Pensionärer…

Jag har suttit på en bänk i Slottskogen och ätit en kycklingrulle idag. I det fina vädret. I den fantastiska världen.
Det kom två damer i 80-års åldern och frågade om de fick göra mig sällskap på bänken.
-Naturligtvis, svarade tjejtjusaren Johan.

De var två väldigt pigga pensionärer. Piggare än mig till och med, och då är man pigg…
De pratade om ett seniorcafé de brukade besöka. En del krämpor ingick såklart i samtalsämnerna. Dåliga fötter och ben.
Innan jag hann gå räknade de ut hur längesen det var som deras män hade gått bort.
Tantorna överlever männen. Nästan alltid.
Minns när jag brukade handla på Ica på Olskroken förr i tiden och hur överbefolkad mataffären av änkor som köpte ärtsoppa på burk.

När jag åkte bussen till Linnégatan i fredags hamnade jag inklämd i ett pensionärsgäng som klev på. Gubben hade ett tennisracket nerkörd i hans sportbag. De andra två damerna som också klivit på vurmade runt honom och pepprade honom med frågor som han var hetast på hemmaplan. Han var väldigt socialt trevlig. Lite så att man tänkte “så ska jag också bli när jag redan har varit stor.”
De pratade om lite allt möjligt…
Helt plötsligt sa han, med en mer uppgiven och trött stämma:
-Jaha, så var man på gubbdagis i veckan…
Sen satt han där tyst, som att luften hade gått ur honom.
Efter en paus undrade damerna vad man gör på ett gubbdagis. Jag undrade också kan jag säga.

-Näää, man umgås med andra gubbar.
-Är det fritt från kvinnor där då?
-Ja kvinnofolket är inte välkomna.
-Men vad gör ni då? undrade kvinnan som fann honom mest fantastisk.
-Näää, sist var en gubbe där som hade jobbat för Nasa och berättade. Gången innan var det en annan gubbe som hade varit uppe på K2.
-Vad är det? undrade den andra kvinnan.
-Ja men berget, förklarade han lite irriterad, som om det var den dummaste fråga han hade hört.
-Jaha, förlåt, sa hon. Jag trodde det var någon känd trappuppgång…

Det var tyst en liten stund. Fram till att alla tre skulle av vid samma hållplats. Han verkade gilla den ena damen mer den andra. Medan bägge damerna verkade gilla honom minst lika mycket.
När de skulle kliva av glömde han bort vänligheten mot de där två kvinnorna. Han glömde faktiskt bort dem överhuvudtaget.
En vacker kvinna i 30-års åldern skulle kliva av samtidigt.
-Varsågod, sa han till henne och lade upp sitt mest våta leende. Sen svepte han ut hela armen som att visa vägen genom bussdörrarna för henne.
-Gå du av först så slipper jag tränga mig med barnagnen, svarade hon.
-Aldrig i livet! svarade han på rekyl.

Den unga kvinnan stressade ihop sina påsar och rullade ut barnvagen medan han ropade efter henne om hon behövde hjälp med att få av vagnen.
-Nej tack, sa hon blixtsnabbt.

Sen gick tennischarmören av. Efter följde de jämnåriga kvinnor som han hade glömt bort tillfälligt…

Min mor tränar ju på ett gym tre gånger i veckan. Pensionärerna är väldigt bundis med varandra där. De är kompisar som hjälper varandra med de avancerade träningsredskapen. Kan dock se framför mig hur obalunsen dyker upp när en het 30 åring promenerar in i lokalen…och aldrig gör om det igen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *