En alkis och några ord om matberusning.

Tar en bärs på Vickis. Det sitter en alkis precis bakom min rygg. Han är ordentligt packed och det hela är lite stressande. Han har fastnat i något slags mantra som går så här: “Hon är en fitta som särar på benen för alla och hon snackar om moral. Om jag säger kuk eller fitta så har jag ingen moral, men att sära på benen och prata om moral medan jag säger kuk eller fitta, då säger hon att jag inte har någon moral.” Jag tror han är inne på tredje varvet nu. Han säger även att han har lämnat henne och det känns inte så svårt att räkna ut att han är helt knäckt över faktumet. Att han kanske har varit alldeles för nära ett par särade ben, tillhörande en annan kvinna. Att han kanske helt enkelt varit otrogen för att prata klarspråk, om jag nu är otydlig.
Han försöker få på sig jackan. Det verkar vara ett oändligt projekt. Chefen, som han kallar gubben bakom bardisken hjälper honom ut genom dörren. Chefen försöker övertala alkisen att inte cykla hem igen eftersom han hade ramlat sist. Brant nedförsbacke med spårvagnsspår efter 15 öl är nog inte att rekommendera…

Skall käka fläskfilé hos morsan. Med ris och “morsans sås.” Kan vara min favoritsås. Brukar bli helt matberusad. Det jobbigaste med matberusning är att man försöker att konversera, men märker att man inte riktigt orkar. Man sitter mest och hummar och tänker att man vill gå och lägga sig på morsans soffa. Vilket inte hade vart så trevligt mot morsan.
Det bästa med att vara matberusad är väl att man är mätt och kommer vara det en bra stund framöver.
Alla “man” i det här inlägget syftar på jag. Eller mig. “Vilka jävla man?” som farsan brukade säga när man sa man istället för jag.

tillägg: såg att jag hade vänt på smeten. Det var alltså hom som hade lämnat honom och inte tvärtom.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *