Paparazziplaner och melodifestivalen.

Snön ligger där ute. Och den fortsätter att falla. Det är nu vintern börjar. Det är gud som mjällar, som vi sa när vi var små.

Den här förkylningen som jag har, och tydligen många andra har, är den märkligaste jag har haft. Varje morgon när man vaknar känner man sig råsjuk. Ont i svaljet. Näsan rinner, man hostar och det bränner och man tror man har blivit jättesjuk. När man sen har varit uppe en stund känner man sig frisk. Framåt kvällen kommer symtomen tillbaka igen och man är klubbad. Det håller en borta från att sköja te att eftersom man blir lite som en fossil.

Jag håller på att köpa ny kamera. Blivit sugen på att fota igen. Den här gången blir det en kamera med utbytbar optik. Det är dock ett litet gissel och jagande att få ihop delarna eftersom jag köper grunkset på köp/sälj-sajter. There´s loads of sköjare out there…
Tänkte bli paparazzi. Smyga bakom husknutar och i taggiga buskar. Scoopa när Rickard Sjöberg polerar sin vita tänder. Åla längs takåsar och fota flintskallar genom takfönster.

Tittade lite på reprisen av Melodifestivalen när jag käkade lunch för en stund sen. Huvudkravet på musiken verkar vara att den ska vara jättedålig. Typ, så att när det kommer en låt som bara är normaldålig blir effekten att den är helt fantastisk.
Och vad är grejen med alla dessa upptempo-låtar? Är det för att man ska bli glad och upprymd och att det ska klia i benen så man inte kan hålla sig från att studsa upp på golvet och shäjka loss som ett labilt mongoliko?
Det har motsatt effekt. På mig. Jag önskar mig ett paket med tystnad. Blir ledsen och får blodtrycksfall när jag går ut i köket för att jag satte maten i halsen.
-Ja, men du kan väl stänga av Johan?
-Ja, men det var ju det jag gjorde för bövlars!

Nu badar ankorna i de fingervarma dammarna. Folk solbadar ute på gården i den stekande eftermiddagssolen. En pöjk i rutig keps tappar sin glass i sanden. Gråt utbryter. Folk och kanske jag också, sitter på uteserveringar med en bärs i handen och berättar sanningar och far med osanningar på en gång. Man blir skönt dum i huvudet av bärs och sol. Oslagbart.
Inte nu, men snart, så snart….är vi där.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *