Stå inte där och snacka om att du älskar världen gosse!

“Stilla dagar i Clichy” av Henry Miller. Kommer ihåg att jag gillade den boken. Kommer dock inte ihåg något av den. Stilla dagar i Göteborg ter sig så. Här och nu. En kaffe här och där. En vilopaus i soffan här och där. En bärs här och där. En promenad här och där. Spännande som satan!

Har tagit mitt knottriga arsle till Kellys för en pizza (en pizza här och där). Kände att jag behövde bryta av med lite ljus deg istället för allt mörkt bröd som jag proppar i mig just nu.

Varför viker sig alltid mina stora öronsnibbar när jag sätter på mig mössan? Varför är nästan alltid strumporna slut några dagar innan löning, precis som pengarna nästan alltid är? Varför håller folk på? Varför finns det sjöhästar? Varför har den nya wordpress-appen tagit bort radbrytning (Om man trycker på retur blir det ett nytt stycke. Därför skrivs nu allt i klump i varje stycke på denna bloggen. Här efter denna mening skulle jag alltså vilja börja på ny rad, men det går inte sörru). Svaret på alla ovanstående frågor är att jag har tid att fundera. Eller så tar mig tid vilket de flesta andra människor inte verkar ha eller ser till att ha… Men det har jag. Som en brödfet, svettförvirrad sköjar-filosofi-stofil med mörkt bröd i bakfickan.

Ah, där kom pizzan in efter tre öl. Och där var pizzan uppäten. Och där gick Rickard Sjöberg in i sin loge på Tv4 och borstade tänderna. Och där gick jag ut härifrån. Svullen och fet. Glansig och glåmig i hyn. Och med stora tankar i lilla begodalbanan tänker jag:

“Snacka om att jag älskar världen!”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *