En fotodag.

Var ute och fotade igår. Och letade objektiv i second hand affärer. Fotade runt centralstationen, men vågade inte ta det fullt ut inom att gå ner på knä, klättra upp i lyktstolpar och slänga mig på marken. Var på lite fegt humör. Dåligt när man är papparazzi.

Folk lägger inte märke till andra människor som står och plåtar med sina mobiler. Det är så vanligt förekommande att folk ens inte verkar se det. Har man en riktig kamera så ser man att vissa reagerar. En del glor surt och vissa tittar bara nyfiket.
Rätt som det är har man väl krossade käkben och en krossad kameralins.

Bakom centralstationen och över leden ligger Holmens marknad. Snuskmarknad som köper bohag och säljer till överpris. Privatägt av en och samma släkt har jag läst någonstans.
Ibland kan de ta typ femton hundra spänn för en gammal sunkig fåtölj med gammalt ingrott nacksvett på ryggstödet. Öppnade tandkrämstuber och gamla bajsblöjor verkar inte heller vara några problem att kränga.
De hade iallafall ett gäng objektiv. Inga passade tyvärr till mitt kamerahus så det sket på sig.

Fotade Hisingsbron och lite annat tjafs på väg in mot stan igen. Tyckte inte jag lyckades med en enda bild.
När jag kom traskandes med kameran i näven utanför Operan kom en glad prick gående rakt emot mig. Det såg ut som han ville säga nåt.
-Hallå kompis, hur e läget? sa han. Och såg misstänksamt glad ut.
Jag försökte komma på om jag hade sett honom tidigare, men det hade jag inte.
-Ute och fotar idag eller?
Jag sa att jag var det. Han tittade på min kamera.
-Här ska du få ett bra foto!
Han ställde sig och började posera. Jag knäppte några bilder. Fick bort honom från motljuset och in med hans ansikte i solen. Sa till honom att vrida på sig lite och knäppte av några bilder till.
Han fick se bilderna och verkade rätt nöjd. Han frågade om de var för privat bruk eller om de skulle ut i den sociala världen . Jag sa att de var privata, annars kanske han skulle be mig att radera dem.
Sen vinkade han och gick och önskade mig ett bra liv. Fortfarande lika glad. Skön dude asså.
Hade börjat frysa vid det här laget så jag småskakade när jag knäppte av. När jag kom hem såg jag att bilderna inte var helt skarpa.
Skärpning och förbannade oskärpa!

Verkar kanske könstigt att jag inte lägger upp några bilder här. Som om jag hittar på att jag är ute och fotar och gör mig viktig och egentligen bara ligger hemma och äter ostbågar.
Väntar bara på att knäppa den där fantastiska bilden.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *