Smack och smask.

Jag hade en smaskig och klafsig morgonresa till jobbet idag. Helt ordagrant.
På Redbergsplatsen klev det på ett ungdomspar. Nykära och oseparerbara. De satte sig i sätena bredvid mig. Innan vagnen hann starta började de smaska och klafsa och slafsa med sina läppar på varann. Det smackade så det ekade på hela vagnen. Så höll de på ända ut till Angered Centrum. Jag vågade inte titta riktigt. Eller så ville jag inte och gjorde ändå. Hon satt gränsle över honom i full färd med att äta upp honom. Jag kände mig gammal och vimmelkantig där jag satt.
Det där ljudet “in public” är ändå sjukt iritterande. Som att ta med sig sovrummet ut på stan. Är inte bitter, eftersom jag älskar världen. Lika bra att braka loss århundradets hästaklafsknull mitt på spårvagnen. Det är väl kärlek!

När jag satte mig på bussen kom det en hopplös individ och satte sig bakom mig. Med ett halvkilo bubbelgum i truten klafsade och smaskade och slafsade och flafsade denna tröttande typ igång käkworkouten med vidöppen käft. Hade lust att vända mig om och dra ut tuggumit i våld ur käften på den jeppen och vira bubbelgummet runt hodet på honom.

Ingenstans en lugn stund. Dårar och tjommar överbefolkar stan.
Funderar på att köpa en knippe bananer och gå rakt fram till fölk och klafsa i mig dem med vidöppen trut i ansiktet på dem. Bara för att se hur lång tid det tar innan man får ansiktet inslaget och får släpa sig från platsen på mage med brutna ben.
Gissar på en inte allt för lång tid innan första knytnäven kommer vinande i luften.

Projektet skulle man kunna kalla “Smaska sönder mig och bananen”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *