Mjöl-vansinnet.

I onsdags skrev jag så här:

Jag har ofrivilligt varit på rymmen idag. Utslängd från mitt hem.

-Vad har du ställt till med? Vad har du gjort? undrade kvinnan på fiket hemma hos mig när jag dök upp halv åtta på morgonen.
-Nej, det är ingen fara, förklarade jag. De håller på och byter ut mina fönster hemma.
Hon såg lättad ut…

Höll på halva kvällen igår och flyttade undan allt i fönstren och allt annat som stod en och en halv meter framför fönstren. Mer saker än man kan tro. Täckt över bokhyllor med lakan och gardiner. Såg lite ut som ett dödsbo när jag var klar och allt var övertäckt. Hittade intressanta högar med dammråttor som mer såg ut som elefanter. Lager med smuligt puts och filthy smuts.
Skall köra en sån generalstädning så man kan ligga naken på golvet efteråt och äta pannkakor med sylt direkt från parketten.

Resten av morgonen och dagen och större delen av eftermiddagen så har jag hängt hemma hos morsan. Ätit lunch och druckit massa näskaffe (detta är för övrigt rätt stavning enligt rättstavningssystemet. Trodde det hette neskaffe. Man dricker väl för fan inte kaffet med näsan?). Vi har pratat om Trump och morsan berättade om 50-talet när hon var liten.

Och nu:

När jag kom hem den där onsdagkvällen fick jag en smärre chock. I stort sett hela lägenheten var täckt av ett lager med vitt pulvriserat mjöl. Som om någon hade hivat runt ett paket med mjöl.
Köksbordet som jag hade flyttat på hade snickarjävlarna skruvat isär och vårdslöst kastat in under loftet. Min stora kökstavla hittade jag på loftet. Allt som legat på köksbordet låg uppslängt på spisen i högar. De hade haft sönder två kaffekoppar som de hade slängt i vasken. Allt var täckt av mjöl…
Jävla typer asså. Sådana där buffliga brötgubbar går ju fan inte att ha i möblerade rum.
Har städat som en tok. Två dagar i rad. Dammsugit och svabbat kvadratmeter för kvadratmeter. Borstat väggar. Piskat gardiner och sängkläder och mattor. Putsat grunkor. Dammsugit och svabbat ännu mer.
Sicket slit asså.

Det här inlägget handlar alltså om mjöligt damm och om städning. Helt fantastiskt!
Har även hunnit med en sköjarkväll med syrran och Emma och Ed. Har hunnit med att se två filmer och ätit en pizza. Har druckit för mycket kaffe idag vilket resulterade i viss dödsångest när jag efteråt kände hur hjärtat bultade hårt och fort och golvet mjuknade under fötterna.

Annars är allt bara gay!

Sköjarkvällen som gud glömde eller bara fullständigt gav fan i!

I Söndags…
…efter den där jobbhelgen som fullständigt pulvriserade mig så fick man sina öl då.
Den första ölen kan ha varit den godaste öl jag druckit sen Jesus gick runt i bandana.

Efter tre öl var jag som en sprattlig pajas. Som en pangig smällkaramell. Som en vätskesökande buffel.
Efter de där tre ölen borde jag gått hem. Fast, det där med att man ”borde” känns ju inte alltid som det rätta i stunden. Istället kan man skratta och sköja som en tok och sen i ungefär samma stund hamna på kant med allt och alla. Allt i en härlig och otäck soppa.

Stötte på en tjej som jag inte träffat på många år. Helt plötsligt sa hon att hon hade varit kär i mig tidigare i massa år. När jag stod där och blängde på henne som svar körde hon plötsligt ner sin öldruckna tunga i min öltörstande hals. Sen sprang hon ut från krogen.
Jag gick efter. Där stod hon tryckt mot väggen och grät. I nästa stund var hon borta.

Efter det och ett par öl till blev det taxi till Avenyn med tre andra kvinnor. Måste varit helt oemotståndlig denna kväll. Jag kände dock en av donnorna tidigare så jag kanske inte ska skylla allt på min oemotståndliga charm.

-Hej, sa jag till vakten på Lilla London.
-Hejdå, sa han. Du är för full!
Fantastiskt nog sa jag inte emot. Lite insikt och omdöme har man ju. Yeah!

Vi hamnade på Tullen istället.
Den vackraste (och yngsta) kvinnan hamnade med mig. De andra två satt utomhus och huttrade ciggade. När jag blir så där full, så glömmer jag till och med att jag är rökare.
Hur som helst. Denna vackra kvinna pratade norska. Hon var från Bergen. Helt omöjlig norska att förstå sig på. Hjälper ens inte att vara full då man kan tycka att man förstår allt!
Först berättade hon om sig själv. Jag satt där och nickade skelögt. Sen berättade hon ännu mer om sig själv och sin uppväxt. Jag flikade in här och där. Och förstod kanske max en tiondel av vad hon sa. Sen satt hon plötsligt där och grät som om jag hade fått henne att öppna sig.
-Ja livet är drit emellan åt fyllde jag i.
Sen var hon glad igen. Detta är det sista jag minns därifrån. Och att krogen stängde.
Minns även att jag satt i en taxi och att jag sen satt och malde ner en Big Mac med skeva käkar vid köksbordet. Och att tjejerna nu var någon annanstans…

Dagen efter. Att hitta Big Mac-förpackningen i badkaret.
Ett broderat lapptäcke av skakig dödsångest vilandes över en kallsvettig kropp. En rumlande mage och ett sprängande huvud med frysta pommes frites som keps. Det här får bli en läxa…
-Nu har jag lärt mig min läxa, pep jag med darrig röst till mig själv.

Det förstår väl vem som helst, till och med en simpel sköjare, att man inte kan hälla sig öl i ett sådant utmattad tillstånd. Brrr…

Summa samarium:
På plussidan: Att vara omgiven av kvinnlig fägring.
Minus: Att inte ha någon behållning av det. Och nästan allt annat.

God bajos oknulliga knegarhelg!

Jag börjar se ett slut på denna föckin jobbhelg.
Helt slut är han den stackars sköjaren.

I morse när jag åkte till jobbet såg jag en gubbe som jag brukar se vid Valand när jag väntar på spårvagnen. Han brukar promenera som en vajande flaggstång fram och tillbaka på hållplatsen. I övrigt verkar han helt reko. Förutom igår när han verkade ha fått nog av fåglar. Plötsligt gick han fram till ett gäng pickande duvor. Han stod där och vajade ett tag, sen sa han högt och beskedligt ett antal gånger medan han pekade mot duvorna:
-Baaaap! Baaaap! Baaap!
Sen gick han bara vidare som hade utfört sitt arbetspass.

Och i fredags när jag åkte hem från jobbet klev det in ett brötigt par på bussen och satte sig på sätena bakom mig. Något slags vrål hördes när de satte sig. Ljudet skar genom musiken i mina lurar. Jag såg på de andra människornas ansiktsuttryck att något var skumt. Deras ögonbryn såg uppruggade ut. Själv satt jag och tänkte på om man kan vakuumförpacka sin garderob och spendera kvalitetstid därinne när världen tränger på.
När det brötiga paret klev av gick två andra snubbar fram för att sätta sig på sätena. De vände igen och stod sen och log.
När jag klev av kollade jag vad som var så sköj. Både sätena och golvet och väggen var helt nerspydda. Häftig Fredag!
Märkligt att det där raggiga paret hade suttit kvar där mitt i sin spya helt oberörda. Och att ingen annan flyttade sig en bit ifrån. Själv kollade jag nervöst om min påse med mat som hade stått på golvet var nerstänkt med kräk, men jag hade tydligen klarat mig från denna lilla ljusbruna syndaflod.

Jag ser även någonting annat framför mig när jag har slutat jobba
En kall öl på ett bord. Och mig själv bakom ölen. Klunken med öl som sipprar genom min mun, förbi mina gaddar. Dansar runt på min tunga. Smeker smaklökarna. Den vackra klunken öl som kittlar mitt gomsegel och rinner bekymmerslöst nerför min strupe. Det plaskar till lite lätt på ytan i min magsäck medan jag fyller på med en skummande, guldfärgad klunk till…och en klunk till…och en till.
”Jag älskar världen” tänker jag och tittar ut på gatan.

Och det gör jag faktiskt på sätt och vis, nu en stund senare när jag i realiteten sitter här med en öl framför mig.

Yo gotta löve it möthaföcker!

Trivseldag i Johanneberg.

Tvättdag.
Kläder överallt i högar. Balkongmöbler under loftet. Damm överallt. Slipdamm på golv och på fönsterbrädor. Den här lyan är en mess för tillfället. Längtar till den här satans fasadrenoveringen är över, så man kan städa och vädra ut. Få ett slut på detta liv bakom ett porrnät.

Nu är de tillbaka igen. Byggjobbarna. Från sin tropiska resa med svajande höfter och kristallbaljor med kokain. Det rasar puts förbi mina fönster igen. Hemtrevligt av bara fan. Oooh nu körde de ner en borr i tarmen på mig. Måste springa…plums…aaah det är svårt!
Och nu måste jag springa ner i tvättschtugen med första lasset tvätt. Lika bra att ta med sig en termos kaffe om jag skulle stöta på min blivande fru.

Igår var jag troligtvis en av de miljoner svenskar som satt och bytte lösenord. Naturligtvis hade jag ett och samma lösenord till varenda sajt och app.
Nu har jag inte det längre. Körde fabelstuk ihop med matematiska formler. svinmygga/pesthäst/rövapa/grillgnu. Och sen nufferkombinationer i form av: Hur många öl brukar jag dricka när jag inte borde dricka någon öl alls/Hur många barr finns det i en myrstack/Hur många koppar kaffe krävs innan jag blir yr?/osv.
Kommer bli bra. Alltså, kanske inte just de orden. Kan ju inte sitta här och avslöja mina lösen för bövlars.
Troligtvis har jag redan glömt bort varenda lösenord redan nu. Ska nog ha en fusklapp fastlimmad i hårbotten. Just in case.
Dags att gå ner med nästa lass tvätt. Tar med mig termosen igen för säkerhets skull.

Oj, oj, oj. Sicket slit. Hänga tvätt, vika tvätt, sortera strumpa. Men sen kan man gå runt som en liten ren jävel och beskåda världens smuts.
Farsan brukade tvätta sina kläder i badkaret. Det var därför jag väldigt ofta köpte nya mobiler till honom. De plumsade ner i badkaret från bröstfickan. Sängkläderna var för bökiga att tvätta på det viset. Dem slängde han i sopnedkastet när de blev för solkiga, sen åkte han och köpte nya. Han hade aldrig varit nere i sin tvättstuga.

Träffade värden Mats där nere i källaren. Jag påminde honom om bytet av min kyl och frys. Att jag hade mailat honom flera gånger och talat in på hans telesvarare. Detta verkade han inte vilja veta av och sa att jag nog hade mejlat någon Stina. Jag kan väl för bövlars skilja på en man och en kvinna. Kanske det var han som var Stina. Fan vet.
Han erbjöd sig att följa med upp och titta på kylen och frysen. Jag sa ”nja” motvilligt med tanke på hur det ser ut här för tillfället. Han tog mitt nja som ett klockrent ja och släpade dessutom med sig en snubbe till. De tittade sig omkring med sorgsen blick sig när de klev in i köket.
Anledningen till att jag vill ha en ny kyl och frys är för att den jag har är från mitten av åttio-talet och jag misstänker att den drar ström som ett svin.
-De gamla skåpen drar mindre än de nya AA-skåpen, sa han då.
Sicket dumdristigt ljug va? Sen dumhetsförklarade han mig och ställde in enligt honom rätt temperatur i frysen.
-Vad står kylskåpet på för temperatur på då? undrade hans lakej.
Att bli dumhetsförklarad två gånger på raken, det blir jag fan inte.
Innan den andra snubben hann svara sa jag att den står på den önskade temperatur som jag ville ha.
-Ah men jag bara…
-Det är ju en trettio år gammal relik, lade jag till.
-Ja, men vi byter inte ut kylskåp så, sa Mastodont-Mats.
-Nähä, på vilket sätt byter ni ut kylskåp då? var jag på väg att fråga, men stämningen började bli irriterad och jag orkade fan inte med.
De fick bråttom ut i hallen för att smita från ytterligare frågor och försvann ner för trappen.
Pajsare och sköjare. Överallt. Var man än vrider skalpen. Värdar utan något värde.

Nej, nu är det dags att hämta sista tvätten. Skiter i att ta med termosen den här gången.
Kaffestunden är över!

Ett liv bakom ett porrnät.

Tyckte jag var en stor poet när jag hade skrivit den där dikten i förra inlägget efter ett par för många öl. Den nyktra sanningen säger något annat…
Som de där gångerna i yngre ålder när man repade och hällde i sig öl och jammade i replokalen. Man tyckte allt var fantastiskt och lät helt otroligt bra. När man lyssnade på inspelningen på kassettbandet dagen efter så lät det som alla spelade varsin låt samtidigt.

Byggjobbarna är försvunna. De har inte varit här på över en vecka. På baksidan av huset är byggnadsställningarna borta och de är helt färdiga där. På min sida återstår fönsterbyte och att montera fast balkongräcken, men de kanske gav upp. Hela byggteamet gav upp och insåg att de hade valt fel yrke. Kanske de kom kom på att de ville bli rockstjärnor eller trollkonstnärer eller livsstilscoacher. Eller så vann de jackpot på stryktipset och for till någon sköjar-ö och äter nu grillade spindlar och drar vita pulverlinor rakt upp i näsborrarna.
Byggnadsställningarna blev kvar och Johan fick sitta och konstatera världsläget bakom blåa porrnät för all framtid.

Annars då? Jo, tack, fast ändå inte. Regnet är här. Mörkret är här igen efter en ännu grå dag. Det regnar såklart. Det är verkligen kolsvart ute. Kan inte minnas att jag brukar påverkas av detta mörker avsevärt, men jag verkar ha fel. Promenerar mest runt som en sömngångare och undrar vad fan det är frågan om.

Och nu stod jag plötsligt inte ut bakom dessa porrnät. Var tvunget att ta mig ut. I mörkret. Som ett skymningsdjur. En promenad på svart våtblank asfalt. Och nu en bärs på Tullen. Och sen handla nåt käk. Den ständiga frågan: Vad ska jag äta idag. Och sen tillbaka hem till ett liv bakom ett porrnät.

De där stunderna.

Fantastisk tomatsås på den här pizzan jag åt för en stund sen…tänkte jag.
Den smakar som pizzan gjorde när jag var liten:

Och den där osten som var mjuk och hängde i strängar. Man rullade och rullade gaffeln men osten tog aldrig slut.
Med oreganosmaken som gjorde att det smakade pizza.

-Det här smakar som i Italien, sa farsan.

Det var lyx och värme
de där gångerna man åt pizza på en riktig pizzeria eller
kinamat ute på en kinarestaurang med familjen.

Den invandrade maten från ett främmande folk som jag ville veta mer om.
-Berätta mer pappa!

Det smakade som himlen öppnade sig.
Och att sen titta in i sin mammas och pappas
ögon i en liten evighet
med sina små ögon
och önska att man kunde vara kvar där
i evigheter.
För att allt kändes som det skulle vara.
Egentligen.

Den där smutsiga heltäckningsmattan
föreföll
som en utrullad
röd matta
och som sen ledde rakt in i templet
med italiensk deg.

Eller rakt in i
palatset med de
friterade kinesiska räkorna
badande i en sötsur sås och
en stund som
kan tänkas vara
min lyckligaste tid i
min barndom.

Som den lyckliga familjen
där alla bara kramades
och allt
plötsligt var fantastiskt
och där problem
aldrig existerade.

Där jag ville stanna kvar i
ett litet
eller mycket större
för alltid.

För alltid.

Filmen Ashby och Mickey Rourke.

fullsizerender
Såg en grymt bra film igår. Ashby hette den. Med Mickey Rourke i en av huvudrollerna.
Handlade om en High School-student som inleder en vänskap med sin granne som är en pensionerad hitman för CIA och bara har tre månader kvar att leva och med en del skit att utreda innan han hamnar i sju fot ner.

Jag kan inte min Mickey Rourke om man säger så. Minns att jag såg ”Harley Davidson & the Marlboro man”. Har också för mig att jag tyckte det var bland de sämsta filmer jag sett. Sen har jag sett honom i Barfly såklart. Minns att jag tyckte rullen var okej, men att rollprestationen fick Bukowskis alterego Chinaski att framstå som ganska plojig och lite utvecklingsförsenad.
Måste nog se om de där filmerna…

Läste hans biografi och trivia och qoutes på IMDb. Antog att han var en hård jävel, men inte så hård. Visste att han hade boxats, men inte i den utsträckningen.
Tydligen lämnade han filmbranschen efter ”Harley Davidson & the Marlboro man”, som tydligen är den enda rulle som han har spelat in för pengarnas skull eftersom han var helt pank, och återgick till att boxas.
Efter att han blev av med sin fru och sitt hus och alla stålar var han totalt självdestruktiv och neggad i Hollywoodbranschen. Finns en del härliga uttalanden från intervjuer som det här till exempel:
”Alec Baldwin, Daniel Day-Lewis, Kevin Costner … you put me in a room with any of these actors, I’ll eat their asshole.”

Hur som helst. Sjukt fint och lågmält skådespelande i filmen Ashby. Det känns som om det finns en inre frid i det verkliga livet som målar av sig i rollprestationen när de där sjöbusarna har blivit äldre och hittat något slags lugn i kroppen (vill jag intala mig). Samma grej med Bill Murrays senare rollprestationer. Det känns väldigt äkta på något vis.
Sen verkar det rätt tilltalande att hitta någon slags ro och inre frid i kroppen. Slippa rastlöshet, att bli uttråkad. Lägga en matta med fet grädde över det inre kaoset.
Enligt Leif GW så sjunker testosteronhalten hos män när de blir äldre.

Själv har jag minskat antalet punkkonserter i magen från fyrtio stycken till kanske femton. I det avseende är det fan i mig behagligare att vara 44 år istället för 32.

Att traska vidare.

Kan inte beskriva denna trötthet som breder ut sig som giftig rök eller dimma.
De flesta skulle skylla på årstiden och klimatet, men det känns som ett billigt sätt att komma undan. Visst, det här vädret tar ju död på en. Grått och mörkt på dagen och svart och mörkt på eftermiddagen och kvällen. Och så regn och blåst på det. Det uppmuntrar ju inte en att dra på brallorna och springa ut och skutta ner sig! Möjligtvis lägga sig en pöl som kan fungera som aktiv dödshjälp… Nja nu var jag lite för positiv för att vara Johan.
Minns att det var så här för ett tag sen. Ett år sen, eller två år sen, eller tre. Jag var helt enkelt dålig på att ta mig utanför dörren (förutom när jag skulle jobba). Då var jag tvungen.
Folk ringde och frågade om jag skulle komma ut och ta en öl (vilket oftast betyder mellan åtta och tolv öl i min vänkrets).
-Kanske imorn, svarade jag. Eller:
-Inte ikväll.
-En annan kväll.
-Nej, jag orkar inte.
Hur som helst. Jag tänkte gå ut i eftermiddags. Fixa några grejor (bara skum skit såklart). Promenera. Släppa en brakskit inne på NK om jag kände mig uppåt. Kanske ta några bärs.
-Måste bara lägga mig på soffan lite.
-Eller, jag kanske inte orkar.
-Eller så gör jag det, kanske. Senare…
-Fan vad klockan blev mycket. Jag skiter i det. Men vad i helvete, jag behöver ju tobak.
Nu sitter jag alltså här sex timmar senare från det att jag skulle ta mig ut, i en bar och dricker en öl och tittar på två bartendrar som fipplar med sina mobiler och trycker sina trutar fulla med lösgodis.
-Nej nu slutar vi att gnälla över detta såsiga faktum. Du är ju utanför din dörr nu. Det är väl roligt Johan?
-Roligt? Vad är det för prat?

Var tvungen att lämna det där stället efter den där ölen. Ensam därinne, förutom en tjej som satt längst upp i lokalen. Bartendrarna var så uttråkade så de gäspade och visslade om vartannat. När sen den ena bartendern satte sig på en stol ifrån mig och blängde in i ölkylen med öppen mun fick jag nog och reste mig upp och gick.
Jag skulle gått upp till den där tjejen som satt där uppe i hörnet. Hon satt och skrev ner massa saker på små lappar och tittade mystiskt på mig varje gång jag vände på mig och gluttade på henne.
-Får jag slå mig ner? kunde jag frågat.
-Bara om jag får slå ner dig först, kanske hon hade svarat.
-Vad skriver du på de små lapparna?
-Att din säd smakar vitlökspulver.
Då hade jag skridit till verket…sen kanske vi hade varit ihop och firat jul ihop i något gammal skjul vid riksgränsen

Tog en promenad från Kungsportsplatsen till Valand. En promenad på tio minuter. Luvan på jackan blåste av från hodet hela tiden. Det sviniga grisregnet sprutade mig som en duschstråle i fejset. Två bloss, sen var det bara att slänga den nytända cigaretten. Jag trillade ner i en gatubrunn också förresten. Passade på att språka lite med en dude som bodde där nere. Han bjöd på schampo så det var lika bra att tvätta skalpen och vaska av pungen. Ingen att gnälla över.
Bara att kravla upp och traska vidare…
Det är det livet handlar om mellan varven.

Att vaska av det där dåliga och traska vidare…
För ty, det kommer tusend gånger åter.

I dimmans skimmer

Jag befinner mig i något slags vakuum. Jag tänker att jag borde göra något. Gå ut och promenera. Gå ut och äta lunch. Göra sånt jag brukar göra, men något håller mig här inne. Och sen när jag tycker att det är väl bra att hålla sig hemma så tänker jag genast att jag borde göra något vettigt, men den tanken tar död på viljan att utföra det vettiga. Det verkar ju inte vettigt…det svåraste med den här årstiden är att komma ut innan solen går ner.
Nej, det får bli en dusch och några fläskiga dagsedlar i ansiktet och sen shäjpa upp sig.

Har dragit fram värmefläkten i köket igen. Den värmer gött. Läste dock att elpriserna kommer stiga med 50% i vinter. Utan stigande elpris så fördubblas energiförbrukningen när jag har denna fläkt igång. Om man då lägger på det höjda elpriset så kommer jag få en elräkning som motsvarar elförbrukningen i ett palats.
Men det är ju gött o bli lite varm om benen.

En dusch och en pizzaslice. Pizzaslajs i duschen är fantastiskt ska ni veta. Speciellt när schampot löddrar in sig i pizzadegen. Helt föckin fab böy!
Tittade lite på en repris av Opinion Live. Trump-debatt. Rena pajasdebatten. Panelen bestod av en Sverigedemokrat, en vänstersnubbe och Ebba Torsten Buske. Det satt även en bäver i publiken: Bört Carlsson.
-Problemet är att ni inte lyssnar på vanliga människor, sa han. När hans ofattbara smarthet inte fick det genomslag han hoppats på, så plöjde han sig ordagrant som en buffel fram till det runda bordet där panelen stod. Här urartade hela debatten. Han upprepade sitt mantra rakt genom debatten. ”Jag är affärsman, jag träffar vanligt folk!”
Han blev plötsligt väldigt Trump-lik. Om det finns en motsvarighet till Trump i Sverige så får det bli Bert. En affärsman med tveksam taktik. Som också en gång gav sig in i politikenDen största skillnaden är väl i ena fallet pratas det om en gris. I det andra fallet pratar vi om en bäver.

Tog mig ut i verkligheten till slut. Visserligen när det hade blivit mörk. Men verkligheten är väl lika verklig när den är mörk. Det är bara det att man ser den sämre.
Hade tänkt ut en sylta för att ta en bärs och skriva färdigt det här inlägget. Det är det jag gör nu. Men på stället som jag hade tänkt ut såg jag en av de otrevligaste alkisarna som jag träffat genom krogets fönster.
Nu sitter jag istället på Danmarksfärjan på Landala torg. Inte en enda människa med tveksamt betéende här inne. Märkligt… Dessutom sitter det tre vackra kvinnor här och äter. Det har nog aldrig hänt innan. Kanske ska gå fram och fråga om det var gott och smörja in överkroppen med söt-sur sås.
Jobbigt bara när snuten kommer och hämtar en…
Musiken är dock lika knullig som vanligt. Eller oknullig. Kan aldrig bestämma mig. Witney Houston i japansk flöjt-tappning.
Tror dock aldrig jag har skrivit ett dåligt inlägg här på detta kinesiska palats, så jag ger plejset en elva på en tiogradig skala. Och så klart för att det är en kineseria.
Sen att jag sitter på ett sådant här kungligt ställe en fredagkväll kan ju verka ganska ledsamt. Som att jag skulle behöva en karta sobril.
Skyller dock på att jag skall hem till syrran och äta middag strax. Hon bor alldeles upp för backen.
Så de så.

All ost vi får och allt knulla vi vill ha.

Vintern är redan här på riktigt. Det kanske blir som de säger, meterologerna, en svinkall jävla vinter.
Igår var det 1+. Lite arg, fuktig jävla blåst som gjorde att det kändes som 18 minus och isfläckar överallt. Jag promenerade ner till Tullen i Johanneberg för en panerad ost.
Tog tjugo minuter eftersom jag fick tassa fram som en gammal tant för att inte halka på alla osynliga isfläckar. En promenad som annars tar fem minuter. Hela tiden mumlade jag ut mantrat:
-Jag hatar den här stan! Jag hatar den här stan! Jag hatar den här stan!
När jag var framme höll jag på att frysa ihjäl.

Resten av kvällen spenderades i vågrätt läge. Förutom när det började småkurra i magen.
En ugnsvärmd baguette med skinka och brie.
Lite mer ost. Kan man väl få ner. Helt ostifierad…
En skål ostbågar fick plats i en liten ficka i magsäcken.
Det är gött med ost ibland, eller mat ibland menar jag… funkar som ett litet substitut till att knulla. Eller att inte knulla…
Man är så mätt så man inte orkar tänka på knulla. Man är så ostifierad så man inte orkar runka. Och så är det med det.

Det var ju synd att jag skulle paja det här fina och oskyldiga inlägg om vinter och ost med massa smutsigt prat.
Jaja, så är det med det.