Gamla dikter.

Brukade ju skriva dikter förr. Under otroligt stram arbetsrutin. Dagligen. Oftast mellan kl 15.00-18.00. I nästan femton års tid. Har nu börjat läsa igenom en liten del av alla 72 miljarder nedskrivna ord. Många gånger är det hellre än bra. Ibland glimmar det till. Ibland blir jag väldigt slagen av vilken motsträvig existens man har skapat för sig själv. Och i vissa fall för sin närmsta omgivning också.
Kan ha börjat läsa igenom allt det här för att jag saknar att skriva och kanske till och med för att jag ska plocka upp pennan igen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *