En riktig fylletratt.

Igår drack jag två bärs på Bishops arms på Avenyn efter jobbet.
Folk var väldigt fulla och räliga. Det satt ett gäng tuppar och hönor vid ett bord. För det var faktiskt vad de var. Rejält packade. Hönorna var finska. Tupparna var svenska. Tupparna pratade engelska med en sån svengelska så man blev generad. De stötte och flörtade hejvilt med hönorna på de mest banala sätt. Mina örontrumpeter höll på att fräta sönder och jag fick små impulser av att vilja skjuta mig i huvudet. Hönorna i sin tur fnissade och tramsade sig till den mildaste grad.

Men det var speciellt en ensam snubbe i baren som var det fullaste jag sett på länge. Efter att han precis fått påfyllt i glaset skulle han ta en promenad ut från stället. Tänkte han. Glaset tog han med sig. Sjögången var enorm. Både i sidled och fram och baklänges. Det är väldigt många trappor upp till markplan. Trappstegen är väldigt ljudliga och brakar när man går på dem. Att han hade vissa problem att ta sig upp är en underdrift. Det lät ungefär så här: dum…dum………d.d.d.d…dum…dum…dum…………..d.d.dum.
Vet inte hur länge han höll på innan han hade nått ytterdörren. Väntade mig en rullande kropp komma farande ner för trappan men det uteblev.
Jag gick ut och rökte. Där stod han. Glaset stod tomt på uteserveringen. Han försökte få tag i en taxi. En taxi stannade bredvid honom. När han skulle prata med taxi chauffören stack inte bara in huvudet genom vindrutan, utan hela överkroppen. Detta resulterade i att hela kroppstyngden hamnade i överkroppen och snart fladdrade ben och fötter fritt i luften. Han måste ju ha landat i knät på taxichaufförn. När han äntligen fick ordning på tyngdlagen och fick ut överkroppen ur bilen fick han bakåttyngd och steppade fyra steg bakåt. Märkligt nog lyckades han hålla sig på benen.
Han hade alltså fått reda på att han INTE fick åka med. Han ställde sig på gatan helt uppgivet med slokade axlar och sa med trumpen stämma, lite som en stor bäbis:
-Nähä! Så jag får inte åka med då? Hur ska jag då komma hem?
När taxin långsamt började rulla fick han plötslig energi igen. Han började dansa bredvid taxin och flaxade med armarna medan han utbrast
-Åååååk då!!! Åååååk då!!!

Herre jisus vilken stjärna. Vet inte hur det hela slutade. Jag smätte iväg fimpen och gick in igen.

Nej, öööh, pust och stånk, kände att det plötsligt behövdes lite upplyftande toner här under parasollet i form av lite ryskt vansinne:
Leningrad – Fish

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *