Husarresten.

Har varit hemma sen i Torsdags kväll. Med det menar jag att jag inte har varit utanför dörren. Eller har jag det? Nej, det har jag inte
Tiden flyter ihop lite…och det växer mossa ur öronen på mig och trattkantarellos ur rumpen. Är det en bra kantarellhöst i år eller? Äh, jag vet inte och jag bryr mig ej!
Det har varit grå himmel sen i Onsdags och regnat sen igår och regnar fortfarande. Var hälsad du efterblivna November.

Jag har haft min lugnaste helg på länge. Där med inte sagt min mest fantastiska. Eller mest horribla. Den har mest promenerat på som en råtta i ett springhjul i slowmotion.
Rätt tryggt och slippa alla helgfirande dårar som spyr i papperskorgar och säger att de älskar världen när de egentligen älskar sig själva. Dock blir man lite wierdo i hodet av att vara ensam så mycket. Man liksom diskuterar med sig själv i hodet. Och när inte svaret räcker till i hodet så svarar man högt på frågan så det ekar i köket. Eftersom man blir förbannad när ingen svarar.

Fredag
Städa el och sladdlåda och verktygslåda. Känna att världen får vara där ute så mycket den vill med sitt gråa väder och färgglada dårar.
Mat: Fredagskyckling (90-talsbegrepp?) med potatisgratäng och pepparsås till ”Vem vet mest” Ligga i konkav ställning efteråt och låta maten växa ända upp till gomseglet. Totalt kocentrerad på att inte glömma andas.
Sen ett oändligt streamande och till slut somna i en bok.
Livet är bra fantastiskt ändå.

Lördag
Kaffe i mängder. Man kanske borde ta sig ut. Överläggning. Intervju med sig själv. En rungande vacker röst satte stämbanden i gungning. Min egen. Sen stod man i duschen. Sen påklädd. Stilig med smörja i håret som skulle stå pall vilken blåst som helst.
Ett jävla väder ändå. Och tänk vad mycket hej baberibba-dårar det måste vara överallt. Vad fan ska man ut där och göra? Från uppklädd till nerklädd på några röda.
Mat: Lördagskörv i form av bratwürst med potatismos, rostad lök och räksallad. Allt till ännu ett avsnitt av ”Vem vet mest” (jag). Ligga i konvext läge. Lite mer streamande.

Jag förvandlas till en eremit
jag försvinner
i smyg bit för bit.

Det där var Poesi för fullvuxna. Ja herrijävlar!
Nåväl efter en stund tröttnade jag på detta pösiga svineri. Satte mig ner vid mitt arbetsbord – klockverkstan, på första gången på sjukt länge och tog tag i en klocka som jag velat få ordning på en längre tid. Att byta urverk.
Sicken Lördagssyssla. Annat än att vara ute på krogen och vara dyrt billig.
Hade ett identiskt fungerande urverk i en klocka jag inte gillar så mycket. Man får ändå rasera en del. Att ta av och sätta på visarna är den svåraste utmaningen, men det gick fint. För jag är minsann varken skakig eller utrustad med kassa nerver minsann. Nej det är jag absolut inte minsann!
Somnade efter dagsverket med samma snok i samma bok…god morgon, god natt, fuck off.

Nåväl. Jag hittade ut. Till slut. Tar en bärs nu. På Kellys. Till tonerna av Lördagsfolkets frånvaro och ångest över att gå till jobbet imorgon. Ty att komma ut från en sådan här självvaldd husarrest, då klär man upp sig. I svart. Med skjorta och v-ringad tröja.

Och långt långt där inne kanske man älskar världen. Man måste bara hålla sig borta från den ett tag för att kunna omfamna den igen.

Hur var det här då?

Eftersom mitt liv är outömligt fantastiskt och så mycket intressantare än nästan alla andras så får jag avstå från att skriva här jämnt och ständigt. En avvägning för att behålla min stora portion av ödmjukhet. Så inte andra skall känna hur värdelösa deras liv är.
Man är ju en ödmjuk kille liksom…

Detta var alltså en bortförklaring i tvärtom-anda till att jag hade bestämt mig för att skriva här oftare. Genast när jag hade bestämt mig så misslyckades jag. Med att skriva här oftare alltså.

Har haft en riktig trökdag. Lite eller mycket tråkigare än övriga trökdagar. Det har varit sveda i min själ och kökets disktrasa.
Som ett mantra har jag upprepat det i huvudet. ”Det här var ju inte så roligt precis” och ”det här vanligt tråkiga var mycket tråkigare än vanligt.
Man kan säga att dolken satte sig i nacken, och den var omöjlig dra ut.

Har saker som hänger över mig. Bland annat att skriva jobbansökningar. Skriva här. Skriva till kungen och fråga vad han egentligen tycker om monarki. Skriva till Jesus och fråga när ”innan var” när han gick runt i kortbyxor.

Att skriva jobbansökan kändes viktigast, så det har jag inte börjat med än.

Gick ner till Tullen istället för att äta panerad ost. Tänkte att man blir lycklig och mätt av ost, men man kanske blir mätt på lycka.

Skriver här, det gör jag ju nu som sagt…

-Är det roligare här eller?…
-Tycker jag inte.

Nå, vad har jag pysslat med sen sist tro.
Jorå…till exempel har jag handlat på Lidl i bakfullt tillstånd. Skrev till och med en lista innan. Tanken att handla där var att jag hade en rabattkupong som gav 20% . Syrran hade en likadan, så hon hängde på utan att blinka. När vi väl hade fyllt korgarna till bredden och skulle betala så visade det sig att rabattkupongen inte hade börjat gälla än. Den var för nästa vecka. Mycket proffsigt halade syrran upp en annan rabattkupong med samma rabatt som gällde just nu. Lyckan kände inget motstånd.
Nu har jag så mycket grunkor i frysen så jag skulle klara mig om kriget kommer.Men också om det inte kommer för fan.
Vi snackar faluslang, kebab, vårrullar, kyckling. Vi snackar små frysta bröstvårtor. Naj, det är ingen hejd. Då har jag ens inte nämnt brattewörstarna i kylen.

Var även och besökte gravarna på Alla helgona. Med morsan och syrran. Allt är väldigt vackert då. Ljus brinner överallt och hela grunket.

Dock kan jag känna att det är inte vid de tillfällena som man känner. Eller vid platsen. En människa som inte finns kvar just här finns i ens hjärta och ploppar upp i form av saknad eller värme oavsett om jag sitter i köket, på en krog eller toaletten. Vare sig jag vill eller ej.

Efteråt gick vi och åt på Kineseria. Att boka bord på Kineseria…
Bästa kineseria i stada iallafall. Mandarin – Stället som jag tyckte borde hetat clementin när jag var liten när vi åkte in till Göteborg och inte förstod att det var ett språk. Språket clementin alltså.
Efter en obligatorisk irish coffe gjorde jag och syrran oss av med morsan och åkte vidare in för en bläcka. Folk var överallt. I klasar. Morbida. Eller vadå folk…fääään snarare.
Tillslut lyckades även vi bli morbida fän och åkte hem.

-Nu efter ett par bärs då din osköjiga sköjare mår du lite finare eller?
-Äh, vadå? Tycker jag inte. Snart ska jag äta panerad ost…och bli lycklig.

De som sitter bredvid här pratar om Ringaren i Notre damne. Stackars quasimodo, säger de, han hade det svååååååååårt han!
Men har de eller quasimodo någonsin brytt sig om att sköjaren har det svårt mellan varven? Att andas ibland – på grund av livet eller icke livet.
Det tror faktiskt inte jag.

Nu kommer min ost snart. Nu kom min ost. Nu har jag ätit upp den. Nu ligger jag och vilar på en av saturnus ringar. Nu är jag hemma.
Nej, nu ljög jag allt. Jag är inte hemma. Jag gick till en liten italiensk restaurang här i området och dricker en litauisk öl.Dålig ordning i den här världen.

-Men hur mår du nu då Sköjarn?
-Nja, det vet jag inte. Det är väl ganskMEN DET VAR VÄL ETT JÄVLA TJATANDE!!!

Må och må, ibland måste man väl bara andas också?

Kolla vad mycket folk.Det skulle man ju aldrig orka med…

Det nya Gekås, på Viktor Rydbergsgatan alltså.

Har så här efter denna helt fantastiska dag gjort ett extremt udda inköp på min jourbutik på väg hem.
Inköpslistan såg ut som följande efter att varje post slogs in i kassan:

-Två Norrlands Guld.
-Maryland cookies för 10 kr, 50% rabatt.
-Tre t-shirts. En för 20 kr. 3 för 50 kr.

Han i affären brukar skämta med mig varje gång jag kommer in. Och jag menar varje gång. Ofta tidiga mornar när man inte är redo för människans snuskbestyr och är yrvaken och har glömt att köpa något på Willys dagen innan. Eller på kvällen när man har promenerat runt i svinkyla eller svinvärme. Man vill bara hem och orkar inte med exakt den stunden på jorden. 1000 gånger har han dragit samma skämt:

-Det blir 1000 kronor.
Oavsett vad man köper så blir det alltid de där jävla 1000 kronorna.

Numera svarar jag ens inte. Han verkar lika nöjd ändå med detta ständiga skämda skämt.
Han gillar även att säga helt fel tidsangivelse baserat på vilken tid på dygnet det är.
Kommer jag in på morgonen, så säger han naturligtvis ”God kväll!” Han kör dessutom alltid ett pokerfejs. Tror det kan handla om att han också är trött på sina enfaldiga skämt.
Det här kanske låter dötjosan! Gud vilken roulig farbror…inte om du har bott på den här gatstumpen i sex år och får höra samma fras gång på gång på gång Torsdag som Lördag, Söndag och Tisdag!
Nåväl hehe, jag satte dit honom ikväll.

-NEEEEEEEEJ, protesterade jag. Det blir 623,60!
Hans pokerfejs krackilerade lite. Det började rycka i hans ögonbryn.

-Varsågod, svarade han lite sargad när jag hade betalt.
Jag packade ner mina varor i påsen. Det vill säga: kakor, tre t-shirts och två folköl för en blygsam summa på 92 kronor.
Jag fortsatte skämta med honom. Nu, var jag inte redo att ge mig!

-Fortsätter du med de här priserna så är du snart billigare än Gekås. han tittade på mig som Herr Frågetecken. I Ullared alltså, lade jag till.
Han blev ännu lite surare såg jag. Det började till och med fladdra i hans underläpp.

-Tack tack, sa jag. Nu ska jag gå hem och sova i mina t-shirts!
Han stod och kliade sig lite i sin panna när jag öppnade dörren. Självklart kunde jag inte låta bli räksalladen på moset.

-GOD MORGON!!! ropade jag högt.
Han tittade upp från kassan och mumlade något. Övriga kunder som var där inne utgick naturligtvis från att det var jag som var halt i huvet.

Ty endast jag vet bättre…

Pissin in the wind

Sitter och läppar på en öl på Hops. Så har jag aldrig börjat ett inlägg. Att jag LÄPPAR på en öl, men det är precis vad jag gör. Dricker lika långsamt som en gammelmormor som går över övergångsstället med en rullator med fyrkantiga hjul.
Ute är det ett svinhundväder. 9 grader låter varmt, men vinden känns som två grader. Högst. Man fryser ända in i märgadjävolen. Dessutom har de öppnat dörren på vid gavel här eftersom de håller på att släpa ner uteserveringen i källaren. Kan ni vara vänliga och greja någon annan dag.
Dessutom slog tröttheten mig i hodet med en jättetung gjutjärnspanna.
Därav läppar jag på ölen som en liten kisskotte.

Har käkat lunch med Ed idag. Första gången vi sågs i sen i Juli. Ännu mer längesen vi käkade lunch. Vi gick till vårat stammislunchhak.
Trevligt att se den lille djävolen igen. Fast så liten var han ju inte. Undrade om han hade blivit längre sen sist, men han hade visst bara satt på sig sina vinterkängor.

Nej, nu plötsligt så bara hällde jag i mig ölen som en törstande sjöröv. Går till Sejdeln. Det går ju fan inte att sitta kvar mitt i den här utomhuskylan inomhus längre. Plasktuttar!
Gick till Höly Möly istället. Sejdeln hade öppet. Bokstavligen hade de dörren öppen. Antar att det är tvunget att vädra ut förra kvällens ölrapar och ketchupfisar. Och sen när dörren åker igen så samlar man på sig ett gross kväljande odörer åter. Och så rullar dygnen på. Om och om igen.

Tog en promenad upp till Stigbergstorget efter lunchen. Intalade mig att det var fantastiskt att promenera. ”Gud vad skönt JOOOOOHAN!” sa jag till mig själv medan vinden piskade mig som en taskspelare utan dess like och sen dök regnet upp som en pangig pung och slog mig i ansiktet.
Köpte tobak där uppe på backen. Man vet sina gömmor där man skall handla rökverk och cornflakes till bästa pris i stada när man nu har bott i detta hin hole håla i tjugo år.
20 år? Kan ni begripa? Vad tog den där tiden vägen? Jo den slog man väl delvis ihjäl med tankar och idéer som inte funkade lika bra i praktiken…

Nåväl, gick sen till Bengans och några Second hand för att kolla julklappar. Tänkte vara ute i god tid. Syrran har nästan handlat alla sina julklappar. Det tycker jag är strongt. Där kan hon sitta och skratta åt andra som sen svettas runt och super sig redlösa för att orka med den sinnessjuka julhandeln.
Av mig skall hon få en flodhäst som hon kan ha i badkaret och skrubba med Head & shoulders i örongångarna med en toaborste.
Nej nu vet jag inte vad jag säger.

Funderar på om jag ska gå in och ta en sista öl på Sejdeln innan jag går hem. Såg när jag stod ute och tog några bloss att de nu hade vädrat ut och stängt dörren.
Vädrat ut vad (Fotnot och öronsnibb: Det gjorde jag och nu sitter jag här. Jippi)?

Nu spelar de en låt härinne med vemvetvad som heter Pissin in the wind. Det blev nästan poetiskt om man tänker på den mysiga Göteborgsvinden…

Nu är det slut på Oktober. Nu börjar November. Den mörkaste, dimmigaste, disktraseblötaste, längsta månaden på hela året.
Tycker jag skall bli sköj. Vi ses där…

Det är en morot. Nej, det är ett moron!

Jag kanske har mer att säga en vad jag har trott. Det är ett hot. Kommer med andr ord KANSKE kommer skriva här oftare nu. Jag kom på nåt. Och sen en annan sak!

Jag ska överlägga det är under kvällens sista folköl (efter den här). Sen återkommer jag.

En av de vackraste uttalanden jag fått gällande min blogg är min vän Peter som uttryckte på följande sätt när jag skulle börja skriva mer igen: VI BÄVAR! Vackert!

Peace on earth. Känns som det behövs just nu.

Föck off, känns som det också behövs just nu

Älska din nästa även om du vill se aset i torktömlaren.

Yeah

Snö i Oktober och en mardröm.

Har käkat exotisk lunch i form av pizzaslajsar med banan och curry idag. Tittade på alpint på Tv till detta fantastiska matintag. Samtidigt som det snöade ute. Tiden är ur led. Stora snöflingor faller samtidigt som ens inte alla löv har lämnat träden. Kanske det kommer bli en lika extremkall vinter nu, som sommaren var extremt varm.

Mardrömde inatt (ja, jag vet. Det är inget godkänt verb, men borde vara tycker jag).
Jag har sett en snubbe i den här stan några gånger som är rätt svårdefinierad. Antar att denna person är en transperson. Personen i fråga brukar i ett våldsamt stressat tillstånd passera revy om man sitter och dricker en öl. Dennes outfit är lika svår att definiera också. Trashig och risig. No offense, men jag får inte ihop det. Klänning och kraftiga arbetarkängor. Tantfrisyr och skäggstubb. Dinglande örhängen och gubbrock. Smal och lång som en lyktstolpe. Bärandes på en stor Nettopåse, smutsig och trasig.
En hybrid mellan denna snubbe/snubba/snubbilubba och en annan låtsasperson som inte finns i verkligheten dök upp i min dröm inatt.
Det hela började med att han började prata med mig på ett torg. Snart hade han flyttat in i samma trappuppgång som mig. Han ploppade upp allt oftare där jag råkade befinna mig i stunden. Naturligtvis stämde inte geografin i mitt område alls. När jag stod i en kö till en påhittad körvmöj så stod han plötsligt bakom mig och beställde exakt samma mat som mig. jag började ana råttor i osten.
Mina vänner (som också var påhittade) tyckte jag skulle ringa snuten, men jag tyckte indicierna var för svaga. När jag kom hem så satt han i trappen utanför min dörr och väntade. Han hade på sig en Marimekko-mönstrad klänning och olivgröna gummistövlar. Han åt glass. Jag smet in genom min dörr.
Det sista som hände innan jag vaknade och som troligtvis fick mig att vakna var när jag kom hem en dag. Han hade tagit sig in min lya. Hur kunde jag inte begripa. På allt som var vitt inklusive alla tak och väggar hade han skrivit små kärlekscitat. Med rosa och ljusblå pennor. Tätt och överallt. Det måste varit miljontals av dem.
Kanske måste sluta streama alla dessa mordserier och bara börja titta på Barbapappa.

När jag lyckades somna om igen stannade den vilda geografin i mitt område kvar. Som tur var så var den där kärleksjeppen försvunnen. Promenerade runt och hittade gator jag aldrig hade gått på. På en gata låg några risiga annexbyggnader där det huserade krogar och kaféer. En western-bar och ett punkcafé. Överallt låg sunkbarer intryckta. På fasaderna satt cigarett och kondommaskiner. Folk skrölade och vrölade. Äntligen var det lite drag i detta område tänkte jag.
När jag gick runt hörnet fortsatte hej babberibbat. När det väl tog slut vände jag tillbaka för att slinka in någonstans. Då var såklart allt borta. Det återfanns bara kyrkor och syföreningar och nykterhetsorganisationer.

Jag vaknade förskräckt och klibbig på ryggen.
Ja, och sen åt jag som sagt de där exotiska pizzaslajsarna. Men det har jag ju redan sagt för fan!

Ärenden på stan och köttbullar i en källare som inte ligger i en källare.

Tar en öl på Köttbullekällarn. Var tvungen att komma ut en sväng. Den här förkylningen, förkylning nummer två, som vägrar ge med sig drar ner en i ett hål. Fortsatt snörvel, torr hals och hosta och extrem trötthet. Precis när man tycker att man håller på att bli bättre så blir man sämre igen. Bedrövelse in der trauer. Men vad social man blir till slut av isolationen…

Jag har gjort ärenden. Först var jag i en 3 butik.
För första gången sen jag hade en iPhone 4 som kom 2010 så funderar jag på att byta över till en ändröido androidos-mobil. IPhone-mobiler har helt enkelt blivit för dyra. Deras nya fetaste flaggskepp kostar runt 18000:-. För en jävla grunka som man sitter och glor ner i istället för att lattja bollar på ballarna med andra grosshandlare. Fatta hur mycket sprit och knark man kan få för de stålarna. Nej, vält ner mig för en uppförsbacke…
Nåväl han var trevlig denna gutt. Inte 18 år och inte hyperventilerande. Vi gick i genom diverse modeller. Sen hjälpte han mig med diverse abonnemangsfrågor eftersom jag för ett tag sen gjorde en nummerflytt eftersom mitt abonnemang alltid har stått min mors namn eftersom man har varit en riktig sköjare och slarver på stenåldern, eftersom, som, som. Efter detta har allt blivit fel. Jag tror morsan har ringt minst fem gånger. Jag har ringt minst lika många gånger. För varje gång man ringer så blir det ännu mer fel. Mitt abonnemang har hamnat på hennes autogiro. När morsan får ett sms av 3 att massa pengar kommer dras från hennes konto ringer hon till mig helt upprörd. Sen ringer jag till 3 helt agiterad.
Nåväl, han sa att jag och min mor kunde komma ner och så löser vi det hela. Tänker att det borde kunna bli rätt om man står framför datorn tillsammans.
-Stackars dig, sa jag till honom. Du kommer få att göra.
Då svarade han att jag kunde bjuda på lite bullar som tack för hjälpen, om han nu hjälper till att reda upp allt som blivit fel.
-Sakta i backarna, svarade jag. Som jag ser det är det 3 som är skyldiga mig ett gäng hallongrottor. Ett 24 månader långt abonnemang på hallongrottor!
Det tyckte han var roligt, trots att jag kände att jag menade allvar till 75%.
Känns som jag kommer få föra en anti-krigsdialog med min mor innan vi kliver in i butiken tillsammans. Det är bäst att jag får sköta snacket med vässad gloria, så kan hon stå bakom, redo med en vässad yxa om det behövs.

Efteråt gick jag till Åhlens. Jag har budat hem en fin höstjacka som behöver färgas om. Att färga klädplagg i allmän tvättstuga känns inte optimalt. Att gå och köpa en egen tvättstuga för att färga en jacka känns lite överdrivet.
Jag frågade en kvinna på damavdelningen. Jesus vilket proffs hon var på att färga kläder. Blev stående i 20 minuter minst. Hon tyckte absolut man kunde färga om kläder i den allmäna tvättstugan. Bara man ser till att tvätta ur maskinen flera gånger efteråt så ingen färg finns kvar.
-Jag kan ju passa på att slänga i alla mina vita kläder efteråt för att se om det är någon färg kvar i maskinen, sa jag.
Det tyckte hon var både roligt och dumt på samma gång.

Kände mig inte riktigt nöjd med klämmandet och tryckandet på ändröider så gick till en annan 3 butik.
Naturligtvis fanns inte en enda kund därinne vilket gjorde att man inte fick klämma ifred. Fyra ungdomar återfanns dock bakom kassan som dessutom var oerhört sugna på att sätta sina sylvassa säljtänder i mig.
-Idag nöjer jag mig med att titta, basunerade jag ut för att inte få en skock med barn efter mig.
Jag hann titta i ungefär två minuter när jag gjorde misstaget att titta upp och mot kassan medan jag funderade. Vips! Så stod han där. Med överdrivet tjock kalufs och pigga ögon och ett rosaskimrande purfärskt inre. Han drog igång säljsnacket. Oooh, jävlar vad han pratade. Just idag har det dessutom kommit ut en ny Huawei-lur. Den dyraste av dem alla. Den såg han naturligtvis till att göra pangreklam för. Han snackade och snackade. Och jag andades och pustade och stånkade.
Jag sa till honom att min budget för en fön kommer ligga på max 250 spyor i månaden, vilket några riktigt fina lurar ligger på. Han backade lite. När den hyperventilerande pöjken ändå stod där tänkte jag att jag kunde fråga vilken mobil av den här och den här som han hade valt. Han kastade sig fram på nytt som en liten slafsig hundvalp. Ångrade mig genast. Jesus vad han gick igång. Som en slåttermaskin på crack.
Att suga det sista blodet av en människa med ålderskris. Är döden mattsvart eller blanksvart som baksidan på Sony xperia, hann jag också tänka.
Nu trodde han att jag var någon Jeppe som inte visste något alls (om bergsgetter!), men jag har nog kollat på drösar med youtube-videos för att bena ut och få härsket kött på bena änna (och gud vad tråkiga dessa videos är att titta på ibland).
Han gick loss i fem minuter till.
-Du! sa jag med markerande röst. Och ingen annan, lade jag till med mjukare röst. Jag tittar runt lite här i lugn och ro.
Han fattade hingsten (thö stödd) och galloperade bort bakom kassan igen.
Fattar inte hur de har lärt sig denna sövande säljteknik. Att prata sönder en så det dammar ur lungorna. En säljare som inte lyssnar in kundens önskan och behov måste ju missuppfattat och misslyckats med hela uppgiften.

Sen gick jag alltså till köttbullekällarn. Det är där jag sitter nu. Fast nu gick jag ut och tog en cigg, men nu är jag tillbaka igen.

Hej, hej och hejdå!

Ännu mer insekter och ännu en förkylning.

I fredags förra veckan så var de här och fixade min balkongdörr, så nu kan jag inte skriva mer om det problemet på bloggen. Det var ju synd. Livsämnena tunnas ut. Snart blir det svårt att skilja fantasi från verklighet. Fantastiskt ändå (minus fantastiskt) att det tog dem drygt ett år att åtgärda med tanke på att de nu var klara på fem minuter.
Nu står jag där mellan klockan 08-12 varje dag och öppnar och stänger dörren och njuter så det vibrerar i tuttarna när handtaget går upp och ner utan friktion och dörren öppnas och stängs med ett swooooosh. Det är stort!

Angående nyckelpigeinvasionen (ett ord som ännu inte finns i ordlistan, men som kommer dyka upp snabbare än knullgubbe) så har jag nu förstått var de tar vägen när mörkret faller på. När man öppnar fönstren på kvällarna och tittar längs skårorna i fönsterkarmarna så sitter de där i skockar. Jag brukar då ta lämpligt bestick och dra längs skåran. Nyckelpigor regnar ner på fönsterblecket. Sen tar jag samma bestick och skjuter ut dem i verkligheten igen.
Pratade med en granne. Han dillade fan inte på om massa kärlek och sån goja. Han hade en dotter som vrålade förskräckt varje gång det trampar in nyckelpigor i hennes rum. Sen sa han det mest intressanta. Det här är inte svenska nyckelpigor. Det är invandrarnyckelpigor (detta är en sådan situation när Jimmie Pajas och hans kompiar kunde hjälpa till på plats tycker jag) som har tagit över de svenska mesiga pignycklarna. Det ser man, sa han, på att de har så många prickar. Vissa av dem är faktiskt lika prickiga som medvurst och vissa är svarta med röda prickar istället för tvärtom.
Konstigt lik förbannat att jag inte har sett denna prickiga invasion någon annanstans i stan. Bara på Stuartsgatan i Göteborg. Kanske de älskar Stuart i blindo, no matter what. Trots att jag kan svära på att han säkert var ett riktigt svin!

Lyckats med uppgiften att blivit förkyld igen. Andra gången på drygt en månad. Kände att det var igång i Måndags kväll. I Tisdags var jag utslagen och idag är jag mycket bättre. I det utslagna tillståndet såg jag ofattbara mängder skit på Tv. Som jag brukar. Det könstiga när man streamar från Svt är att de har lagt till någon slags exklusiv autoplay/random-funktion. Alltså när ett program är färdigstreamat så börjar ett annat. Det är ju bara sjukt irriterande. Och i det matta förkylningstillstånd som jag befann mig i så rullade programmen på som om man rört samman alltihopa i en oätlig sörja på tallriken från en buffé på en kineseria.
Först en dokumentär om kvinnor som blivit tillfångatagna och våldtagna i IS-läger sen något lekprogram, sen ett gäng amerikaner som försökte leta sina rötter i Småland och var övertygade om att Astrid Lindgren var amerikan, sen en märklig norsk reality-sopa som var bland det märkligaste jag hade sett. Den handlade om två persiska tvillingsystrar som bodde i Norge. Den ena kvinnan hade förvandlat sitt ansikte från hy till gladpack. Läpparna såg ut att tillhöra en gigantisk strandsatt fisk. Hon hade pumpat i så mycket goja i dem så det såg ut som en månkrater. De var enorma. Nu skulle hon åka till Iran och operera näsan, för det var, sa hon, mer accepterat att operera kranen i Iran än i Norge. Jag kände min förvåning bubbla sig upp genom ytan av mitt febertäcke och att: Nu har jag verkligen lärt mig något…tack Svt!
Programmet avslutades med att hon vinkade av sin syster på flygplatsen. Hennes syster frågade om hon hade packat ner allt hon behövde. Det hade hon sannerligen gjort. Tre handväskor i rullväskan. På hennes arm hängde en Gucciväska. Sen var programmet slut.

Tog en första promenad idag. Till Willys. Helt fantastiskt. Fick hålla i plånboken så jag i mitt glädjerus inte skulle köpa kondomer och värktabletter för hela min veckopeng.
Sen försökte jag njuta av veckans första kaffe i det fina vädret på balkongen. Jag började med att smätta iväg för närgågna nyckelpigor. Jag gick in och hällde upp det nyinköpta, nybryggda kaffet. Jag blev stående innanför balkongdörren. Därute fanns en geting som försökte suga märgen av mina vissna balkongblommor. Sen kom en till och en till och en…
”Faaaan!” vrålade jag med min hesa Lemmyröst. Varför kan det aldrig vara en eller ett till antalet på min balkong och i denna förvildade flora. Man blir ju galen. Alltid skockar med svin. Efter kanske en kvart av väntande och diverse fäktande så kunde jag sätta mig och njuta. Sen när jag satt där reste jag mig bara ett tiotal gånger mellan smättandet av nyckelpigor och sprang in när de gul/svarta helvetena har vimsat förbi.

Osv…