På hjul och på räls på morgonkvist.

I morse när jag åkte till jobbet satt två tjejer på bussen och förhörde varandra inför vad jag antog vara ett stundande prov i litteratur.
-Brott och straff?
-Dostojevskij
-Kallocain?
-Karin Böye
-Äcklet?
-Rickard Sjöberg (det sa dem inte)
Precis bakom dem stod en snubbe med en barnvagn. Barnvagnens undre galler var fyllt med böcker. Där ibland böckerna låg bland annat Kallocain, vilket jag tyckte var en liten könstig slump. Om man suddade ut vyn av alla som satt och blängde ner som zombies i sina dumphönes så kunde man tro att man befann sig på en bokbuss och att året var 1989, typ.

När jag hade bytt till vagnen så klev det på en kaffesörplande typ. Han stod länge i sin skrikigt gula jacka och tvekade vid dörrarna innan han gick på. Lite som att han misstänkte att det var en sjunkande Titanic som han skulle åka med.
Jag hörde hur han smög ner i sätet precis bakom mig.
-Sörpel…sörpel…sörpel.

Ibland kan det vara en ganska trevlig grej att åka spårvagn. Stan rullar liksom förbi i ett ganska behagligt tempo. Så länge dårar och tokar befinner sig utanför fönstret och inte inne på vagnen vill säga.

Efter några hållplatsen började typen bakom mig nynna. Nynna helt monotomt och utan melodi och väldigt rappt och intensivt.
-Nininininininininini, med ljus och pipig röst. Sen…
-Nananananananana, med (mycket riktigt) basröst.
Sådär höll han på och arbetade på sitt storverk. Så fort spårvagnen stannade vid en hållplats blev han tyst. Så fort spårvagnen började rulla satte han igång med sitt epos igen.
-Nininininininininini!
-Nananananananana!
Jag började känna mig nervös. Snart kommer det väl ett par händer glidande och tar tag i min slanka hals och ruskar mitt arma hode. Och klämmer åt…och klämmer åt.
När spårvagnen stannade och alla klev vände jag mig om för att titta in pricken. Den stora kompositören var redan försvunnen som en liten vessla.

Har precis ätit upp resterna av en pizza med massa banan och curry på. Som en indisk pizza. Kanske magen kommer vara ledsen om en liten stund av all deg och tuta på som jag har svalt en bastuba. Då kanske jag kan få vara med i den nynnade kompositörens orkester.

Tuuuuuut och god bajos!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *