Promenad, ääh riv skiten, för korta braxor och det där med föda.

Tog en planlös promenad i eftermiddags. Solen sken. Det var sju minusgrader och vindstilla. Upp för backar. Ner för backar. Hamnade i stan.
Glömde borsta tänderna. Glömde klocka och ring hemma. Glömde att jag glömde, så det är okej. Huvudet har jag dock med mig. Det vet jag bestämt.

Promenerade förbi Smedjegatan. Där finns det 1700-tals-hus och gårdar. Nu är det tal om det ska rivas för att någon lyxvärd äger marken och bostäderna och planerar att bygga flashiga lyxbostäder där. Lyx, lyx, lyx. Troligtvis sådan lyx och förtjänst med att bygga nytt så att inget dåligt samvete kan kännas eller kan hittas när stålarna börjar trilla in.
Man brukar säga att det revs något skamligt i Göteborg förr. Det är i efterhand svårt att förstå, men trenden är i gång för fullt igen.
Det här är inte det enda område som i så fall ryker. Röda bryggan, ett område i närheten av Järntorget med 1800-tals hus skall också rivas. Där, skall det byggas lyxkontor, lyxgalleria och lyxbostäder. Har en bekant som har en musikstudio i ett av husen som skall rivas. Stora musikakter har spelats in där.
Politikerna i Göteborg verkar vara en hög med dårar. Västlänkspaketet säger allt. Där har det varit sådana turer med dumheter till förslag så det har blivit halshuggarstämning i krönikor och insändarsidor. Ett tag hade man som förslag att plöja upp en tredjedel av Liseberg….
Varför började jag prata om det här? Blev jag smulan upprörd trrrrrrrrro? Kanske det ja…

Något helt annat. Det finns ett mode som jag inte begriper mig på riktigt. Jag har sett det flera gånger i vinter. Det bärs (för korta?) byxor som slutar ovanför ankelknödlarna. Till detta bärs det lågskor. Själva fossingarna är nedpressade där i utan strumpor. Idag är det som sagt minusgrader. Det måste ju bli svinkallt om anklarna. Känner att jag låter lite som min mormor eller morfar gjorde när man hade på sig jeans med hål på. De kopplade genast ihop det med att man inte hade råd (det vill säga min mor och far) att köpa hela kläder. Tvivlar dock att det är på det viset i det här fallet.
De för korta byxorna ihop med lågskorna har inköpts för en summa på 5000 spänn. Därav kanske man inte har råd att sen köpa strumpor?
För varje dag blir jag äldre…och visare, som ni hör!

Sitter på Köttbullekällarn. Ibland ligger det i närheten av där jag promenerar. Då slinker mina normallängdsbyxor och strumpbeklädda fötter in här innan jag själv hinner säga ifrån. Det förvånar mig lika stort varje gång.
Nyss sänkte de ner belysningen här och bytte musik och höjde volymen. Någon för mig okänd spansktalande smörsångare vibrerar ur sig sin saknad angående sin bättre hälft som inte är hans bättre hälft längre. Smärtan verkar självlysande. I varje ny låt kan det vara en ny hälft som inte är hans hälft längre. En jävel till att avverka kvinnor på löpande band. Hur bär karlfan sig åt?
Blir dock väldigt sugen på att bjuda upp en sommarklädd kvinna till vals. Min ensamhet kan mellan varven ta sig i uttryck lite hur som helst.
Istället borde jag börja fundera på vad jag skall äta när jag kommer hem. Detta är ju en ständigt återkommande fråga i mitt ständigt fantastiska liv.

Börjar nu tänka på detta så det knakar obehagligt på hela stället.

Cowboygryta!

Sitter på Tullen i mitt område och dricker några bärs. Försökt jobba på en novell, men jag sitter fast för tillfället. Stucked. Det verkliga djävulskapet med att skriva ibland.
Har även tänkt andra smarta saker som: Hur länge man kan stå på händerna på Himalayas bergstopp och om man kan sticka strumpor av kuddfodral.
Är så plötsligt och oresonligt uttråkad att jag skulle kunna sätta mig på huk och bränna upp mitt navelludd. Och nej, för bövlars jag är inte berusad.

Har även suttit och läst massa recept på nätet. Tänkte att jag skulle laga till något raffigt ikväll som ändå är gott, inte för komplicerat och som inte innehåller 6 dl grädde och 6 dl creme fräsche och som inte toppas med ett halv kilo gratängost. Svårt asså. De flesta recept innehåller så mycket ingredienser så man får nackspärr. Det orkar man ju självklart inte med.

Dock läste jag ett recept på den coolaste maträtten som måste finnas: COWBOYGRYTA!
Den innehåller både kött och sidfläsk och massa annan bråte. Det är kanske ändock inte det viktigaste. Det viktigaste är namnet och när någon frågar:
-Vad ska du göra ikväll?
-Vadå göra? Jag ska hem och laga COWBOYGRYTA för fan!
Så jävla tufft och fulländat!

Att bara få nöjet att säga det med blöta läppar i var och varenda stund gör att jag måste lära mig att laga denna rätt omedelbart. Bulle Bums! Hej Jisu! Ögona böj!

Sen när stöveldoften börjar sätta sig i tapeterna och oset ligger som krutrök i lyan klär jag om. Sätter på mig sporrarna och slänger ut lite hö till åsnorna hänger på mig hölstret och tänder en slickad cigarillo under brättet och drar fram min knallpulverpickadoll och skjuter hål i taket så grannarna ringer till snuten, securitas och störningsjouren på samma gång.

-Buffalo Bill,The Kid, Jesse ge fan i whiskypruttarna och jamarna nu och kom och cowboysa ner er i grytan, vrålar jag. Sen drar vi ut på stan och skjuter sönder varenda gatlampa till stan badar i mörker och spränger varenda bankomat!

-JIIIIIIIIIIIHAAAAAAAAAAA!!!!!!

Nu MÅSTE jag gå och köpa ingredienser!

Måndagspromenad.

(null)Stängt, stängt, stängt.

Tog mig ut till obygden Majorna igår. Målet var pizzerian på bilden ovan. Grymt goda pizzor där. Ibland åkte vi dit och käkade lunch med familjen. När jag bodde på Gråberget var det bara att ta trapporna ner för berget så var man där.
Som synes på bilden var det stängt. Fruktansvärt nerköp asså. Fick promenera mig bort till en annan pizzeria och själva målet med denna utflykt förlorade sitt syfte.

Efteråt tog jag en promenad och gick mig till Majornas krog. Där var det fasligt trött måndagsstämning. Stammisarna hasade in på led och satt och blängde med ölen framför sig.
Sen tog jag en promenad till i mörker och dimma.

Tänkte ta en öl på Hakelverket, men det var stängt på Måndagar, så jag gick till Västerhus. Där var det om än möjligt ännu mer trött måndagsstämning. Gubbsen satt och följde ett spårvägsarbete som utspelade sig utanför fönstret.
-Nu kör han iväg där med grävskopan.
-Nej, det gör han inte.
-Det är ingen grävskopa.
-Jo, det är det visst.
Mitt bord lutade så jag trodde min öl skulle halka ner på golvet, så jag drack upp den. Sen gick jag.

Tog en liten sväng på Ebbes Hörna och Mynt & Musik.

Efteråt tänkte jag att jag kunde gå till Black Bird för en bärs till…men det var stängt på Måndagar.
Alla de ställen som jag planerade att gå till var stängda med andra ord.

Sist och sannerligen inte minst utan flest så träffade jag Emma på Hops.
Sen gick allt av sig själv så att säga…

Sociala medier.

Jag har precis sett ett föredrag om smartphones och sociala medier och vad det gör med människor. Enligt föreläsaren är sociala medier lika beroendeframkallande som alkohol, spel och rökning. Innan jobbmötet sitter folk och tittar ner i sina telefoner i stället för att fråga sin kollega bredvid sig hur helgen har varit. På restaurangen, i väntan på maten slås dödtiden ihjäl genom att skrolla sig genom fb-flödet. Bilder på maten kan man alltid ta och lägga ut på Instagram för då får man förhoppningsvis likes. Och det blir man ju glad av.
Det är samma ämne i hjärnan som triggas igång som för en alkis, spelberoende eller rökare. Och kan man inte ha telefonen undanstoppad i sociala sammanhang, då har man ett beroende.
När man tänker på det är det ganska illa. På bussen tittar folk ner i sina mobiler istället för världen som pågår utanför fönstret. När en mobiltelefon säljs eller en app laddas ner finns där ingen varningstext som säger att det är högst beroendeframkallande på samma sätt som det gör när det gäller alkohol, spel eller cigaretter.

Jag var på en dejt för ett tag sen. Hon var 45 minuter sen och hade inte en tanke på att på om ursäkt för det. Det första hon gjorde när hon satt sig var att lägga mobilen högst synlig framför henne på bordet. När jag kom tillbaka satt hon och grejade med telefonen. Under samtalets gång han det blinka till på displayen flera gånger. Något som störde flytet i konversationen. Man kunde se hur hennes blick drogs ditåt. När tystnaden uppstod korta tillfällen, som den kan göra på en dejt plockade hon direkt upp mobilen och fingrarna dansade runt på displayen. När detta hade upprepats vid olika tillfällen ett antal gånger frågade jag till slut rakt ut:
-Vad gör du?
-Nej, jag kommenterar bara lite på Facebook.
-Jaha, vad det enda svar jag fick fram.
Om jag blev ihop med henne, tänkte jag för mig själv, så skulle jag bli tvungen att få in henne på rehab. Rehab för missbruk av smartphones och sociala medier. Men det finns väl inga sådana rehabställen…än.

Under ett tag hade jag henne som vän på Facebook. Min flöde var totalt dominerat av hennes inlägg och likes gällande allt och inget hela tiden.
Kort innan jag plockade bort henne (på Facebook alltså) såg jag att hon var ute och åt på restaurang med en vän. Inlägg efter inlägg ploppade upp om maten och drycken som intogs och hur trevligt de hade. Hennes väns inlägg började också ploppa upp. Till slut satt de och pratade och svarade varandra (på Facebook alltså).
De måste haft en fantastisk stund med varann. Undrar var det var trevligast någonstans: På Facebook eller på restaurangen?

Jag minns den gamle hederliga tiden för mindre än tio år sen. Då Facebook var någonting som man hade hemma på datorn. Känns ganska harmlöst nu. Det hela kanske skulle stannat där…

Min egen slutsats får bli att så länge man inte har ett sunt förhållande till smartphones och sociala medier så gör sociala medier dig till en osocial figur och smartphonen gör dig dum i huvudet.

Ett nytt år alltså?

(null)
Drömde fantastisk när väckarklockan ringde i morse. Att jag hade tjockt svallande hår på skallen igen. Fläcken på hjässan var borta. Nu ska jag skaffa långt metalhår igen tänkte jag där jag stod framför badrumsspegeln och testande körde fingrarna genom hårbotten. Mäktigt asså.
När väckarklockan ringde var jag tunnhårig igen. Får väl kamma bak framhåret över den kala fläcken när jag har blivit 50. Om det finns något hår kvar att kamma över då.

Tisdags-blues, klockan halvsex på kvällen-blues, nytt år-blues. Jag dricker en folköl blandad med en starköl vilket borde resultera i mellanöl. Försöker skriva något vettigt här, men huvudet känns ganska tomt. Vakuumförpackad leda.
Lyssnar genom lite gamla låtar från ett band som finns eller fanns. Konstaterar att jag är en bra sångare. Alltid varit nöjd över min sångröst. Synd att den numera mestadels används till att muttra mellan fyra väggar, var jag än må vara.
Mitt bland alla de där låtarna dyker en inspelad taxiresa hem från krogen upp. Jag roade mig att spela in sådana för några år sen. Hade någon slags galen tanke att jag skulle starta en pod med fylleresor från krogen. I denna ljudupptagning åker jag med en taxichaufför som jag har åkt med förr och är min nemesis.
Direkt när jag hoppar in i bilen säger han: Den här gången skall jag vara tyst.
Under resans gång berättar han att han gillar panflöjt. På detta får han svaret att smaken är som baken. Sen berättar han att han gillar Nordman. Genast får han frågan kastad tillbaka i ansiktet om han gillar Ostman och Bordman också. Sist när det är dags att betala resan lyckas jag lura i honom att de nya 500-sedlarna som är på gång skall prydas av Eddie Meduza. Han är imponerad… Ibland är man ett geni, om än ett lite drygt sådant.
När man hör bilen åka iväg hör man mig vråla:
HEJDÅ DIN JÄVLA PAJAS!!!
Dagens första leende dök upp på läpparna.

Min mor ringde för en stund sen. Nu vet jag att min syster har fått influensa (krya på dig Siss!). Vidare vet jag även att hon använder handskar utan fingrar på gymmet. Sist berättade hon hela handlingen i Ruben Östlunds film som visas på Tv ikväll. Sen frågade hon mig om jag skulle se den… Tack du supermoderna spoiler-mamma!

Avslutningsvis: Fick för en liten stund sen likes på en dejtingsida jag är med på. För min profiltext och mina bilder. Trevligt tänkte jag och försökte gå in på människans profil. Blockad. Spam. Dock var profilbilden kvar. En kvinna som satt topless på en stol och hade kört ner vänsterhand i trosorna.
Det kan vara så här det nya året kommer fortskrida.

Ett nytt år är ju förvisso inte nytt hur länge som helst…

Gott nytt år sa ja te daj!

Jaha, då var det här året över snart. Det har väl varit ett helvetes år inom dumheter och idiotier och sorgligheter som pågått runt omkring en i världen.
På ett personligare plan kan jag inte säga att det har varit bättre än året innan. Eller sämre. Tiden flyter ofta ihop och dagarna springer gatlopp. Ännu ett år försvinner och ett nytt anländer.
Tänker därmed göra som jag alltid gör: att inte summera året.

Nu smälls det smällare av bara fan här. Tycker man borde förbjuda det eftersom det är flertalet dårar som kastar omkring dem. Och så var det ju det här med att det är över sju timmar till tolvslaget. Drar ni upp byxorna innan ni skitit klart också?

Skall käka hos syrran om en stund. Nyårs-middag. Och så fyller morsan år. Trevligt så att säga.

Därmed säger jag Gott nytt år! Vi. Ses nästa år för bövlars!

Jul och julmat och klappar och julöl och nubbe och nu är julen över och vanlig öl osv

Julen är över igen. För 44:e gången i mitt liv. Den bara susar förbi. Speciellt julafton. Som är det trevligaste. När man sätter sig tillsammans och käkar jullunchen. Att umgås med familj…
Julen är över men maten ligger kvar i magen fortfarande. Käkade julmat igår igen. Det känns som den inte hittar ner i tarmarna på oändligheter och när den slutligen gör kan man även släppa väder som skulle funka på melodifestivalen om Carola skulle göra en comeback med ”Fångad av en stormvind”. Då kan jag ställa upp som fläkt.

Fick en mikrovågsugn i julklapp. Har inte ägt en mikrovågsugn på över tio år. Tänker att jag nu kan börja laga stora portioner mat som jag sen kan värma i min fina röda mikrovågsugn. Eller så kan jag ständigt leva på färdiga portionsrätter som jag värmer i mikron istället för pizza och hamburgare. Byta dåligt mot något annat dåligt.
Har nog bara ägt en mikrovågsugn i hela mitt liv. Den var helt enormt stor och vägde säkert 25 kg. Tror inte det fanns några direkta effektlägen. Kom ihåg att jag värmde en big mac i den en gång i typ 30 sekunder. Den blev så het och blöt så man fick ha på sig vantar när man skulle äta den.

Fick även en tischa med kakmonstret på av siss. Jag var precis som kakmonstret när jag var liten. Helt hysteriska begär efter kakor. När morsan hade bakat var hon tvungen att gömma dem. Gömställena överlistades alltid. Av mig. Sen när jag hittat kakburken tryckte jag i mig kakor i våld. Märkligt att jag inte blev ett fetto-barn. När morsan sen skulle ha en kaka till kaffet hade nivån i kakburken sjunkit rejält. Då blev det skäll, igen. Och ett nytt gömställe, igen. Som överlistades. Av mig, igen.

Skall träffa Putte ikväll. Vi har inte setts sen i somras. Vi ska dricka öl. Det brukar vi göra.
Har jobbat nio timmar och sovit en timme inatt. Lyckades inte somna. Uppenbarligen. Sprattlade i hela kroppen som om det simmade runt inlagd sill i armar och ben. Tankarna simmade alldeles klara runt i nubbe. Idag kliar det överallt på hela kroppen av trötthet.
Får nog ta det lite lugnt och varligt med ölen ikväll så jag inte blir geniförklarad efter tre klunkar. Det vore ju förargligt. Måttlighet är en dygd som sällan drabbar mig. Gällande nästan allt.

God jul sa ja te daj

(null)
Började denna julaftonsmorgon med en nysattack. Och nu sitter jag här i min röda tomtetröja och rimmar på paket om älgar och giraffer. Har köpt en militärhjälm till min mamma. Hon kommer bli så glad! Själv har jag önskat mig ett kylskåp i plysh.
Snart blir det nibbe och sull. Den trevligaste stunden på dagen. Sen, efteråt sitter man där sömnig, glansig och fet och pustar ut medan Kalle långsamt förvandlas till en hackspett.
Jag har komponerat en låt som vi brukar sjunga till snapsen. Den går så här:

”Det badar en buffel i Afrika.
Ja då är det jul
Ja då är det jul”

Stor poesi av en underskattad skald.

Nu kommer snart familjen snart och hämtar mig, så tyvärr hinner jag inte sitta här och tramsa mer. Hela tanken med detta inlägg var ju att önska God jul, så nu gör jag det:

GOD JUL FÖR BÖVLARS!!!

Klubb.

Sitter här på jobbet och äter en club sandwich till frukost. Vilket överflådigt lyx. Och då är jag ändå inte med i en klubb.

När jag var liten var jag med i ”Vi fem”klubben. En bokklubb där alla böcker var skrivna av Enid Blyton och hette Vi Fem. Senare var jag med i Kungsbacka frimärksklubb. Jag var även med i en badmintonklubb i någon vecka men alla var så duktiga så det lade jag ner fort.
Jag och min kompis hade en klubb som hette Outfinders. Klubben var hemlig. Vi skrev enormt het och hemlig fakta om hårdrocksband som ingen visste om. Faktan hittade vi i Okej-tidningar.
Porrklubb var jag för liten för att vara med i. Jag och samma kompis brukade smyga in i broshans rum och bläddra i hans undangömda porrtidningar (tredje lådan ovanifrån i hans skrivbord, sorry broshan om jag avslöjar detta toppengömställe sådär 30 år senare). Det var snälla porrtidningar om man jämför med dagens hästaklafs-porr. Tjejer med naken överkropp i de flesta fall. Hade man tur så fick man se en fitta också. Educational…eftersom man lärde sig att alla bröst och fittor kunde se lika olika ut precis som öron eller näsor gör.
Följande dialog brukade utspela sig under det frenetiska bläddrandet i blaskorna:
-Har du stånd nu?
-Nej. Har du?
-Ja.

Men nu alltså, så är jag klubbfri. Förutom den här club sandwichen som jag känner otrolig gemenskap med. Helt oknullad är jag inte heller. Det får man se som något positivt. Hade nog känts lite stressande att vara oskuld vid 44 års ålder.

Det blev ju ett litet trevligt förmiddagsinlägg det här.

No more byggnadsställning and no more porrnät.

Ojojoj. Vilken vecka jag har haft. Den har varit så händelselös så den redan är bortglömd. Eller så har den aldrig varit påkommen.
Den har bestått i att jobba. Och gå och hämta paket på Willys och efteråt sätta sig på Tullen och dricka några bärs. Och i att inte gå till Willys eller Tullen och istället dricka kaffe eller glögg vid köksbordet. Att stanna hemma. Allt i själv-är-bäste-dräng-tappning. Inte träffat en kamrat. Och trots all oändlig tid som sköljt över mig har jag ändå inte tänkt ut något överdrivet smart som gör att jag får nobelpris nästa år.
Sovit alldeles för lite har jag också gjort. Somnat och sen vaknat två timmar senare av att benen har dansat polka. Sen har det varit svårt att somna om. Vilket har resulterat i att jag har vaknat sent på förmiddagen när jag varit ledig eller sovit alldeles för lite de dagarna jag har jobbat. Helt jävla fäb asså!
Tonåringen frågar sin pappa:
-Är livet alltid så här jobbigt?
-Nejdå, från och med nu blir det bara värre, svarar pappan.

Skall hem till syrran ikväll och umgås. Kanske har jag glömt av hur man gör. Kryper runt på alla fyra och skäller som en hund. Hoppas inte…

En förbaskat trevlig sak är att byggjobbarna har dragit åt fanders för alltid. Good bajos forevos. Inget mer dansande på ställningarna. Ingen mer Hit Rix Mix Fixidé FM 97,6 Radio-Knulla med hjärndöd musik på högsta volym. Inget mer gapande och skrikande. Inget mer brötande.
Ställningarna är borta. Det blå porrnätet är försvunnet. Jag sitter och tittar ut genom mina nya fönster utan blått porrfilter på en värld som tydligen har funnits där hela tiden. Som om det aldrig har funnits några ställningar eller nät här utanför. Jag hör suset av den tungt trafikerade leden långt långt där borta igen.
Känns enormt bra.
Nu kan jag börja skriva om helt andra saker igen. Istället för att beklaga mig över denna brötiga vardag som pågått i ett halvår kan jag istället beskriva tystnadens vakuum i detalj.

Nu ska jag gå ut och bränna ner parken här utanför, så kan jag skriva om det nästa gång vi ses här. Kanske med en häktningsorder hängande runt min hals. Kan man ju kosta på sig nu när man har varit skuldfri så här länge. Kan skapa lite nerv i tillvaron.

Auf wienerznitchshchel som en riktig tysk säger!

(null)”Ah, du vackra värld!”