Inget alls egentligen.

Har känt mig extremt låg idag. Varför vet jag inte riktigt. Det bara är så ibland. Kan ha tänkt för många ”man borde-tankar” eller dåliga tankar eller inget alls.

Följde valkvakan till klockan två inatt. Mest märkliga och besynnerliga val jag har upplevt. Tänker inte säga mer om det. Det sköter så många andra bättre. Förutom kanske att ett rasistparti med empatistörningar har lyckats få 750 000 röster av människor som inte verkar veta vad de har röstat på. Och att man nu kommer få se den där Åkejäveln med sitt nöjda flin ploppa upp i rutan om och om igen. Och att det verkar bli någon slags rödgrön mittenhögerregerering som kommer få samarbeta med varann eftersom Löfven har strukit ett samarbete med vänstern.
Ah, jag vet i fan och det verkar ju knappt någon annan göra heller.

Ska gå upp tjugo över fem i morgon. Just den tiden på morgonen brukar jag faktiskt inte älska världen.

Frosseri och fylleri.

Skall gå och rösta strax. Dunka i mitt röstkuvert i låddan och hoppas på att alliansen har sugit gurka för sista gången på länge.

Igår var syrran, Kirre och jag runt och tittade i second hand-affärer. Sen åkte vi och käkade lunch på Tullen på Mariaplan. Käkade kålpudding. Helt jävla fantastisk god gammal jävla rätt.
När vi satt där kom det in ett väldigt brokigt sällskap på fyra pers. De var hungriga. Eller snarare, två av dem var väldigt hungriga. Snubben, som var typ en och femtio lång med en kalaskula som hade samma modischang som en medecinboll, beställde in en panerad ost-rätt. Hans tjej beställde in någon fiskrätt. Han käkade upp sin mat i vrålfart. Allt utom salladen. Efter att han pustat och stånkat i några minuter vinkade han fram servitören.
-Nu är det dags för fläskkarrén, sa han.
Servitören nickade och skrattade lite grann. Vi tänkte att han bara hade skämtat lite.
Efter tio minuter kom servitören ut med två karrérätter. Han och hans tjej satte i sig måltid nummer två i samma glufsiga tempo. Återigen ratade han salladen. De åt alltså två varmrätter var på raken om jag nu var otydlig. Till detta hällde de i sig två stora stark.
Herrijävlar, jag har iallafall aldrig skådat något liknande. Efteråt satt de och diskuterade efterrätt. Glaserade päron med glass hörde vi att de pratade om. Vi gick precis då, så tyvärr fick vi aldrig veta om de hade toppat sitt frosserigriseri med lite lätt och luftig efterrätt.

Senare på eftermiddagen hamnade vi på en krog på Vasagatan. Klockan var kanske fyra. Ett par, klädda i likadana fotbollströjor kom gående. De stannade i hörnet där vi satt. Det såg ut som de var packade. Tjejen stod och vinglade medan killen försökte fixa en taxi. På något vis kändes det ganska tydligt att de var turister. Han sprang ut i gatan och viftade med hela näven som de brukar göra i New York. När hon inte kunde stödja sig på honom ramlade hon i gatan. Hon kan lätt vara det fullaste jag sett på länge. Hon satt där och skrattade och kom på fötter igen. Kort efter det tappade hon sin shoppingpåse. När hon fått upp shoppingpåsen plockade hon fram sin telefon för att ringa en taxi. Genast tappade hon mobilen i gatan. Han plockade upp den och sa till henne helt trött
-Grattis, nu krossade du displayen på din iphone också.
Hon forsatte bara skratta.
När de hade gett upp tanken att vifta till sig en taxi mitt i gatan kom de fram och frågade oss vad det var för nummer till Göteborgstaxi. Till slut fick de en taxi. Han stuvade in henne i taxin och sa:
Nu åker du hem och sover några timmar innan vi ska på festen.
Tänker att hon inte skulle dyka upp på någon fest om hon lade huvudet på kudden. Snarare sova i ett halvt dygn i sträck. Eller så dök hon upp på festen i ett totalt bedrövligt skick.

Nu ska jag som sagt gå och rösta.

Yääh, eller inte…på riktigt!

20140912-220832-79712988.jpg

Just den här ölen är növändig med tanke på full jag råkade bli.
Jag har klippt mig. Han trimmade till och med mitt punghår. Göd save my punghår!
Sen tog jag en öl för att fira mina nya frisyr. Klockan var fyra. Nu är den jättemycket. Klockan alltså. Den är sju öl senare. Jag tycker ens inte om öl. Det smakar apa! Jag har aldrig gillat smaken av öl.
Och ändå vill alla att jag ska dricka öl hela tiden. Loosers….
Jag tycker om saft.
Hallonsaft!
Skit i min mun så det sprakar!
-Va? Vadö? Kan man inte få sköja lite?
-Men, du behöver ju inte sköja hela tiden!!!

En inte så lyckad intervju

Jag sitter på ett fik i Majorna. Vad gör han i Västra Göteborg. I denna övermysiga, hippa stadsdel kan man undra. Befolkad av de mest patriotiska Göteborgare och icke-Göteborgare som vurmar för sin stadsdel. Som anser att man bor i rätt stadsdel och inte kan bo någon annanstans. Myspys, majornas fria barnuppfostran, sunkkrogar, pundare, alkoholister och massa knark.
Jag har faktiskt bott här i ett år… Kanske ska byta min lägenhet i mitt tråkområde och flytta hit och bli heltidsstammis på Västerhus.

Anledning till att jag sitter här är för att jag har varit på intervju. På ett assistentföretag som anställer personliga assistenter. Intervjun hade kunnat gå bra, men den gick bedrövligt.
Efter att ha hälsats välkommen placerades jag ensam i ett rum med papper och penna framför mig. På pappret stod det massa frågor. Den ena jönsigare än den andra. Jag fyllde i efter förmåga. En del frågor lät jag bli att svara på. En fråga som jag inte förstod löd ”hur ser du på att arbeta personligt som personlig assistent?” What thö föck menas? Sen fanns även den mest dumma standardformulär-tråkfrågan med på pappret: ”Vad gör du om tre år?”
Kanske hyr ut kibbutzer i Haparanda eller så går jag på streetan och säljer min pung för en kaffe och ett wienerbröd. Hur fan ska jag veta detta???
Jag är öppen för alla förslag och jag älskar världen!!!

Att gå på intervjuer direkt hos brukare eller hos assistentföretag brukar påminna mer om ett samtal i personlig regi. Alltså ganska avslappnat, utan känslan av att man ska framhäva sig själv och sälja in sig.
Kvinnan som satt mitt emot mig var en riktig ”karriärista”. Av värsta sort… Troligtvis moderat. Kändes som om jag satt på något käckt och flashigt bemanningsföretag. Jag, en finnig och desperat, 22-årig student som förväntades vada kilometervis genom kodynga för vilket sköjarjöbb som helst…

Nu gick hon igenom formuläret med mig.
-Du har skrivit här…
Hon tittade skeptiskt på mig när jag pratade med henne. Under hela intervjun som varade i hela tio minuter. Hon växlade mellan ha ögonkontakt med mig och titta ner på mitt skägg. Jag kände att det här går inget bra. Jag kunde läsa det i hennes föraktfulla blick…
Jag spolade ner min trevliga och min annars mycket omtyckta sida och körde istället på attack. Drog fram yxan och sket genom glorian. Respektera aldrig någon som inte respekterar dig kompis…

-Du har inte skrivit vad du gör om tre år.
-Det är för att jag inte vet vad jag gör om tre år.
-Anledningen att jag frågar det, är om du ser långsiktigt på en anställning.
-Jaaa, jag har ju stannat på mitt jobb i 8,5 år, så…
Stämningen började bli allt sämre…
-Hur motiverar du löneanspråket som du angivit här?
-Jaaa, 10 års erfarenhet som personlig assistent tillexempel. Jag har alltså på dessa år hunnit jobba mig till min lön… Löneanspråket jag har angivit, är lönen som jag har nu, på min nuvarande anställning.

Hon avslutade intervjun med att fråga om jag hade några refererenser. Jag sa att jag hade en. Hon ville ha två. Jag sa att jag bara hade en. Sen sa hon till mig att jag måste ju ha en arbetsgivare på mitt jobb som jag kan fråga. Jag sa att jag inte ville skryta för min arbetsgivare att jag går runt och söker massa andra jobb. Borde väl vara fullt förståeligt. Brukar vara fullt förståeligt. Hon tittade oförstående på mig som jag hade hemmoröjder i hodet. Hon gav mig en lapp med sitt telefonnummer, bad mig att ta en funderare på referensfrågan.
Där var intervjun var slut.

Spy i en galosch. Nu ska jag gå och käka lunch någonstans…

En eftermiddag hos syrran och en deodorant.

Har varit hemma hos syrran idag. Vi har druckit kaffe och ätit rabarberpaj och kaffebröd. Efteråt gick vi och köpte pizza. Jag drog till med en kebabpizza. Sen såg vi på Vem vet mest. Syrran visste mest.
På busssen hem blev jag alldeles klibbig och varm och så sa det plötsligt smack-i-bonk i magen. Fick springa hem med skinkorna tätt ihoptryckta. När jag kom hem small det i porslinstolen som århundradets bajsbomb, och tja, nu sitter jag här helt utmattad.

Har även köpt en ny deodorant. Rafsade åt mig en utan att sniffa in doften innan jag köpte den. Stort misstag. Den luktar banan. Eller snarare som man har lagt en övermogen och brun banan i varje armhåla och sen smällt ihop armarna mot kroppen, för att slutligen sätta på sig tröjan.
En riktig Manne-deo!

En påminnelse!

20140910-003716-2236086.jpg

Det kom ett fint kort med posten idag. Från regissören i Malmö. Ett foto på en riktig sköjare.
Glöm nu för jävulen inte att kolla in det nya videoinlägget här på bloggen, om ni skulle glömt det alltså.
Det är en hälsning till livet från han som älskar världen (och Manne och bananen såklart).
Om några veckor kommer ett videoblogg-inlägg från filminspelningen av kortfilmen ”Baguetten”.
Ah, jag glömde köpa tandkräm. What thö föck!
Tjöss!

Johans Yxa och Gloria #4 — juli 2014 from Lo-Film.se on Vimeo.

Rök och flax.

I förmiddags när jag vaknade, och hade somnat om sittande i skräddarställning och drägglat ner kalaskulan insåg jag att jag inte hade någon frukost hemma.
Jag slog på stort och gick och handlade frukost. Flingor och mjölk, bröd och pålägg. Blåbären hoppade jag över, eftersom de kostade trettio bagis för 125 gram. Sicket jävla sköjeri!
Jag gick inte till mitt vanliga Willys utan ett annat Willys som ligger på Utlandagatan. Det är jättenedförsbacke dit. Hemvägen är alltså motsatsen. Efter att gått i uppförsbacke kanske fem minuter var jag hemma igen. Jag satte jag mig på bänken utanför min trappuppgång och tog en cigg i flåsande skick. Det kom ut en annan tjej och satte sig på bänken och tände en cigg. Där satt vi och sög oss in i en långsam död. Under tystnad.
-Jävla nice väder, sa jag.
En ofattbar bräjking thö ajs-inledning.
Vi kom in på rökning och hur arga icke-rökande människor är på rökande människor. Hon blev helt arg.
-Den här gatan är ju för fan kommunens asfalt. Jag röker väl var jag vill på kommunens mark, sa hon.
Tydligen hade hon hjälpt till att flytta bänken från ena sidan porten till andra sidan porten en tidig morgon. Som morgongymnastisk. Personen som hade tvingat henne att hjälpa till att flytta bänken hade sitt fönster precis ovanför och fick in röken i sitt vardagsrum. Bänken har feta cementfötter och hade tydligen vägt ett halvt ton att släpa och putta på. Hon beskrev kvinnan som ville ha bort bänken som en kvinnlig version av Chuck Norris. Jag passade på att berätta att kvinnan som ville flytta bänken var samma kvinna som hade bott i min lägenhet tidigare och VAR en kvinnlig Chuck Norris. Det kunde jag skriva under på. Det var samma kvinna som hade lämnat brödsmulor i kökslådorna och ketchupfläckar på väggarna och hade mage att kalla det för flyttstädning.
Jag bjöd även på informationen att jag tyckte hon verkade konstig och lite smått dum i hodet. Hon höll med.
Hur som helst, hur som haver och Mannes slickbara pung!
Äh, nu vet jag ju inte. Trevligt med trevliga grannar. Hon var ju trevlig. Den arga rökande kvinna. Det var väl det jag försökte säga…

Nåväl när jag kom upp i lägenheten och ställde ner påsen så tyckte jag att jag hörde ett pip. Fan, nu piper hodet på mig också, tänkte jag. När jag kom in i köket släppte jag matkassen på golvet i total reflex eller oreflex. Där i gardinen satt en liten fågel och pep. En blåmes. Ön sweinbörd. Helt skräckslagen. Precis som jag i stunden. Jag gick ut i hallen och satte på mig en täckjacka med luva för att skydda mig från eventuella faror. Så som att den lilla pippin inte skulle hacka upp hjässan på mig. Stängde även jackan så den lilla djävvolen inte skulle hacka i sig mina oemotståndliga bröstvårtor. Redo för det stora slaget vid Normandie! Den lille sköjarfågeln flaxade runt när jag närmade mig. Väldigt snart satte den sig helt cool på fönsterbrädan och kollade på mig och sa bara:
-Äy kompis, släpper du ut mig eller?
Den lilla flaxaren satt kvar en stund, tittade på mig och sa något i stil med
-Vi ses polarn.
Sen flög han iväg.

Efter detta har jag varit på köttbullekällarn och druckit tre öl. Var även på Bengans och köpte två Muminfilmer. Bladig och efter tre öl kan det verka konstigt. Speciellt när man ber dem att ringa direkt om de får in fler Muminfilmer med ett lurigt halvsköjarflin!
Nåväl, sen gick jag hem till morsan och åt en fiskpinnemacka och drack tre folköl. Nu sitter jag på den där tråkkrogen Foxes i mitt område. Jag råkade nämligen missa bussen.
Jag har för mig att jag hade en stor tanke med detta inlägg. Som att jag skulle berätta något stort. Jag har hur som helst glömt bort vad det var.
Det kanske duger fint ändå…

Tänkte även förtälja att min största karriärsdröm inom att klättra på jobbskalan är att bli rumptermometer-testare!
Sicket glidigt jöbb!!!

MAXimal-misslyckad hamburgare.

Käkade på Max igår. Deras originalhamburgare är väldigt god. Med den i bildligt sinne i hodet tog jag en promenad mot Max med en huvudvärk som letade sig ända ner i näsvingarna. Sen kom plötsligt regnet. Jag fortsatte promenera i regnet. Blev nerkyld och huvudvärken gav med sig. En fet triumf…
Redan när jag stod i kön på Max förstod jag att det var en dålig idé. Stod i fel kö. Tjejen som jobbade i kassan var långsammare än skalman. Hon kanske var bakis. Kunde känna hur baksmällan började jobba sig tillbaka. När det äntligen var min tur så var pommes fritesen slut. Hon la min hamburgare på en bricka, sen gick hon och började pula med annat. Torka bord i restaurangen, assisterade med att göra fler hamburgare. Efter drygt fem minuter fick jag fritesen. Jag satte mig för att äta. Halva hamburgaren var kall. Den andra halvan var kall och blöt. Brödet också.
Jag gick fram och frågade om de sålde kalla hamburgare. Det gjorde de inte. Efter nästan fem nya minuter fick jag till slut en ny hamburgare. Jag gick och satte mig igen. Jag tog ett bett. Den var varm, men smakade märkligt. Jag tittade på omslagspappret. ”Frisco” stod det på pappret. Det var en hamburgare med bacon och någon annan sorts sås. De hade alltså gett mig fel sorts hamburgare. Den var äcklig. Skulle jag gå fram en gång till?
Jag pressade i mig halva hamburgaren och surade och lämnade resten. Sen åt jag upp hälften av pommes fritesen som nu hade kallnat och blivit mjuka. Jag reste mig upp och gick därifrån. Vresig och tvär.
Sen tog jag en ny promenad i regnet. Till bussen. Huvudvärken var tillbaka igen. Jag åkte hem och somnade nästan genast på soffan.

En trött lördag.

Jag och min taskiga frisyr sitter här och dricker en öl. För en stund sen satt jag och min stora näsa och drack en kaffe. Innan dess åt jag och min glappiga käft en pizza.
Hela efter middagen spenderades i vågrätt läge. Läsandes en bok. Har börjat läsa Drougges bok Bluffen. Blev påmind när jag läste i innerpärmen att det är en triologi, så nu är jag fast i triologiträsket och har att gör framöver.

Det verkar pågå en date här bredvid. Hon mjölkar honom på all basfakta: Jobb, familj, utbildningar, drömmar, framtidsplaner. Hon låter impad när han berättar. Han frågar inte henne någonting, så ibland bryter hon sig in och berättar om sig själv. Då svarar han ”ah, precis”, med sina småländska gröt-r. Sen är han på igen med snacket. Ändå verkar de trivas bra i varandras sällskap.
Sen kommer det en tiggare. Hon tror att tiggeriet kan vara organiserat. Han slår det ur hågen med diverse argument. För det ska han ha heder. Hon verkar köpa argumenten. På det hela ger hon faktiskt inte ett överdrivet intelligent intryck.
Kanske de kommer knulla ikväll.

Nä, nu vete fan. Tror jag kanske drar hem snart. Jag och min taskiga frisyr.
Här kan man ju inte sitta och flukta sig sne i hodet. Dessutom känner inte min trötthet några gränser för tillfället.

Sköjerier och grubblerier, dagar och nätter, anekdoter och berättelser.