Smärtan på riktigt.

Nu ska jag gå till olskrokens vårdcentral.
I förra veckan sträckte jag nacken. Det har jag gjort två gånger innan. Jag har nu förstått att det är skillnad på att sträcka nacken och sträcka nacken. Kan inte med ord nog beskriva hur ont det gjorde och vilken smärta jag upplevt. Ungefär som någon körde ner en väldigt bred kniv i nacken. Varje gång man bara rörde det minsta på nacken vreds kniven om. En hosta, en rysning, en nysning var förenad med brutal smärta och plågosamma skrik. Visste inte av egen erfarenhet att man kunde gråta av smärta. Nu vet jag. Det har jag gjort.
Nu en vecka senare är jag till 99% återställd, men sträckningen har lämnat en åkomma i form av att det knakar och småkrashar i nacken när jag vrider på huvudet. När jag promenerar låter det knaak, knaak för varje fotsteg jag sätter ner i marken.

Min nacke kanske är pulvriserad innan jag fyllt 40?
Det ska jag fråga en doktor på olskroken vårdcentral.

Ett svar på ”Smärtan på riktigt.”

  1. Hahaa gamle vän, ajaj, men det är nog ingen fara. På mig började det knaka o krasa i nacken under en rast i högstadiet, i början av 8an, om jag inte minns fel…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *