Sanning och ljugeri om vartannat.

Känner mig ganska tom och inspirationslös inför att skriva här för tillfället. Det händer ju inte överdrivet spännande saker i mitt liv för stunden heller. Det hade ju underlättat. Om det hade gjort det menar jag:
“Hej, idag har jag inte gjort någonting värt att skriva på morsans tapet. Skit i en blå hatt. Hejdå!”

Välkommen till intressant läsning av sällan skådat slag…

Eller så kan jag ju skriva ner fullständiga ljugerier:
“Igår åkte jag till månen i en ellipsformad plåtburk. Där träffade jag en trebent sköldpadda som bjöd på en back öl som Armstrong och gubbarna hade lämnat kvar. Jag blev full och försökte ringa hem till mamma. Täckningen var usel på månen. Jag kastade ut min telefon i den viktlösa atmosfären. Sen kapade jag ett ben på sköldpaddan, så nu är han tvåbent som vilken annan dåre som helst. Sist av allt spydde jag i en krater och åkte hem i en blommig buss som hade vingar gjorda av balsaträ.
Imorn ska jag åka till Mexico och avsluta en gammal knarkaffär. Värd 30 miljarder. Pengarna ska jag skänka till Reinfeldt eftersom han kanske inte kommer vara så rik nu när han inte är statsminister längre.
Jag är vegetarian och har en platt mage. Jag och min tjej knullar tre och en halv gånger om dagen och min favoritförfattare är Kay Pollack!”

Nej, det funkar ju inte att hålla på att ljuga på det viset heller.

Skrev en textfras idag som jag blev ganska nöjd med:
“Mina dagar flyter ihop
och dras ifrån.
Medan husen och träden står kvar
så kommer aldrig den här minuten tillbaks.”

Det är på sådant här som jag sitter och tänker på ibland. Var tiden tog vägen och var den fortfarande tar vägen. Sånt som de flesta har förmåga att låta bli att tänka på. Och därmed mår bättre, kanske…

Vi har bytt bandnamn igen. På bandet som “nästan” finns. Eller som finns oftare i teori än praktik. Numera heter vi Falsk Flagg.
Tänkte att jag skulle prova att sjunga på svenska. Det här alltså mitt första trevande försök till en text på svenska. Måste säga att jag blev ganska nöjd över denna lilla fras.
Hatar i allmänhet att skriva sångtext. Det är ett jävla snickrande och ett jävla jobb och jag tycker att jag är ganska kass på det. Är nästan aldrig nöjd. Ens inte när jag lägger sången och texten på den slutgiltliga inspelningen är jag nöjd. Fölk säger “gud vad bra” och jag skruvar på mig.
Några månader senare när jag lyssnar på låten och hör texten, så tycker jag ändå att den är ganska okej. Kanske för att jag har släppt alla tankar (eller glömt bort dem) som jag hade runt omkring texten när den skrevs.

Konstigt mitt i denna tomhet där vinden susar och rövhål knastrar så hade jag ju något att säga ändå.
Men, nu har jag tyvärr inte tid med att roa eller oroa er mer. Jag måste förbereda mig inför imorgon. Omsorgsfullt välja slips. En stor dag väntar. Jag skall träffa Putin. Han skall bjuda mig på lunch. Det ryktas snöslungad timjanboll med turkiska ankfötter doppade i knallpulver.

Nu faller Löfven!

/Ajöken

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *