Dagens sanning

För några dagar sen fick jag fantastiska ord om min blogg slängda i ansiktet av trummisen i bandet när vi var ute och skålade och hällde i oss bärs. Känns ju fantastiskt kul. Gick hem och läste igenom stora delar av bloggen. Ibland skrattade jag loss högt och tänkte att jag är en rätt kul snubbe mellan varven. Motsägelsefullt nog, med tanke på att jag minns det som att jag mådde väldigt kass långa perioder under mitt sista förhållande, är bloggen mest levande under just den perioden. Minns även att jag hade mycket att berätta då och bitvis väldigt roligt när jag skrev dessa inlägg.
Min existens känns, får jag väl motvilligt erkänna, inte så jävla levande för tillfället. Den känns aningen trött och resignerad. Det färgar såklart av sig här. 40 bast, singel, kasst jobb, en tuff och lång vår med morsan på sjukhus, och en alkad farsa nånstans i Spanien. Saker och ting förändras och man märker att man inte skrattar lika ofta. Saker och ting förändras.
Men det ska bli ljusare här. Glädjen, den suckern, ska spruta som en laserstråle rakt upp i rumpen. Åtmindstonde mellan varven.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *