Mani

Helt slaktad. Rätt och slätt. Sovit tre och en halvtimme. Var uppe i varv efter att suttit och försökt klippa ihop en video i natt till en utav bandets låtar. Låg och sprattlade i sängen och tänkte på hur videon skulle fortsätta. Bejakelse av min maniska sida. Den dyker upp när mitt intresse fångas. Sen går hjärnan på högvarv. Jag kan inte göra ett skit åt det. Kollapsade till slut klockan fem på morgonen efter att läst i två timmar. Läser Morgan Larssons debutroman Radhusdisco. Bra och rolig bok. Fint språk. Påminner lite om Flygts Underdog, fast här utspelar det sig på åttiotalet istället för sjuttiotalet.
Mitt eget språk känns inte så flytande idag. Det värker i överkroppen. Axlar, skuldror och bröst. Ibland inbillar jag mig att hela överkroppen är angripen av cancer. Det sticker i hjässan (hjässan, vilket bedrövligt fult ord, lite som trunk eller ollon), får svårt att tänka när sömnen varit obefintlig, blir rörd av Beckfilmer som min brukare tittar på och funderar på att titulera mig smått sinnessjuk.
Jo jo lyxproblemen hopar sig. Ah va fan. Det är bara att slänga in en stänkare när det börjar rycka i ögonlocken så är man snart i gång som ett brandlarm igen (för att citera becks granne).

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *