En kort rapport om ditten och datten och fittan och tratten.

Har precis käkat lunch med Ed. Ed var på humör så han tog en bärs till pizzan. Jag var också på humör, men tog en cola till maten, bara för att jag är så vuxen och kan göra saker utan alkohol, men ändå ha trevligt.
Efter all deg och kaffe så tog vi varsin bärs och hade trevligt tillsammans.

Jag har börjat tittat på The Wire. Den är från början av 2000-talet och sägs vara fantastiskt bra och har vunnit priser hit och dit, men jag vet inte… Jag har snart sett klart första säsongen och jag tycker den är rätt träig och trist. Personliga porträtt gällande karaktärer saknas och känsla och känslor saknas också. Sen är alla karaktärer mellan varven så coola, hårda och kalla så det blir lite fånigt och man kunde strykit hälften av alla motherfucker! från dialogen. Den blir rätt statisk på något vis. Lite som alla dessa olika CSI-serierna. CSi Miami, CSI Skövde typ, som måste vara bland de trökigaste hitt-på-serier somfinns. Fast inte fullt så tråkig är den inte, för då hade jag gett upp efter första avsnittet. Eller fortsatt och tittat och möglat sönder och dött av syrebrist i hodet.
Annars är den JÄTTEBRA!
Känns inte riktigt som man hade blivit lika duktig på att göra långa serier ännu som man är idag. På den tiden alltså. Alltså att det är något som man blivit bättre på med tiden, säger Sköjarius Serius Expertus.

Håller även på att läsa min klockbok. Första halvan går igenom varje liten beståndsdel i ett urverk. För att sedan sätta varje liten beståndsdel i sammanhang med resten av alla beståndsdelarna, så att man tillslut fattar hur ett urverk fungerar. Min favoritdel är nog balansfjädern med sin pyttelilla snurrade fjäder och där en liten gaffel hugger tag i dess kugghjul som i sin tur är samman kopplat med ett annat kugghjul som heter the escape-wheel. Ja, ni fattar väl själva!

Håller även på att skriva en novell om morgonen för väldigt längesen, då jag vaknade upp i bara kalsonger under någons köksbord med en nästan urdrucken jägermeisterflaska i näven och med en massa ben och fötter runt omkring mig tillhörande okända människor som satt och åt frukost. Kan bli hur bra som helst tror jag.

Den här värmen gör mig helt söndertrashad. Uppluckrad i kanterna och uppknullad i hodet. Det är varmast i Göteborg säger di däringa metrologirna.
Man skall inte klaga har jag hört och snart ligger man och gäspar i en snödriva igen, men jag kan inte låta bli att tycka det är jobbigt när det är för varmt… Det blir liksom kladdigt att tänka och man flåsar och pustar.
Nu har jag hittat en sval uteservering på Linnégatan på skuggsidan. Naturligtvis pågår ett fasadarbete här bredvid där en brötande byggnadshiss åker upp och ner för att tala om att det här med lugn och ro är klart överskattat.
Ett tak här på uteserveringen är nerfällt som extra skydd om solen skulle komma vandrande som en tönt. Herregud jag vet inte vad jag säger, men jag gillar skuggan jag. Sitter och dricker en Ströngböw gör jag också. Torr cider med äppelsmak. Jag gillar inte torr cider och jag gillar inte cider med äppelsmak. Ändå dricker jag det utan att gnälla. Då fanns det ändå massa gott att dricka.
Det tycker jag ändå visar att jag inte är omöjlig minsann.

Usch och tvi vale och så!

En kraschad promenad.

Mötte en människa i Hagaparken när jag var ute och promenerade i igår eftermiddags. Han kan vara den trevligaste snubbe som jag har träffat på länge. Arg var han också. Väldigt arg.

Han kom stampandes ut ur buskarna. Sen gick han fram till en kvinna som stod och pratade i mobil, och spottade henne mellan fötterna och kallade henne mothafucker. Hon vände och gick. Då fick han syn på mig. Han verkade bli ännu argare. Jag kanske har den inverkan på människor.

Grusgången jag stod på var smal och på ena sidan var en husvägg och på andra sidan buskar, så det fanns liksom ingen väg att smita förutom att vända på klacken och gå tillbaka samma håll jag kommit ifrån.

Han stod där som en vägspärr och glodde på mig. Han stampade med foten och gestikulerade med armarma.

-If you fuckin look at me you fuckin mothafucker, sa han.

Jag tänkte att jag svänger upp till höger om honom och bara går förbi och låtsas som det regnar. Det gjorde det inte, så det kanske var en dålig ide. Han fortsatte väsa och fräsa…

-You fuckin mothafucker, if you look at me you fucker im gonna pull down my pants and grab my dick and fuckin piss on! You fuckin motherfucker I swear. I fuckin piss on you, you fuck!

Jag smet förbi honom. Han stod kanske två meter från mig. Jag tänkte, nu får jag en knytnäve i bakhuvet eller en stråle med piss i mina knäveck.

Men allt uteblev. Hade jag varit bakis hade jag gömt mig närmsta papperskorg till solen hade gått ner.

Jag var på rätt okej humör innan dess, men från den stunden gick det bara neråt. Varför vet jag inte riktigt. Och så är det väl ofta.

Hamburgaren jag beställde lite senare hade rostad lök och pepperonis intryckta under brödet.

När jag skulle ta en öl på en uteservering så var folk för glada för både sitt, men framför allt mitt bästa och stojade och skrek och skrattade så högt så man blev ledsen.

Jag gick till en annan uteservering och då kom genast stans fullaste människa fram och satte sig bredvid mig och ställde massa frågor.

-Åker du skateboard? Har du barn? Har du en tjej? Har du en mamma? Har du varit i Alaska?

Jag svarade nej på alla frågor. När han hade frågat mig tre gånger hur gammal jag var och till slut kallade mig sur och arg när min entusiasm uteblev reste jag mig för att gå.

Då hörde Em av sig och ville ta en öl. På det viset sågs det till att jag var fånge bland alla dårar i några timmar till.

I övrigt kan arga dårar och överförfriskade fyllon som ploppar upp överallt i den här stan vara det säkraste tecknet på att sommaren är på väg.

En soppig dag.

img_3726.jpgIntroducerar leken: Leta efter Sköjaren.

Det var en jävla hängig dag det här. Soppig och slapp. Sumpig och rumpig. Taskmört och taskspelare.
Jag sitter på balkongen och dricker en folköl. Nisse-Pisse-Päronpung.
I Lördags drack jag och syrran några bärs i det fina vårvädret här i Johanneberg. Sen åkte vi ner till Andra lång och träffade Em och Ed. Så blev det fler öl då. Hejsan Svejsan och Knallpacko.
Igår var en trött dag. Vaknade klockan nio. Vaknade klockan elva och gick upp. Slapptask och snaskfnask.
Tog en promenad i regnet. Hamnade i en park som inte fanns någon väg ut. Träden hade de flyttat på och parkbänkarna var borta och det var bara en stor jordhög. Där drack jag en av mina första folköl i mitt liv. Sen gick vi in på Liseberg berusade på två öl kanske och åkte Cinema 180. Jag fick inte på mig säkerhetsbältet och alla skrattade åt mig, och jag skrattade med. Då var jag 14 år kanske nu är jag 45, bestämt. Utspätt vin i dopfunten.
Nåväl jag fick iallafal vända tillbaka ut från den där parken igår. Gå tillbaka samma väg jag kommit. Sen kom jag hem med ett jättelass friterade räkor. Åt för två. Kändes mindre ensamt så. Bäver i blöja och bondmora i slöja.
Och idag är idag, fast bara några timmar till. Det gör faktiskt ingenting du soppiga, slappa dag.
Ajöken på allvar.
Stryp mig med en cykelslang.

Att nörda ner sig eller skaffa sig en hobby.

Det var längesen jag skrev något vettigt här. Eller har jag någonsin gjort det?

Kan berätta om mitt nyfunna nörderi. Att skruva med armbandsur….eller snarare i urverk…eller snarare skruva isär för att sedan skruva ihop. Och kanske en vacker dag faktiskt få ett gammalt nerlagt urverk att börja ticka.

Har budat hem lite gamla reparationsobjekt på Tradera för att träna på. Och sen några till också…och några till.
Oj, där flög den lilla fjädern. Den landade nog på loftet. Eller i Mölndal. Det var den klockan. Nästa! Allt är sjukt smått nämligen. Jag blev förvånad hur smått allt var när jag skruvade och bytte delar i iphones, men det här är småttare kan jag säga.
Nu har jag faktiskt lyckas plocka isär en hel klocka som jag har börjat sätta ihop igen.
Ett smart och nästan nödvändigt trix är att ta foton på nästan allt man gör. Alltså varje litet hjul som man plockar bort så att det hittar tillbaka till rätt ställe. En annan sak som är viktig är att man lägger allt i en viss ordning på arbetsbänken. Alltså ”balansen”, där ihop med sin skruv till exempel. Men det gjorde inte jag. Jag lade bara alla små reservdelar i högar i en liten specialbox som jag hade köpt med olika fack, lite huller om buller medan jag mumlade: Där kan ni ligga era små svinpellets. Frågan är om jag kommer få ihop den där klockan igen. Och några speciella foton började jag inte ta förrän klockan nästan var isärplockad…men man lär sig av sina misstag, säger de där typerna på klockforumet som jag följer.

En annan sak är alla verktyg man behöver (och kanske inte behöver helt nödvändigt, om man inte är helt söndernördad vill säga). Men billigt junk är inget att föredra. Om man inte skall bli förgrymmad. Billiga mejslar som är skevt slipade och går sönder. Eller pincetter som man rycker hår från snoken med. Nej, det håller inte. Den där kinesiska urmakarlådan för 329 kronor som jag köpte först borde sålts i en leksaksaffär, förutom några verktyg som var helt okej.
Beställde hem fina mejslar från ett engelskt företag som säljer klockgrunkor. Slängde in en mejselslip också i beställningen också. Några pincetter (korntänger heter det faktiskt om man vet vad man pratar om) behöver man ju och sen lite fingertoppar så inte klockdelarna blir flottiga som min panna och stekpanna. Fingertöpparna kan även med fördel användas om man skall klia sig på privata ställen utan att smutsa ner fingrarna. Praktiskt! En liten luftpump behövdes också för att blåsa bort damm. Och sen lite olika boxar. En optivisor (Luppglasögon med pannband och belysning som man även kan använda på nattklubb eller i joggingspåret för att smälta in) behöver man ju för att se vad man pysslar med också. Och sen var det ju… och sen. Det där var en dyr hobby, tänkte jag.
Igår köpte jag en ultraljuds-tvätt och idag beställde jag olja för att smörja upp diverse klockdelar. Lite ”pipetter” (heter det verkligen inte på urmakarspråk!) för att dutta ut oljan och sen ett litet oljefat där man häller oljan, för det går minsann inte att dutta ner pipetten rakt ner i oljeflaskan. Och sen några mässing-korntänger så man inte repar de ömtåliga delarna.
Herregud vilken dyr hobby det här var. Kanske man borde köpt en morakniv och hyrt sig en snickeboa istället och täljt ut jättepungar i balsaträ som man kunde sålt på Kiviks marknad?

Nu har jag iallafall allt jag behöver för att kunna plocka isär en klocka och kanske till och med få den att ticka loss när den är ihopsatt igen…

Arbetsmönstret sker som följer för en hobbymakare i ur och skur:
-Skruva isär uret (Helt utan lite halvslapp inställning som att: ”Äh, det ordnar sig, det blir bra ändå. Noggrannhet kompis!)
-Rengöra alla små delar i UL-tvätten så de skiner värre än ABBA:s scenkläder.
-Sen, under projektets gång, olja de delar som ska oljas allt medan man sätter ihop urverket.

Utöver detta, som rörande alla nörderier är det bra att läsa så mycket som möjligt och följa sjukt tråkiga videos på the yöutöbe där det sitter någon gammal gubbe som mumlar obegripligheter, glömmer att ställa in skärpan på kameran, som fortfarande bor hemma hos sin mamma och inte har knullat sen våren-97 då han blev ilurad kokain och inte tvättad sig på två veckor.

Det är en rolig hobby dock, nästan så jag inte har tid att sitta här och balla och dricka folköl. Och pengamässigt så är det ungefär lika dyrt som ett par helkvällar på krogen inkluderat taxiresor, fast utan att vakna upp be till en skumgummi-gud i papiljotter dagen efter medan fingrarna krampar runt ett glas där det simmar runt två löddriga treo.
Då kan man fingra runt sina dyra skruvmejslar istället!

Så de så, edra hobbylösa hobbyalkoholister!

Sluta balla med mig King Kong!

Var och röntgade mig i Måndags. På med Gene Simmons pungskydd igen. Börjar bli vardagsmat. Allt hade läkt som det skulle. Spiken i höftbenet satt där den skulle precis som öronen sitter på var sin sida av skallen. Dock är det inte helt färdigläkt ännu. På måndag har jag varit sjukskriven exakt i ett halvår. Tiden bara går och går och den 9:onde April är den här sjukskrivningsperioden över. Det är tal om att jag skall arbetsträna efter denna period på kanske 25% för att testa hur det går. Helst skulle jag vilja bli uppsagd.

Har nu plockat isär min första klocka. Den var så fin när den satt ihop. Minutvisaren flög i en båge och studsade mot datorskärmen och landade i knät. När jag vände på boetten så regnade det ut lite kugghjul på bordet. ”Jaha de satt där alltså?” sa jag för mig själv för att låta som att jag visste vad jag sysslade med. ”Vad är det här för konstig grunka, den behövs nog inte!” och sen slänger man den bakom axeln som Kalle Anka. Det var en fin klocka en gång, men nu är det en hög med reservdelar. Nja, den skall nog gå att få ihop igen. Dessutom finns det ju massa ”How to-videos” på youtube som massa mumlande tomtar som inte får några tjejer spelar in som visar hur man tar isär och sätter ihop urverk. Vad som sen gör att den inte fungerar verkar vara det svåraste att lista ut. Alltså den funkade ju inte från början. Men att se vad som är orsaken till att den inte fungerar verkar vara det svåraste. Sen kommer den stora stunden när den ska sättas ihop…och man får en nysattack så kugghjul badar i snor och sekund och minutvisare blåser bort. Kanske skall bli meteorolog eller sotare istället.

Annars vet jag inte. Vad fan, man kan ju inte gå runt och veta hela tiden.
Oförmågan att somna börjar bli påtagligare allt oftare igen. Det är väl bara för att jag har sovit som en bebis en lång period nu. Det springer i benen och sprattlar i hodet. Att gå upp klockan fyra, klarvaken efter en timmes sömn, och äta skorpor och dricka oboy. Att somna om klockan fem och vakna helt utslagen klockan nio.
Våren var här i Onsdags. Kryckan i handen och en vårpromenad i solen med Emma som slutade på Vickis Pizzeria efter en sköjarnatt som slutade med en sexa gammeldansk på Pustervik och varsin halvt uppdrucken folköl i köket. Somnade vid köksbordet när jag skulle byta till en bra låt och vaknade med stel nacke när solen hade gått upp.

Skall käka räkor hos syrran ikväll. Räkor, ost, bröd och vitt vin. Om jag vill ha några öl får jag köpa dem själv, sa mor när vi pratade i luren nyss. Det säger hon alltid.

Lunch med morsan och det hyttande pekfingret.

Har varit och käkat lunch med morsan. På Tullen på Avenyn. Någon slags fiskgryta med tjock sås och saffransmajonäs. Efter ett tag började såsen svälla upp i magen och nu vill man bara leta upp närmsta säng. Morsan blev alldeles sönderfluffad, så hon tog en buss hem för att sova. Det är ansträngande att äta lunch och ansträngande att bli mätt. Ibland är det ansträngande att tänka och ibland är det ansträngande att andas och ibland andas man för att man kan och ibland andas man för att man vill, för att citera en Hästpojke mitt i alltihop.

När jag stod ute och tog en cigg till kaffet efter maten kom det fram en kvinna och hytte med sitt pekfinger i ansiktet på mig.
-Vad? undrade jag.
-Du ska inte röka pöjk. Det är dåligt för dina tänder och lungor.
-Va? undrade jag igen.
-Det är inte bra för dina tänder!!!
-Men snälla du!
Då gick hon bara. Hon vände sig om två gånger och hytte med fingret igen medan hon försvann i folkvimlet. Kanske var hon tandläkare eller så hade hon precis slutat röka.
Precis innan vi skulle gå från Tullen gick jag fram till baren för att betala då ropade min mor. Högt:
-Men Johan! Du tänker väl inte gå utan att betala???
Kände att bara halva restaurangens gäster vände sig om, så det var lugnt.
-Nej, lilla mamma! Jag tänkte även betala din lunch, för jag bjuder! sa jag lika högt.
På detta vis blev jag tvättad från skam och mor fick istället ta över skammen. Rättvisa till sist.

Själv sitter jag nu på ett fik. Långt ifrån närmsta säng. Dricker en cola och skriver här blögga-djävolen. Sitta på fik och dricka Cola. Det gör jag lika ofta nu för tiden som jag quizar eller spelar badminton. Det vill säga aldrig. Skyller på att jag inte är ölsugen. Om sanningen skall fram så tror jag massa tjock sås har lagt sig på den plats där ölen kunde lagt sig. Sås-ockuperad magsäck!
Café Berlin heter fiket. Där skulle man varit. I Berlin eller Budapest eller i Frankfurt och käkat en Bratwurst. All annanstans än i den här jävla stan som är täckt av ful och tung snö.
Det är aldelles tyst på detta fik. De har ingen musik på. Ganska fantastiskt.
Nyss satt det en snubbe några bord bort som också tyckte detta var fantastiskt. Han satt och läste en bok. Efter en stund började han trilla framåt i stolen. Sen pressades hans ansikte mot sidorna i boken. Sen började boken gnidas runt i ansiktet. Så vaknade han plötsligt till. Han läste två rader. Sen började hela proceduren om igen (Att gnugga in Sartres ”Äcklet” i fejset). Till slut gav han upp, reste sig och gick ut.
Det är ansträngande att läsa bok på café.
Och där var friden och tystnaden över. Två donnor och en kid kom in. På med ipaden. Något barnprogram på högsta volym och sen sitter de och diskuterar medan ungen protesterar ohörd.
Nu låter jag som en bitter gammal sursopp, men jag tycker det här beteendet är ett jävla sätt. Att med eller utan barn bara brassa på dessa grunkor på högsta volym och tro att det är helt allright för omgivningen att lyssna på vare sig man vill eller Ett typiskt tecken på att människor har förlorat insikt. Det är alltså inte okej låter jag meddela. Det är åt helvete!
Hänsyn har utgått ur sortimentet. Omtanke har skjutit sig i ballen och dött i garderoben.
Ibland är det ansträngande att finnas till bland andra människor som också råkar finnas till.

Och apropå dumbphones och platta paddor och annan skit så har jag köpt ett tangentbord till ipaden. Det är detta jag sitter och skriver detta inlägg på. En väldig ökad skrivkänsla uppnås måste jag säga. Lite som om man skriver något viktigt. Detta kan ju förvisso diskuteras.

På vägen hit, till Café Berlin, i Göteborg alltså, så kom det där pekfingret till kvinna gående igen. ”Neeej” tänkte jag. Hon bromsade in framför mig igen. När hon fick syn på min krycka så frågade hon:
-Men vad har hänt med dig lilla killen?
-Brutit höften, sa jag. (Varför svarade jag ens?)
-No no no no no no, sa hon med bebisspråk till mig precis som jag nyss hade fyllt tre år. Lilla stackars dig!
Sen bara gick hon igen. Vem är denna galning till kvinna som ploppar upp överallt och visar mig mer omtanke än jag har bett om?

Och nu går jag också. De har höjt volymen ytterligare på sin ipad. Ungen skriker allt högre medan de två kvinnorna gapar allt högre för att göra sig hörda, men sicket fölk.

Förövrigt har jag köpt tre par kalsonger idag. Det första paret skall jag ha på torsdag, det andra på Lördag och det tredje på Måndag.
I övrigt kan det vara ansträngande att hålla på att sätta på sig nya kalsonger hela tiden.

Någonstans mellan Clas och Willy.

img_3318.jpg
Hip hop-halsband inköpt på Clas Ohlson 2003. De har fan allt där!

Har varit på Classe Ollonsson och köpt förvaringsboxar. Där ska jag hoppa ner i bland när jag skäms över att vara människa i världen som jag älskar så… Det kan jag ju göra om jag vill, tror jag får ner min lilla stackars ända där perfekt, även fast det egentliga ändamålet är att förvara tröjor och accessoarer (här höll jag på att skriva arier istället för accesoarer. Men man kan ju inte ha en hög med arier på hatthyllan) och sen placera dem på hatthyllan så allt blir snyggt och prydligt. Nu ligger nämligen alla mina loppätna kläder i ull och knull som malarna vill mumsa på, i påsar med påsklämmor i en stor hög på hatthyllan. Ser jävligt luffigt ut om man skall vara ärligt. Då kan de ju lika väl ligga i stiliga förvaringsboxar fast fortfarande i påsar. Om vi fattar det la ägghoden!
Blev alldelles klibbig varm på ryggen när jag var i Classes tempel. Grunkor överallt. Fixa och bygg. Greja med grunka. Sug och svälj. In ear-lurar mellan skinkorna. Sen började jag tänka på vem den där Classe egentligen är. Är hans fru snygg eller är han ensamstående. Har han en cöckerspaniel i en förvaringsbox som han har snott från huvudlagret. Har han kök från Kvick eller Ikea. Är det hans riktiga namn eller är företaget döpt efter hans guldfisk. Joggar han på Söndagar.
Alla dessa frågor gjorde att det började pressas ut svett under pälsmössan. Var tvungen att stödja mig mot en hylla med utomhusfärg. Näsan blev blank och krokig. Classe din gamle rova, bjud hem mig på en köpp kaffe och berätta! Come clean! Jag kan ta med mig varsin förvaringslåda. Classe!!!!!!!

Nu sitter jag på köttbullekällarn. Allt är under kontroll igen. Classe är bortglömd. Jag har inte tänkt på dig sen…
Eftersom jag ganska nyligen har börjat gå utan krycka tycker jag att jag smälter in sämre här på köttbullen än jag gjorde när jag kryckade in ”like a pro.”
Och hur går det att gå utan krycka då? Nja, sådär. Efter en viss längd eller sträcka av promenderande börjar det göra ont på utsidan av låret och i ljumsken. Jag fortsätter envist att gå ändå, med viss varning för att se ut som jag är ute på skallgång efter mina anksläktingar. Sexy machogång får jag vänta med ett tag…uppenbarligen.

Åt förresten lunch på gatuköket i mitt område i förra veckan. Vet faktiskt inte riktig vad de där pajasarna är ämnade för därinne. Inte är det att laga mat iallafall.
Gången innan jag var där köpte jag hem en hamburgertallrik. Då ställde han sig och väntade på att pommesen skulle bli färdig. Han hällde ner dem i hämtlådan, sen! började han steka hamburgaren. Jag fick helt enkelt korrigera honom för att inte få hem iskalla pommes. ”Aaaah! svarade han och skickade in dem i nåt värmeskåp.
Gången innan dess gick jag dit för lunch. Det var halvfullt därinne. De sprang runt som kycklingar i redet. Helt förvildade. Ägaren var där och en ensam svettandes anställd. Ägaren, en kvinna i 60-årsåldern som pratar breeed göteboska, klädd i högklackat och med mer bling bling på armarna än pommes i fritösen. Ja, hon sprang runt som ett räligt virrvarr och bjöd på deras linssoppa i små pappmuggar. För att roa kunderna medan de väntade på sin mat.
-Har ni smakat vår linssoppa? Den underbar! Vill du smaka lite?
Ingen ville smaka, men det brydde hon sig inte om, utan sprang runt med sina små take away koppar med lite linssoppa i botten. Alla ville bara ha sin mat. Ingen fick sin mat. ”Du kanske ska hjälpa din anställda så vi kan få vår mat det här dygnet!” var jag på väg att säga när hon skulle ställa deras misslyckade linssoppa som jag faktiskt också har tagit med mig en gång.
Nåväl ,det kan ju inte bli rätt jämnt. Men ibland kan det väl bli det för fan!?!
Nu var det ju inte detta jag skulle berätta. Men nu har jag ju faktiskt byggt upp stämningen med dessa två tidigare exempel inför min sista lunch där som jag skulle berätta om från början.
Och apropå kyckling så åt jag som sagt lunch där. I förra veckan som jag sa…god damn it! Kycklingfilé med pommes och bearnaise. Lät ju otroligt gott.
Helt tomt därinne. Tjugo minuter efter jag satt mig kom maten. Allt såg fantastiskt fint ut. Gyllenbruna pommes. Rikligt med bearnaise. Jag skar genom kycklingen. Oj, vad saftig, tänkte jag. Jag stoppade den i munnen. Tyckte den såg saftigare ut än vad det smakade. När jag kom lite längre in märkte jag att köttet inte var saftigt. Fortsatte ändå att äta. Det var blött och gummiaktigt. Jag började skära överallt i kycklingfilén. Blött och gummiaktigt.
MEN HEJSAN SVEJSAN PETRONELLA SALMONELLA, kör mig till sjukhus direkt så jag får lägga en liten spya i papperskorgen!
Jag började känna hur det rumlade i magen. Bakfull var jag också.
-Smakade det bra? han kom fram till mitt bord och frågade.
-Jo, men asså den där kycklingen. Den var helt blöt och gummiaktig.
Vad svarar han?
-Aha, då får vi nog steka den lite längre nästa gång!
-När då? undrade jag.
Han drog av nio kronor på lunchpriset. Kände mig genast som en vinnare när jag gick ut därifrån! YES!!!
När jag sen gick in på Willys kände jag hur det brummade och brakade i magen. Hade lätt kunnat släppa väder så hela chipshyllan förflyttades till Frukt & Grönt.
Sicka jävla pajasar asså!

Nästan alltid fel profession på fel plats…nästan all tid.
…och förrsten? Vem är Willy?
Är han döpt efter ägarens sköldpadda?

Ett snack med värden.

Har promenerat ändå från Kungsportsplatsen till slutet av långgatorna. Till det glödgade anus of hell… Det var någon slags hämnd. Dels för att jag var tvungen att droppa dagens rehabträning och dels för att jag käkade fläsk med löksås till lunch.

Och varför har du inte tränat då din lytte djävol?
Joo…för att när jag lade ner hodet på kudden för att bege mig in i sömnens land, då!: satte min lätt debile granne igång och tvätta. Klockan ett på natten. Va? Vem är såpass väck i roten så att man inte fattar att man inte kan tvätta mitt natten?
Väggarna vibrerar som en rumbatok. Sen stod tvättmaskinen på standby-läge och satte igång en gång i minuten fram till fyra på morgonen.

Gick upp klockan nio. Med ett svällhode ringde jag till värden. För andra gången. Jag frågade om han hade lämpat ner de där anslagen om att det är förbjudet att tvätta nattetid, som han hade lovat att han skulle göra för två veckor sen.
-Nej, det har jag inte gjort.
Jag suckade honom i örat med mulfladder som en åsna.
-Men vad fan? Varför inte då? frågade jag argt.
-Ja, anledningen att jag inte har gjort det är för att…det helt enkelt inte blev av.
-Va? undrade jag. Men snälla bara gör det nu! sa jag.
-Jag ska, svarade han som ett barn som man har sagt till gång på gång att städa sitt rum.
-Det är bara det att människor som struntar i regler är resistenta mot lappar.
Jag trodde inte mina öron.
-Gör det helst idag, för i natt vill jag sova!
-Ja jag ska… Jag väntade. Jag gör det idag!
-Bra! Tack och hej!

Vad falls? Sicken pajas! Man blir ju ledsen. På riktigt.

Därav blev det ingen sjukgymnastik idag. Men det blev fläsk med löksås. Och sen en lång och bajsnödig promenad och det Är ju nästan samma sak.

Som ni hör är allt bara fantastiskt hela tiden.
Värden och världen visar upp sin fulaste sida av sitt ruttna jag.

Harrys versus kineseria. 0-1

Jag sitter på ett Harrys vid Harry Jörnes plats.
Harrys är alltså en sportbar som finns lite överallt. Men sporten på Tv-skärmarna existerar inte…och det var ju bra.
Harry Jörne har jag ingen aning om vem det var. Säkert någon dryg typ i väst i brokad som åt oxtunga och drack dyra viner och levde i klafseri och snarkade som en svullen bebis om nätterna.

Det satt ett gäng gubbs här några bord bort för en stund sen men de har gått nu. Herregud vad de rann rapakalja ur deras käftar.
De drog anekdoter om sina forna dagar innan de blev gubbar.
Om arbetskamraten som ständigt dök upp full på jobbet och skällde ut den övriga personalen och sen somnade på en stol.
Om en annan kompis som kallades för Yxa.
De skulle hämta Yxa med bil vid en landsväg för han bodde på landet. Då hade Yxa varit på vresigt humör hela bilresan för han hade minsann fått gå upp en kvart tidigare i ottan än de andra och Yxa kunde vara en vresig jävel. Det skulle man fan veta.
Sen började de prata om Trump och sen om invandrare som inte hade här att göra och som skulle kastas ut. Man fick dock aldrig reda på vilka som inte hade här att göra och på vilka premisser de skulle kastas ut på. Sen var det muslimer och flyktingar och tiggare i ett hejvilt hörsägen. Hade inte ölen kostat 62 spänn så hade jag gärna balsamerat bärsen över deras små gråhåriga hoden så att de hade luktat gammalt ölfyllo om hjässan när de kom hem till sina uttråkade fruar.

Var tvungen att gå kände jag…längtade till en liten kineseria.
Blev så otroligt sugen på våldsamt friterade räkor.
Så nu sitter jag på den kungliga kineserian på Södra vägen. Dricker en bärs medan jag väntar på den kinesiska flotyrpåsen som skall med hem.
På denna ljuvliga sylta är det minsann stil och flärd! Här är det ingen som pratar massa smörja i onödan. Här trycks det in fritering med räka i truten på bredden och höjden. Inte massa snack och tjafs. Här låter man räjorna tysta mun!

Har man inget bra att säga, kan man lika väl vara tyst, som farsan brukade säga.
Så, nu ska även jag knipa käft och gå hem med min pöse friterade bomber.

Skall nog äta framför Tvn. Ensam. Tror en romantisk komedi kommer passa bra till denna fabulösa annrättning.
Friteringen som knastrar mellan tänderna. Den sötsura såsen som trögt rinner ner i svaljet när halsen snörper sig för att hindra gråten när de får varann i filmen,

Men jag!..får minsann friterad räka.

Ah, det är vackert! Vad jag älskar världen!

Atjo och en ölrunda.

Sitter här helt slaktad efter ännu en nysattack i mitt liv. Kan tänka mig att snittet nysattacker om året borde ligga på 300 stycken. Andra runkar eller knullar eller äter gröt lika ofta. Men inte jag alltså. Jag drar en nysattack istället. Jag gör även detta av ren ödmjukhet för att mina grannar skall få en sådan där mysig trivselkänsla inombords när jag drar loss en brakattack och deras tavlor dallrar på väggarna. Det bjuder jag på!

Vädret ute bedrövligt så det behöver vi inte yppa några ord om. Det blåser som svinet ute. Genom mitt fönster som står öppet med en springa lät blåsten som ett muller av jetmotorer som galopperade i skyn. Sömndrucken trodde jag det var kriget som drog in. Jävla dålig tajming, tänkte jag, så här dagen innan julafton. Det får bli snaps och julskinka i skyddsrummet. Men här finns väl ens inte något skyddsrum tänkte jag vidare. Skall man trängas fyrtio grannar i cykelrummet eller?
När jag hade vaknat till så förstod jag att det var blåsten som hade lekt krig, så jag klättrade ner från loftet och haltade mig ut till köksbordet satte mig och tittade på de vajande träden. Är jag vaken eller?

Jag tog en liten ölrunda i Johanneberg/Landala efter sjukträningen i Torsdags. Jag och Siss sågs på Old Town. Där gör de minsann skäl för att vara indisk restaurang. Den indiska gladpoppen sprutar mellan varven ut ur högtalaren och man tror att man är statist i någon bollywoodfilm. Jag och siss skildes åt på Landala torg. Jag bestämde mig för att gå in på den indiska restaurangen på torget innan jag lyttade mig hemåt. De är inte så flinka med ölbeställningar där. Efter att ha sagt till två gånger fick jag min öl efter drygt tio minuter. De har sånadäringa långa soffor där som är riktade mot fönstret så att man kan titta på folk och fä som köper gran på torget. När jag väl hade satt mig kom en av Landalas alkisar och satte sig bredvid mig. Han pustade och smackade och stånkade och suckade pustade och harklade sig så man blev alldeles uppstressad. Han klämde in ett ”Ja, fyfan…” efter varje triss i klunk. När han hade druckit upp sin öl i tre gånger fyra klunkar så gick han. Vad skönt tänkte jag. Sen kom han tillbaka med en ny öl. Nytt pustande och stånkande och svärande. Då var det min tur att hälla i mig ölen för jag hade lite svårt att stå ut för stunden.
Jag gick till Vickis för att beställa en pizza. Tog en bärs medan jag väntade på att den skulle bli klar. En väntöl så att säga. Jordens tröttaste stämning där inne. Man blev genuint ledsen och sömnig. Ägaren tittade på mig surt gång på gång. Lite som att jag hade kissat på hans golv. Han verkar av någon anledning hata mig. Kanske har han någon gång läst något dåligt om sitt ställe på min blogg. Nu får han chansen igen. Hade de inte haft så grymt goda pizzor så hade jag aldrig gått dit.
Sen var det iallafall slut på min fantastiska ölrunda i mina fantastiska kvarter och jag var hemma med en pizza som var helt rund.

Ikväll blir det uppesittarkväll, så här dan före doppare-dan. Det blir nog jag och kanske kryckan som sällskap. Låter det ensamt? Det är det inte. Förutom att jag älskar världen…SÅ ÄÄÄÄÄLSKAR JAAAAG MIG SJÄLV! Och om man inte älskar sig själv kan man alltid älska Rickard Sjöberg(s tänder).
Glögg och ett gäng klappar att slå in. Kanske lyssna på polsk punk. Funderar på att skippa de sedvanliga rimmen som ”Här får du en …… så du slipper min knycka, din lytte fan!” Tänker att jag istället skall skriva enbart limerickar på paketen.

Och imörra är det julafton. Tycker jag är trevligt. Sill och klappar. Hej tomtesvin slår i granen. Och att umgås och dricka glögg. Karl-Bertils jul och klappar och julskinka i skägget och tjosan enda in i påska.