Åskan gick och Johan sprang.

Väntade mig ett riktigt brakande åskväder innan idag, men nu blev det fint väder. Diggar åska om jag befinner mig inomhus. Blir däremot paranoid av att vara utomhus när det blixtrar och åskar. Kan ha att göra med att jag haft två nära-blixten-upplevelser. Om man nu kan säga så. För kanske tio år sen satt jag på en uteservering och drack kaffe när det började ösregna och åska. Jag satt kvar en stund. När det blev för jävligt klev jag ner för trapporna till fiket. Jag vände mig om och tittade ut. Precis då slog blixten ner vid första trappsteget. En blomkruka ramlade ner från väggen. Det smällde som en öronbedövande bomb.
Den andra gången det hände befann jag mig i warsawa med mitt ex. Vi satt på en uteservering vid vattnet och drack en bärs. Det var under regnperioden i Polen. Tydligen finns det en sådan där. Man kunde höra åskan ganska långt bort, men väldigt snart och plötsligt befann sig åskvädret mitt ovanför oss. Det regnade helt enormt. Himlen var näst intill svart. Vi satt under ett stort parasoll, så vi klarade oss rätt bra… tyckte vi. Plötsligt hördes ett swish samtidigt som ett vitt sken lös upp hela uteserveringen. Smällen var helt gigantisk. Vårt parasoll skakade till ordentligt. Blixthelvetet hade slått ner i stolpen till vårt parasoll. Sjukt jävla otäckt. För nära helt enkelt. Det svåraste var att bestämma sig om man skulle springa därifrån, ut under öppen blixtrande himmel eller sitta kvar under ett parasoll som verkade fungera som en åskledare.

Hade även en granne för längesen. Gamle alkade Rune i rosa villan. Han hade suttit lutad mot ett träd och läst en bok på 70-talet. Blixten hade slagit ner i trädet och klyvt stammen på mitten. Efter det hade Rune aldrig mer läst en bok.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *