Johan den döende…

Har hittat ut genom dörren efter två dygns isolation. Karantän. TV, sångtextmakeri och enorma mängder sömn. Känner mig döende. Ordagrant. Har haft problem med en visdomstand som inte kan bestämma sig om den ska komma upp eller krypa tillbaka. Spottat blod. Köpte en kebabpizza. Tandköttet svällde upp ytterligare. Gick inte att äta. Fick slänga skiten. Fick gå runt hungrig och morloken. Kanske skulle kört den i mixern… Nu för tillfället har tanhden krypit tillbaks. Så smärtan är jämförelsevis minimal.
Efter att varit förkyld sen annandagen har jag gått runt och dödshostat i två veckor. Detta verkar ha resulterat i att en magmuskel på vänstersidan har sträckt sig. Det enda oroande är att medan hostan har avtagit rejält har istället magvärken tilltagit mer. Nu är den mer eller mindre konstant. Ser såklart genast magcancer framför mig och vilka av mina nära och kära jag ska avtacka först innan jag promenerar vidare.

Nåväl… allt det här ovanför skrevs igår kväll. Med en rejäl portion ironi känner jag mig mer levande än någonsin efter att åter igen vara hemma från en efterfest kl.10 på morgonen. Kan vara för gammal för det här spektaklet. Jag har navelludd mellan tårna och min mage bränner fortfarande. Som en pizzaugn. Damerna finns överallt, men verkar alltid bli upptagna mellan fem minuter och en dag innan Johan bryter sig in i bilden. Fick iallafall kela med en stor, svart, långhårig katt. Jag längtar efter kvinnliga bröst och övre och undre läppar.
Tjena! Vad ska du göra lille tös?
E du cool eller e du nervös?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *