala dyr Tv-licens för att se folk leka i tv. Att ni inte skäms!!”
”Avpollitera skiten”

Kanske jag bara säljer TVn istället.

Och stackars Rolf. Egentligen, menar jag. Tänk att vara Tv-mottagarkontrollant. Smyga runt kvällstid och plinga på andras dörrar och bli hatad varje gång någon öppnar. Stå och titta in genom andras fönster för att se att ”Aha! Där står en Tv på”. Fyfan vilket deprimerande arbete…
Jag hade blivit alkoholiserad på goda grunder. Snacka om att hata sitt jobb. På riktigt.

Har jämnt trott att Tv-pejling är en bluff.
”Det fattar du väl att det är en bluff”, har jag sagt till andra. Ingen har kunnat bevisa motsatsen eftersom de inte haft besök av en Rölf.
Nu är det dags att äta upp mössan. Tror jag doppar den i korvspad innan så inte måltiden blir så torr.
Kanske jag bjuder in Roffe också!

(null)Här är den lilla söta lappen…
Men helt ärligt asså…rad nummer två av kryss-alternativ känns väl ändå lite otäck?
Lite som en kvarleva från tiden innan ”die mauer” föll.
Kanske dags att snälla till den där raden? ”Barn öppnar”….och här står Stasi-Rölf och spelar hygglo och åker tillbaka till kontoret och fyller i uppgifter med blå bläck på vändbart papper och sätter i en pärm med röööd rygg.
O andra sidan på det så var det ju en fantastisk öst-känsla i svensk television förr. På 80-talet asså.
Fredag-tablåns höjdpunkt:
En svartvit dokumentär om en kvinna som äter fyrtio apelsiner om dagen och är lite orange i ansiktet och känner sig lite konstig…”
Eller:
”Gäster med gester” som innebar mer gester än gäster.
Här snackar vi ta mig fan fredagsmys!