Den ena mardrömmen värre än den andra.

Drömt en massa märklig skit den sista tiden.
Inatt drömde jag till exempel att jag var ett billigt urverk från Kina och när jag somande om drömde jag att min bästa kompis var en packåsna.
Den ena drömmen kanske bottnade sig i att jag håller på med ett urverk som gäckar mig när det gäller att ställa in tidshållningen. Urverket är dock inte kinesiskt. Den andra drömmen kanske handlade om att jag inte har så mycket vänner kvar i stan…

Drömde två riktiga mardrömmar tidigare i veckan.
I den ena stod jag och meckade med min bil, en orange Volvo 240 från 70-talet, på en äng i närheten av Liseberg. Finns ungefär lika mycket äng där som att jag äger en orange 240. Hade med mig en för mig okänd donna i tuperat, blont hår iklädd någon slags leopardfärgad jumpsuit. Hon stod lutad mot bilen och rökte och frågade om jag trodde jag var en stjärna på motorer och bilar. Till slut satte vi oss båda i bilen och kedjerökte och bara satt där och höll käften. Då dök det upp ett gäng med kids bakom en husknut med alla möjliga skjutvapen. De såg ut som ett bortglömt gäng från Warriors-filmen med pannband och hockeyfrillor. Kulorna ven mot bilen. Jag sa till kvinnan att huka sig medan jag försökte starta bilen, men hon var redan död. När jag till slut fick igång skrället stod en av kidsen vid passagerarsidans fönster. Han spände hanen på sin tuffa pistol. Jag tittade in i pistolmynningen. Den jäveln log där bakom med en rad gaddar som fortfarande innehöll mjölktänder. När han tryckte på avtryckaren kom knallen och jag vaknade.

Upp och byta dyvåt t-shirt och hurra över att jag fortfarande var vid liv. Tog en stund att somna om igen…

I nästa dröm så kom jag hem till min lya. När jag klev in i vardagsrummet satt massa folk och drack öl och tårta. Folk som jag kände. Folk som jag inte kände. De var överallt och ingenstans. Jag stod mest och tittade på dem. Sen lade jag märke till ett stort uppgnagt hål i väggen. Det var kolsvart där i. Sen lade jag märke till att botten till loftet också hade ett liknande hål. Överallt dök mindre och större svarta fläckar upp som rörde sig i vågiga mönster. Någon sa att jag hade råkat ut för termiter. Jag vinklade upp en tavla på väggen. Där klättrade de runt på varandra i tusental. Överallt uppenbarade sig högar av dessa insekter och hålen blev bara fler och fler. Har termiter vingar, tänkte jag, för de såg ut som flygmyror. Huvudbryet var stor medan de andra fortsatte att mumsa i sig tårta och inte brydde sig. När sen de små vingbeklädda asen började gnaga sig i mina tår vaknade jag.

Solen hade gått upp när jag vaknade denna gång. Lika svettig igen. Inga ölburkar och tårtfat någonstans. Inga svarta hål i väggarna och mina tår fanns kvar.
Hurrandet över att vara vid liv uteblev dock denna gång. Det får ju finnas gränser gällande vad man drömmer för jädrans dårskap.

Lite snack om kaffe, öl och klockdelar.

Jag dricker kaffe och tvättar klockdelar och skriver här om att jag dricker kaffe och tvättar klockdelar.
Jag dricker knappt kaffe längre sen jag började plugga. På skolan smakar kaffet gammal fuktig strumpa och jag har ingen lust att i raketfart välta tre bänkar när jag lämnar lektionen för att tarmarna vill ha gymnastik. Nackdelen är dock att jag ofta råkar ut för ”The öld headache-plöy”. Sen tänker jag att kaffet borde smaka godare när man dricker det mer sällan. Men nu när jag alltså dricker kaffe så har jag glömt av att analysera om det verkligen är så. Jag hann bli kaffe och cigg-yrslig innan dess. Klibbig och nervös.

Och så var det där med att tvätta klockdelar.
Sicket nörderi det är. Skall man använda diskmedel och vatten i UL-tvätten? Eller ska man använda IPA Clean? I bägge fallen behöver man ju föna delarna med hårtork efter. Meningarna går isär.
Idag använde jag först vatten och diskmedel och sen avslutade jag med isopropylalkohhol. Då självtorkar delarna. Sjukt smart helt enkelt. Precis som mitt hår på hodet faktiskt. Det torkar självtorkar jättefort faktiskt. Det som är kvar av det vill säga. Där behövs ingen hårtork precis.

Har nu förflyttat mitt arsle till indiern på Landala för en bärs. Alltså inte hemma hos en indier och inte med betoning på arslet. Känns som det skulle vara lite konstigt.
Skall gå på bluesafton med syrran och hennes nya lad. Söndagsjazzen kallas spektaklet det i folkmun. Fast ibland spelar de blues med lite inslag av shottis och eurodisco. Mellan låtarna spelar de inte alls. Helsnurrigt ju. Fack, nu blev jag rälig i magen.

Var ute på AW i Fredags. Även fast jag är en gammal student. Var hundra år sen jag blev full bland massa utarbetade satar. Rätt otäckt faktiskt. Folk blev ju helt pantsatta i skallen. Okontanta med ordning och reda kan man säga. Sluddrandes. Sönderarbetade och sluddrandes.
Om mindre än ett år om jag har fått jobb kommer jag troligtvis tycka det är asgott med några fredagsöl. Nu tycker jag ju att det är lika gott oavsett veckodag. Kanske jag ens inte kommer reagera att jag befinner mig på en hönsgård där fjädrarna ryker och kacklet är sludder och totalt har spårat ur. Härdad och sönderarbetad som en riktig knegare.
Du kusliga tanke…

En blivande fastighetsvärds anteckningar.

Satan vad det regnar ute pojk och flick! Hamnade mitt i detta svenaherdeväder.
Har varit ute på Åby Mässa idag. Nämligen bestämt på en fastighetsmässa med skolan. VVS och rör och blandare och tvättmaskiner och elbilar och låsanordningar och skalskydd och fan och hans moster och grunkor och fan och hans morsa. Påminde mycket om Kiss Expo, fast mindre tunnhåriga hårdrockare med tungan utan och obefintligt med lättklädda damer i bikinis med flames. Ska nu övertala min fastighetsförvaltare att köpa in mattsvarta tvättmaskiner och torkskåp. Sista varvet därinne försökte jag sno åt mig så mycket junk jag kunde. Det blev två pennor och en disktrasa. Vilken fest!
Jodå så att äh… Annars då?
Jovars. Jag kommer upp om morgnarna och slocknar som en klubbad svin-slampa vid midnatt. Flera gånger har jag vaknat på morgonen med lampan forfarande tänd och obligatorisk torkat drägel i giporna. Förvisso tack vare en insomningstablett.
Annars vet jag inte… Så här efter snart fyra veckor har bristerna på utbildningen börjat visa sig. Förra veckan kom våra arbetskläder vilket resulterade att vi såklart skulle spendera tid i verkstan. Första uppgiften var att bygga ihop en trälåda efter exakt angivna mått. Kändes lite som man var tillbaka på högstadiet. Fanns knappt inga verktyg heller. 16 personer på tre hammare och två sågar. En vinkelhake. Folk sprang fram och tillbaka och när man väl fått tag i ett verktyg så var det borta i samma sekund som man tittade bort. Jag blev yr och fick ränneskita och kände min entusiasm brinna upp som dasspapper. Och den här veckan har de låtit nio reserver som kommit in på utbildningen börja. Nästan en månad efter terminstart. Bra cash antar jag. Så nu är vi plötsligt 25 personer. På en vinkelhake. Och ett klassrum för högst 20 personer. Resten av den här veckan har vi fått hemuppgifter och ledigt för att läraren måste lära upp de nya eleverna resten av veckan. Iver och entusiasm har bytts ut mot att det får bli som det blir.
Annars är allt bara roulit! Men det visste ni väl redan?!

En riktig sköjarfredag och en riktig trashsöndag.

(Trodde detta inlägg publicerades igår när jag tryckte på knappen Publicera. Tydligen inte gör ett nytt försök)
Gick alltså färdigt min andra vecka på utbildningen. Imorn börjar vecka tre. Så här med viss söndagsångest vacklar jag ibland till i tron med fan jag tror att jag håller på med, men jag kör på och tänker att det kommer bli bra ändå.
Har även gått upp tjugo i sju tre dagar i rad. Första dagen var det okej, andra dagen var det för jävligt och tredje dagen var det för jävligast. Vi hade ett prov eller test på verktygslära. Hade 26,5 av 28 möjliga. Blev mycket stolt över mig själv, men presentkortet på öl för 500:- uteblev. Hade det funnits ett så hade det ju självklart suttit i min hand.
Förutom att ha gått upp tidigt har denna vecka slagit alla rekord inom mjuk start. I Måndags gick vi hem halv två. I tisdags halv tolv och Onsdags klockan elva. I Torsdags hade vi hemstudier och idag började vi klockan nio och gick hem kvart i elva.
Trror det kan bli andra bullar och ballar nästa vecka.

Träffade en gammel kompis i Fredags som numera bor i Berlin som var här och hälsade på. Syftet var att träffas och dricka öl. En uppgift vi utförde noggrant och klarade galant. När en gemensam vän till oss (som heter Olle) fick höra på eftermiddagen att jag skulle träffa Daniel (som han heter) hoppade han in i bilen och körde i vrålfart från Hjo till Göteborg för att joina.
Efter ett gäng öl och ett par gammeldansk var så började kvällen mer likna ett kosläpp på en äng för två snubbar som inte är ute så ofta längre. Det var svårt till och med för mig att hålla takt med vansinnet. Då förstår ni ju själva.
Efter en helkväll som slutade på Puster var jag tvungen att lämna in. Klockan var väl strax efter två. Tog en taxi hem. Olle som skulle sova hos mig knackade på min dörr klockan halv fem. Han la sig i soffan och snackade på om nåt jag inte kom ihåg. Han somnade mitt i en mening och satte genast igång att snarka med ljud som sprängde ljudvallen. Summerar man hela kvällen så var den med andra ord en väldigt lyckad afton.

Tog en promenad idag. Har druckit en öl och pluggat frågor angående hur man kan tackla krångliga situationer som kan uppstå med hyresgäster. Sitter naturligtvis i Vasastan och dricker denna öl. Där brukar ju studenterna hänga. I wanna blend in. Studenter måste vara den kategori av människor som mest av alla dricker bärs på okristliga tider och dagar, förutom alkoholister då…

Under den lilla stund jag satt där hälsade tre stycken olika människor som jag aldrig har sett på mig. Är det någon jävla Hejsan-Söndag idag eller? Den första gick förbi med en rengöringsflaska och en fönsterskrapa och sa God Bless You. Finns nog ingen trio av ord som tråkar ut mig så mycket. Nästa kom på en elspark och vrålade hallå och körde slalom ner för gatan. Den tredje sa hallå som vi hade känt varann ett halvt liv och frågade sen om det var gott med öl.
Den där Söndagen som kändes väldigt harmonisk gav för varje stund som begav sig ett allt mer labilt intryck.
På väg till den där krogen såg jag även ett par som bråkade i en bil. Trots att alla fönster var uppvevade hördes det väl ut på gatan. Hon satt och bankade i ratten och gapade och grät medan killen satt bredvid och upptryckt mot dörren som om han var rädd för att åka på en riktig knötanäve på truta.
På väg från krogen såg jag en kvinna som verkligen pratade allvar med ett par duvor. Hon hytte med näven och pekade med alla fingrar åt dem så de verkligen skulle förstå. En annan gubbe i en skitig täckjacka höll sig krampaktigt fast i en lyktstolpe för att inte falla. När jag stod och väntade på bussen hem trillade det ut fem pundare som kanske var i 30-åldern. De var så vita och transparanta i köttet så man kunde sett rakt genom dem om solen hade legat på.
När jag klev av bussen och promenerade mot Willys hade jag ett stökigt par bakom min rygg som pratade om en ”speciell port”. Eller han snarare, som var spattig i hela kroppen och gick fem meter framför henne som vinglade som en klase bananer i stormen. Han ropade med sladdrig stämma ut var han trodde den låg. Jag stannade och lät dem passera mig och min rygg. Började känna mig ängslig. De vek runt hörnet och när jag gick förbi dem igen stod de och gestikulerade utanför porten till en trappuppgång. Slutligen när jag nästan var framme vid Willys hängde affärens tiggare vid en bänk med två kompisar. De gapade på varann och drack folköl som det var deras största hobby.

När jag tänkte på att majoriteten av dessa ofasade människor bor någonstans blev jag ännu mer ängslig. I egenskap av fastighetsvärd tänkte jag alltså detta. Och att det är jag som plingar på deras dörr.

En första vecka på utbildningen.

Har nu gått min första vecka på utbildningen. Kan inte minnas när jag var så slaktad och urlakad sist. Vända på dygn med blandat resultat. Beblandas med nya människor i en studiesal i storleken och formen av en skolåda. Äta med andra. Förvandla två år av ingenting och ingenting som har varit mitt allting till någonting. Vad fan hände liksom. Jag går väl upp när jag vill och äter frukost när jag vill. Fast det gör jag ju tydligen inte längre. Den omställningen är som en stol i ansiktet.
Grymt mjuk start på denna första vecka. Och det är ju tur, annars kanske jag hade ringt mig sjuk i påssjuka eller kaninfrossa. Hade jag varit 25 eller 30 år så hade jag lagt ner det hela efter två dagar och älskat min arbetslöshet åter. Fast den här gången tänker jag fullfölja. Tror det hela kan bli bra och det verkar som det kan vara ett kul jobb.
I Torsdags gick jag och två snubbar från utbildningen och åt på Biltema. Det är det enda som ligger i närheten av skolan. Biltema har utökat sitt utbud från kokt korv till korvmenyer, sallader och baguetter. Fantastisk restaurang asså. Så jävla deppigt ställe att äta på. Fatta dramatiken om man skulle skära halsen av sig i kön till Biltemas Restaurang. Folk skulle kliva över ens kropp för att nå sin körv.
Den ena snubben som är hårdrockare och ser ut som en riktig hisingshårdrockare och såklart bor på Hisingen skrattade högt när jag konstaterade hur deppigt det var. Den andra snubben undrade vad vi menade…
Efter dagens slut gick jag och hårdrockaren och tog ett par bärs på Kvilletorget. Vi hade ju hemstudier på Fredagen så det var lugnt. Kvilletorget har blommat upp med restauranger och krogar. Något som alltid verkar hända så fort jag flyttar ifrån en stadsdel. Då lever den upp…
Efter två bärs skildes vi åt. Jag åkte ner och träffade Maja. Fick typ i mig sex öl på sju-åtta timmar. Blev lika full som jag brukade bli när jag hade jobbat helg. Fast blev nog ännu fullare för att jag var så slut i skallen efter den ansträngande veckan. När Maja hade åkt hem försökte jag prata med folk i baren, men det kom knappt några ord ut ur munnen längre. Bara små stön och puffande utandningar. Folk vände bort sina huvuden och jag hittade en intressant fläck på bardisken som jag kunde suttit och stirrat på tills att jag hade hamnat på ett demensboende.
När jag någonstans i detta tillstånd insåg att jag var föcked in da head så beställde jag en taxi. När kvinnan i växeln frågade var jag skulle åka hade jag glömt av namnet på min gata. Hon suckade trött när jag berättade att jag bodde i närheten av Willys i Johanneberg. Förvånande nog fick jag en bil ändå. Plågade taxichauffören med ständiga frågor om han trivdes på sitt jobb…
Somnade klockan två och vaknade klockan åtta redo att gå till utbildningen, men som sagt vi hade ju hemstudier. Speedad i huvudet somnade jag inte om förrän två timmar senare. Det hela blev ganska stökigt alltså…
Men nu tar vi nya tag fleckor å pöjkar.
Ska bli underbart att gå upp tidigt imorn och schlööö ner tuppjäveln!

Kan bli…

Idag har jag varit på kurs med Kurt. Första dagen. Ingen sån där jävla söka jobbkurs som jag har gått 180 stycken. Ingen skrattkurs för att jag är ledsnare än din mamma. Ingen orienteringskurs i hur man kammar sidbena på moster Olgas snippa, nej…
Johan Sköjarhatt skall utbilda sig till fastighetsvärd! Detta har jag ju precis inte vrålat runt i bastuban här på bloggen.

Naturligtvis var jag överdrivet nervös inför denna skolstart. Skolstart låter extra roligt eftersom det låter som man är sju år igen och inte vill släppa sin mammas hand när hon lämnar klassrummet. Skulle kanske haft med min mamma som stöd.
”GUDVADTREVLIGTDETVERKARHÄR!”. Kanske hade blivit lite könstiga vibbar. Naturligtvis gäckade nervositeten mig helt i onödan (förutom att jag efter promenaden dit fick en tio minuter lång svettatack och hamnade längst fram så alla fick ta del av synen på min glittriga nacke). Jag kan dock tycka det är jävligt stressande att bakas ihop med 19 andra människor i en gigantiskt lingongrova. Världen älskas bäst på distans och vem bjuder egentligen in en hel hög med främlingar i sitt vardagsrum och sjunger ”Nu ska vi stycka sambon”
Okej nu spårade det ut igen som vanligt…

Känns bra nu iallafall. Som att det kan bli bra. Har inte gått en utbildning sen anno 2001. Och om allt går vägen så är jag en knegare om tio månader. 7-4, så som en stor del av mänskligheten lever. Att gå in i en bubbla som jag inte har befunnit mig i sen 1995. Och runka när man verkligen bara orkar. Jag kan gå på after work på Fredagar utan att ljuga om att jag har jobbat.
Att inte få styra och ställa över sin vardag som ”en själv bäste dräng. Vid 47 års ålder så sällar jag mig…Fast nu tar vi en sak i taget här Jooohan!
Första delkursen är maskinlära. På Onsdag ska vi prova ut arbetskläder. Fick även skriva på ett papper idag där man intygar att man inte kommer dyka upp alkoholpåverkad…
Som en sjunken sten skrev jag på, eftersom mitt motto var att dagligen dyka upp som en redlös trädgårdstomte och sen berätta sanningen om när jag trasslade in mig i hornen på en hjort och fick gratis skjuts genom en tät granskog.

Nu så, måste jag gå och lägga mig snart…jag ska ju faktiskt till skolan imorgon…utan mamma!

Dremlande drumlar och Svinmat och dålig medicin.

Hej lilla bloggstjärt!

Idag igår dremlade jag lite med mitt mega-mongo-multiverktyg.
Först dremlade jag pungen. Nu bär den ett konstigt mönster och är alldeles självlysande rosa. Sen dremlade jag öronsnibbarna. Nu är de så lena och gröna och glänsande så man kan ställa ut dem på vaxkabinett… Detta har alltid varit en dröm för mig. Folk kommer tänka efter min död att de där öronsnibbarna satt nog på en välmående människa som levde sitt liv med broccoli och och ett redigt hästaklafs om Söndagarna.

Nej, hag har faktiskt dremlat ett glas till en klocka som jag nyligen har väckt till liv.
Ett tips kan vara att ALDRIG ge sig på att slipa klockglas som är av glas. Kanske låter konstigt… Väldigt många klockor har plast eller acrylglas. Dessa går fint att polera, men klockglas som är gjorda av glas, kanske till och med safirglas skall man inte ge sig på. Även om resultatet blir bättre än det var innan verkar det helt omöjligt att få det riktigt bra. Sen får man dessutom hålla på i evigheter. Då får man gå en kurs, bo i Schweiz i ett klocktorn och ha ett hode som liknar ett gökur. Då kanske, men inte annars.

Beställde hem mat från Mc Donalds i förra veckan. Med ũber eats som transportbolag av min svinmat. Vet att jag hade ett skäl till att det kändes helt okej att betala extra för detta svineri bara för att få svineriet hemkört. Fast vad det var har jag glömt bort nu.
När jag fyllde i vad jag skulle ha för svineri passade jag på att fylla i den där extra rutan om man har några extra önskemål. Funderade på att skriva ”Fred på jorden” fast det visste jag ju att det var orimliga krav. Istället skrev jag: ”Fyll på pommesen ordentligt denna gång!”
När jag sen öppnade pappilappåsen såg jag något inplastat brunt längst där ner. Oh, en hinduisk tillplattad ko-bajskorv! tänkte jag exalterad när jag rotade runt där nere in the evil påse of hell. Precis vad jag alltid har önskat mig.
Jag fick upp en brownie. På plasten satt en handskriven lapp.
”Hej! Vad tråkigt att du fick för lite Pommes Frites förra gången! Jag bjuder på fika som plåster på såren.”
Jag har väl plåster och jag har väl sår tänkte jag och plockade upp Pommes frittisarna lite rörd…
Sen stod jag och tittade på förpackningen. Länge… Den var precis lika tanigt halvfull som förra gången.
Nu var det ju inte en gratis brownie jag ville ha utan en välfylld förpackning pommes.
Alltså vad är det de inte förstår eller försöker de jävlas med en?
Sicka sugen luvis asså.

Har nu även provat Atarax-medicinen. Fungerar totalt värdelöst på mig. Första gången tog jag en tablett. Då hände absolut ingenting mer än att jag kände mig uppstressad efter de 15 minuter man skulle känna sig lugn. Somnade gjorde jag inte heller. När jag väl somnat hade jag sovit lika dåligt som vanligt.
Igår natt testade jag dem igen. Tog två denna gång. Efter de första 15 minuterna kände jag mig ännu mer stressad en gången innan. Jag vaknade flera gånger på natten med hjärtklappning och drömmar om att skära halsen av små söta bambis. Dagen efter däremot så somnade jag alla tre gångerna som jag lade mig ner för att vila lite. Något som inte händer jätteofta. Så om man vill gå runt och smådregla på dagtid med vilja att hela tiden lägga sig och vila och istället somna så är den fuckin fab!

Nej, nu ska jag ringa facket och fråga om de har Juholts nummer. Tänkte fråga vad han använder för vax i sin mustasch.

Ett besök hos läkaren.

Har varit hos läkaren idag och kollat om man kunde amputera bort huvet. Känns som jag har tänkt klart. Kanske kunde donera hodet till ett museum för förvirrade svear, götar och gutar.
Nej, så var det inte. Kan ni begripa varför jag måste skoja till det för jämnan, med eller utan alkohol, med eller utan strumporna på?
Nej syftet med detta besök var att få tillskansa mig lite insomningspiller. Sömnen eller snarare insomningen häckar med någon annan någon annanstans. Inte hos mig iallafall.
Det kan ta från en till tre timmar innan jag somnar. När jag ligger och läser en bok så kommer jag på mig själv att jag plötsligt ligger och blundar. Det är ju svårt att läsa då. Då läser jag tre meningar till och kommer på att jag blundar igen. Den där proceduren kan upprepa sig tio gånger. Jag släcker lampan och lägger mig till rätta. 30 sekunder senare är tröttheten som bortblåst. Sen ligger jag där vaken som en sprallig hingst.

Ah, du tänker mycket!? sa den kvinnliga läkaren som var vacker och någonstans från Mellanöstern.
Ja, det är klart jag gör, svarade jag. Idag verkar det populärt att inte tänka och det finns väldigt många som inte tänker alls, så jag har tagit på mig det ansvaret.
Hon undrade vad jag trodde var huvudorsaken till att jag inte somnar. Eftersom jag knappt vet själv och att det alltid varit så här i perioder så visste jag inte riktigt vad jag skulle svara. Jag gav bara ett exempel att om det till exempel börjar klia i en tå så vet jag att jag inte kommer somna. Att jag blir rastlös och sprattlig. Jag insåg genast hur dumt det lät.
Varför kliar det i tån? Har du eksem? undrade hon på rekyl.
Nej, nej, nej, svarade jag med samma rekyl.

Nåväl det rådde inga tveksamheter att jag behövde mina Imovane. Av bara farten slängde hon med en näve Atarax i gottepåsen också. Det dämpar ångest och oro berättade hon när jag såg ut lite som ett frågetecken. Hon läste mig som en öppen bok eller efter omslaget på boken. Propavan och Theralen gillade du ju inte, mumlade hon för sig själv som jag kunde fått med det också om jag ville. Godis i lösvikt…

När jag kom hem läste jag om Atarax. Det är även ett läkemedel som lindrar klåda och eksem. Eksem på tå…som jag inte har.

Några ord om njutning. Det där ordet som försvann från vokabulären.

Har nu suttit och stirrat på skärmen i tjugo minuter. ”Skapa nytt inlägg” står det. Men jag försöker väl för helvete!
Kaffet smakar rost. Det bubblande vattnet smakar saltvatten och ciggen skapar en sandstorm i munhålan.

Jag och syrran satte oss i en park i veckan. Med medhavd matsäck i flytande form omgivna av kylklampar. Det kan man göra om man vill ta en cigg till bärsen. Mycket trevligt faktiskt. Dök inte upp en enda tjackis eller kriminell eller polis heller. Det får man faktiskt ännu göra göra i detta land. Sitta i park alltså och leka skorsten. Fast snart kommer väl Annika Strandhäll med sina breda käft och allväders-stövlar klampande och sprutar ner en med brandskum.
Sen gick vi ut en sväng efter den där parkstunden…
Annars handlar det väldigt mycket om rökförbudet nu. Ungefär varje gång man reser sig upp från uteserveringen för att gå till andra sidan gatan för att tända en cigg. För då kommer det ofta nån tomte och hakar på och finner mötet öppnat för diskussion. Kan känna mig rätt färdigpratad på den där punkten.
Jag saknar inte att sitta och bälga i mig oresonliga enheter bärs och streckbolma röksignaler en hel kväll på en uteservering tills man är en tokig pajas. Nej, det jag kommer sakna är det lilla och enkla. Som den där sköna lunch-seansen. Man käkar. Man känner sig mätt och förhoppningsvis nöjd över att maten smakade fab (or not). Sen tar man med sitt kaffe ut och tar en välförtjänt cigg och kanske tänker: ”Fan jag kanske älskar världen ändå?!”
Eller när man har sprungit runt på stan. Svettats och svurit och bara hatat allt lite lagom. Man har provat byxor och svettats och fått en nysattack i provrummet. Man har kämpat sig upp för en backe som borde planas ut. Man har beblandat sig med primater. Man har plågats och grillats i en ilsken sol. Man har krigat med getingar. Man har gråtit med ena pungkulan i kläm. Då, och just då har man gjort sig förtjänt av en stund njutning. Man går in på närmsta sylta. Sen sätter man sig där på uteserveringen och tar en klunk av sin vackra öl och tänder en cigarett och dagen vänder till något bättre och man njuter av stunden så man blir blöt i ögonen.
Detta saknar jag redan…
Den där eftermiddagsölen som man kunde se mig dricka på en uteservering tas nu på balkongen i väntan på att en granne endera dag ska låtsashosta högt med öppet fönster för att sen tjonga igen det så hela huset rämnar.

Och just det…njutning är ju inte något som står så högt på listan längre i detta avlånga fjantland.
Att ha det gott. Det är gott att ha det gott, brukade vi säga när vi knäckte första bärsen och tog ett fett bloss.
Ordet njutning (eller begreppet njutningsmänniska) försvann i samma stund som medvetenheten slog knut på sig själv. Alltså det är inget fel att vara medveten, men när man aldrig får utdelning i form av något slags njut mer än lite smält smör på broccolin på fredagen då kan jag tycka att det är dags att bädda om…så att säga.

Men nu skiter vi i det här. Jag och syrran säger mer ofta en nånsin att vi måste flytta härifrån snart. Någonstans där vi kan ha det gott. Och då pratar jag nödvändigtvis inte om rökförbudet. Nej någonstans där skitnödigheten inte har strypt njutningen och där civilster inte i varje stund är självutnämnda poliser.
Fast det kanske är en utopi?

Får man göra som man vill på saturnus?

Tjuven.

Det är mycket med klockor nu.
Skönt att jag har hittat ett substitut för allt knulla som annars brukar rasa över mig.

Var nere på Kjelle och Kompanius tidigare. Var tvungen att inhandla lite IpaClean som jag brukar tvätta klockdelar med i min lilla gölliga UL-tvätt.
När jag hade betalat så gick jag iväg en bit för att stoppa ner den ordentligt i tygpåsen. Jag ställde mig vid en hög bordsfläktar. Lade upp påsen där och placerade Ipavätskan längs östra väggen i tygpåse, tittade åt söder, kliade i den norra näsborren, bögade lite med den norra pungkulan. ”Böga med mig” sa den och jag är ju faktiskt rätt ödemjuk och inlyssande. Alltså var i helvete försöker jag komma????

Jag traskade ut därifrån. Glad som en burrig gök. Efter kanske fem meters promenad ropade någon efter mig. När jag vände mig om stod expediten där. Tänkte att jag hade glömt mitt kort igen, vilket säkert har hänt fyra gånger den sista månaden.
-Ursäkta vad stoppade du ner i väskan?
-Va? Jag visade honom väskan och sa att jag stoppade ner min IpaClean.
-Jaha okej.
-Ja, vad trodde du jag stoppade ner?
-Haha, nej jag trodde du stoppade ner en fläkt.
-En fläkt?
40x40x50 cm. Rakt ner i tygpåsen. Poff, så bara. Hur fan tänkte han där? Jag går väl inte runt med en soppåse på axeln?
-Du, om den hade fått plats så hade jag stoppat ner den direkt! berättade jag för honom.
Han log. Jag log…
När han hade hunnit några meter ropade jag efter honom:
-Sen hade jag tagit en under armen också, för man vet aldrig när värmen slår till!
Det log han knappt alls åt.
Man kan väl få skoja lite med de som man tror skojar med en?

Kanske skulle bli yrkestjyv. Det är ju aldrig för sent för att byta karriär.
Från pangig sköjare till hedersknyfflig tjuvajävel!