Klipp klapp klutt så var sagan slutt.

Har varit och kollat efter lite klappar på stan. Tror inte jag har varit på stan i syftet att handla i affär efter jobbet sen innan jag började jobba heltid. Alltså sen i Juni. Under hela denna tid har jag alltså inte kommit på något så dumt. Nej, något så dumt kommer man inte på, det planerar man.
Hittade jag något. Nej det tror jag inte. Ens inte mig själv på denna själstömmande runda. För vem vill ha en överkokt kabanoss i julklapp inslagen kletigt bostongurkpapper. Nej vet ni vad.
Nåväl, gick runt i lite affärer och avrundade det hela med en runda på Åhlens. Där har de ju faktiskt allt mellan natt-ochmössa, tänkte jag.
“Hej” sa en kvinna till mig, som jobbade där. “Hej, hej” sa jag lika trevligt tillbaka. Om än inte lite trevligare till och med.
Men herregud, vad har hänt i den affären på sistone. Sicka priser och för vilken målgrupp är det tänkt? Är det för dem som lite lättsamt bajsar ut några rullar sedlar innan frukostkaffet? Eller de som snyter sig i tusenlappar efter att ha gråtit till Familjen Whalgrens fantastiska tv-program?
Tänker samtidigt att de med överdrivet massa stålar på kontot kanske inte handlar på Åhlens som ett första val.
“Ååååh, Ååååhlens” svarar alla med lika mycket pengar på kontot totalt i trans “där har jag alltid velat handla!!!!”
Rimmar ju gördåligt!
Små kanske fyra centimeter höga bokstäver som funkar som kylskåpsmagneter kostade 200 spänn styck. Man bara känner att jag vill skriva “Ät mig ur tofflan, edra luftpumpbollar…vad jag älskar världen” med dessa bokstavsmagneter.
Jaha, det var den lönen, men det är väl sköj och gött att leva på gammal sumpig mossa och ett glas utspätt vatten resten av månaden.
Hittade ett paraply i fin cylinderformad burk. Perfekt present till Moder mor tänkte jag. Vände på burken: 500 spänn!!! Are you jokin my balls off? Vände tillbaka burken och glömde t.o.m kolla på paraplyet.
Funkar nog perfekt i den här stan.
-Hey kolla på mig! Här kommer jag med mitt fancy paraply…
Tio minuter senare när den lilla gulliga Göteborgsblåsten sköjar ihop sig sig med det vågrätta fallande regnet.
-Hey kolla på mig när jag trycker ner det söndertrashade junket i närmsta papperskorg!
Herregud varför inte ta en joggingtur i Mamos tempel direkt och förenas i en bamsekram där vi fläktar varandra i ansiktet med lite småväxel i form av tusenlappar.
Jajemen!
Hej, sa en kvinna till mig, som jobbade där.
Hej igen! svarade jag, vilket ungefär lät som håller du inte reda på vem du hälsar på? Va?
Eftersom hon skrattade lite generat skulle det kunna tolkas som att hon faktiskt inte höll reda på vem hon hälsar på.

Gav upp cirkusen. Satte mig på den gamle gode Köttbullekällarn och tog en bärs.
Brukade alltid göra det förr, dagen innan julafton när man köpt alla klappar. Lite av en tradition kan man säga. Sen om man blev i stämning och kom överens helt med sig själv, helt utan konsekvenstänkande och utan något som helst planerande fick klapparna följa med på en svingande pajasrunda på krog och pub. Men det var då det, och nu är nu. Det ska ni veta!

Nåväl…slut på klapprapporten.
Klipp, klapp, klump
Smörj in mig i kaffesump!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *