När surfpotten tar slut och man sitter på pottan vid ruinens brant.

img_1382.jpg
Mitt wifi har lagt ner. Alltså surfpotten är slut. Jag har streamat upp den. Hur fan är det möjligt? Jag har hundra gig i månaden. Har jag streamat hodet av mig tro?

Min existens saknar nu mening. Jag står vid ruinens brant. Ättestupan. Lika bra att snubbla över balkongräcket.
Jag är ett kvalster utrustad med andningsorgan och könsorgan. Men vad ska jag med detta tjafs till?
Jag kommer få gråtrunka mig till sömns varje natt fram till den nya surfpotten är tillbaka.

Livet är hårt. Detta visste jag redan när jag vid livet forna början satte i halsen när jag skulle ta mitt första andetag.
“Stoppa tillbaka mig igen.” tyckte Mick Mars i Mötley Crüe. Sannare ord har aldrig sagts.
Alternativen är nu att supa eller knulla. Det ena blir man svag i nerverna av. Det andra finns ej att tillgå.

Idag åt jag frukost till diverse zappande mellan diverse kanaler.
Man blir väldigt medveten om hur mycket idioter det finns i världen. Man känner mörkrädslan krypa på en. Mitt på blanka dagen.

Folk som leker med ormar. Överviktiga människor som gråter. Min mamma knullade med min pojkväns farbror-program. Folk som har förvandlat sitt hem till en soptipp. Lekprogram där folk klipper tånaglar med en publik som applåderar i extas. Baka småkakor, baka större kakor. Steka hamburgare. Steka ännu fetare hamburgare. Feta människor som steker feta hamburgare. Vilken show! Ett inredningsprogram med kortväxta människor och kortväxta möbler.
Djur som beter sig som människor. Människor som beter sig som djur. Dokumentär om hon som smorde in sig i leverpastej efter hennes man gick bort. Folk som beter sig utan kunna bete sig. Idioter, idioter, idioter och jag kan inte streama.

Det här är det fantastiska med alla play-tjänster. Man kan själv välja vad man vill se OCH vad man ABSOLUT inte vill se. Man kan till en väldigt hög grad förtränga hur förpestad med dumheter denna värld är. Detta fungerar så länge man stannar bakom en låst dörr. Så fort man går ut i världen så tränger sig folk på bussen innan man får kliva av.

Nej man kanske skulle gräva en grop. Steka några tusen köttbullar. Hälla ner dem i hålet. Hoppa ner naken och skrika:
-JAG ÄLSKAR VÄRLDEN!!!

Det här kan vara det mest positiva inlägg jag har skrivit i år.

Död åt allt!

2 svar på ”När surfpotten tar slut och man sitter på pottan vid ruinens brant.”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *