Strömavbrott.

Dricker en kaffe på Köttbullekällarn. Knegat. Efterjobbet-kaffet kan vara något av de trevligaste kaffet.
Mycket turister som kliver in här alltså. Räknar såna där kortbyxor som slutar på vaden och verkar vara obligatoriskt att ha på sig om man är ute och turistar. Turisterna som läser att de har köttbullar här verkar bli väldigt glada och störtar in genom dörren.
-Swedish meatballs, utbrister de.
Lite som Johan gör när han är i Tyskland och utbrister ”Panerad schnitzel!”
Nu lät det som jag är Tyskland en gång i veckan. Det är ju ganska långt ifrån sanningen…

Har nagellack på mitt högra långfinger. På nageln alltså. Det hamnade där i fredags när jag var full. Tyckte jag var skoj.
Nu, om jag tex betalar i kassan eller röker en cigarett. Tittar folk på mitt finger.
De kanske tänker att jag har glömt att måla mina andra naglar eller att jag kanske inte orkade sätta på mig kjolen idag. Kanske de tror att jag heter Javier på fredagar.

Nu mullrade åskan i gång. Och där kom ett tropiskt skyfall. Och en blixt. Och där gick strömmen. Kolsvart här och på hela gatan. Tänkte precis köpa en öl. Det går inte. Om man inte har jämna pengar.
En halvtimme senare… Strömmen är tillbaka. Folk applåderar och låter ”Oooah!” Hmmm, tänker jag. De kanske trodde att strömmen ALDRIG skulle komma tillbaka igen. Huvaligen!
Lite som att applådera när flygplanet landar. Det var ju fantastiskt att landningshjulen INTE knäcktes på mitten. Något jag förvisso skulle kunna tänka, utan att för den sakens skull applådera.

Räzzia

Har precis sett en snutrazzia. För första gången.
Jävlar vad fort det gick.

På samma torg som jag har stått och och beställt taxi på 150 000 gånger innan. Det där jävla järniga svin-jönstorget.

Snuttarna jobbar. Allt var över på fyra minuter. Effektivt. De visste verkligen hur de skulle jobba. Och plocka. För att rensa.

Sex polisbilar som blockerar torget. Femton snutar.

Lite otäckt samtidigt. Såg ut som en plötslig polisstat.
Vilket är ovanligt i vårt avlånga land att se.

Nu har jag ju förvisso inget att oroa mig för personligen.
Jag sköjar ju enbart med öl och gammeldansk. Kristet och kanske tillräckligt illa.

Hallejua!

Sen försökte jag väl att få åka gratis hem genom att knacka på polisbilens dörr.
Misslyckades såklart fatalt.

Sen tog jag en taxi hem.

Halleluja, jag är frisk igen…

…i skinkan.

Ringde till vårdcentralen i morse. Smärtan i skinkan hade blivit olidlig. Kunde knappt sitta eller gå längre.
-Var sitter bölden, frågade rösten i telefonen.
-Den SITTER på den kroppsdel som man SITTER på och jag kan inte SITTA längre.
-Jaha! svarade hon som om jag hade gett henne en gåta. På skinkan!
Just det ordet som jag försökte undvika att säga. På något vis avdramatiserade hon situationen.

Har nu varit på vårdcentralen.

-Funkar det om jag drar kalsongen åt sidan eller? var min första fråga till läkaren (generad över det olustiga läget att en ockupanterad böld hade flyttat in i min skinka).
Det gick bra. Hade ingen lust att ligga på mage och blotta min oblekta ringmuskel.

Men herregud! Har aldrig fått en spruta i rumpen innan. Vilken smärta! Jag vrålade loss som en anglosaxisk riddare som fått pungen avbiten (naturligtvis var samma kvinna med i rummet och assisterade som hade gett mig en spruta förra gången på provtagningen).
-Och nu tar jag en spruta till på andra sidan av bölden…
-Brrrr…

Men Jesus Kristusson, vilken klämfest på skinkan! Glöm förfest och efterfest och hemmafest och bröllopsfest och fest i byn. Fram med skalpellen och sen: sicket knådande och klämmande. I evigheter. Jag låg där och gungade på britsen. Som i en storm. Kände mig som en bulldeg redo för 250 grader i ugnen.
-Titta du fick ut alltihopa! utbrast sköterskan.
-Ja, nu är hela skinkan tömd! svarade läkaren, lika upprymd.
Glädjen över Johans skinka svallade i rummet.
-Hmm, vad bra, fyllde jag i, mumlandes i kudden.

Sen var det dags för nål och tråd. Ihoptrocklad som en calzone.

-Kommer jag kunna sitta sen utan att det gör ont? frågade jag läkaren.
Hon log.
-Du kommer kunna sitta och dansa utan att det gör ont!
Kände ett stegrande glädjerus och funderade genast på att anmäla mig till en buggkurs.

Nästa vecka ska jag dit och ta bort stygnen. Tydligen hos samma sjuksköterska som skötte om mitt konstiga hål i bröstet. Samma sjuksköterska som gick och gömde sig fnissande bakom en skåpsdörr när jag drog trötta skämt för en hel ring av läkarstudenter som stod runt min brits och inspekterade mitt konstiga hål i bröstet.
Börjar bli stammis på den där vårdcentralen. Tycker egentligen man kan vänta med det tills man är i kanske 60-års åldern.
Är ju stammis på ett antal krogar. Räcker bra för mig…

-Well hallo again! Trevligt! Here I come with some sytråd in my skinka!

På väg ut i korridoren stötte jag på läkaren igen. På avstånd. Kände glädjeruset svalla över för att jag kan sitta igen.
Jag vinkade glatt med hela armen. Hon vinkade tillbaka. Lite mer kontrollerad.

-Halleluja, jag är frisk igen. Vilken lättnad!

Igår, idag, lite senare och nu igen.

skrivet igår kl.18.50
-Va glad! fick jag nyss en uppmaning om av en passerande alkis, som lät ganska arg.
Sitter och väntar på hämtmat. Morsan och jag skall käka indiskt. ”Spännande” tycker morsan. ”Gott” tycker sonen.

Har varit på stan med morsan och syrran. Jag hjälpte morsan att köpa ett skal till mobilen på Kjell och bloody company. När vi stod vid kassan för att sätta på det nya skalet dök det upp ett huvud mellan oss bakifrån.
-Oatchaaaa, viskade rösten. Som ett skumt spöke. Som ett koreanskt päron. Rösten tillhörde syrran. Expediten tittade konstigt på dumma familjen.
Syrran och jag var ute sköjade med ölen igår. Då blir det som det blir när man går på stan dagen efter.

Hmmm, de är inte så snabba här…väntat på maten över fyrtio minuter nu.
-Vi har bara en kock, lät de meddela.
Jaaa…ju fler kockar desto kassare soppa höll jag på att säga, men jag lät bli.

en stund senare…
Sköjade in en gaffel kött och sås och grönsaker i truten. Efter ca fem sekunder började det brinna i hela munhålan. Det brände och sved och svetten pumpade ut ur pannan och hela hjässan. Kan fan vara det starkaste jag har smakat. Tungan var bortdomnad.
Det visade sig att de hade glömt att märka ut rätten med tre sådana där chilisymboler. För mig räcker det med en symbol för att det skall vara starkt. Därför valde jag just en rätt som inte var markerad alls.
Fick gå och lämna tillbaka den.
-Vill du ha en ny rätt, undrade han.
Jag sa till honom att jag hade käkat upp morsans mat istället och som inte var stark, vilket lät lite elakt. Mot morsan. Den räckte i och för sig för två personer eftersom vi tryckte i oss var sitt naanbröd också.
Jag fick mina pengar tillbaka och lovade att jag skulle komma tillbaka någon annan gång…och dricka öl istället.

———-

skrivet idag, kl.12.05
Sista semesterdagen. Skall käka lunch med syrran. På Vickis. Mycket ätande nu.

Jag har fått ett enormt stort utslag igen. Denna gång på ena halvan av de två kroppsdelar som man sitter på. Enormt genant.
Det var en kvinna med i programmet ”Husläkarna”. Hon hade ett enormt utslag på ryggen. Hög talgproduktion var läkarens förklaring. Vissa människor får det inte. Andra människor har oturen att få det. Det var deras enda och enkla förklaring. Jag tillhör alltså den andra gruppen. Otursgruppen. Känns inte helt överraskande.
Drar mig enormt för att få det fixat. Är inte så sugen på skalpell och klämfest på skinkan. Samtidigt har det börjat bli problematiskt att sitta längre stunder.
Fan vad trött man blir…

En stund senare…
Käkat lunch. Pizza. Jag har spottat ut maten för andra gången i rad. De hade lagt pirri pirri pippi på pizzan. Jag bad dem ta bort tabascon från pizzan. Istället fick jag en stark djävulskrydda. Såg ut som en svettig pippi efteråt. Det droppade från öronsnibbarna. Varför vill folk att jag ska äta stark mat hela tiden?

Och nu…
…kom den riktiga ångesten. Över att semestern är slut. ”Det är svårt” som vår kära Lage Larsson säger när han harklar sig och hostar så han nästan spyr, istället för att tala om vad det blir för väder.

Och nu igen…
…var jag tvungen att gå ut och dricka några öl med syrran. Hemma igen som en städad pöjk.

Kontentan av detta inlägg får bli: Ät inte stark mat om du svettas om öronsnibbarna. Börja inte jobba efter din semester (om du inte älskar världen och ditt jobb så mycket som jag gör). Och skaffa inte under några omständigheter en böldröv.

Sköjarkväll i Hjo.

IMG_0670.JPGThomas Öhberg-citat från spelningen: ”Idag finns det massa bokstavskombinationer som man kan ha. Det ska man ha respekt för. Jag har allihopa…utom IQ.”

Har varit i Hjo i helgen och hälsat på Gitarristen och hans fru i helgen. Åkte upp med basisten. Putte som spelar trummor i bandet kom ner från Åland.
Alla samlade. Fantastiskt trevligt. Välkomstdrink i form av Mojito (uttalas alltid mo-skito) och den gamle dansken dunkades ner på bordet.
Vi gick och kollade på Bob Hund på Hjos stadsfest. Har sett Bob Hund ett tiotal gånger innan. Senast på Liseberg för några år sen. Då var de sömniga.
Här kom man sjukt nära bandet. Tio meter från scenen. Inga 15000 människor. Ett par hundra kanske. Här behövdes ingen jävla storbildsapparatur. Bandet var i riktig form. Mycket gamla låtar. De klämde till och med in ”Planeten” och avslutade med ”Det skulle va lätt för mig…”
Euforiskt. Sånt jävla drag så Thomas Öbergs pärlhalsband gick sönder. ”Det har aldrig hänt innan”, sa han. Bandet verkade inte vilja lägga av när de redan dragit över tiden. Den gamla energin var tillbaka.
Resten av kvällen ägnades åt diverse tokerier och upptåg… Vår basist Erik demonstrerade hur man kan slänga sig på mage på två böjbara gatustolpar och samtidigt få dem att ligga kvar under kroppen. Att kissa gemensamt i park. Sedan gå på krog och slicka på bordens blommor tills de går av och personalen ser till så att man inte få ha några blommor kvar på borden. Att leta upp folk på Eniro som har samma namn som bandmedlemmarna och fråga om de spelar i Bob Hund. Utan framgång…för att slutligen gå hem och titta på en smått manisk gitarrist vid namn Olle som knådar deg i en timme och bjuder sina kamrater på hemmagjord pizza.

IMG_0668.JPGOst ala grotesk och andra obsceniteter.

Dagen efter innan vi åkte hem gick vi till en pizzeria och åt…pizza.

IMG_0669.JPGDe debila. Fr v t h: Spice girls-keps, Erik, AC, Olle, Sköjarn, Putte.

Tre dagar ledigt till. Sen är semestern slut. Poff! Det var den semestern. Måste nog äta lite tror jag. Blev yr. Har två pizzaslice i kylen.

Trasig gylf.

Är krasslig. Tjock i halsen. Hosta och matt. Trevligt sätt att fira sista semesterveckan…inte alls.
Har slötittat på massa program. När reklam dök upp zappade jag till nästa kanal tills att reklam dök upp igen. Sådär höll jag på. De mesta var jättedåligt.

Var på Vrångö igår med morsan och May. Åka jättesnabb båt till ö i skärgård. Åt räkmacka och drack kaffe. Promenerade en jättelång stig genom ett naturreservat. Åt glass och åkte färja in till stan igen.

Skall åka till Hjo imorgon egentligen. Träffa mitt band. Gå på Bob Hund och dricka gammeldansk. Kanske det inte blir så om förkylning växer sig stark och jag blir svag.

Min gylf har gått sönder i mitt enda annars hela par byxor. Den största händelsen idag. Dramatiken känner inga gränser.

IMG_0667.JPGPå Vrångö. ”Det är så här det går till på öarna May!” mästrar stadsbo Johan.

Jaha? Eller just så!

Jag har precis lämnat in dessa krossade enheter. Krossat glas. Utbytt mot okrossat glas.
Precis när jag gjort detta, vad händer då?
Jo, gylfen i mina enda hela byxor spricker när jag ska stränga bralliisen. Gylfen knäcks på mitten. Sicken löjande timing.
Man tackar javisst. Tack så mycket. Tack så mycket!

Vet ni vad det intressantaste i livet är?
Det är livet i sig själv så klart.
Den största, svettigaste, tråkigaste, pissigaste och vackraste utmaning som finns.
Älskar det. Samtidigt som jag hatar det. För att vara mild.
När jag inte borde. Och tvärtom.
Ett varv till. Bara ett varv till.

Kanske är det konstigt att höra från en ”hela tiden snubbe som spyr på det mesta omkring sig ” som mig. Fast ändå inte. Kanske bara har otroligt höga krav på att folk inte tråkar ut mig till döds.

Men jag förstår verkligen inte hur jag ska klara mig utan att digga kvar här på detta dumma klot när min tid är över (funderar självklart på att välta hela Stonehenge som i ”Ett päron till farsa” för att lämna något slags avtryck).
Det här är ju den enda gången jag är här. På sköjarklotet. Sen är det över. Finito!

Det här ju livet…
Med trasig gylf eller ej.

Ö liddle bit of this änd thät you knö!

Apfelstrudel!
Det är zeg deg i hodet idag. Tjockflytande och trögtänkt. Det verkar som jag inte vill vakna till riktigt. Vaknade med en smärta i svanken idag. Nu har den släppt och förflyttat sig upp till vänster sida. Strax nedanför skuldran.

Var i Kungsbacka igår. Med siss och Kirre. På Freeport köpcentrum. Min första tripp utanför Göteborg på denna semester. Fick svindel av miljöbytet.
Det är något som pågår i svenskt klädmode. Speciellt på herrsidan. Efter att svenskar oftast blivit kritiserade att de klär sig färglöst har det nu skett någon slags hämndaktion för att sudda ut detta rykte.
Man blir yr av alla färger. Yr på ett dåligt sätt. Allt går i krämfärgat. Aprikos och ljusgrönt och ljusgult och orange. Väldigt icke-maskulint om ni frågar mig. Vuxna karlar som blandar färgerna helt och hållet. Det hela resulterar i att man ser ut som en fullvuxen bäbis. Eller en godispåse på ben.

Efteråt åt vi på Mc Donalds. Alla tre tyckte det var ganska äckligt. Själv mådde jag lite illa efter.
Vid bordet bredvid satt en barnfamilj. Herr och fru var klädda i rosa. När de pratade med det ena barnet av två sa de:
-Lancelot, ät lite pommes frites nu.
Coolt namn…det vill säga om man är en engelsk riddare från 1400-talet.
Undrar om dottern hette Lance-Lotta?

Har lämnat in både iphone och ipad. Nu är man ett gäng tusenlappar fattigare. En tysklandsresa eller ca 80 öl på krogen.
Fick dock rabatterat pris eftersom jag lämnade in så mycket krossat glas. Mycket krossat glas blir det. Allt bara för att man är född klant.
Glaset i deras butiksdörr var krossat.
-Det där får ni ju byta, sa jag och tyckte jag var sköjigast i Sverige.
Han drog under viss tveksamhet på smilbanden.
Frågade även om han kunde bjuda med ett skal om jag genast skulle tappa mobilen i gatan precis utanför butiksdörren.
Där fanns ingen tveksamhet. Bara ett tydligt nej.

I lördags när jag var ute med Siss fick jag höra att jag var dålig luft av ett gäng som satt på uteserveringen och som jag lånade en tändare av.
Jag var full och på väldigt bra humör och har svårt att tänka mig att jag var otrevlig.
De o andra sidan verkade väldigt sammanbitna och arga. Såg lite ut som de ville döda mig.
-Gå härifrån. Du har dålig karma, sa en av dem. Du är ful och ditt skägg är äckligt.
Vet inte riktigt vad man får ut av att säga så till någon. Har aldrig gjort det själv. Har förvisso till exempel heller aldrig pissat på en port, hur full jag än har varit, så…
Åter igen kände jag hur världen omfamnar mig.