Lurifaxa inte in mig i detta sköjeri!

Träffade på Em och hennes lad. Mycket trevligt (borsta tänder)! Detta precis när jag hade satt på mig jackan för att gå från Dansken på andra lång till sjuans för att proppa i mig ett Super Star meal. Istället blev det några öl till. Inte stökarmånga men ändå för att jag skulle bli trevlig och längta hem till min tandborste!

Och nu gick jag in på Mc Snorhult och köpte mat utan att blinka. På ren rutin kom jag ut med en påse smörjarkrås. Deras pappkartongkultur i påse. Trots att jag lovat mig själv att inte äta där mer. Jag vill ens inte ha en gratisballong eller en donout kastad i huvet som tack för att jag finns från det där multinationella sköjarpalatset!

Sicken dimma det är i stan! 

Man ser ju varken Johanneberg, Kungs Ladugård eller Poseidon med sin stora hittepåfisk (ens inte Magnus LådeLars med sin stora lada syns till heller)…Asså vilken dimma!

Asså, Knyt Kalops i Kantorns Kalsong, sicken dimma i mitt hode, fast ändå inte!

Borsta tänder!!!!

Ett trevligt inlägg om min nya tandborste.

Jag har köpt ny tandborste idag. Det är en lagom stor händelse för mig, som kommer skaka om min värld på ett ganska lagom sätt.
För några dagar sen köpte jag också en ny tandborste, men den var mediumhård. För mig och mitt känsliga tandkött var den alldeles för hård. Det började blöda i tandköttet. Jag gick och lade mig med blodsmak och låg och fräste som en blodtörstig Dracula på loftet.
Nu har jag alltså köpt en mjuk tandborste. Den är lika mjuk som mjukost. Kanske jag ska borsta tänderna med mjukost? Jag är ju vuxen nu. Då får man göra som man vill.
Snart ska jag borsta tänderna.

Här är en bild på min nya tandborste. Det är tandborstarnas Ferrarimodell!

IMG_0463.JPG

Här är en bild på min tandkräm. Min nya tandborste är så sugen på att rota runt i min käft, så han vill också vara med på bild en gång till.

IMG_0465.JPG

Nu ska jag borsta tänderna med min nya tandborste!

Lite lättsamt filosoferande på kvällskvisten.

Uttrycket ”Life’s a box of chocolates” myntas ett flertal gånger i filmen Forest gump.

Livet kan ju också vara en klase bananer i en fruktkorg. Två tumlande och rumlande kroppar i sänghalmen eller ett gäng för långa hårstrån som sticker ut genom näsborrarna.

Ibland, vissa stunder, kan livet liknas vid en karamell. Som man redan har ätit upp…

En dejt

Tror jag sitter och bevittnar den värsta dejten jag har sett.
Jag satt i baren när han kom fram och beställde
-Jag skulle vilja äta…
Bartendern frågade om han ville dricka något till maten.
-Vatten och kanske ett glas rött vin för hennes skull.
Han gick och satte sig och satt där en stund. Sen kom hon in genom dörren.
Nu när hon är här:
De pratar lite. Under väldigt stela former. Så där som när man inte trivs och kroppar skruvar på sig ofrivilligt. Jag dör på riktigt. Och jag skulle inte vilja sitta vid deras bord!

Maten kommer in. Till honom alltså. Han vrider sig bort FRÅN henne, så att hon får nöjet att hela tiden ha ögonkontakt med hans…axel och se honom glufsa i sig det långkokta köttet…potatismoset…skyn…under hela tiden så växlar de inte ett enda ord med varandra.
Sen. Det bästa av allt: han tar tag i vinglaset och dricker. Fortfarande utan att ens vrida huvudet över axeln och ägna henne en blick…
Framför henne står ett osynligt glas med ingenting.

När han har ätit upp maten vrider han sig tillbaka till centralläge. Alltså rakt fram. De tittar fortfarande inte på varandra.
Kanske det är en dejt. Eller inte. Kanske de har varit ihop i hundratvå år.

Helt säkert är att det sitter en sköjare ensam i baren. Ibland kan det faktiskt vara att föredra.

Ett kärt återbesök på Tai Shanghai.

Har precis dragit i mig ett lass med friterade räkor. På gamla härliga Tai Shanghai. Kände att det var dags att tai shanghaja lite. Längesen nu.
Det pratades depressioner av en kvinna vid ett bord när jag kom hit. Känns som det kan vara ett passande samtalsämne på just kineserior. Hon beställde in en halvkaraff rött som hon svepte på mindre än tio minuter. Sen gick hon.
Är helt ensam här nu. Dricker en bärs efter maten. Svårt att säga om den hittar genom täcket av mosad fritering och mosat ris. Tycker det bubblar och joxar rätt högljutt i kistregionen.

Fan vilket vackert koncept kinarestauranger är egentligen. I föckin löve it! Ständigt under hot att stänga ner för att samma ägare som öppnade stället för fyrtio år sen har börjat tröttna på att stå bakom samma disk och servera feta, hungriga och trashiga svenskar och totalalkoholiserade gubbar och tanter. Sen verkar ju folk tycka att kineserior och kinamat tillhör en svunnen tid. Det gör bara hela grejen ännu vackrare. Själv kan jag generellt sätt tycka att intelligens verkar höra till en svunnen tid…
Samtidigt är det en väldigt harmonisk och avkopplande miljö att sitta i. Kontemplation. Lite som att sitta i en läshörna på ett bibliotek och hinka öl.
De spelade Beatles ”Let it be” nyss. I någon slags pianoversion. Just, precis tänkte jag: låt det vara!
Det är ju för övrigt här jag har hört U96 technolåt ”das boot” i en något mer nertaggad pianoversion. Undra om dessa pianotolkningar beställs i 10 eller 100-pack. ”100 olika pianotolkningar, just nu, pangpris 599:-!”
Nu kommer fan ”Let it be” igen.
Undra om Tai Shanghai har facebooksida. Då ska jag fan lajka dem!
Nej, va fan jag kanske måste gå nu, kändes plötsligt lite väl harmoniskt här…

IMG_0458.JPGEtt rejält lass med friterat hej baberibba!

Falsk flagg.

Jag sjunger ju i ett band. Alltså när vi repar. Vilket vi inte gör så ofta…

Vi flyttade ut från replokalen igår. Jag och basisten släpade massa musikinstrument. Från replokalen till hans lägenhet. Ja, alltså vi åkte ju bil mellan av och pålastningarna. Där står nu utrustningen magasinerade. Mitt i basisten lägenhet. Jag tipsade basisten att han nu kunde ta ut replokalshyra.
Anledningen att vi flyttade är att det är några andra band som flyttat ut från vår replokal. På det viset blev rephyran orealistiskt hög. Speciellt för ett band som knappt aldrig repar.

Förut hade vi inget bandnamn. Det har vi nu. Nu har vi ingen replokal. För varje vecka som går blir vi mer och mer tajta och samspelta. Allt utan att repa och att numera inte ha en replokal. Och att alla i bandet numera bor på olika ort.
Vilken utveckling!
Fantastiskt, vilken musikkarriär vi har gjort!
Falsk flagg heter vi. Och vi finns( med eller utan replokal). Åtminstone i teorin. Det är dagens sanning!

Innan vi började demontera replokalen igår åkte vi ut till K-rauta machomarknad i Mölndal för att låna ett släp. Detta sket sig sedermera.
Hur som helst fick jag syn på detta ställe som syns på bilden nedanför. Tyvärr hade jag precis glufsat i mig en enormt klafsig tonfiskbaguette. Namnet på plejset gör att man blir otroligt sugen på att äta där. Som att allt måste smaka gott som görs där inne, trots att det inte finns något superlativt i namnet. Kanske allt är falsk flagg och smakar fan.
Nästa gång. Då jävlar!

IMG_0457.JPG

På bussen.

