132 burkar

Jag har pantat 132 burkar idag. Läsk och (kn)öl(ll)burkar. I fem perfekt fullpackade påsar.
Man kanske skulle bli burksamlare. På deltid. Eller rumptermometertestare på heltid. Hur som haver…jag har helt andra drömmar egentligen.

Det stod plötsligt en liten människa bakom mig när jag matade maskinen. Han hade en liten påse med jättesmå burkar med sig. Jag tänkte först erbjuda honom att kliva mellan med sin lilla förmögenhet, men jag hade ett jävla bra tempo och flyt i burkpantararmen så jag ville inte avbryta.
Det lät som någon tappade något bakom mig. När jag vände mig om såg jag att det var en annan snubbe som hade tappat sin krycka när han skulle ta en läsk från hyllan. Jag var inbakad av min burksamling omkring mig så jag kunde inte klättra över berget. Han hade jätteproblem med att få tag i kryckan igen. Jag tittade på den lilla människan med den lilla förmögenheten. Den lilla människan stod bara och blängde utan minsta antydan till att hjälpa kryckmannen. Till slut fick snubben upp sin krycka igen och kryckade sig vidare. Efter det sket jag i mitt fantastiska burkpantartempo och slöade ner tempot på rent jävelskap…
Bråka med andra ord aldrig med en dude med 132 burkar eller mer.

På vägen ut från affären så lade inte den automatiska dörren märke till mig, så jag fick öppna dörren själv. För hon som gick ut innan funkade dörren och även för honom som gick ut efter mig. Att gå obemärkt genom livet. Kändes ändå bra på något vis…så jag inte får hybris över mitt fantastiska liv.

På vägen hem när jag korsade gångbanan höll jag på att bli nedsprungen av en joggare.
-Det här är en gångbana och ingen jävla springbana ville jag ropa, men lät bli.
Han joggade vidare och nu är jag hemma.

Heter det joggare längre förresten?
Alla ord som jag lärde mig fram till 90-talet verkar numera bära en antik klang. Kanske det heter “yagger” eller “spritter” eller “sproutcher” eller “sprontos”.
Vad vet jag…egentligen? Ja, det kan du fråga dig Johan!

Imorgon kommer det iallafall ett rafflande inlägg om den gång för över femton år sedan när jag skulle panta burkar och allt inte gick riktigt efter planerna.
En gammal anekdot från antiken kan man säga.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *