En rapport från värden i ett distrikt mitt i världen.

Det skrivs inte så mycket här för tillfället. Bloggaren blev heltidsarbetare. Har inte haft ett heltids dagsjobb sen 1995. Så fort man har klätt om och gått ut genom arbetsplatsens dörr efter arbetsdagen är slut så knockar tröttheten en direkt i ansiktet. Dricker ofta kaffe när jag kommer hem. Den bästa stunden. Sen äter jag. Resten av kvällen ligger jag och glor på någon serie. Helt enkelt för slut för att göra nåt annat. Går och lägger mig klockan elva och halv tolv sover jag som en drogad bebis. Sex timmar senare, innan luffartuppen bräker så börjar allt om…
Här hade jag kunnat på klassiskt vis kunna skriva att ”mardrömmen börjar om”, men jag trivs väldigt bra på mitt vikariat. Det är bara rutinerna runt omkring som har sett annorlunda ut de senaste 25 åren och som måste nötas in. Jag är alltså inte riktigt van med att timmarna man är ledig är färre (om man räknar bort tiden man sover som friterad sweinschnitzel) än de timmar man jobbar…
Hade glömt av att man kunde trivas på ett jobb, att man kan ha arbetskamrater, att man kan lära sig nya grejor varje dag och att man inte behöver känna att ”oh no vad jag inte vill jobba idag”.

Vad gör en bovärd då? Jo han bor ju såklart i världen…som han älskar. Nja om du har problem i din lägenhet då kommer bovärden. Och då menar jag inte problem med din fru eller man eller magen eller att du spenderar hela din lön på allväders-stövlar i olika färger. Nej i det läget är det nog bättre att ringa en psykolog, doktor eller en sträng ekonom.
Men bråkar dina fönster eller om kranen läcker eller bräker eller du har tappat bort tvättstugenyckeln eller ytterporten slår för hårt eller inte stänger alls, då kommer bovärden som jobbar i ett visst distrikt i världen som ett skott, kort och gott.
Just nu som vikarie hoppar jag in för de andra värdarna på olika ärenden som kommer in under dagen. Jag hämtar diverse material i olika förråd som behövs för de olika ärendena. För tillfället tar jag mig fram i en liten elbil som gladligen studsar fram på den fantastiska vägläggningen i Göteborg, eftersom bilen helt saknar fjädring. Det är ett evigt morsande när man möter andra bovärdar och miljövärdar som också kommer i sina elbilar. Detta tycker jag är väldigt trevligt. Förr promenerade jag runt på andra lång och morsade på krogägare och stammisar. Nu sitter jag i en elbil och morsar på andra människor i elbilar och det på arbetstid.

Nu ska jag berätta vad jag har i mina jobb-byxor. Vi tar det från vänster uppifrån och neråt: Mobil, tobak, liten vattenflaska, liten anteckningsbok, diverse skruv och jox, gylf, bläck och blyertspenna, brytbladskniv, polygrip, diverse nycklar, jobbmobil, filter. Vänster lårficka: Bitsats, ficklampa, handskar. Höger lårficka: Lång smal elskyddsmejsel, stor bit-mejsel, måttstock, morakniv i hölster. Bakfickor: Ärendelappar, ibland diverse mindre reservdelar och oanvänt snytpapper om jag skulle få en nysattack. Allt detta hålls upp av ett skärp som verkligen får jobba som skärp. Vikt: ingen aning, men kan tänka mig innehållet i en varukorg med två-tre liter mjölk eller ett tudelat sexpack.

I veckan när jag skulle dela ut lite infoblad i några trapphus kom jag fram till en lägenhetsdörr. När jag drog ner brevinkastet började en hund skälla. jag stod och lyssnade ett tag och försökte se käften på hunden innan jag släppte ner bladet.Jag lät bladet singla ner…sen hördes käftarna klappra. Man kunde höra hur pappret köttades sönder mellan de vassa gaddarna. Som en livs levande dokumentförstörare. Kanske anställd av någon makt som inte vill sprida känslig information…

///Slut på meddelandet.

Spårvagnskontrollanter

Som fattig student med klumpfot och för tillfället taskig frisyr och en stundom värkande högerarm, så brukar jag ibland, alltså inte alltid (om nu någon moralko eller moralkossa skulle få panik), tjuvåka på buss och spårvagn lite kortare sträckor. Detta är varken något som gör mig mindre nervös eller stolt i mitt röda hjärta som sitter till vänster…men jag ska betala dubbelt upp, för dubbla säten när jag har blivit en hederlig arbete med mössan i hand.
Så i fredags efter skolan så hoppade (det där med att hoppa kan ju alltid diskuteras) jag på en buss vid Kungsportsplatsen efter att jag hade köpt tobak hos Gule Knut (Brune Bengt extraknäcker där ibland när han har lust). Jag hann åka en hållplats. Vid Valand klev det på en så där åtta kontrollanter och jag klev av obemärkt med massa och pöbel i fredagsgyttret. Jag var trött och ville bara komma hem. Sen kan man ju inte säga att de är så svåra att upptäcka. Alla har svarta vindjackor med klatschig Västrafiklogga på ryggen och det värsta av allt: Alla har vita kepsar! Va? Dessa vita kepsar lyser inte bara avslöjande i det färglösa och grådassiga Göteborg utan det plockar även bort allt som har med någon slags auktoritet att göra eftersom hela gänget ser ut som en förväxt dagisklass.
Nåväl. Jag ställde mig lydigt och väntade på nästa buss. 10 minuter… Jag såg mig själv i pyjamasbyxa drickandes kaffe hemma i köket medan blåst och regn piskade sönder mänskligheten. Sen kom jag på att jag hade tvätt-tid, vilket drog ner markören på mysskalan väsentligt.
När bussen kom ställde jag mig lydigt bredvid dörrarna och tittade på de som ställde sig framför dörrarna. Jag kom på först och fick därmed välja plats eftersom jag hade gjort rätt. Jag valde den bästa platsen för att hålla utkik om kepsgänget åter skulle dyka upp. Jag drog ner dragkedjan på jackan och rättade till rumpen, stånkade ut. Skönt! Och där mitt framför mig lite längre fram i bussen stod en hel familj med kontrollanter i sina vita kepsar. Jag reste mig lika fort som om någon hade kissat på sätet och vätan hade nått mig och traskade rakt ut genom dörrarna precis innan bussen hann åka. Med adrenalinet sprutande gick jag rakt in i klockaffären som ligger alldeles vid hållplatsen och köpte ett batteri. Jag visste att jag behövde det till en klocka där hemma.
-Ett LR44! hojtade jag ut som om det gällde livet ELLER döden.
När jag kom ut igen så kollade jag när nästa buss skulle gå. Fyra minuter verkade resonligt. Å andra sidan är jag ju inte född med en toalettsits runt halsen och kunde därmed räkna ut de säkert skulle stå redo på nästa hållplats med sina löjliga kepsar. I övrigt började det hela kännas totallöjligt. En överdiven kamp för att slippa köpa en biljett för 30 kronor, speciellt när klockbatteriet kostade 50 kronor. Fast nu hade jag bara 24 kronor kvar på kontot och jag orkade inte föra över pengar och greja!
Jag bestämde mig för att traska upp till nästa hållplats för att se om keps-klubben stod redo på plats…och där stod de i en ring och tjoade och skrattade åt något suspekt. Precis när jag passerade kom det två bussar samtidigt som åker förbi mitt hem. Jag stannade och kollade hur de tänkte lösa uppgiften. Den ena bussen körde runt Korsvägen och den andra genom Johanneberg. Alla klev på genom bakdörrarna på den första bussen. Märklig teknik kan jag tycka asså. Lite som att trycka ut fuskåkarna genom framdörrarna. Sköter de verkligen sina jobb som de ska eller ska man behöva gå fram och berätta fördem hur man sköter sitt jobb? Funderade på att springa fram till den andra bussen och kasta mig in i den kepsfria miljön. När den dock åkte iväg såg jag att det stack upp små vita kepsar från de låga sätena även där. Har nog faktiskt aldrig sett en sån kontrollantrajd innan.
Gav upp och bestämde mig för att promenera hem. Det är ju kul att promenera. Speciellt när det är fredag och motvinden bjuder på en känsla av 17 minus och det är uppförsbacke hela vägen. Det är kul. Lite som en utmaning kan man säga.
När nästa buss passerade stack det upp massa kepsprydda skallar även i den bussen och på nästa hållplats…det ska vi ens inte prata om. De stod iallafall där och älskade världen på ett helt annat plan än jag någonsin gjort.
Kanske alla var på väg till en gigantisk personalfest med gratis sprit och varmkorv. Kanske de firade den internationella keps-bytardagen. Fan vet…

Jag var ju som sagt var bara på väg hem.

Gröna vindruvor.

Såg en man äta gröna vindruvor. På bussen. Tror aldrig att jag har sett någon äta vindruvor på bussen innan. Han åt dem väldigt fort och tryckte hela tiden in mer vindruvor i käften än han hann svälja. Vindruvorna slet han loss med våld av från knippen. Flera åt gången, som om han hatade dem. Det såg ut som att han hatade de där jävla vindruvorna och att de skulle krossas och arkibuseras mellan hans klapprande gaddar. Han såg väldigt ilsken ut när han åt också. Ögonbrynen åkte och upp och ner när han tuggade våldsamt. Varje gång han körde in en ny näve vindruvor i käften och började tugga tittade han argt på något lämpligt offer i bussen. Som i lämplighet tittade bort. Kinderna var som ballonger och ögonbrynen for upp och ner och blicken skrek: Jag hatar gröna vindruvor och jag hatar när folk tittar på mig när jag äter vindruvor som jag hatar.
Från det att jag hade klivit på bussen och åkt tre hållplatser, det vill säga ca 5 minuter restid, så hade han tömt hela plastförpackningen på vindruvor.
Han slängde plastförpackningen som om han hatade den också. Sen klev han av och satte kliven i riktning mot bolaget…
Kanske han skulle köpa vitt vin.

Torrisen.

Har börjat använda apotekets absolut-torr deodorant, maken till flashigare inledning på ett inlägg kan ju knappast ha skådats… Men, det funkar verkligen. Man är ta mej fan fnösketorr under armarna. Tydligen täpper någon odrickbar form av alkohol till porerna. Sen håller de sig stängda 7 dagar. Och då duttar man på ett nytt lager. Det enda problemet är att det kliar som satan mellan varven…och kliar man tillbaka så blir man röd och då kliar det ännu mer. Fast för en typjävel som mig som är född svettig är det värt det. T-shirten håller sig fortfarande torr när oron lägger sig som en störtkruka över huvet och nerverna spänns som skinktråd.
Det är stort.

Är nu klar med delkursen systembyggnad. Hade hellre läst en kurs som hette systembolaget. Kan lätt vara den mest bedrövligt genomförda kurs någonsin. Av skolan. Pajasen till läraren som bara drog skämt hela tiden dök upp vid tre lektionstillfällen under fyra veckors tid. Och då skojade han sig fördärvad genom lektionerna. Verkade som vår lärare fick ta över alltihop till slut. Tiden har använts till att besvara 150 frågor från ett läshäfte och när de äntligen var klara hade man tre dagar kvar på sig att plugga till provet. Rena skämtet. Tror den där pajasläraren blev tillsagd av våran lärare som framfört vår kritik…då blev han sur och dök inte upp alls. Utvecklingen måste ha stannat vid fem års ålder hos den människan.
Nåväl, inget mer snack om duplikatsystem eller plattvärmeväxlare eller luftburna värmesystem och fan och hans pulla till moster.
Gick ut i Torsdags för att fira mig själv som avkomma i en knepig värld med några bärs efter ha skrivit provet. Blev mest trött på samma sätt som jag alltid blir trött på kvällskvisten numera. Satt dock lydigt kvar och drack ett par extra bärs. Det är ju dumt att vara omöjlig. Folk kom och gick vid min vänstra sida av barstolen. Hade svårt att hålla intresset uppe för deras småprat om nästan ingenting, så nickade mest och sa ”absolut” som en datamaskin. Beställde en taxi hem när en människa sprang fram till bartendern och i halvpanik berättade att någon hade bajsat ner golvet på BÄGGE toaletterna.

Skall upp till kyrkogårdarna runt Redbergsplatsen idag och hedra de döda. Efteråt blir det finbesök på kineseria. Ser framför mig hur de friterade räkorna krashar mellan gaddarna och ölen sköljer mellanrummen mellan gaddarna rena. Sånt tjafs gillar man.

De där som älskar sin röst.

Min granne har fest. Det bara väller in folk genom ytterporten. Och när de inte väller in och fastnar vid porten springer hon ut på balkongen och gapar att hon ska öppna för dem. Sen tidig eftermiddag har hon klampat i golvet som ett 700 kilo tungt vildsvin. Sicken brötande och bökande grott-hagga. Hon är nog lätt den högljuddaste granne jag eller någon annan granne har haft. Även om hon har 100 kompisar i sin lägenhet så hör man hennes reptilskratt skära genom hela massan. Hon måste älska sin röst. Vissa gör ju det. Men älskar de sin nästa eller sin moster i Skövde? Nej, det tror jag faktiskt inte. Att tycka om sig själv är inte samma sak som att älska sig själv. Det ska ni veta små barn!

Själv sitter jag och läser om spillvatten, avlopp och sanitet. Oj, oj, oj. Snacka om häftig lördag. Kryddar till hej baberibbat med en fä-öl också. Funderar mellan varven hur många lass junk som hamnar i holken i denna renlevnads-stadsdel dagligen.

Min dröm om att jag skulle få ligga med minst varannan hyresgäst som husvärd gick för övrigt i krasch. Fick höra om en lättfotad kvinna som hade snärjt en lättfotad husvärd. När han till slut inte pallade att stå emot hennes gäckande passion, så hade han klivit ner i hennes halm. En tid gick och sen hade kvinnan hört av sig. Hon hade spelat in hela knoll & tott-kalaset och frågade honom INTE om han ville ha en kopia som han kunde titta på tillsammans med hans fru. Nej, hon pressade honom på 10 000 pistoler. Om han inte pröjsade så skulle hon höra av sig till både den ena och den andre. Naturligtvis ville han behålla sitt jobb, så han betalade…
Låt detta bli en läxa och håll den slabbiga ormen innanför böxalinningen för djävulen!

Helt ärligt kan jag säga att jag trivs nåt enormt bra på min praktik. Har nog aldrig haft det så bra på en arbetsplats innan. Skolan är tyvärr sådär. Mellan varven totalt ostrukturerad och pårökt så att man vissa stunder tappar tron på hela skiten. Men det är bara att kämpa vidare och hålla skinkorna tätt ihop och le som torkat revbensspjäll. Dessutom har vi en lärare just nu som tycker han är den mest skojiga prick som har vandrat runt i tubsockor. Han drar skämt ideligen. Ofta på ett rätt drygt sätt. Ingen skrattar. Vilket bara verkar elda på honom ännu mer. Ställer man en fråga svarar han med en motfråga. Han kör på jargong. Tycker att han är tuff. Machofrän. Ibland urartar lektionerna helt. Vid ett tillfälle berättade att han älskade att höra sin röst, sen kom han in på politik. Då pratade vi om sanitet. I nästa stund berättade han att han råhöger och röstade blått. Där satt vi elever och undrade och hummade och kliade oss på snokar och snibbar och undrade: Vad ska vi göra med denna information? Och en sån blir lärare. Snacka om var man på fel plats…

Men herre gudars, vad hon skrålar där uppe. Alltså hon skriker rätt ut i samtidigt som det brakar i golvet så man undrar om man skulle köpt Gevalia istället för Zoegas. Ska man som blivande värd behöva gå upp dit och möblera om och visa var skåpet ska stå?

Kan bli…

Idag har jag varit på kurs med Kurt. Första dagen. Ingen sån där jävla söka jobbkurs som jag har gått 180 stycken. Ingen skrattkurs för att jag är ledsnare än din mamma. Ingen orienteringskurs i hur man kammar sidbena på moster Olgas snippa, nej…
Johan Sköjarhatt skall utbilda sig till fastighetsvärd! Detta har jag ju precis inte vrålat runt i bastuban här på bloggen.

Naturligtvis var jag överdrivet nervös inför denna skolstart. Skolstart låter extra roligt eftersom det låter som man är sju år igen och inte vill släppa sin mammas hand när hon lämnar klassrummet. Skulle kanske haft med min mamma som stöd.
”GUDVADTREVLIGTDETVERKARHÄR!”. Kanske hade blivit lite könstiga vibbar. Naturligtvis gäckade nervositeten mig helt i onödan (förutom att jag efter promenaden dit fick en tio minuter lång svettatack och hamnade längst fram så alla fick ta del av synen på min glittriga nacke). Jag kan dock tycka det är jävligt stressande att bakas ihop med 19 andra människor i en gigantiskt lingongrova. Världen älskas bäst på distans och vem bjuder egentligen in en hel hög med främlingar i sitt vardagsrum och sjunger ”Nu ska vi stycka sambon”
Okej nu spårade det ut igen som vanligt…

Känns bra nu iallafall. Som att det kan bli bra. Har inte gått en utbildning sen anno 2001. Och om allt går vägen så är jag en knegare om tio månader. 7-4, så som en stor del av mänskligheten lever. Att gå in i en bubbla som jag inte har befunnit mig i sen 1995. Och runka när man verkligen bara orkar. Jag kan gå på after work på Fredagar utan att ljuga om att jag har jobbat.
Att inte få styra och ställa över sin vardag som ”en själv bäste dräng. Vid 47 års ålder så sällar jag mig…Fast nu tar vi en sak i taget här Jooohan!
Första delkursen är maskinlära. På Onsdag ska vi prova ut arbetskläder. Fick även skriva på ett papper idag där man intygar att man inte kommer dyka upp alkoholpåverkad…
Som en sjunken sten skrev jag på, eftersom mitt motto var att dagligen dyka upp som en redlös trädgårdstomte och sen berätta sanningen om när jag trasslade in mig i hornen på en hjort och fick gratis skjuts genom en tät granskog.

Nu så, måste jag gå och lägga mig snart…jag ska ju faktiskt till skolan imorgon…utan mamma!

Förkylning och lite annat jox.

Råkade bli förkyld i tisdags kväll. Jag märkte det genom att jag nös en gång. Och att jag senare nös igen en gång. Detta strider naturligtvis mot hur mina nysningar fungerar, eftersom jag alltid nyser minst 15 gånger på raken. Den så kallade nysattacken. Märkte även att ena näsborren blev som ett utblåst hål efteråt och att det sved som om jag hade snortat tyskt strudelmjöl i en vecka. Fast sådant trams håller jag inte på med Här dricks bara jordgubbssaft.
Igår när en nysning överraskade mig böjde jag mig kraftigt framåt som en vig poledancer. Kraften i nysningen tog mig med storm. Jag kände hur ryggen och nackens kotor sträcktes ut. Jag kände och hörde hur det knakade. Det var nog bra, tänkte jag när jag rätade upp mig. Sen när jag skulle vrida på nacken åt sidorna tog det stopp. Jag hade alltså sträckt nacken.
Naturligtvis hade jag stönat åt förkylningen innan, men nu visste jag inte vad jag skulle koncentrera mig att stöna åt. Att resignera…
Idag har det hela släppt i nacken lite grann och förkylningen har varit lite snällare.

Har även börjat få spammejl som uteslutande handlar om viagra skickade till min mejl och som inte sorteras under skräppost. Vad baseras det på? Är det min fantastiska ålder eller är det att jag har 44 i skostorlek? Vad är det för knulljeppar som antar att jag är impotent eller ska springa runt med erektion hela dagarna???
Fyskäms och sluta snuska sig!

Nu måste jag gå och vila nacken lite. Den verkar inte känna för att bära upp detta svällhodet för tillfället.

Att steka körrrrrrrrv.

I veckan när jag stod och lagade kvällsmat tänkte jag att äta något gott är som att slå tomheten på käften.
Jag hade ålat mig till Willys och köpt en påse bratwurst. Dagens enorma äventyr.
Man skulle bo i Tyskland, tänkte jag när körven var klar. Jag spetsade en körv med gaffeln och skakade av stekfettet i vasken. Sen spetsade jag den andra körven. Jag skakade av stekfettet, kanske med lite mer schvung denna gång. Körven for av gaffeln och studsade i kaklet och plumsade rakt ner i det smutsiga diskvattnet.
-Vilken superklant man är, mumlade jag för mig själv.
Jag stod och tittade på körven en stund där den flöt omkring i det mörkbruna vattnet som en kanot. Inte en chans att jag kommer bli mätt på en körv. Jag försökte spetsa den jäveln med gaffeln men den guppade bara runt som en sprallig tok i flytväst. Till slut tog jag tag i den med hela näven som om jag ville strypa fanskapet. Jag sköljde av den under kranen med ljummet vatten. Sen daskade upp den på tallriken bara för att visa vem det var som bestämde. Ett gäng makaroner lämnade tallriken i ren avsky.
När jag äntligen satte mig framför Tv:n stod den där danske bonnröven och skröt om någon komocka. Han greppade en högaffel och vände den fram och tillbaka och njöt. Sen berättade han.
-Den här komockan är den mest fantastiska jag har sett. Doften är skiegooo! Den har legat här i två år och jobbat till sig.
Jag bytte kanal.
Längst ner i den där högen med lyxmocka skulle man ligga…och vänta på den där högaffeln likt en bratwurst som väntar på att bli spettad i januarirusket…

Att skriva CV.

Jag har hållt på med en cv idag. Eller mitt cv. Eller igår också. Heter det ett eller en cv. Heter det en åsneröv eller två chimpansarslen? Jag är klöven som självaste röven!

Tar ju en jävla tid det där. Man skall leta upp papper för att hitta vilket år man gjorde det eller det eller det junket. Och när man inte stod ut på den arbetsplatsen och gömde sig på dass för att ta en runk eller lägga en kabel som kunde kringlas runt hela arbetsplatsen för att man var så less på skiten.
Cv:et ska jag alltså använda till att söka jobb med. Självklart har jag inte skrivit ut vilka jobb jag ville bryta ihop på (även fast det hade varit roligt för anställningshövdingen att läsa)

Lagerarbetare, Fabrik Stånk & Trökjan 2001 – jan 2001.Här på det här pangpalatset mådde jag inget vidare asså. Jobbade dock en del när jag verkligen var tvungen förutsatt att jag inte satt på toa och drog en jack off i mörkret. Vilket skedde rätt ofta som ren överlevnadsinstinkt.Var olyckligt kär under den här perioden. Ledsen och taskiga nerver på grund av alkohol som bara råkade passera mina organ i ren självklarhet. Ingen respekt för de tramset med de överdrivet tidiga mornarna. Övertiden brydde jag mig inte heller om eftersom bolaget bara hade öppet till sex på den tiden.Chefen eller stenskallen var en riktig jävla slyna. Det märkte man direkt. Sparkade åt sidan och slickade på frimärken.Konstigt nog fick jag inte sparken, vilket var min genuina önskan, så jag sa upp mig ganska omgående. Därav den korta anställningsperioden.Efteråt, näf jag kom hem på tidig förmiddag och lade mig mellan lakanen så upplevde jag total nirvana.

Garanterad läsning…ingen framtida anställning…garanterat.
Fast den här gången vill jag ju faktiskt ha ett jobb. Och det är inte enbart för att sätta mig på dass i mörkret. Förhoppningen är att stå ut utan impulser att skära halsen av sig.En bra början.

En annan bra grej att inte skriva i CV:et är att ”Jag har även skrivit en blogg i tio år.”

Tror inte det ses som en merit när vederbörande börjar läsa.
Fast en sak som borde premieras om de nu skulle googla mig på nätet och genast hitta bloggen är ta mig fan att:
JAG ÄLSKAR VÄRLDEN!
Det borde ju ändå ses som något positivt…fy fan!

Men här i det verkliga livet premieras ju ofta helt fel saker…