Sömn, drömmar och tunnlar.

Drömmer konstant och intensivt och hela tiden när jag sover. Vaknar till en gång i timmen. Det är som att hjärnan går på högvarv i sömnen. Vaknar oftast några timmar innan jag måste gå upp för att gå till jobbet. Ibland somnar jag om. Ibland inte.
I nattens dröm var jag inblandad i bankrån. Allt gick åt helvete. Det fanns inga pengar att råna (Lite som rånarna i filmen ”Stinsen brinner” som rånar ett postkontor och får med sig två säckar med julkort). Resten av drömmen handlade om att hitta alternativa flyktvägar. Inget av alternativen var bra.
Nu sitter jag här på jobbet och är tröttare än din mamma.

Såg på Tv4:as nyhetsmorgon. Tydligen skall de ha springlopp idag genom tunnlarna som tydligen är färdigbyggda nu. Någon slags invigning. 104 000 har anmält sig. Kan tänka mig den underbara stanken som uppenbarar sig efter ett tag. Svettlukt och oset av bajs som rinner längs benen. Folk svimmar och får panik i tunneln…
Snacka om folkfest. Go for it!!!
När Götatunneln stod klar bjöds det på folkfestlig promenad för vuxna och barn innan den invigdes för biltrafiken. Vid tunnelns slut bjöds man på korv och bröd.
Utan att vara Göteborgspatriotisk låter det trevligare på något vis.

Vem pissade på elden?

Har käkat lunch med morsan igen. En carbonara som var så överjävligt gräddig så vita gräddbubblor trycktes ut genom näsborrarna. Öööhh…
Efteråt följde jag med henne till NK. Morsan skulle köpa ny vinterjacka. Kapitalismens högborg. Känner mig stämplad som en terrorist när jag går in där och de stela ansiktena bakom diskarna tittar tillbaka på mig. Såg en jacka som var identiskt lik min nya jacka. Enda skillnaden var att den här jackan kostade 9000 spänn. Fatta hur många öl det är…på sejdeln. Helt sjukt ju. Kanske den hade utfällbara vingar på ryggen och belugakaviar i armhålorna.

Tar en bärs på Pustervik nu. Sitter och tittar på en grävskopa utanför fönstret. Han gräver sig allt djupare ner i jordens innanmäte. Väntar på att det skall dyka upp ett nioarmat odjur med laserögon och en jättestor pung. Han har skills grävmaskinisten. Rör skopan med millimeterprecision. I mitt dästgräddiga tillstånd skulle jag kunna sitta och titta på detta grävskådespeleri till solen går ner…och det har den visst gjort nu ja.
De har höjt priset på ölen här igen. Nu är den upp i 48 spänn. Nyss kostade de 42 spänn. Bedrövligt. Vad är det som händer runt omkring mig?
Nu slutade han att gräva. Det var ju synd. Nej, fan här kan man ju inte sitta och prata grävskopa hela dagen.

Har nu flyttat över mitt arsle till Holy Moly. Det blir nog bara den här ölen. Den börjar ju i och för sig ta slut. Kanske en till, fast ingen mer. Det sitter en snubbe här bredvid med någon slags uppblandad dialekt. Småländska/kalmaritiska. Bräckt dialekt. Rena självmordet att lyssna på. Dessutom pratar han och donnan om maja och LSD.

Tänker att det brukade brinna på min blogg förr i tiden (alltså inte ordagrant). Den var mellan varven full med hat och kärlek och stora och små känslor. Misär och vansinne. Stundtals oförställd glädje. Som att jag levde på riktigt. Nu är det minimalistiska känslor som knappt märks. Undrar när jag slutade känna eller när jag förlorade förmågan att uttrycka mig i ord om det som brinner. Kanske var det någon jävel som pissade på brasan. Kanske det var jag.
Undrar hur intressant det kan vara att sitta och läsa halvtrötta rader skrivna av en halvtrött och resignerad man som lyfter ölen och för den till läpparna i ren självklarhet.

Nej, nu fan går jag härifrån. De höjde musiken. Vilket resulterade i att snubben med bräckt dialekt pratar väldigt högt. Får svårt att tänka. Kanske jag ska säga till honom att det här är faktiskt ett bibliotek. Eller så kanske jag ska gå ut på toaletten och proppa käften full med pappershanddukar och sen skrika rakt ut så min ansiktsfärg blir blå…
Kanske, som sagt, skall jag bara gå hem…

Tyskalektioner.

Fortsätter att jobba på att bli tysk. Tysk blir man inte över en host eller rossling.
Ein mann trinkt wasser
Eine frau isst brot
Ich trinke absoluten ickevodka osv…
Det är mycket med grammatiken. Vissa lektioner tar jag om och om igen för att grammatiken skall sätta sig.
Nu vid det här laget är jag kanske 0.2% tysk.

Anledningen till att jag tänkte att jag kunde börja lära mig tyska, förutom de två terminerna i sjuan, är att jag gillar Berlin och att jag är väldigt intresserad av forna Öst/västtysklands historia och den före detta ”antifascistiska skyddsvallen” – die mauer. Fascinerande och skrämmande historia på en och samma gång.

…så kanske jag kan åka till Berlin en dag i tyrolerhatt och diskutera apfelstrudel med nån trevlig mustaschprydd tysk.

Sömnbrist och drömmar.

Toktrött. Öööhh! Sover väldigt dåligt för tillfället. Vaknar ofta två timmar innan jag måste gå upp för att jobba. Somnar inte om. Inatt sov jag så kass så jag inte visste om jag var vaken eller sov. Kanske drömde att jag var vaken. Har för mig att jag befann mig i ett rum med en kvinna som satt bakom ett skrivbord. Tror hon förhörde mig angående någon dumhet jag hade ställt till med.

Sov en stund på jobbet i morse innan min brukare skulle upp. Drömde att Putte satt i en fåtölj hemma hos min brukare och åt chips. När han gick följde jag efter för att låsa ytterdörren efter honom. När jag kom tillbaka in i vardagsrummet satt min brukare i soffan.
-Hur fan kom du hit, frågade jag.
-Jag gick hit och satte mig, sa han.
Sen vaknade jag.

En annan gång drömde jag att jag och min brukare hade en jättespritfest hemma hos honom. Det var fullt med snygga tjejer och spriten flödade. Allt var dekadent.
Den gången var det väldigt skönt att vakna och inse att det bara var en mardröm.

En tysk i en pansarjacka!

Har hittat ut i verkligheten efter totalisolering sen i fredags. Sitter på Tullen och dricker en bärs. Ser ut som Loa Falkman sitter längst in i lokalen med sina blöta läppar och lapar öl som hederstok. Nu när han kom fram till baren för att köpa en bärs till såg han ut som Ian Wachtmeister…
Måste verkligen köpa nya linser snart asså.

Laddade ner en språkkurs-app igår. Har blivit sugen på att bli tysk. Eller snarare ta hämnd på att min tyskalärare i sjuan rådde mig att aldrig någonsin ägna mig åt språk i hela mitt framtida liv.
Jag satt där och drack mina folköl och rösten på språkkursen talade till mig:
-Wie geht’s?
-WIE GEHT’S ropade jag ut som en högljudd, blivande tysk härmapa i köket.
-Dir Mutter.
-DIIIR MUTTEEEER!!!
Det går ju bra det här, tänkte jag. Alla rätt fick jag också på första lektionen. Jag ska bli tysk!
Jag började på andra lektionen. Mycket av tyskan från sjuans årskurs satt kvar.
Sweinhunt! Plötsligt när jag kommit in i rollen som blivande tysk kom det upp en ruta om betalningsalternativ för att kunna fortsätta. Vad fan är det här för sköjeri. Ska det kosta pengar att bli tysk nu också? Hade ju kanske tänkt att flytta till Tyskland i framtiden och påverka deras BNP. Nåväl får väl pröjsa in de där stålarna när jag får lön, för tysk det ska jag bli.

Varit på Allums köpcentrum idag. Med syrr och mors och syrrans lad. Stort köpcentrum som en flodhästs rimphål. Det är stort det!
Köpte en vinterjacka. En riktig vinterjacka. Med svinpäls i luvan. Gick runt förra året och frös och tittade på vinterjackor och tänkte hela tiden att jag borde verkligen köpa en riktig vinterjacka. Men jag tänkte det bara. Jag köpte ingen.
Nu gjorde jag det iallafall. Den var på rea, den kostade bara 32 tusen kronor, så det är lugnt sa ja!
Jag satte på mig jackan och tog en promenad. Det är svinigt kallt i Gropeborg idag. Svinvind och svinkyla. Helt perfekt timing inom att köpa vinterjacka. Jag stängde jackan och drog på mig luvan. Efter tio minuters promenad drog jag av luvan. Vad varmt det blev, tänkte jag. Efter två minuter till drog jag ner dragkedjan och öppnade upp jackan helt och hållet. Jävlar vad svettigt det blev då. Efter några minuter till tog jag av mig jackan. Ah, vad skönt med lite frisk fläkt och vad svettig jag är runt snoken och hela kropphelvetet.
Det är ju rena Olaf Skinnamo-jackan det här. Var det han som förfrös tummen förresten? Eller var det kanske ringus muskus som smulades sönder i sweintjylan? Ah, jag kommer inte ihåg riktigt. Skit samma.
Jag ska bli tysk iallafall. Och bestiga alptoppar i land som gränsar till Tyskland i min nya Skinnamö-jacket! Och bara svettas som en föntän…
Over and out…

Badkarsseanser.

Har precis badat. I badkaret alltså. Tror det var två år sen sist. Blev alldeles sönderkokt. Som en överkokt potatis. Drack en folköl för att kyla ner mig. Låg och tänkte på hur mycket vatten som ryms i ett badkar och hur mycket ett badkar fyllt med vatten väger. Trist om golvjävlet brakar och man hamnar hos grannen under. Verkar förvisso inte vara en överdrivet vanlig incident eftersom man aldrig har hört talas om det.
Kan någon gissa hur uttråkad jag är denna lördagskväll eftersom jag sitter och skriver om badkarsvikt?
Hela hodet får svårartad gikt.
Där fick ni erat ett lördagsrim också, era struvor!

När jag hade flyttat till min första lägenheter hade jag badkarsseanser som varade i timmar. Jag släpade in ett mindre bord i badrummet som jag ställde bredvid badkaret. På bordet placerade jag hemtelefonen (då fanns det bara hemtelefon), ett sexpack, cigg och askfat och tidningar och böcker. Sen låg jag där och läste och rökte och drack öl tills huden var skrumpnare än en trött apelsin. Jobbigast var det när man tappade boken i badkaret. Då var det slutläst.
Om det ringde svarade jag:
-Ja det var Johan! Oftast som nu, var det säkert morsan som ringde.
-Vad det ekar konstigt! Vad gör du?
-Nej, jag ligger i badet och läser om de senaste lustmorden i Fistorp.
Kanske jag avslutade seansen med en runk. Svårt att säga, eftersom jag inte minns just den biten av badkarsseansen. Kanske vattnet var för kallt så jag lät bli.

Nu sitter jag i köket och har en folkölseans. Det var INTE två år sedan jag hade det sist. Tänker att jag kanske skulle flytta in i badkaret istället. Pressa ner en madrass i badkaret. Ta med mig en kudde och filt och dricka upp resten av ölen där inne. Kanske käka kvällsmaten där inne också och tända en fet jävla cigarr efteråt tills hela jävla badrummet bolmar igen.
Omväxling förnöjer säger de ju. De som vet.

Ny mobil till morsan.

Har käkat lunch med morsan idag. Innan maten kom in frågade jag morsan:
-Ska vi gå och köpa en ny mobil till dig sen?
Orsaken till att jag frågade är att hon under kanske ett års tid har sneglat på min och min systers telefon. Plötsligt har hon stått bakom ens axel och sagt:
-Jag måste verkligen skaffa en ny mobil!
Jag har tagit med henne till 3 innan så hon har fått känna på ipads och telefoner. Syrrans kille har lagt en hel eftermiddag på att förklara i affären. Sen jag kom glassande med min nya stora iphone har morsans sug eskalerat. Ibland har det nästan varit omöjligt att plocka fram den i hennes närhet utan att hon ska trycka på den eller återigen utbrista:
-En sån telefon skulle jag klara av!
Till morsans försvar ska nämnas att hennes syn är enormt dålig. Både på nära och långt håll. Dessutom är kanske inte större beslut hennes starkaste sida.
Sååå…på min fråga idag kom det givna svaret.
-Ja, vi kan ju gå och titta.
-Nej! sa jag bestämt. Antingen går vi och köper en telefon eller så går vi inte alls!
-Men jag har ju inte förberett mig alls!
Ett år borde räcka, tänkte jag.
Vi släppte det. Åt och pratade om annat. När vi hade ätit färdigt kom frågan försiktigt från morsan:
-Vilken 3-affär ska vi gå till i så fall?
Sött på något vis. Lilla Mamma!
Vi tog en omvägspromenad genom parken längs vattnet till en 3-butik på Kungsgatan. Grävmaskiner stod hotfullt uppställda lite överallt. Dessutom osade det äggfis i parken. De ska väl göra en stor jävla grop av hela parken, tänkte jag. Släng ner alla jävla dårar till kommunpolitiker där och skyffla igen.
I 3-butiken var det 30 grader varmt. Jag svettades som en kokad hynda och frågade personalen hur fan de kunde jobba i den där grishettan. Han svarade att man vänjer sig och att man bara kunde ha svarta t-shirts på sig om man inte ville visa upp sina lökringar under armarna. Kanske de har svett-tillägg.
Såg genast mig själv som säljare bakom disken. Svettig och utschasad. Lita aldrig på en svettig försäljare!

Väl hemma hos morsan började vi greja. Jag förklarade väldigt metodiskt under alla steg när vi gick igenom inställningsguiden. Jag förklarade. Hon fick trycka på mobilen, eller knacka som det heter på fack(off)språk.
Vi kom inte så långt. Man behöver ju wifi-nätverk för att kunna göra grundinställningar. Morsan har el, tv, diskmaskin och kaffemaskin, men wifi-nätverk har hon ju fan inte såklart.
Jag fick pallra mig upp till syrran. Tyckte synd om morsan om hon inte skulle få ordning på sin nya fina mobil på direkten. Jag fixade inställningarna och promenerade ner till morsan igen.
Eftersom jag inte hade kapat av morsans pekfinger och tagit med till syrran för att kunna aktivera touch-ide:t gjorde vi det när jag kom tillbaka.
-Lägg tummen på knappen utan att trycka, sa jag till morsan.
Morsan höll och tryckte och släppte och tryckte inte och tryckte och jag satt med mitt tålamod alldeles bredvid och tog en rejäl klunk av folkölen som jag tagit från morsans kyl och förklarde igen.
-Nu tar vi det här metodiskt, sa jag.
-Vad är det här för trams?! undrade morsan.
Efter fem försök gick det. Den här generationen och tekniska junk-grunkor… Sen är det någonstans där de helt plötsligt slutar att lyssna och får panik, hur metodiskt och logiskt man än förklarar…
-Nu provar vi och lägga in mig i telefonboken så får du träna på att skriva på tangentbordet lite (tänk att få ligga i en telefonbok hela dagen, utan att göra någon nytta alls. Det ni! Tycker jag verkar trevligt.). Efter att försökt skriva mitt namn en massa gånger och jag hade fått heta allt mellan Johobbi, Köoinski, Jubbri, blev morsan lite modfälld. Jag peppade henne lite och sa till henne att hon var duktig. Hon tog ny sats och försökte igen.
När jag till sist frågade om vi skulle aktivera sim-kortet så hon kunde använda sin nya mobil på RIKTIGT, sa hon:
-NEJ!!! på rekyl. Det väntar vi med! Jag är så trött i huvudet nu…
Ett steg i taget är faktiskt en underskattad och bortglömd metod.

Öööhh, och nu är jag helt slut själv.
Efter två bärs på en nyöppnad krog på Landala torg, som alkisarna redan har tillskansat sig. Var även inne på Konsum och gjorde ett av mina mer märkliga inköp. Ett wienerbröd, en fralla, en öl och en gul lök. Till sist har jag gått hela vägen hem från morsan. En promenad på kanske tolv minuter i ständig uppförsbacke.
Nu måste jag lägga mig lite i soffan och knapra på min lök.

En arg tomte!

IMG_0407.JPG

Julen närmar sig med klafsiga elefantkliv. Vem vill ha den här arga tomten nertrillande i sin skorsten? Hängandes gamla tomma, svettiga raggstrumpor på spiselkransen. Efter ett sånt besök tror man inte på tomten mer.

Julmusten står redan uppställd pallvis i mataffärerna. Julbelysningen sitter på plats i Nordstans köpcenter. Den stora granen i Köpcentrets mitt får dock inte vara med och glänsa längre nu för tiden. Under och i den där granen hittades det på alla möjliga dumheter. Andra sorts klappar så att säga. Superi och sköjeri under granen. Tror droppen var det år, om det nu är sant, när ett par idkade barrigt knulleri under de hängande grenarna så hela granen vajade.

Julkommersen är iallafall igång för fullt. Lite tidigt om ni frågar den arga tomten. När väl julen sen kommer är det ju väldigt trevligt. Förutom att umgås (förutsatt att man har någon att umgås med) handlar det hela väldigt mycket om att proppa munnen full med salt mat. Att spjälka med sprit och sen proppa i sig ännu mera mat. Ända till att man är totalt matberusad.
I tre dagar i rad är ordet lagom som bortblåst.

Att läsa, och att läsa lite till.

Läser Berit Hård-triologin av Unni Drougge för tillfället. Är inne på ”Förkunnaren” nu. Andra delen. Har alltid gillat gillat Drougge. Hon har ett grymt skarpt och roligt språk och en fantastisk berättarteknik.
Vaknade halvåtta på lördagsmorgonen och läste till halvfem på eftermiddagen. Sen gick jag ju ut och ölsköjade lite. Lite mer i lagom doser, jämfört med i torsdags. Läste nästan hela dagen igår också förutom en promenad till Max. Sen åkte jag hem och somnade framför Landet runt. Gick och la mig halvtvå på natten, men somnade inte förrän halvsex. Läste i fyra timmar medan jag väntade på att tröttheten skulle ta fram yxan och klyva mitt hode på mitten. Vaknade klockan tolv idag och läste hela eftermiddagen. Att läsa hela dagen, matas med ord och leva som en mask på sparlåga. Det kan man min framtida roman heta. På något vis hamnar man i en bubbla med tjockare glas när man läser mycket än när man till exempel följer en Tv-serie och ser för många avsnitt på raken.

Nu sitter jag på Kellys och dricker en bärs. Tänkte att det kunde vara bra och komma ut ur den tillfälliga isolationen. Känns mest onödigt faktiskt. Den rådande isolationen är trygg och varm. Berit Hård går på Kellys ofta och dricker öl och Jäger. Fast Kellys i Stockholm då. Som verkar heta Kelly, och inte Kellys som det heter i den uppgrävda staden Gropenborg.
Har för mig att jag var där, på Kelly, när jag var i Stockholm sista gången för massa år sen. Det var massa hårda bikers där från ett hårt bikergäng just den kvällen. Rekryter som ännu inte hade fått loggan på västen sprang och köpte bärs till de som hade loggan på västen. Jag tyckte jag smälte in bra med mitt oborstade skägg.
Mitt ex som jag var ihop med då sa till mig att jag inte skulle skriva en målande beskrivning om det hela på min blogg. Jag löd henne och skrev en väldigt icke-målande beskrivning av den kvällen nu istället.

Det sitter något gäng med högskolestudenter precis bakom min rygg. De hör jag, för de pratar om tentor och poäng och källgranskning. Källsorterade sopor kanske. Boxa mig i pungen, vad ni tråkar ut mig fullständigt med ert käcka prat och eran förväntansfulla gnista inför livet… Nu förökar de sig också. Fler kommer in genom dörren. Ansluter sig som flugor till flugor i vasken.

”Nej, ryck upp dig Johan!
Det är kul att vara ensam.
Det är kul med vardag!”

Sköjerier och grubblerier, dagar och nätter, anekdoter och berättelser.