Min rumskompis.

Ibland ryker vi ihop. Jag och självaste Archibald Haddock. I övrigt trivs vi väldigt bra ihop. Som foten i strumpan. Som strumpan i skon!

Men nu ser han lite ledsen ut. Mitt dåliga samvete knakar. Romen är slut. Jag får gå till gröna skylten imorn och köpa mer!

 

Jag har i övrigt väldigt mycket egentid över. Ibland tror jag det skiner igenom. Vad gör alla andra människor med all tid som blir över, men som ändock rusar förbi?

Nej, va fan nu börjar han vråla igen. Får sluta här nu. Tror ni han lugnar sig om han får lite polsk plommonvodka?

(Och om ni tittar på min blogg på datorn, så får man ibland klicka på bilden för att se den i sin helhet. I det här fallet kan det vara bra för att slippa tänka att en sinnessjukdom svävar farligt nära johans huve. Allt eftersom det ser ut som han annars pekar på ingenting eller en kryddburk som han kallar haddock sent om nätterna. Så ring inte en psykriatisk klinik i all välmening. Inte riktigt än, inte förrän ni klickat på bilden. Ni kommer märka att haddock faktiskt finns där. Precis som jag…)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *