Pling plong.

Det plingade på dörren innan. Obehagligt. Jag öppnade ändå. Tänkte att det var min snygga granne med den franska bulldogen, eftersom att jag inte plingat på hennes dörr, eftersom jag vidare inte vet riktigt vilken dörr som hennes.
Istället var det en Hasse från hyresgästföreningen. Hasse undrade hur läget var och vad jag gjorde. Jag ljög och sa att det var helt fantastiskt och att jag satt och drack en bärs. Det sista var ju förvisso sant. Hasse såg lite tveksam ut och tog ett halvt steg tillbaka. Han frågade om jag hade hört talas om hyresgästföreningen. Jag nickade och log, sen stod jag där och nickade och log genom hela samtalet som ett mongo som älskade hyresgästföreningen. När han hade dragit allt som var så fint med att vara med i hyresgästföreningen, sa han:
“Vad säger du då? Bara 75 kronor i månaden, och du kan gå ur när du vill!”
Det här var kanske det enda jag hörde. Tyckte nämligen det var konstigt att han pratade om att gå ur långt innan man ens gått med. Jag bad om en broschyr, så skulle jag fundera lite. Då sa Hasse att han inte hade någon, men att han var min mänskliga broschyr. Det tyckte jag lät väldigt knulligt. Ännu lite knulligare blev det när jag var på väg att stänga dörren och sa att jag skulle fundera på det. Då tog Hasse fram en BROSCHYR och skrev ner sitt namn och nummer.
“Ring mig!”, sa Hasse.
Sen sa Hasse att han skulle vidare och kämpa för sin sak. För vad vet jag inte riktigt, eftersom jag inte hade lyssnat.
Jag önskade honom lycka till med hans mission och stängde dörren.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *