Motvals-stunden.

img_1485.jpg
Har haft en motvals-stund. De dyker upp ibland. Nu skall jag berätta hur en motvals-stund kan se ut….

Vaknade halvnio. Detta var det absolut inget fel på. Fåglarna kvittrar på andra breddgrader och byggjobbarna vrålar på mina.
Insåg ganska snart att jag var tvungen att gå och handla Kaffe, flingor, bröd och skitpapper. Satt kvar på köksstolen i en timme för att vakna till. Slungades ut i världen. Nyheter och andra dumheter på Facebook.

Tog till slut orken i örat och promenerade ner till Willys på ett friskt ben, ett halvfriskt och EN krycka. Kaffe och julkaffe.Flingor och flingor och flingor. Sen ska man välja. Skitpapper. Det får inte vara för lent. Det får inte vara för strävt. Det skall vara snällt mot rimpens lilla muskel. Jorå så att… Köpte ett fyra-pack jumbo-toarullar.”Nu med ljusare papper än innan” stod det på. Trams – jag ska väl inte skriva en roman på dasspappret heller?
En burk fanta, en burk julmust, en burk cola åkte ner i korgen av bara farten. En enda burk cola fanns kvar. Ibland skall man ha tur…
(och där kom da((aaaaatjoo))gens första nysattack. Dra mig ända till Dresden!)
Hon i kassan var av glad art. God morgon ropade hon ut till mig när hon kom springande. ”Vadå god för nåt?” höll jag på att mumla tillbaka men lavetterade upp mig och svarade god morgon som en nästan normal människa. Fick till och med till ett leende också. Hon skojade med mig och sa att jag hade vunnit på lotto eftersom rabatten för kaffet slogs in först efter jag satte in betalkortet. Sen önskade hon mig en ”tjosan” dag och jag hälsade henne en ”svejsan” dag tillbaka. Det kanske vi bägge två skulle komma att behöva.
När jag skulle packa ner mina grumkor i påsen gled det upp en dude i seniorålder vid min sida.
Han tyckte det var en fin och ny Willys vi hade fått. Jag svarade att jag också tyckte det. Sen berättade han att hans son bodde i området.
Jag hade fått ner alla mina varor i påsen och tog min krycka för att börja gå. Han promenerade med mig med huvudet framstickande vid min axel. Han berättade om den gången när han skulle få tag i lövbiff på det gamla Willys en Fredag. Det fanns inte. Anledningen enligt honom berodde på att det bara bodde 30-åringar i området som levde på sallad. ”Mixa din egen sallad” höll jag på att svara men mitt halvvakna tillstånd hindrade mig. När jag började krycka mig upp för backen gick han fortfarande vid min sida. Jag började undra om jag av misstag hade köpt Gevaliakaffe och nu var påtvingade ett oväntat besök. Han började berätta en anekdot om sin mormor. Hon sa att man aldrig skulle äta lunch efter klockan tolv. När han hade undrat varför (och jag med i min tystnad) så hade hon sagt att då var man tvungen att vänta så länge på ”efter lunch-supen”.
Detta skrattade han högt åt, sen vek han bara av och gick över gatan. Inte ett ”Ha det bra” eller något. Snacka om att bara passera revy. Berätta lite storys som börjar någonstans mitt i livet om sina nära och kära och sen bara gå upp i rök. Tänker att han gör säkert så där med alla han möter och det sker flera gånger dagligen.

Här någonstans började motvals-stunden närma sig…

Jag packade upp varorna. Inga konstigheter. Nu när jag ändå har köpt nytt kaffe och allt kan jag ju lika väl avkalka kaffemaskinen så jag får riktigt fräääääääsht kaffe. Sagt och gjort. Under tiden hällde jag upp det nya kaffet i kaffeburken. Alltså nästan allt. Det i botten kom farande i en jävla fart. Det hamnade på köksbordet. På mobilen. På datorn. ”Jävla kryckmongo” mumlade jag för mig själv. Vad bra, nu har jag en kaffedator. Det klarade sig precis från tangenterna, så det var inte så mycket att gnälla över.
Gjorde frukost. Och DÄR märkte jag att jag hade glömt att köpa smör. På filen kan man ha müsli (här ville stavningskontrollen att jag skulle ha en muslim på filen, men det ville inte jag.) Resten av müslin hällde jag i en burk. Jaaaa…nästan allt. Det i botten kom ylande med en jävla fart och hamnade som en matta på golvet. Det där härliga knastrandet när man går på musli som smulas sönder under trampdynorna vill man inte ha, så det vara bara och kröka sig mot jordens allt och börja torka.
10 minuter senare kunde jag njuta av min frukost.
När man kalkar av kaffebryggaren får man köra den några gånger med vatten efteråt om man inte vill ha avkalkningspulver i truten. Jag sköljde ur kannan noga och hällde i nytt vatten i bringaren som jag sen hällde i bryggaren. Capishe??? Tyckte det blev lite för lite vatten så jag tog kaffebringaren och fyllde på mer. Hade missat den lilla detaljen att bryggaren stod på. Stod där borta vid diskbänken och nästan nynnade för mig själv. Ty alla gamla förtret var nästan glömda. Då flödade vattnet ur bryggaren. Jag stod vid diskbänken och tittade hur kaffebryggarens platta blev en skål med hett vatten. Innan jag hade vaknat till hade vattnet hunnit rinna ut över resten av bryggaren. Vidare ner på fönsterbrädan för att slutligen droppa ner på golvet.
”Faaaaaan!!!!!” hann jag faktiskt vråla innan jag stängde av bryggaren.
Att torka bryggare, fönsterbräda och golv. Inte för att det skall bli rent, men torrt! HMPRF!
Helt slut slet jag upp kylskåpet för att blöta torrheten i strupen med några svalkande klunkar cola. PSHHH. Den smakade lite avslaget trots att den var helt nyöppnat. Könstigt. Jag kände hur det droppade ner i skägget och vidare ner på tröjan när jag drack.
”Vaaa, är det helt fel på min läpp nu också? Jag provade att dricka igen bara för att förvissa mig om att läppen var funktionsduglig. Samma jävla droppande igen. Jag inspekterade burken under kökslampan. Ett litet jack, nästan osynligt, på en halv centimeter fanns på burken precis nedanför öppningen. Som om någon hade skurit med ett rakblad och sen ställt tillbaka den i hyllan. Säkert någon liten slyngel som tyckt sig vara ashumoristisk, men som missade hela det tråkiga skämtet där jag stod och grymtade.

Resten av dagen har flutit på bra. Något som är högst oroande.
Vad är det egentligen som lurar bakom nästa hörn?

Kinadojor.


Jag var och hämtade ett par dojor igår som jag hade beställt från Kina. Ett par vinterfodrade sneakers. Jag tog emot paketet från utlämningsdisken med bägge händerna. Skor brukar ju väga en del, men insåg att paketet vägde typ 75 gram. Snacka lightweight, ungefär som en liten göttepåse.

När jag väl var hemma slet jag upp paketet som en tok. Ty det hade varit upptäcktsfärd på helt fel postkontor och dansat runt i paketsäckar över halva stan innan det hade hittat rätt.
Det första min åsyn möttes av var något de hade satt fast vid sidan av ena skon som en liten extrapresent: En nyckelring med en sån däringa minion från den däringa filmen Dumma mig. Skulle jag bli glad över detta? Ja kanske, om jag hade varit fem år gammal.

Annars såg dojorna helt perfekta ut. Precis som efter beskrivning. Jag körde ner foten i vänsterskon. Satt som en smäck, fast på foten. Sen satte jag på mig högerdojan. Vad falls-inni-bövlars vad trångt det blev. Jag tog av mig skon och körde in handen. Då hade de stoppat in två innersulor… Men det kan väl alltid vara bra och ha en reservsula till just högerskon!?!
Jag satte på mig skon igen. Perfekt. Sjukt sköna faktiskt.
Jag reste mig upp för att ta en liten halvlytt promenad. Det var fan vad lång man blev då. Det kan ju vara tufft. jag började gå. Men det var helvete vad vingliga de var att gå i. Här fanns stor potential att vricka vristen. Tajmningen kunde ju inte bli bättre nu när man börjar bli bättre i höften också.
Jag tog av mig skorna igen och plockade ur innersulorna. På undersidan av sulorna hade de limmat fast någon slags sluttande klack. Som en kil. Förmodligen för att man skulle bli längre. Den asiatiska befolkningens längdkomplex lös rakt igenom. Och nu är det inte jag som kränker. Nej jag tycker man kränker sig själv om man lägger i en klack – i ett par sneakers. Eller så har man en stor portion humor som inte skall klandras.
Jag tog en promenad till jourbutiken i mina nya vinterfodrade sneakers utan klack. Köpte ett sexpack i ren eufori.

Tänker att jag borde ta hål i örat. Där kan jag ha en ring med min minion hängande och dinglande, så andra blir glada.
Klackarna kan jag sätta dit igen när jag skall fira mitt fantastiska liv på Kinarestaurang. Att vingla in där på kineserian långt innan man ens har hunnit ta en klunk öl och kört ner gaffeln i ett lass med friterade, kränkta räkor.

Vackert!

Kinesisk vinter-klack-sula.

På besök hos Kungen.

img_2781.jpg
Har varit och klippt mig idag. Började se ut som en permistok i pallet…

Hoppade över att gå till den barske turken på Sprängkullegatan som jag har gått till de senaste åren. Han är ju dock för jävla skön med sin nästrimmer som han kör upp i snoken utan förvarning så man hoppar upp stolen.

Gick till en ganska ny frisör i mitt område. Kung Frisör hette den. Fast på engelska (vågar ju inte nämna namnet på några ställen som jag går till längre. Sist blev jag ju hotat med att man skulle slarva till mitt lilla sosse-ansikte om jag syntes till i området). Jag som ens inte är sosse…

Han skötte sig bra frisören Kungen tyckte jag. Dock nte lika flink med saxen som frisören på Sprängkulle. Hos honom ryker det ju fan från saxen om man inte häller olja på den med jämna mellanrum.
På väldigt knackig svenska förstod han hur jag ville se ut. Bilden som jag visade upp hjälpte ju också.
Annars kan det ju vara lite småjobbigt med knackig svenska. Speciellt när det handlar om serviceyrke och vederbörande inte förstår vad man säger. På det sättet fick jag hela mitt skägg avrakat hos en barberare i Olskroken en gång. Han förstod inte skillnaden mellan ordet millimeter och centimeter, vilket resulterade att jag efteråt kom hem till min dåvarande flickvän med två millimeter stubb på hakan. Hon började gråta och letade efter sin pojkvän. Trots att jag hävdade att jag var en man och inte en pöjk. Själv letade jag efter mitt skägg.

Det konstigaste hos kungen var att han hade TVn på när jag kom in. På väldigt hög volym. Valet av kanal var ännu märkligare: Barnkanalen?!

Jag satte mig i frisörstolen. Jag trodde han skulle stänga av TVn eller åtminstone sänka. Det gjorde han inte. Jag försökte koppla bort det. Det gick sådär… Jag blev lite småstressad. Efter att ha lyssnat en stund till dialogen från TVn förstod jag att det var någon serie om musicerande ungdomar. Nu hade någon av dem snott någon annans låt som någon annan hade gjort.
Rösterna var plågsamt jobbigt inlästa direkt från manusbladen.

Mitt i Kungens klippande flög mitt huvud åt höger mot TVn:s håll. ”Dubbade röster. Jag visste det!”
-Oj, förlåt sa jag till Kungen, efter mitt plötsliga nacksving, som hade kunnat klippa av mig ett öra eller lyckats med en helt oväntad frisyr som hade överraskat både Kung och fattigjon.
-Vill du titta på TV? frågade kungen utan att skämta. Han var till och med på väg att snurra stolen åt TVn:s håll för min skull.
-Nej, tack. svarade jag. Jag vill klippa mig.
Vet helt ärligt inte hur ofta man går till frisören för att slå ihjäl ett par timmar med Barnkanalen…

Lite senare, mitt i klippningen slutade saxen plötsligt gå. Jag såg i spegeln hur Kungen stod och blängde på TVn. Vad är det här för mysig chips-stund tänkte jag. Kungen fnissade lite och skakade på huvudet.
-Tjuv? Vad betyder det? Vad dom menar? Jag förstår inte.
Tydligen hade serien på TVn fastnat i handlingen med den stulna låten.
-Om man är en tjuv så tar man något från någon annan som inte tillhör en, försökte jag förklara så ödmjukt och enkelt jag kunde.
Jag tittade på Kungen i spegeln.
-Aaaaaaaaah, utbrast han plötsligt. Inte bra, inte bra!

Sen förstod jag plötsligt varför han tittade på Barnkanalen.
När min farsa lärde sig spanska så brukade han nämligen läsa Pippi Långstrump. På spanska alltså. Det var det bästa sättet att lära sig på, sa han.

Den enda gången jag har på mig cape är hos frisören. Nu tog kungen av capen. Permisen var över och jag var bara en simpel kryckman igen. En nyklippt sådan förvisso..

-Vax? frågade Kungen.
-Jajemensan, svarade jag.

Han rufsade i vax så det såg ut som jag hade biljett till en rave-hangar. Sen kammade han till det så det såg ut som jag var kompgitarrist till Chuck Berry.

Men på det hela taget verkade han som en reko prick Kungen.
Jag tackade och sa adjö.

Fräsig, gick jag ut på gatan. Kände mig rätt stilig faktiskt.
10 sekunder senare kom blåsten. Sen regnet. Smått, tätt, iskallt.
Vilket gott samarbete de har i den här stan. Blåsten och regnet.
Bästa föckbuddies!

En jävla röra på huvudet.
Wax on…wax off

På med mössan
och good bajos!

Från slott till koja.

Sitter och dricker kaffe på balkongen. På syrrans balkong. Kanske en sista på ett tag. Skall flytta hem idag.

De små vildarna vrålar nere på skolgården. Det regnar och på huset mitt emot sätter de upp byggnadsställningar. De där byggnadsställningarna verkar följa efter mig var jag än tar vägen. Eller så är det jag som tar dem med mig. Tar med mig ett par gapiga ställningsbyggare också.

Och så en ny nysattack på det.

Ställningsbyggaren som står och tar emot stålstänger några våningar upp vrider på huvudet fram och tillbaka som en tupp. Han försöker se vem som bjuder på ett gross nysningar runt elva-snåret var eviga dag. Måndag till Fredag. Men nu är det slut på det.

Efter att ha bott här i prick åtta veckor så flyttar jag hem idag. Från slott på fyra rum till koja med ett rum och kök.

Har nu packat mina saker. Kläder och grunkor. En gammal bandvän vid namn Erik (fast som morsan kallar Kalle Anka-Erik för att kunna skilja honom från en annan vän som kallas Broderi-Erik), skall hjälpa mig hem med kryckor och grunkor och paltor. För han har bil. Och det har inte alla minsann, så de så! Han skall även få äran att bära toastolen som vi skall lämna på Johanneberg vårdcentral. Alltså vi ska ju inte skruva loss syrrans toalettstol och ta med oss. Sånt Aprilskämt kan man inte köra i November. Nej, utan vi ska ta med den stol som lytta människor sätter ovanför de ickes lytta toalettstol.

Känns lite vemodigt nu när jag har packat ihop mina grunkor. Syrrans katter som är ett enastående sällskap, blev lite oroliga när de såg mig packa ihop allt. Nu har de lagt sig i hennes sovrum istället för tv-rummet där de alltid ligger på eftermiddagarna. De fattar mer än man tror…

Kommer naturligtvis vara gött att komma hem till sina grunkor och sin lilla koja.

Dock känns det inte allt för kul att komma hem till loftdjävolet. Vet inte 100 om jag kommer kunna ta mig upp som en välsmord Tarzan-kopia. Vet ens inte hur bra jag kommer klara det alls. Men det får väl gå. Vissa saker måste ju gå…

Vi har haft trevligt jag och syrran. Hon är en trevlig roomie.

Goda, flottiga helgbruncherna har vi kört på helgerna. Vin och ölkvällar mellan varven. Kaffestunder på balkongen. Middagar framför TVn till ”Vem vet minst”.

Vi har följt massa bra och dåligt och dumt på TV.

Here comes Honey Boo Boo – Ett helt fantastiskt program om en tjöck inavelsfamilj i amerikanska södern, som föddes med 48 hjärnceller istället för 48 kromosomer.

Sex sent to the ER – Storys om människor som skadat sig genom att ha haft sex på väldigt oförsiktiga vis och hamnar på akuten. Scenerna spelas upp av helt råsopiga skådisar på bullenvis. Fast med talang som porrskådisar. Berättelserna är dessutom helt osannolika.

Naturprogram och Vår tid är nu har vi också klarat av.

Nej nu får jag ta ett varv och se så jag inte har glömt något. Kryckan till exempel.

Tack syrran för alles!

Lofthelvete – Here I come!

Att titta upp istället för ner. En söndagsbetraktelse från Köttbullekällaren.

img_2745.jpg
Sitter på köttbullekällarn för första gången sen jag opererades.
Med en Falcon halvliters flasköl framför mig. Hälften upphällt i ett glas på fot. Precis som det skall vara. Den ena kryckan vilar vid sidan av mig och den andra vilar framför mig.
I 180 grades synvinkel har jag massa människor som pratar om gud vet vad medan andra tittar tomt framför sig. Dästa av ett gäng bautaköttbullar kanske.
Dramatiken tätnar…kanske inte, men jag sitter mitt ute i verkligheten.

Jag såg nyss en familj kliva in här. Alla klädda leopardmönstrade jackor. Helt djuriskt ju.

En lång kvinna i 70 års-åldern i glasögon, i lockig och blonderad pagefrisyr med en stor dunjacka sitter mitt emot mig med en stor orörd stark framför sig…
En lång kvinna i 70 års-åldern i glasögon…sitter mitt emot mig.
Detta sa jag nyss va?
Men nu när jag tittade två minuter senare hade hon halsat hela härligheten i rasande fart. Redan på väg ut genom dörren och insidan på ölglaset där skummet jobbar sig neråt gravitationen.
Herregud, maken till pangig kvinna!

Vid bordet bredvid mig sitter en gubbe i ungefär samma ålder som den ölglupska kvinnan. Folk verkar känna honom. ”Hejsan svejsan” skickas ut till honom av den ena och andra som kommer in genom ytterdörren.
En köttbullekällar-kändis.
Fan nu blev jag starstrucked. Varför har man aldrig med sig autografblocket när man behöver det?

Till vänster om mig sitter en annan gosse i ungefär samma ålder som den andra mannen och kvinnan.
När han gick förbi för en stund sen tittade han suspekt på min krycka. Sen tittade han lika suspekt på mig som om han undrade vad en ung pöjkslyngel hade med sig en krycka ut på café för. Det är min bättre hälft hälsar jag då.
Även här gick det undan. Köttbullarna åkte in i truten på honom en efter en. Sicken köttbulliskung!
Nu sitter han och tittar ut genom fönstret och mumlar för sig själv.
Ibland tittar han ner i bordet, skakar på huvudet och flinar för sig själv.
Antar att han kanske är lite smartare än allmänheten och har räknat ut hela det här gatloppet där det står DUMHET på skylten vid mållinjen. Kanske han har svaret på allt.
Kanske han bara ångrar sitt sista köp av sina gröna strumpor.
Nu gestikulerar han med ena armen och pekar ut mot torget. Mumlandet kommer och går i taktfasta intervaller.
Då min hörsel är halvdan och hans mumlande ganska tyst så utgår jag från att han konstaterar att vi bor i ett tjyvsamhälle.

Det rinner jazz ur högtalarna på låg volym. Det passar bra in här.

Och så leopardfamiljen igen.
Förrymda från närmsta djurpark. Polis…polis!!!
Smälter in bra i stadsdjungeln bland hånglande hyenor, gapande babianer och köttbullesmaskande giraffer.
Fader leopard har satt på ljudet på mobilen. Högt. Så vi alla får njuta. Allt för att lille Leopard skall uthärda en skittråkig fika. Fadersfigur inom betéendevetande: 10 points.

Hur fan överlevde min och tidigare generationer i en monokrom värld där folk rörde sig i verkligheten och inte på skärm?

Och allt det här som jag har sett kan man se om man riktar upp blicken istället för ner…
På torg, på spårvagn, på gata…på Köttbullekällarn.

Och apropå far. Det är ju dennes dag idag. Min far har troligtvis hittat frid, förhoppningsvis sju våningar upp.
Rökandes pipa. Drickandes risvin. Allt till ljudet av en trumpet från mannen som visste hur man blåste en knivskarp och smeksam ton utan vibrator och massa annan skit.

Hur som helst:
Hail till Köttbullekällarn, att titta upp istället för ner och alla ölhävande quinns!

Hulken, tomten och Hitler.

img_2682.jpg
Det är en Horangus Extatis Svinkallopsis i skyn i natt! Osedvanligt ovanlig.
Vanligtvis lever den på hoppkarusell på öknens vänstra sida.
Där runkar, bökar, injicerar och brötar den fritt och föder minst sju ungar. Döpta till Kain och Abel, Snus-Sven, Watson, Onkel, Ivanhö och LanceLotta! Allt under ur och skur i dumhet innan de blev sålda på billigaste loppmarknad för inga pengar alls.
Ty på solen fanns fläckar och alla blekte sina ringmuskularis och levde i bedrövlig pang-lycka resten av sina liv.

Horangus Extatis Svinkallopsis har aldrig mer synts till annat än på en himmel ovanför LandalaKullen i Gött-Moseborg.

End of story- Läs en bok istället…eller flytta till öknen.

Med clownnäsa på röntgen.

img_2560.jpg
Var förresten och röntgade höftleden förra veckan. Det hela hade läkt fint sa läkaren.

Själva röntgen av höftleden är en lektion i förlöjligande trauma i vuxen ålder…skulle man kunna säga.
Strippad till kalingarna får man lägga sig på britsen. Sen får man svinga upp det friska benet i en hög klyka så benet hamnar i 90 grader.
Redan där börjar man känna sig halvlöjlig. Lite som en 50 procentig knullposition.

-Sen har vi en sån här, sa hon…

Tänk clownnäsa. En sån man har på snoken. Precis med samma sorts öppning som man klämmer på, för att få den att fästa på snoken.
En sådan blir man tilldelad på röntgen, fast modischangen jättemycket större, gudskelov inte clownröd, utan vit.
Den där liggställningen och sen hasa ner kalingarna och klämma in hela paketet i en stor clownnäsa.
Där låg jag. Kränkt…

-Så kan du dra upp kalsongerna också… ropade en av kvinnorna från det inglasade rummet.
-Jaha ja?! ropade jag tillbaka. Lite smått lättad över att få gömma bollar och näsa under kalingarna.
”Jaja, man får bjuda på sig själv lite om man inte vill ha kastanjerna sänderrostade” tänkte jag.

De där sciene fiction-lemmarna i metall röntgenkamerorna) som sen vrider sig friktionsfritt runt omkring en får en att känna sig som man är på väg ut i rymden med en clownnäsa runt paketet.
Alltså annars borde det ju vara lite rock`n’roll med suspensoar…eller?

Det minst dramatiska är att allt är över på en minut. Och det är ju bra. Av med clownnäsan.
Sen är det bara att krycka sig iväg till omklädningsrummet (utan skynke eller dörr eftersom inte det behövs, eftersom förnedringen redan varit total) iförd enbart strumpor och kalingar. Sjukt rock`n’roll alltså.

Började plötsligt tänka på Gene Simmons i Kiss och hans nitbeklädda clownnäsa mellan benen – där jag satt på stolen och pustade ut efter att fått på mig mina kläder.

-Alltså, ni vet Gene med den långa tungan i Kiss? ropade jag från omklädningshytten.
-Jaaa?…undrade de.
-Hur fan kan han ha fått så mycket kvinnor med den där nitbeklädda clownnäsan runt paketet? Det är för mig från och med nu ett mysterium.
De skrattade lite åt mig. Eller med mig. Svårt att säga.

Jag har då aldrig kännt mig så störtlöjlig.

Sen är ju Gene Simmons alltid Gene Simmons. Med eller utan clownnäsa runt nötpåsen.

Och sen var det inget mer med det…

Blandband II

Bökig, stökig, tjötig, tillknäppt, pratig, svår och lättsam. Knusslig och rent för jävlig!
Arg, glad, livfull. Eftertänksam, obetänksam. Spontan, planerande, urflippad. Otroligt kärleksfull.

Rak och rakare igen. Dansant och sen kanske med ett utbrott runt hörnet.
Harmoniserad och tvärtom. Nu får du väl fan ta och ge dig!

Varm.
Omtänksam.

Oavsett…

…den bästa och finaste vän jag har och haft och som någon annan kan ha.

Ett hjärta större än din fantasi och som dunkar och pulserar i rött.

Jag pratar såklart om min syster.

Fattar man inte det kan man ju gå runt på stan med ryggsäck och äta körv och vara stolt över sin körv.
Och ryggsäck.

Hon som jag dedikerade mitt blandband till för snart tio år sen här på bloggen
är fortfarande hon…

Min syster.

The princess of the night!

Nonsens och rapakalja.

Fy sätan vad det regnar och blåser ute. Rena svinvädret om man ska vara ärlig. Rena svinhösten om man skall vara ärlig igen.
Sitter i sängen och äter rabarberpaj och glass. Ja, alltså jag sitter ju inte och äter pajen direkt från täcket. Sånt snusk sysslas det inte med här på Landalakullen. I övrigt är det syrran som har gjort pajen. Hon är för jävla pangig med pajen. Vad jag vet har jag aldrig ätit paj i sängen förr så det känns lite sköj faktiskt. Till pajen har jag valijglass och te.
Pang! Där slog klockan INGENTING eftersom intressehalten i detta inlägg saknar motstycke.

Har jag berättat om den där gången när jag klättrade upp på en bergstopp i Bollnäs och bet av Göran Kropps tumme? Jag tyckte helt enkelt han hade en tumme för mycket. Gå runt och stila med två tummar kan andra göra.
Men varför har du aldrig berättat det? undrar kanske någon nu.
Jo det ska jag med nöje berätta. Det är för att jag sitter här och hittar på. Fabricerar. Sotar i oeldad spis. Ljuger…för att jag inte har något att berätta.

Tack vare det här pisspottiga vädret så har jag stannat hemma idag. Jag skulle egentligen tagit en promenad hem till min lya. Kollat post och berättat göteborgsvitsar för mina gröna växter.
Det kan ju ha kommit en räkning på mitt kondomabonnemang också. Sådana räkningar bör betalas i tid, så de inte avbryter abonnemanget.
Får hoppas på bättre väder imorn så jag kan ta mig en krycktur bland dårar och jeppar.

Fick hem ännu en e-cigg nyligen. Vapor Storm 80V heter den. Så jävla tufft namn så det börjar rycka i öronsnibbisarna. Den här är en så kallad mod (tror jag det heter). Man kan ställa in watt och volt-styrka för att få mer eller mindre ånga och på det viset få ut mer personlig touch på sitt ångande. Sicket nörderi. Jag lägger mig i närmsta vattenpöl och erkänner på studs!
På undersidan finns även en knapp. Om man trycker på den så ringer den upp till en nordkoreansk Fröken Ur som heter Kimmy Jong Bonk Ronk. Rösten berättar att tiden rusar och sen dör man…
Gick ner till en e-ciggbutik för att köpa ett batteri. Därinne var det oborstat och burrigt och jämnt skägg över hela banan. Alltså bakom kassan. Mitt skägg såg jämförelsevis ut som en liten tofs under armhålan. Det verkar obligatoriskt att ha jätteskägg. Lite samma sorts nörderi som hos de som lapar IPA och APA i EPA-traktor och gillar mikrobryggerier som heter ”Lennart och hans trasiga kalsonger”.
Han hade lite roligt åt mig som var ganska okunnig på området…
-Jag skulle vilja ha ett sånt där Sonybatteri, sa jag. Jag tror det heter VT…
-VTC4 18650, fyllde han i med Ferrarifart så man trodde blixten hade slagit ner i hodet på honom.
Men lugna ner dig några hekto din plojpöjk, tänkte jag och suckade ut ett ”jaaaaa…”
Passade även på att köpa lite e-juice. Vanilla cream hette den. Smakade fint. Ungefär som vanilj kan man säga. Vanilj i vajpen och vanilj till pajen. Tjoflöjt!

Så där ja. Det blev ju ett inlägg ändå. Även om man kanske efter att ha läst det känner att den här stunden hade jag kunnat göra något nyttigare med…men gå runt och vara nyttig hela tiden: Vad ska det tjäna till?

Men nu ska vi inte skabrera om detta något mera. Frans har köpt frack och äter man sula till frukost får man skylla sig själv. Där är vi överens.

Hejsan Svejsan!