Hos frisören Sören.

Ska ansa skägget snart. Tänkte nämligen gå och klippa mig sen. Komma ut från frisören med kort hår och en stor hårboll i fejset vill jag helst inte göra. Det ser ut som man har vänt på steken.
Alltid lika läskigt det där, att gå till frisören alltså. Mest för att man pratar för döva öron. “Jag vill ha det så här”, säger jag. Han eller hon nickar och så klipper de så där istället. De känner sig ofattbart nöjda med resultatet, medan det är jag som får gå runt och se ut som en kofösare. Klippte mig hos en sån där 100 kronors-snubbe en gång vid Redbergsplatsen. Frisyren blev väl okej, fast ganska långt ifrån mina egna instruktioner som jag gett frisören Sören. Han frågade om han skulle ansa mitt skägg också. Jag tyckte det kunde vara en bra idé för ynka tjugo spänn extra. Något som han knappast kunde misslyckas med. Samma längd på skägget som på håret sa jag, håret som nu var kanske två centimeter långt. Han tog fram sin gyllene machine och brände på. Allt gick i en rasande fart. Han lämnade två millimeter stubb i fejset. Han var jättenöjd, jag höll på att börja gråta. Jag ringde upp min dåvarande tjej. Hon var jättenyfiken och ville se mig. Vi träffades på hennes trapp. Hon synade mig länge och väl med ett sorgset ansiktsuttryck. Snurrade mig fram och tillbaka. Sen sade hon med tom blick “Var är min man någonstans?” och började gråta.
Syrran var och klippte sig för några veckor sen. Hon skulle bara toppa håret. Kvinnan tog fram saxen. När syrran gick ut därifrån undrade hon vad som hade hänt. Jo, kärringhelvetet hade klippt av 25 centimeters längd på håret med orden: “Du blir mycket snyggare så!” Det blev dock väldigt snyggt, men det är inte själva poängen.
Kanske väntar med att gå och klippa mig tills imorgon istället.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *