Att hoppa och studsa.

Herregud, jag måste gå och klippa mig asså. Pash med flintcirkel är ju inget vidare.
Tycker dock alltid det är någon slags uppförsbacke att gå till frisören-Sören. Man känner sig lite som en försöksapa i den där stolen. Och frisören kan ju vara bakfull eller sexuellt utsvulten och råka klippa av ens öronsnibb.

Det har ju varit midsommar.
Jag satt hemma och drack roibuste och bad till en midsommargud i latex och rågummi att jag skulle ha råd att köpa en 65 tums tv innan året är slut.
Nej, det gjorde jag ju inte fattar ni väl!?
Var hemma hos syrran och hennes man med brorsan och morsan. Matjesill och potatis och paj och och bröd och ost och tårta och bärs och nubbedjävol såklart.
Brorsan berättade av någon anledning att hans barn brukar hoppa i hans och hans frus sängar och att han får säga till ett antal gånger och slutligen markera hårt för att de ska lägga av.
Barn verkar ha ett behov av att hoppa i sängar. Det kanske är därför familjer skaffar studsmattor. Man ser ju sällan vuxna hoppa i studsmattor.
Hade jag ägt en studsmatta så hade jag hoppat hela dagarna och nätterna. Med folköl i näven och en cigg i truten. Jag hade hoppat samtidigt som jag åt frukost och hoppat när jag drack kaffe. Jag hade hoppat till dårbilarna kom och hämtade mig…
Nåväl, morsan kontrade med att vi ALDRIG fick hoppa i våra föräldrars sängar när vi var små. Hon avskydde det, sa hon. Hade glömt av detta, men det stämmer när hon sa det. Kan knappt komma ihåg att jag har hoppat en enda gång i mina föräldrars sängar. Och att hoppa i min egen säng var ganska effektlöst eftersom jag hade en säng med träribbor som resårbotten. Om man nu inte var ute efter att braka rakt igenom sängen.
Effekten att passa på att hoppa i sängar när jag var hemma hos kompisar uteblev. Hela behovet av att hoppa bort myrorna i benen uteblev. Antar att det behovet Byttes ut mot något annat behov…
Minns däremot att det köptes en studsmatta i vår familj när det var helt nytt. Då var inte studsmattorna så gigantiska som de är idag. Den vi hade var kanske en dryg meter bred och typ trettio centimeter hög. Det krävdes mer skills att hamna på studsmattan än att hamna utanför när man hoppade. Och om man hoppade högt så slog mattan i marken.
Kan inte minnas att jag hoppade speciellt ofta i den där mattan eftersom behovet av att hoppa troligtvis var ihjälslaget långt tidigare.

Dricker en cider på Tullen hemma hos mig. Det är sådinga däringa cidertider nu när sommaren är här. Skall dock gå hem när glaset är tomt. Just nu är det mer halvtomt än halvfullt.
Det satt ett skådespelarpar bredvid mitt bord för en stund sen. Han har varit med i “30 grader i februari” och den där serien som utspelar sig i Askim. Bra skådis. Hon har varit med i massa andra saker och är också en bra skådis. Han åt en plocktallrik och hon åt en fiskrätt. Han drack en bärs och hon ett glas rött. Hon pratade mest och han var ganska tyst. Han hade på sig en rutig skjorta och hade läsglasögon på hodet. Hon var klädd i svart och hade pasch (utan flintcirkel) och jag satt bredvid och tackade gudarna att jag inte hade hällt i mig åtta öl för då…hade jag kanske kastat mig ner på mage på golvet framför deras bord och paparazzat ner mig så avtryckaren smält sönder och troligtvis inte tagit ett “no for an answer” när de bett mig att sluta. Precis som en riktig paparazzi. Nu fick de äta obemärkt i lugn och ro, och det var ju tur.

Där är min cider slut och det var ju bra. Då kan jag lägga ner det här och gå hem.
Men, vafan? Nu promenerade det in en annan skådis här. Sitter och tänker ner mig fullständigt över vad det är jag har sett honom tidigare i. Det kanske är någon filminspelning på g i stan.
Kanske man kan ställa upp som den hopplösa statisten som promenerar förbi med tomma plastpåsar i bakgrunden. I var enda scen.

Nu skiter jag i detta och går hem!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *