Ärenden på stan och köttbullar i en källare som inte ligger i en källare.

Tar en öl på Köttbullekällarn. Var tvungen att komma ut en sväng. Den här förkylningen, förkylning nummer två, som vägrar ge med sig drar ner en i ett hål. Fortsatt snörvel, torr hals och hosta och extrem trötthet. Precis när man tycker att man håller på att bli bättre så blir man sämre igen. Bedrövelse in der trauer. Men vad social man blir till slut av isolationen…

Jag har gjort ärenden. Först var jag i en 3 butik.
För första gången sen jag hade en iPhone 4 som kom 2010 så funderar jag på att byta över till en ändröido androidos-mobil. IPhone-mobiler har helt enkelt blivit för dyra. Deras nya fetaste flaggskepp kostar runt 18000:-. För en jävla grunka som man sitter och glor ner i istället för att lattja bollar på ballarna med andra grosshandlare. Fatta hur mycket sprit och knark man kan få för de stålarna. Nej, vält ner mig för en uppförsbacke…
Nåväl han var trevlig denna gutt. Inte 18 år och inte hyperventilerande. Vi gick i genom diverse modeller. Sen hjälpte han mig med diverse abonnemangsfrågor eftersom jag för ett tag sen gjorde en nummerflytt eftersom mitt abonnemang alltid har stått min mors namn eftersom man har varit en riktig sköjare och slarver på stenåldern, eftersom, som, som. Efter detta har allt blivit fel. Jag tror morsan har ringt minst fem gånger. Jag har ringt minst lika många gånger. För varje gång man ringer så blir det ännu mer fel. Mitt abonnemang har hamnat på hennes autogiro. När morsan får ett sms av 3 att massa pengar kommer dras från hennes konto ringer hon till mig helt upprörd. Sen ringer jag till 3 helt agiterad.
Nåväl, han sa att jag och min mor kunde komma ner och så löser vi det hela. Tänker att det borde kunna bli rätt om man står framför datorn tillsammans.
-Stackars dig, sa jag till honom. Du kommer få att göra.
Då svarade han att jag kunde bjuda på lite bullar som tack för hjälpen, om han nu hjälper till att reda upp allt som blivit fel.
-Sakta i backarna, svarade jag. Som jag ser det är det 3 som är skyldiga mig ett gäng hallongrottor. Ett 24 månader långt abonnemang på hallongrottor!
Det tyckte han var roligt, trots att jag kände att jag menade allvar till 75%.
Känns som jag kommer få föra en anti-krigsdialog med min mor innan vi kliver in i butiken tillsammans. Det är bäst att jag får sköta snacket med vässad gloria, så kan hon stå bakom, redo med en vässad yxa om det behövs.

Efteråt gick jag till Åhlens. Jag har budat hem en fin höstjacka som behöver färgas om. Att färga klädplagg i allmän tvättstuga känns inte optimalt. Att gå och köpa en egen tvättstuga för att färga en jacka känns lite överdrivet.
Jag frågade en kvinna på damavdelningen. Jesus vilket proffs hon var på att färga kläder. Blev stående i 20 minuter minst. Hon tyckte absolut man kunde färga om kläder i den allmäna tvättstugan. Bara man ser till att tvätta ur maskinen flera gånger efteråt så ingen färg finns kvar.
-Jag kan ju passa på att slänga i alla mina vita kläder efteråt för att se om det är någon färg kvar i maskinen, sa jag.
Det tyckte hon var både roligt och dumt på samma gång.

Kände mig inte riktigt nöjd med klämmandet och tryckandet på ändröider så gick till en annan 3 butik.
Naturligtvis fanns inte en enda kund därinne vilket gjorde att man inte fick klämma ifred. Fyra ungdomar återfanns dock bakom kassan som dessutom var oerhört sugna på att sätta sina sylvassa säljtänder i mig.
-Idag nöjer jag mig med att titta, basunerade jag ut för att inte få en skock med barn efter mig.
Jag hann titta i ungefär två minuter när jag gjorde misstaget att titta upp och mot kassan medan jag funderade. Vips! Så stod han där. Med överdrivet tjock kalufs och pigga ögon och ett rosaskimrande purfärskt inre. Han drog igång säljsnacket. Oooh, jävlar vad han pratade. Just idag har det dessutom kommit ut en ny Huawei-lur. Den dyraste av dem alla. Den såg han naturligtvis till att göra pangreklam för. Han snackade och snackade. Och jag andades och pustade och stånkade.
Jag sa till honom att min budget för en fön kommer ligga på max 250 spyor i månaden, vilket några riktigt fina lurar ligger på. Han backade lite. När den hyperventilerande pöjken ändå stod där tänkte jag att jag kunde fråga vilken mobil av den här och den här som han hade valt. Han kastade sig fram på nytt som en liten slafsig hundvalp. Ångrade mig genast. Jesus vad han gick igång. Som en slåttermaskin på crack.
Att suga det sista blodet av en människa med ålderskris. Är döden mattsvart eller blanksvart som baksidan på Sony xperia, hann jag också tänka.
Nu trodde han att jag var någon Jeppe som inte visste något alls (om bergsgetter!), men jag har nog kollat på drösar med youtube-videos för att bena ut och få härsket kött på bena änna (och gud vad tråkiga dessa videos är att titta på ibland).
Han gick loss i fem minuter till.
-Du! sa jag med markerande röst. Och ingen annan, lade jag till med mjukare röst. Jag tittar runt lite här i lugn och ro.
Han fattade hingsten (thö stödd) och galloperade bort bakom kassan igen.
Fattar inte hur de har lärt sig denna sövande säljteknik. Att prata sönder en så det dammar ur lungorna. En säljare som inte lyssnar in kundens önskan och behov måste ju missuppfattat och misslyckats med hela uppgiften.

Sen gick jag alltså till köttbullekällarn. Det är där jag sitter nu. Fast nu gick jag ut och tog en cigg, men nu är jag tillbaka igen.

Hej, hej och hejdå!

Invasionen

Det pågår någon slags nyckelpigainvasion hemma hos mig.

Det är väl något slags överskott av nyckelpigor i största allmänhet för tillfället (om någon skulle påstå att de är överallt, men jag har nog kollat övriga Stadsdelen och det är bara mitt hus som är invaderat). Värmen antagligen. Domedagen kanske… Hemma hos mig är det så klart värst. Fasaden är fyllda med pignycklar. Det går inte ha fönsterna öppna eller på glänt. Igår släppte jag ut minst 30 nyckelpigor. Om man öppnar fönstret och tittar så sitter de i skockar längs fönsterlisterna.
Nyckelpigor må vara söta, men det här är ju för fan bara äckligt.

Träffade goe Bengt, min granne, när jag gick ner för att ta en cigg. Han berättade om den gamle goda tiden när han hade sålt räkor och baguetter på Varbergs torgmarknad. Han berättade även att nyckelpigor gav tur i kärlek. Kan inte verifiera sanningshalten i detta påstående, eftersom jag aldrig hört denna sägen innan. Om det stämmer så borde det sitta ett gross med kvinnor i min lya när jag kommer hem.
Då kunde man köpt 16 kg räkor och 12 baguetter av Bengt. Och lätt på tå rundat bolaget för 50 liter vin. Borde ju räcka. Sen jävlar kunde kalajset börja.

Värst är det på eftermiddagen när solen lyser på den handvarma fasaden. Då dyker de upp i hundratals.

Smet ner till stan för att dricka en kaffe… För att rymma the plauge.
Sen när solen försvinner så försvinner även nyckelpigorna.
Var tar de vägen då?
Och! Kommer kvinnorna vara kvar? Eller var tar de vägen?

Naj, jag vet inte!

Pling plong. Ännu ett oväntat besök.

Satt och åt en maffig frukost i förmiddags (det var frallor med körv och det var päronyoghurt med äppelbitar och flingor och det var juice och det var ägg i kopp och en och annan sprängdeg och en nedsmulad liten pajas utan clownnäsa) när det plötsligt ringde på dörren. Otäcka dörrklocka och arma lilla mig. Här har vi fan inget Gevalia att bjuda på. Jag tassade fram till dörren. Tyst som en svepande odör och tittade i dörrhöla. En man med pärm under armen. Då vet man direkt vem det är. Så där stod han: fastighetsskötaren.

-Hej! Får vi komma in och borra ett hål i din vägg?
-Vaaaa…sa….du??????
-Ja, alltså, man har ju kommit fram till att det är för dålig ventilation i lägenheterna så…du öppnade, så vi tänkte testa att borra hål i din vägg.
-Alltså, ni vill komma in och borra sönder i min lägenhet? Ännu ett hål… Jaha när då då?
-Ja, nu direkt. Det kommer en kille med en jättestor borr om tio minuter. Vi ber om ursäkt för kort varsel.
-Ah okej. Illavarslande? Nu eller om tio minuter?
Vad fan. Brukar man inte sticka ner en lapp i brevlådan eller ringa ett par dagar innan. Man kan väl för fan inte bara ringa på och fråga om man får borra hål i någons lägenhet? Ungefär som jag bara skulle klampa in hos tandläkaren och fråga om denne kan borra hål i min tand. Nej, maken till dumhet…

De klev in iallafall. Ganska snart hade de konstaterat att mitt hem inte var någon bra pilotlägenhet.
När fastighetsskötaren ändå var här tänkte jag att jag kunde peppra med honom med mitt missnöje om hur saker och ting sköts. Eller snarare inte sköts. Igen. Detta borde han veta vid det här laget. Att den här jobbiga jäveln bor bakom den här dörren. Kan faktiskt inte förstå att han ringer på ändå.

-Titta här, sa jag och pekade på ventilen där tapeten hade spruckit och blivit ledsen när ventilgubbarna var här och sköjade sist. Vad vackert. Ska det vara så här?
-Nej, det har jag inte sett i nån annan lägenhet.
-Det matchar ju annars rätt bra med flagorna av färg som hänger i taket, men som inte är högst upp på er prioriteringslista att fixa till.
Jag förklarade för honom att man får en känsla av att allt bara raseras i den här lägenheten. Trasar något sönder så får man bara leva med det eftersom det aldrig åtgärdas ändå. Och det fortsätter bara att förfalla. Men att höja hyran det går enklast av allt.
-Ja, men det står ju i stadgan.
-Ja, men jag bor här.
Återigen började han tröttna på mig. Jag började känna mig som en gnällig gubbröv. Som vanligt. Så jag fortsatte med att påpeka balkongdörren som måste sparkas upp för att kunna öppnas och de sex gånger som de har lovat att åtgärda det. Jag gick vidare med att jag blivit lovad att få diskbänken utbytt sen dag ett då jag flyttade in, efetrsom man kan stå på knä och diska.
-Hur länge har du bott här nu? frågade han för att strö aska i hodet på mig.
-Sju år…
-Aha, men du är nöjd med det nya kylskåpet iallafall?!
”Jo jag sitter ofta i kylskåpet och gråter efter den stora kärleken”. Det sa jag inte.
Så här gick samtalet på. Den här gången påpekade jag även att det var ett ohållbart argument att skriva upp saker när man kommer ner till bilen. ”Då får man väl för fan ta med sig blocket upp till hyresgästen och skriva ner det direkt!” Kapitulerad höll han med. Här någonstans hade han börjat dra på sig skorna och backade ut ur lägenheten och vanish likt en taskig rökridå av taskig odör, även fast det verkade vara jag som stod för den. Detta händer varje gång.
-NU STANNAR DU SÅ JAG KAN KAMMA MITTBENA PÅ DIG MED MIN NYA PASTASLEEEEEEV!!!! fick jag lust att vråla.

Slutligen sa han att han kunde gå med på att fixa taket. Jag blev alldeles piff paff puff. I samma meningen påpekade han att jag rökte i lägenheten.
Jag sa att jag röker bara i köket med öppet fönster när det absolut inte går att gå ut att röka på balkongen. Fullständig sanning med ett kryddmått modifikation.
-Är det därför färgen i taket har släppt, för att jag röker? undrade jag.
Nej det var det ju inte såklart. Men om de fixar taket (i vardagsrummet) så får jag inte fortsätta röka inomhus (i köket). Dessutom kommer väggarna se sunkiga ut om taket är alldeles nymålat och fint, lade han till som hela planen var helt poänglös. Här någonstans såg nog min mun ut som ett alldeles runt stort och svart hål med prydande ögonbryn böjda som bananer.
Kanske man kan vomitera lite coola kaskader i det nymålade taket så borde det ju jämna ut sig med de sunkiga väggarna…
-Du kan ju fundera på hur du vill göra, lade han till. Han gick baklänges ut genom dörren. Sen stängde han dörren och var borta.
Dagens samkväm. Utan Gevalia. Det var tur att de slutade med den reklamen. Det är ju falskspel…
Efter detta har jag inte träffat någon annan människa idag. Gud vad skööööönt!

I övrigt är det mer rumsrent att vara Sverigedemokrat än rökare idag, som en gammal vän sa. Vad fan hände med det här samhällsjävlet?
Det orkar jag inte tänka på just nu.
Men roligt, det är det inte.

Så kom det: Det kalla skåpet.

Till vänster: Kantig gammal luffarlåda. Till höger: Nytt, flott vicka på höften-skåp.

Fick mitt nya kylskåp idag.

Hail satan och mormor i papiljotter vilket facelift för köket asså. Såna däringa välvda porriga dörrar hade det också. Fantastiskt stiligt skåp asså! 1.75 högt. Vitt som koks och så jävla stabilt!

Nu händer det fan i mig grejor i mitt liv. Bäst att lägga en kylskåpskall medvurst i pannan så man inte får totalhybris.

Funderar på om man kanske kan ha en inflyttningsfest nu när man har nytt kylskåp. Jag själv och ett sexpack. I kylskåpet.
Kanske man kan trycka in nån osympatisk jävel i frysen också. Typ Jimmie Åkesson, så kan han skicka upp isbitar när man knackar på dörren till frysen, om man skulle bli sugen på en riktigt kall drink…
Annars kan han ju bara sitta där och förfrysa precis som hans idéer borde ha förfryst när han var femton istället för att förverkliga dem som ”vuxen man”.
Där fick jag in massa politik i frysen också, men där skall man väl ha glass och pommes och massa annat gött.
I kylen borde man ju förslagsvis ha ost, medvurst och bearnaise. Det har jag faktiskt.

Nej, men allvarligt. Jag är faktiskt jätteglad över detta. Det är bara det att jag måste skämta till det hela tiden. Vad fan handlar det om? Har jag svårt att (er)känna lycka?

Jag gick ut för en bärs och för en liten paus från mitt kylskåp. Så att det inte skulle bli för mycket. Och med en öl menar jag faktiskt två och INTE tre!

Men nu är jag hemma igen. Undrar om man ska ta med kylskåpet upp på loftet inatt.

Alltså bara inatt asså?!

Här, och alla de de där stunderna innan…då jag likt en ångestfylld man famlade runt i cirklar bredvid en rektangulär lådda!
Nu är det tvärtom. Halleludja!!!

Hos frisören och ett klockprojekt.

Har varit och klippt mig. Tryggt att gå till samma frisör jämnt så man vet hur det blir. Inga missöden i form av sönderklippta näsvingar eller inlöddrad pung.
Han var på bra humör idag, min gode frisör. Eftersom han inte verkar vara den överdrivet pratsamma individen, så var han tvungen att stanna upp med klippandet så fort han skulle berätta något. På det viset får man även behålla öronsnibbarna.
Han berättade att han skulle rösta på SD i valet.
”Nä men för helvete. Det kan du väl inte göra fattar du väl!” sa jag helt spontant.
”Jo, det är jättebra” svarade han. ”Då får jag gratis resa till mitt hemland. Och kan stanna för alltid”
Han är från Irak. Och ja, han skämtade. Sköjigt!
Jag var lite varm på ryggen när jag böjde mig fram. Genast körde han ner en hårtork med kalluft innanför tröjan. Först undrade jag vad han höll på med…
”Du ser lite varm ut…skönt va?”
Sen var klippsessionen över…

Fuck vad trött jag är. För sjutton gubbar!
Lyckades inte somna förrän halvsju i morse. Vaknade halvtvå i eftermiddags. Helt kasst asså. Blir bara roulit att vända tillbaka på dygnet sen…
Håller på med ett klockprojekt. En snygg mekanisk klocka från 70-talet. Men den gäckar mig den lilla pissråttan. Plockat isär den helt. Rengjort alla delar. Oljat och satt ihop den igen. Men nu sitter jag fast. Jag hittar inte lösningen. När jag lägger till det där kugghjulet som skall sitta där låser sig hela verket. Jag har kammat mittbena i oförståndet. 
Den här klockan har lätt varit den jävligaste klocka jag har försökt att fixa. Vad enda litet arbetsmoment har krånglat på det mest ologiska sätt. Och då har jag ändå skruvat isär och satt ihop hela tre klockor innan. Hmmm. Däremot har jag inte klantat mig ända gång denna gång genom att sprätta iväg fjädrar och sprintar ända upp på loftet. Har dessutom ett exakt likadant urverk som är defekt och som jag kan plocka delar från ifall faran är framme.
Men det är som sagt inte det. Det här har förvandlats från ett glädjefullt och hoppfullt projekt till ett hatiskt och enerverande sådant. Som sagt: I VAD ENDA MOMENT SÅ HAR JAG STÖTT PÅ PROBLEM! Och nu sitter jag här på krogen efter en veckas celibat och försöker njuta av en bärs medan projektet som fastnat och står still grämer hodet av mig.

JÄVLA FULA KLOCKJÄVEL. JAG SKALL PISSA PÅ DIG OCH KRÄKAS SKINKA I DIN LILLA   LUDRIGA BALANSFJÄDER!!!

Utöver detta består de flesta dagar och kvällar i mitt liv för stunden att alternera mellan att titta på The Sopranos, skriva noveller, killa foten och snirkla kablar i holken. Knappt ingen krog alls, vilket känns väldigt skönt. 

Krog och knulla är för loosers utan hobby.

Och vem fan behöver veta vad klockan är ändå?

Det snygga, men gäckande svinuret!

The Sopranos och Kiribati.


Lagade köttfärssås i veckan. Vet inte när jag lagade mat sist. Troligtvis när jag lagade köttfärssås sist. Är inte det en sån grundgrunka människor gör för att överleva? Laga mat alltså. Men jag verkar ju överleva ändå. Sen kallar inte jag att värma en pizza eller steka en slang att laga mat.
Maten äter jag ofta framför Tv:n. Framför Rapport där det visas väldigt många inslag där väldigt många inte överlever. Oavsett lagad eller icke lagad mat…
Nu har jag förvisso ätit lunch ute idag så man borde inte klaga. På en restaurang som tillhör Chalmers. Har gått dit och druckit några Fredagsöl tidigare och det har varit helt okaj. Man har till och med blivit bjuden på en liten göllig plocktallrik till bärsen.
Käkade pannbiff med lök och sky. Den var inte helt göllig, så det är lika bra att klaga loss. En stor boll med köttfärs med en blaskig sky. Stekt potatis som påminde mer om kokt och trött gammal sumpig lök. Fantastiskt att man kan misslyckas så enormt med en sådan klassisk rätt. Men så går det när man skall in och mixtra sönder gamla hederliga rätter. Mitt förslag till köcken är att fråga din mormor eller morfar om receptet för de vet säkert hur man lagar ihop denna superba anrättning. Passa även på att fråga om de tycker att den skall serveras knappt ljummen…

Har börjat kolla på The Sopranos. Bra serie det där. Kom ihåg att jag gillade den när den gick på TV även fast jag inte följde den. Rent produktionsmässigt känns den inte så gammal som den är, som till exempel The Wire gjorde. Den har väldigt skönt flow och tempo också. Sen ser ju klädstilen ut som ett jätteroligt skämt med kostymer i size så en hel släkt kan hoppa in i armarna och gömma sig. Serien är väldigt rolig också. Det kan ju knappast bli annat med maffiasnubbar som har känsliga känsloproblem, går hos psykolog och ändå måste vara stentuffa motherfuckers.

Och apropå Sopranos. Fast på ett annat sätt, så försökte företaget jag jobbade för att betala ut min slutlön. Detta har de hållt på med väldigt länge. Lite som de är höga eller fulla på lönekontoret.
Min slut lön sträcker sig från en bit in i april och en bit in i maj. Detta har vållat väldiga problem för dem. Speciellt som jag har sagt upp mig och i samma veva varit sjukskriven (Är han inte klok? Har han gått och sagt upp sig från det jobbet han älskade så mycket????)
De har ringt gång på gång. Skickat mail. Hållit på… På Maj-lönen så betalade de ut alldeles för. För att sen korrigera detta så skulle de betala mindre på Juni-lönen. 104 kronor. Det felade på flera tusen. Då surnade herrn till och ringde upp och frågade om det växte mossa i deras datorer. Fler samtal och mejl följde. Plötsligt skulle jag få 1400 kronor utbetalt. Då hade de räknat ut lönen på hur många procent min tjänst var på och inte de timmar jag skulle jobbat i maj. Fler samtal och mejl följde. Eller pm som ni alla moderna jävlar säger. Post Mortem? Ringde upp och frågade om det växte ogräs i deras skrivbordslådor. Fler samtal och mail följde. Fick dem till slut att betala ut för dem timmar jag skulle ha jobbat, vilket gjorde att jag till slut fick det tredubbla, den summa jag skulle ha.
Fantastiskt att ett företag som man har jobbat för i tolv år försöker lurendreja en på den absolut sista lönen. Svin…
Och apropå Sopranos, så hade det varit trevligt att ha med en sån snubbe upp på lönekontoret för att möblera om och mata på med käftsmällar för varje månad tills man är uppe i tolv månadslöner…sen kan man skaka hand.

Nu ringde det nyss något sömnlöst troll från Kiribati. Det stod så på displayen. Kiribati är en östat i centrala tropiska Stilla havet. Så står det på Wikipedia. Kan inte minnas att jag känner någon där.
Det var väl ett sömnlöst troll som ville pracka på mig ett årsabonnemang på kokosnötter. Eller så ville han skinna mig för att jag råkar ha en hyfsad, men ändå sparsmakad summa på mitt sparkonto för första gången i mitt fyrtiosex-såriga liv.

Pannbiff fylld med köttfärssås med Tony Soprano på semester på Kiribati med tolv månadslöner på fickan!

Le grande bajsnödighet.

Här sitter jag bajsnödig som ett litet as i svinvärmen. Fukten ligger deppig på skinkorna och det är svååååååårt. Sitter nu och dricker kaffe och röker en cigarett. Det hindrar förstoppning, milt sagt.
Jag har käkat lunch på Järntorget. Törsk med skagenröra. Låt törsken leva för så jävla gott är det inte. Dessutom finns det fiskbullar.
Gick på toa efter jag ätit för att…gå ner i vikt lite, kan vi säga. Men det blev det inget av med det. På herrarnas toalett var dörren borttagen till toabåset. Kändes inte helt bekvämt att sätta sig där och karva fram en kabel.
”Var den god lunchen eller?” kan man ropa från båset när någon dyker upp där utanför för att tvätta händerna, allt medan man torkar sig i arschluss.

Det sitter en snubbe lite längre bort på uteserveringen. Med en kvinna mitt emot sig. Hon dricker vatten och han? Ja han dricker öl han. Det verkar som han har fått i sig ett tjog med bärs eller så, för han är väldigt full. Lite märkligt ändå, för klockan är en bit över två på eftermiddagen. Hur fan har han hunnit med att bli så packad?
Varje gång han har tagit en klunk så är det som det går en ivrig lyckoblixt genom hans kropp. Varje gång han tagit denna jätteklunk, så reser han sig och dansar fram till hans kvinna och tar hennes hand och kysser den. Varje gång säger hon till honom att sätta sig igen. Sen när han tagit en klunk till så är han uppe och plaskar ner hennes hand igen. Ibland så kysser han ner hennes underarm i bara farten. Gång på gång.
Oh! Nu vinglade han in i baren. Oh jävlar! Nu kom han tillbaka med en bärs som han redan dansat ut halva innehållet från…och där reste sig hans kvinna och gick hem.
Tänker att han själv kommer dans-kräl-krypa ut härifrån med skrapsår på knäna innan klockan har slagit fyra.
Själv måste jag nog leta upp ett annat hak som har en toalett där det ingår en toadörr i interiören…

Nu har jag bytt ställe. Bajsnödigheten försvann så fort jag satte mig ner. Den kommer väl tynga ner mig så fort jag kliver ut på gatan igen.

Det sista som hände på stället där jag åt lunch var att den redlösa token sprang slalomgång ute på torget efter kvinnan som lämnade honom. Då stod det en och en halv öl kvar på bordet. Hon skällde ut honom och kallade honom Ferdinand. Morloken vinglade han tillbaka till bordet och svalde den halva ölen i en enda klunk. När han började misshandla den andra ölen reste jag mig och gick. Jag orkade inte se Ferdinand mer. Dessutom gjorde han mig ännu mer bajsnödig. Huvudet svängde fram och tillbaka på honom som en tok och som om han letade efter en ny lekkamrat. Det kunde vara jag som satt alldeles ensam och bajsnödig vid mitt bord. Så jag fick brått därifrån…

Sitter nu på någon slags asiatisk fiskrestaurang på Linnégatan. De har en najs skuggad uteservering med tak här om det underbara regnet skulle komma inrullande och skölja jeppar och hjon rena.
-Vad kostar en Mariestad, frågade jag kvinnan i baren.
-69 kronor, svarade hon. Lite väl dyrt eller, tänkte jag.
-Eh, jag kan ta en stor stark istället.
-En sån? Frågade hon och pekade på öltappen.
-Ja tack, svarade jag.
-Nej, ta ingen sån, sa hon då. Ta en Mariestad istället.
-Vaaa? Näää!
-Jo, stor stark kostar lika mycket som Mariestad och den är inte stor. Mariestad är större och den är godare och nog bättre för dig! (Bättre för mig?)
-Jaha, då tar jag en Mariestad, svarade jag lättad. Och kände att den inte alls var lika dyr längre.
Jävla konstig prissättning ändå. Kanske hon bara lurade mina fuktiga skinkor av mig så att hon fick sälja en dyr öl till mig. Det funkade ju iallafall.

Ro nu hit med ett svalkande regn. Hela stan är som ett fuktigt akvarium. Klockan tolv var det 22 grader, men det kändes som 27. Nu har temperaturen stigit till 27. Det känns som om hela stan är inrullad i en jättestor kalsong impregnerad i galon.

Oh Herre min lilla luffarskapare! Nu är det dags på fullaste allvar att gå in och spräcka närmsta lilla porslinholk i två fina delar!

Undrar hur det har gått för Ferdinand förresten… Kanske hans kvinna i detta just nu plåstrar om hans skrapsår på knäna… Sicken jävla pajas!

En lunch i svinhettan.

Har varit och käkat lunch på Kungstorgets Brygghus idag. En tagliatelle med fläskfilé och currysås. God var den. Det är nästan alltid gott där. Mycket bra lunchställe låter jag hälsa.

Efter lunchen gick jag ut på uteserveringen för att ta en kaffe. Men det var nästan fullt där och gassande sol, och jag var redan en söndersvettad medborgare. Jag gick till köttbullekällarn istället. Ty där badar uteserveringen i skugga. Tyvärr var det massa andra typer som hade tröttnat på solen också, så det var fullt. Jag blev så trött på allt och alla så jag ville bli full. Dock tog jag istället mina steg till en närliggande gata där det ligger massa andra fik som också är skuggiga. Tyvärr var det fullt även där och nu kände att jag ville bli redlös. Hittade till slut en uteservering som var helt tom. Konstigt det där…jag menar att folk alltid väljer att hellre trängas en att sitta där ingen sitter. Har man väl satt sig på en tom uteservering så följer mobben som en myrstack. Efter en halvtimme så var uteserveringen nästan full. De tyckte väl att min charm var oemotståndlig.

Så fick jag då min kaffe till sist.

Det satte sig två kvinnor bredvid mig. Jag tänkte att nu blir det gnäll om min rökning. Det var en mor och dotter hörde jag. Dottern gick in och köpte kaffet. Modern tände en cigg. Dottern kom ut med något lyxkaffe och var nöjd. Jag såg framför mig hur dottern också skulle tända en cigg. Istället satte hon fyr på en jättestor cigarr. Sen halvlåg hon i stolen och bolmade på den där jättesaken som en kuban medan hon berättade för sin mor om när hon hade varit full i Stockholm på Medborgarplatsen. Modern fyllde i med ett rosslande gubbskratt.

Det hela kändes som en tid av ett igår för jättelängesedan.

Nu har jag ätit igen. Tycker man äter hela tiden. Ändå är hungern som bortblåst i sån här sköjarvärme.

Blir inte mycket skrivet här heller. Den mesta tiden går åt till att svettas.

En kort rapport om ditten och datten och fittan och tratten.

Har precis käkat lunch med Ed. Ed var på humör så han tog en bärs till pizzan. Jag var också på humör, men tog en cola till maten, bara för att jag är så vuxen och kan göra saker utan alkohol, men ändå ha trevligt.
Efter all deg och kaffe så tog vi varsin bärs och hade trevligt tillsammans.

Jag har börjat tittat på The Wire. Den är från början av 2000-talet och sägs vara fantastiskt bra och har vunnit priser hit och dit, men jag vet inte… Jag har snart sett klart första säsongen och jag tycker den är rätt träig och trist. Personliga porträtt gällande karaktärer saknas och känsla och känslor saknas också. Sen är alla karaktärer mellan varven så coola, hårda och kalla så det blir lite fånigt och man kunde strykit hälften av alla motherfucker! från dialogen. Den blir rätt statisk på något vis. Lite som alla dessa olika CSI-serierna. CSi Miami, CSI Skövde typ, som måste vara bland de trökigaste hitt-på-serier somfinns. Fast inte fullt så tråkig är den inte, för då hade jag gett upp efter första avsnittet. Eller fortsatt och tittat och möglat sönder och dött av syrebrist i hodet.
Annars är den JÄTTEBRA!
Känns inte riktigt som man hade blivit lika duktig på att göra långa serier ännu som man är idag. På den tiden alltså. Alltså att det är något som man blivit bättre på med tiden, säger Sköjarius Serius Expertus.

Håller även på att läsa min klockbok. Första halvan går igenom varje liten beståndsdel i ett urverk. För att sedan sätta varje liten beståndsdel i sammanhang med resten av alla beståndsdelarna, så att man tillslut fattar hur ett urverk fungerar. Min favoritdel är nog balansfjädern med sin pyttelilla snurrade fjäder och där en liten gaffel hugger tag i dess kugghjul som i sin tur är samman kopplat med ett annat kugghjul som heter the escape-wheel. Ja, ni fattar väl själva!

Håller även på att skriva en novell om morgonen för väldigt längesen, då jag vaknade upp i bara kalsonger under någons köksbord med en nästan urdrucken jägermeisterflaska i näven och med en massa ben och fötter runt omkring mig tillhörande okända människor som satt och åt frukost. Kan bli hur bra som helst tror jag.

Den här värmen gör mig helt söndertrashad. Uppluckrad i kanterna och uppknullad i hodet. Det är varmast i Göteborg säger di däringa metrologirna.
Man skall inte klaga har jag hört och snart ligger man och gäspar i en snödriva igen, men jag kan inte låta bli att tycka det är jobbigt när det är för varmt… Det blir liksom kladdigt att tänka och man flåsar och pustar.
Nu har jag hittat en sval uteservering på Linnégatan på skuggsidan. Naturligtvis pågår ett fasadarbete här bredvid där en brötande byggnadshiss åker upp och ner för att tala om att det här med lugn och ro är klart överskattat.
Ett tak här på uteserveringen är nerfällt som extra skydd om solen skulle komma vandrande som en tönt. Herregud jag vet inte vad jag säger, men jag gillar skuggan jag. Sitter och dricker en Ströngböw gör jag också. Torr cider med äppelsmak. Jag gillar inte torr cider och jag gillar inte cider med äppelsmak. Ändå dricker jag det utan att gnälla. Då fanns det ändå massa gott att dricka.
Det tycker jag ändå visar att jag inte är omöjlig minsann.

Usch och tvi vale och så!

En kraschad promenad.

Mötte en människa i Hagaparken när jag var ute och promenerade i igår eftermiddags. Han kan vara den trevligaste snubbe som jag har träffat på länge. Arg var han också. Väldigt arg.

Han kom stampandes ut ur buskarna. Sen gick han fram till en kvinna som stod och pratade i mobil, och spottade henne mellan fötterna och kallade henne mothafucker. Hon vände och gick. Då fick han syn på mig. Han verkade bli ännu argare. Jag kanske har den inverkan på människor.

Grusgången jag stod på var smal och på ena sidan var en husvägg och på andra sidan buskar, så det fanns liksom ingen väg att smita förutom att vända på klacken och gå tillbaka samma håll jag kommit ifrån.

Han stod där som en vägspärr och glodde på mig. Han stampade med foten och gestikulerade med armarma.

-If you fuckin look at me you fuckin mothafucker, sa han.

Jag tänkte att jag svänger upp till höger om honom och bara går förbi och låtsas som det regnar. Det gjorde det inte, så det kanske var en dålig ide. Han fortsatte väsa och fräsa…

-You fuckin mothafucker, if you look at me you fucker im gonna pull down my pants and grab my dick and fuckin piss on! You fuckin motherfucker I swear. I fuckin piss on you, you fuck!

Jag smet förbi honom. Han stod kanske två meter från mig. Jag tänkte, nu får jag en knytnäve i bakhuvet eller en stråle med piss i mina knäveck.

Men allt uteblev. Hade jag varit bakis hade jag gömt mig närmsta papperskorg till solen hade gått ner.

Jag var på rätt okej humör innan dess, men från den stunden gick det bara neråt. Varför vet jag inte riktigt. Och så är det väl ofta.

Hamburgaren jag beställde lite senare hade rostad lök och pepperonis intryckta under brödet.

När jag skulle ta en öl på en uteservering så var folk för glada för både sitt, men framför allt mitt bästa och stojade och skrek och skrattade så högt så man blev ledsen.

Jag gick till en annan uteservering och då kom genast stans fullaste människa fram och satte sig bredvid mig och ställde massa frågor.

-Åker du skateboard? Har du barn? Har du en tjej? Har du en mamma? Har du varit i Alaska?

Jag svarade nej på alla frågor. När han hade frågat mig tre gånger hur gammal jag var och till slut kallade mig sur och arg när min entusiasm uteblev reste jag mig för att gå.

Då hörde Em av sig och ville ta en öl. På det viset sågs det till att jag var fånge bland alla dårar i några timmar till.

I övrigt kan arga dårar och överförfriskade fyllon som ploppar upp överallt i den här stan vara det säkraste tecknet på att sommaren är på väg.