Det klev på en man på bussen i Torsdags när jag var på väg till jobbet. Han ropade till när han klev på. Sen gick han fram till en dam i röd kappa och började prata. Det blev knäpptyst på bussen. Alla satt och lyssnade på helspänn.
”De är onda människor. Titta jag har skurit mig i händerna! De proppar i mig droger så att jag ska må bättre, men jag mår inget bra. Helst av allt vill jag bara dö…”
Lite lättsamt kallprat sådär på morgonkvisten. Kvinnan satt nickade och log tvingat. Han hoppade av efter att ha åkt en hållplats. Sen blev allt som vanligt och folk började prata med varann igen.

Ibland är det otroligt avkopplande att åka buss eller spårvagn. Man sitter i ett säte. Försjunken i bra, eller mindre bra tankar. Världen glider förbi. Eller åtminstone en bit av världen. Endast ett glas skiljer den åt.

Och ibland kan det som sagt vara otroligt stressande. Som när det kliver på något fyllo eller psycho som står och vrålar eller går fram och tillbaka mellan sätena och ger folk det onda ögat. Spårvagnen blir klaustrofobiskt trång och man vill bara ut därifrån eller att token kliver av.
Oftast kliver dåren inte av förrän man skall av själv.

Bloggtävling…

(null)
Har precis startat en splitter ny tävling här på Johans yxa bloggen debilo. Tävlingen heter: baka i min byxa:
Uppgiften är att: ”Hitta sköjaren i spegeln!”
Jag kan äta marsipantrosor i en vecka i sträck utan att bli tråkad. Jag kan segla med och förutan vind. Utan åra och öl. Jag kan hälla bensin på mina kalsonger, bränna upp mig själv och uppstå som Alexander Bard.
Hiur som helst. Andra pris är en en banan som jag har haft rimpen.
Första pris är en hel kväll med mig och med mig själv…
Brrrrrrrr, jag ryser…

Att läsa platsannonser.

Sitter och kollar lite jobb. Ibland är det roligt att gå in och kolla på annonser som söker märkliga titlar.
Vad gör en borstvrängare tex? Eller en taskmörtsingenjör?

Ett företag söker en självgående maskinoperatör.
Jo, det verkar ju lite jobbigt att be om hjälp för att man alltid behöver någon annans assistans för att man inte kan gå själv.

En pizzeria söker en pizzabagare. ”Pizzabagaren skall INTE ha någon kundkontakt. Han skall bara baka pizzor” stod det. Med andra ord ”Nu står du där och vränger pizzor och håller käften!” Lät inte så trevligt.

Pizza Hut sökte också kökspersonal. Måste ju ha varit rena sköjarn som har satt ihop den annonsen. Direkt plockat från annonsen stod följande att läsa:
”Vi använder råvaror av högsta kvalité?”
De verkar inte riktigt säkra på den saken tycker jag. Frågetecknet ställer till det. Frågetecknet dyker upp ett flertal gånger i annonsen i de mest märkliga sammanhang. Annonsen avslutas med:
”Vi anställer bara personer som uppfyller våra krav på kvalifikationer, men om du verkligen vill ha jobbet tycker vi att du ska söka ändå.
-Är du minst över 18 år?”
Har lite svårt att fatta varför man skall söka ändå. Och hur kan man vara minst över 18 år? Antingen är man väl över 18 år eller också så är man under 18 år. Eller?

Sist men inte minst söker Husmusen säljare för homepartys. Trodde först att Husmusen utrotade skadedjur.
Nej, de säljer sexleksaker och raffiga underkläder. Tyvärr söker de bara kvinnor som säljare. Deras kunder har detta önskemål. Trångsynt tycker jag. Det var ju synd för mig. Hade ju kunnat göra både succé och karriär inom branschen.
En skäggig fyrtiotaggare med en blygsam gubbkula som demonstrerar ätbara marsipantrosor.
”Här har vi en helfräck dildo som vibrerar långt förbi richterskalan. Jag har själv testat den…
”Den här analpluggen är tjosan. Jag har själv testat den… Den är helt crazy ska ni veta! Shuba!!!
Kanske försäljningssiffrorna skulle gå upp…eller ner. Det är sånt vi aldrig får veta.

Nej, det är bara att söka vidare med mössan i hand.