Ett bord och artighetsfraser.

Tar en bärs på Tullen i Johanneberg.
Exakt vid det här bordet satt jag exakt för två år sedan, med den där turkiska kvinnan. Hon åt fisk och jag åt pannbiff med löksås. Innan maten kom ringde hon ett telefonsamtal och som fick henne att gråta. Jag gav henne en servett innan jag gick ut och rökte en cigarett.

Hon dök upp från ingenstans en kväll och jag mådde fantastisk. Sen när hon efter några dagar av oskiljbart sällskap hade åkt tillbaka till Turkiet för att aldrig mer komma tillbaka mådde jag bedrövllgt dåligt. Under en ganska lång tid. På det där sättet som man är helt säker på att man aldrig vill må eller må igen.
Först var det “Rock my world” och därefter “Fuck my world” skulle man kunna säga.

Allt det där slog mig alldeles nyss. Jag satte mig alltså inte vid samma bord exakt två år senare för att plåga mig själv. Det var alltså den gamle goda slumpen som hjälpte mig att minnas.
Och nu nyheter och väder…

Vissa bartenders säger “Ta hand om dig” när man går. Själv brukar jag säga “Ha det fint” som svar. “Ta det lugnt” kan slinka ur mig vid ovanliga tillfällen.
Ta hand om dig säger jag aldrig. Det skulle inte kännas som det var jag som sa det. Skulle jag ändå säga det skulle det kännas som jag menade att “man inte ska ta ut sig i onödan och inte jogga sju dagar i veckan. Eller att man skall duscha när man luktar svett.
Ta det lugnt är ju roligt att säga till någon som lämnar stället och som har druckit tio bärs och är redlös, för det är ju precis vad personen i fråga inte har gjort.
“Vi ses” kan jag säga där jag är stammis och när jag går. Det funkar, för saken är högst trolig att vi gör det. Hur trevligt eller otrevligt det än må vara.
“Skit på dig” kan man också säga. Funkar bäst om man har fått kass service eller ett dåligt mottagande.
“Må din fru vara otrogen med en eunuck och må din tvåplansvilla ramla ihop till en enplansvilla och din morgonfil sakna klumpförebyggande medel!” kan man lägga till om man vill vara lite salt.
Då måste man dock veta att man aldrig mer kommer sätta sina håriga fötter där igen. Annars kan det bli lite jobbig stämning nästa gång.

Ska gå och handla snart. Funderar fan i mig på någon slags stek av något slag. Svinhode-stek. Har inte ätit en köttbit på över ett halvår. Kanske det bara blir en styltbralla-sallad. Svårt att säga det där…innan man handlar. Kanske jag får makaroni-ångest och skär av mig stortån och haltar hem och lägger mig på lofta med en skrikande mage. Ibland är ju livet lite småhaltigt.
Kanske, kanske, kanske. Alltid alla dessa jävla kansken!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *