Ett lagerjobb anno 1993.

Nån gång i tjugo årsåldern jobbade jag på ett lager.
En kväll gick jag och min polare ut på krogen. Efteråt gick vi hem till mig och hade efterfest. Vi partajade in på morgonkvisten, tills det var dags att gå till jobbet. Vi drack upp de sista ölen på promenaden till jobbet. Vi kom i tid, stämplade in och vinglade in rejält fulla i omklädningsrummet och klädde om. Minerna från arbetskamraterna var inte glada. Vi gick ut på lagret och satte oss och somnade på varsin stol. Vi vaknade av att någon stod och vrålade oss i ansiktet. Det var lagerchefen. Han var arg och stod och hoppade på stället. Vi gnuggade oss i ögonen och vaknade till. Plötsligt efter alla haranger frågade han i skrikande ton:
“Och vem i helvete ska nu ta trucken?”
Jag reste mig hurtfriskt från stolen, gjorde officerhälsning och svarade glatt:
“Jag tar trucken!!!”
Hans ögon spärrades upp Det såg ut som de skulle ploppa ut som champagnekorkar ur skallen på honom. Sen tog han ett steg fram och tog ett djupt andetag. Troligtvis fick han med sig min inte helt kristliga andedräkt ner i lungorna för han såg halvgrön ut i ansiktet och grimasherade svårt. Han tryckte till mig i bröstet med pekfingret så jag trillade bakåt och satte mig i stolen igen. Sen pekade han mig i ansiktet och skrek: “Du ska bara sitta där och inte göra ett skit förutom att nyktra till.”
Min vän satt bredvid och sluddrade lite för sig själv. Vi somnade om. Vid tiorasten skickade han hem oss. Det tyckte vi var hygglig stil. Vi tackade vår lagerchef och gjorde som han sa. Gick hem och sov ruset av oss.

Man brydde sig inte så mycket i den där åldern. Inställningen till det mesta var ganska förslappad.
Tror så här i efterhand att det just var vår ringa ålder som räddade oss. Pojkslynglar, ungjävlar. Hade vi varit fyrtio hade det klassats som allvarliga alkoholproblem. Vi hade nog fått sparken på stående fot. I just det här läget på sittande, sovande arsle.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *