Harrys versus kineseria. 0-1

Jag sitter på ett Harrys vid Harry Jörnes plats.
Harrys är alltså en sportbar som finns lite överallt. Men sporten på Tv-skärmarna existerar inte…och det var ju bra.
Harry Jörne har jag ingen aning om vem det var. Säkert någon dryg typ i väst i brokad som åt oxtunga och drack dyra viner och levde i klafseri och snarkade som en svullen bebis om nätterna.

Det satt ett gäng gubbs här några bord bort för en stund sen men de har gått nu. Herregud vad de rann rapakalja ur deras käftar.
De drog anekdoter om sina forna dagar innan de blev gubbar.
Om arbetskamraten som ständigt dök upp full på jobbet och skällde ut den övriga personalen och sen somnade på en stol.
Om en annan kompis som kallades för Yxa.
De skulle hämta Yxa med bil vid en landsväg för han bodde på landet. Då hade Yxa varit på vresigt humör hela bilresan för han hade minsann fått gå upp en kvart tidigare i ottan än de andra och Yxa kunde vara en vresig jävel. Det skulle man fan veta.
Sen började de prata om Trump och sen om invandrare som inte hade här att göra och som skulle kastas ut. Man fick dock aldrig reda på vilka som inte hade här att göra och på vilka premisser de skulle kastas ut på. Sen var det muslimer och flyktingar och tiggare i ett hejvilt hörsägen. Hade inte ölen kostat 62 spänn så hade jag gärna balsamerat bärsen över deras små gråhåriga hoden så att de hade luktat gammalt ölfyllo om hjässan när de kom hem till sina uttråkade fruar.

Var tvungen att gå kände jag…längtade till en liten kineseria.
Blev så otroligt sugen på våldsamt friterade räkor.
Så nu sitter jag på den kungliga kineserian på Södra vägen. Dricker en bärs medan jag väntar på den kinesiska flotyrpåsen som skall med hem.
På denna ljuvliga sylta är det minsann stil och flärd! Här är det ingen som pratar massa smörja i onödan. Här trycks det in fritering med räka i truten på bredden och höjden. Inte massa snack och tjafs. Här låter man räjorna tysta mun!

Har man inget bra att säga, kan man lika väl vara tyst, som farsan brukade säga.
Så, nu ska även jag knipa käft och gå hem med min pöse friterade bomber.

Skall nog äta framför Tvn. Ensam. Tror en romantisk komedi kommer passa bra till denna fabulösa annrättning.
Friteringen som knastrar mellan tänderna. Den sötsura såsen som trögt rinner ner i svaljet när halsen snörper sig för att hindra gråten när de får varann i filmen,

Men jag!..får minsann friterad räka.

Ah, det är vackert! Vad jag älskar världen!

Rostig kärlek och för mycket kaffe.

Trodde jag fick spännande post nyss. Ett stort rektangulärt kuvert ramlade ner i hallen. Postkodsröven. Från halvt glad till jätteledsen på mindre än en halv sekund.

De spränger någonstans här i området. De spränger väl bort en kulle någonstans så att de kan plantera ett nytt bostadshus med lägenheter som är till för alla. Alla som har stålar på hög. Faktum är att det låter som de spränger under mitt hus och att det flyttar sig två centimeter varje gång det brakar och skakar. Är man inte det minsta nervöst lagd som mig till exempel så är det riktigt mysigt faktiskt. Kanske de spränger upp ett valv under mitt hus. En underjordisk brothel eller ravehangar.

Drömde något så bedrövligt inatt. Först om mig och ett ex. Vi var så där kära i varann som man kunde vara. Fan, drömmar är ju rena tidsmaskinen ibland. Misstänker att en Doctor Snuggles ligger bakom. Borde fan lappa till honom och se till att han flyger till stjärnornas land en gång för alla.
Det var en sån där varm dröm. Åtminstone till en början. Jag tror jag följde henne till hennes jobb eller liknande. Vi hånglade i en mataffär. Vid tidningshyllan. Vi konstaterade hur bra vi hade det tillsammans.
När jag kom tillbaka från promenaden bodde jag mitt i stan. I ett annat land som var varmt. Med en massa vita stenhus. När jag öppnade dörren till lägenheten så låg det en finnig student i kalsonger i vardagsrummet. Han pratade i telefon på något obegripligt ungdomsspråk som innehöll så mycket moderna ord så man blev alldeles yr. När jag gick ut i köket märkte jag att han hade städat ur mitt kylskåp på allt med utgånget datum. Allt som var kvar, och det var inte så mycket, stod i överdrivet irriterande raka rader. Sorterat i sektioner. Frysen stod öppen och var på avfrostning.
Jag kokade kaffe. Det var väldiga problem med detta eftersom jag inte riktigt kom ihåg hur man gjorde. Här upprepade sig drömmen i oändlighet. När jag hade experimenterat upp ett halvkilo kaffe tog jag med hela kaffekannan och gick ut ur lägenheten. Jag gick ner till kaféet som låg i källarplan. Snirkliga gångar överallt i utomhusmiljö med valv och plötsligt dök det upp en jätteterrass en våning upp. I en dröm är denna omöjliga arkitektur helt ursäktad. Jag gick runt med min kaffekanna som någon slags servitör och frågade om folk skulle ha påtår. Sen satte jag mig på kaféets terrass och drack upp kaffet som var kvar. Direkt ur kannan. Jag ropade till ett gäng finniga studenter som satt en bit bort och pratade någon omöjlig smörja om chakra algebra.
-Man tar med sig kaffe hemifrån. Man får inte vara dum!!!
De log lite misstänksamt åt mitt håll. Ingen ville prata med mig… Kanske jag var studenternas lilla egna pajas. Vem vet?
Sen vaknade jag…och det var kanske det bästa med den drömmen.

Ska käka indiskt ikväll med syrran och morsan. Kan vara en bra start på denna helg. Morsan tycker det är grymt exotiskt med indisk mat. Lite fräckt sådär. Sist när vi åt indiskt åt jag en Rogan Josh. Efter det kallar syrran mig i sammanhang med indisk mat för Roger Josh. Vackert på något vis.

Den löddrande tvättskallen.

Åh, så rätt med en iskall öl!
Tänkte börja det här inlägget lite annorlunda med en livsbejakande mening istället för att börja med ”Jag sitter och tar en öl på…”.

Jag sitter dock på Old Town. Skulle aldrig ljuga om nåt sånt. Dränks av jätteglad och jätteledsen indisk musik.

Jag har postat ett brev idag. Och så har jag tagit en dusch. Jag åt en pizzaslice till lunch. Mina dagar har en tendens att flyta ihop ibland. Föga förvånande kanske.

Brevet innehöll ett sjukintyg och skickades till mitt jobb. I duschen fick jag Head & Shoulders i ögonen. Konstigt, för det ska ju vara på hodet och axlarna. På pizzaslicen låg det bacon, köttfärs och lök. Jag åt med kniv och gaffel. Stoppade lagom stora bitar i munnen som jag tuggade med mina tänder.
Det ÄR torsdag idag va?

Nu kom det en väldigt glad låt. Och där kom det en väldigt ledsen. Vet inte riktigt vad jag skall känna. Kanske lite mer än så här?

Någon av mina grannar på våningen ovanför har skaffat tvättmaskin. Personen ifråga verkar även ha skaffat ny hobby för det tvättas nämligen jämnt. Hur ren kan man bli och hur smutsig kan man vara. Människan tvättar minst varannan dag. Ofta varje dag. Det låter rätt ner i mitt vardagsrum. De gånger det tvättas på dagtid kan man inte säga så mycket, mer än att man undrar hur ofta man kan tvätta. Ofta börjar detta imbecilla tvätt-troll tvätta sent på kvällen. Det fortsätts att tvätta efter midnatt. Sen är det dags för torktumlaren. Den har ett ännu jobbigare ljud. När den väl är på så verkar människan ha gått och lagt sig. När jag har gått och lagt mig vid ett-halvtvå på natten så är den igång fortfarande. Efter ett tag går den över till vad jag anar är skrynkelfritt program. Vilket är det värsta… Då startar torktumlaren en gång i minuten. Rumlar runt i femton sekunder…och börjar om. Om och om igen. Samma terrorteknik som stasi använde genom att tända och släcka och tända en lampa i fängelsecellen I forna DDR.
Helt enkelt beskrivet: Vad är det för urblåst sugenluven som inte fattar att man inte kan tvätta sent in på natten utan att störa andra? Är det samma sorts människa man måste förklara för att man måste andas, annars så dör man?
Måste nog ringa min hyresvärd och berätta om mitt värde som hyresgäst tror jag. Problemet med det är bara det att jag glömmer bort det när jag inte hör det där tvättbrummandet och kommer ihåg det när jag hör det.
Kanske sätta upp en utlämnande lapp i trappuppgången med överskriften: Hej ditt sönderlöddrade, sönderludrade, sönderlurade tvätthode!
Sen kan man fylla på med lite mer mjuk brödtext på den lilla fina lappen.

Jaja det blir nog fantastiskt…