Kapten Zoom.

(null)Kapten Zoom, version 1976.

Jag har tänkt lite grann på senare tid på min första dröm jag hade som liten och hyfsat ny människa på denna planet. Att jag vid fyra års ålder enbart ägde en enda önskan: Att vara “Kapten Zoom”.
Den enda viljan. Den totala manin kan ha gjort mina föräldrar oroliga vissa stunder.
Och sen när jag hade den där dräkten som morsan sydde (eller köpte i leksaksaffär. Kommer inte ihåg vilket, men första tanken känns finast).
Min lyckligaste stund. Överkroppsdräkt med skrikgrön luva och ett skrikgrönt “Zoom” på magen. Tillhörande skrikgröna kalasbyxor.
Somna på kvällen…och vakna på morgonen som…Kapten Zoom!
Lyckan var gjord!

In i köket. Ut i vardagsrummet. In i brorsans och mitt rum. Ut på innergården.

-Kaaaapten Zoom!!!

Med luvan fylld av hjässa och näven rakt ut i luften:

-Kaaaapten Zoom!!!

Ibland hade det varit vackert att ha den där dräkten på sig när man rumlar runt på andra lång.
Man kanske inte hade fått några damer, men man hade känt en mäktig kraft vibrera från stortårna ända upp till sin återigen halvflintiga hjässa och övertyga alla krogvakter att vi alla har godhet i oss och att en räddare i nöden behövs i form av en Zoomig Kapten.

-Kapten Zoom!!!

Den här veckan hänger alla politiker i Almedalen.
Men Hallå?
Vad har de att komma med, med sitt snick snack jämfört med Kapten Zoom?

-Kaaaapten Zoom!!!

-Kaaaapten Zoom!!!

-Kaaaapten Zoom!!!

GALAXER I BRAXER!!!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *