Horrible dicto.

Jag nosar helvetet i röven. Jag knyter näven och stoppar in den där solens strålar aldrig hittar in. Sorgen bor alldeles bakom hörnet. Min kropp tömdes på tårar 1976. När jag blir led på att gå i cirklar går jag i åttor. Sen måste jag stanna upp. Jag sätter mig i den brinnande sanden. Tittar rakt in i dina. De är oemotståndliga. Vackrare än vilken kungasal eller regnbåge som helst. 99 karat. Dom är blöta…

Jag öppnar upp ett fönster. Glimrande stoft rasar ner från en sargad himmel. Gud, gråter han? Satan, flabbar han?

Jag stänger fönstret. Omfamnad av den likbleka ensamheten. Upphånglad av den sotsvarta saknaden. Allt ska nog blir bra en dag.
Sen somnar jag i fosterställning på hallgolvet.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *