Allt mellan allt och ingenting eller om det var tvärtom.

Har hittat ner till Tullen i mitt område. Skyller på att jag ska till mataffären som ligger alldeles bredvid och för att jag är jag. Har inte varit här sen i somras på semestern. Då var jag överförfriskad. Slick och chick efter ett antal för många öl. Jag gick och köpte en pizza. Sen gick jag tillbaka med pizzan och drack fler öl här. Eftersom jag inte fick någon pizzasallad så frågade jag om jag kunde få en morot här. Det fick jag. Den största morot jag har sett. Pizza och morot borde ju vara lika befogat som pizza och pizzasallad.
Sen låg den i mitt kylskåp och krympte i några månader tills det var den minsta morot jag hade sett…

Det här var definitivt inte det jag skulle skriva. Vet faktiskt inte var det var.
Kanske något om tomheten och att allt är ett trick i långa loppet. Dagarna går fortare och fortare. För varje dag som går, så går den dagen lite fortare än den förra. Försök att stoppa den karusellen om du kan.
Mer ovisdomsord till folket, för ni kommer inte hitta något stort och vibrerande svar ändå gällande det som kallas liv och död.
Människor knullar i sina sovrum för att glömma och med viss förhoppning tömma. Mot tidens rymd. I desperation.
Vi äter för att bli mätta eller för att hålla hungern borta. Sover för att orka gå upp dagen efter…och jobba. Pilla sig i naveln. Be till en gud i silkespapper. Bär färglada strumpor. Skit frekvent, så väger du mindre. Greppa efter något som skjuter tomhet och tid framför dig.
Och den frysande, kylskåpskalla vinden vrålar ut sin kyla på varenda gata i den här kalla stan och får våra kinder att spricka.
Den som skjuter Amors pilar siktar dåligt. Eller så är pilarna sneda eller spetsarna oslipade eftersom de aldrig fastnar i röda och köttiga hjärtan. Lilla döden är den enklare vägen och mera tilltalande än den definitiva och en lösning för stunden. Tomheten: en krona av vått dasspapper.

Okej, testade bara min poetiska ådra, som kanske ligger där latent om jag har tur. Ser mig dock som en av de där som har lite tur i den stora oturen…

Ibland blir jag kallad för pessimist och att jag är negativ. Detta stämmer naturligtvis till fullo. Fast bara på ert sätt. Inte på mitt. Jag är nämligen rätt övertygad om att jag flabbar och ler oftare för mig själv än vad ni gör. Jag ser det som ni missar när ni blänger ner i en skärm och delar lite smörja till.
Igår var det kanelbullens dag. Något som man blev upplyst om så man borde blivit på kanelen. Vad som dock inte uppmärksammades var att det även var djurens dag som dessutom firade 100 år. Låt mig fråga så här: Hur många kanelbullar krävs det för att äta upp en hund i Kina? Dessutom skulle jag vilja införa kanylens dag. Eller finns den redan?

All right, all right. Back to the standard bullshit:
Allt är bara roligt. Fantastiskt, för jag älskar världen!
Funderar på om man ska ta en öl till. Fan, jag är på bettet idag. Ett hej baberibba-knull på lofta hade svingat som en raket genom väggen!

Vi ses på Broadway
eller på en nerspydd bakgata beklädd i guld där satan huserar som den mäktigaste manshoran i stan.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *