Kan bli…

Idag har jag varit på kurs med Kurt. Första dagen. Ingen sån där jävla söka jobbkurs som jag har gått 180 stycken. Ingen skrattkurs för att jag är ledsnare än din mamma. Ingen orienteringskurs i hur man kammar sidbena på moster Olgas snippa, nej…
Johan Sköjarhatt skall utbilda sig till fastighetsvärd! Detta har jag ju precis inte vrålat runt i bastuban här på bloggen.

Naturligtvis var jag överdrivet nervös inför denna skolstart. Skolstart låter extra roligt eftersom det låter som man är sju år igen och inte vill släppa sin mammas hand när hon lämnar klassrummet. Skulle kanske haft med min mamma som stöd.
”GUDVADTREVLIGTDETVERKARHÄR!”. Kanske hade blivit lite könstiga vibbar. Naturligtvis gäckade nervositeten mig helt i onödan (förutom att jag efter promenaden dit fick en tio minuter lång svettatack och hamnade längst fram så alla fick ta del av synen på min glittriga nacke). Jag kan dock tycka det är jävligt stressande att bakas ihop med 19 andra människor i en gigantiskt lingongrova. Världen älskas bäst på distans och vem bjuder egentligen in en hel hög med främlingar i sitt vardagsrum och sjunger ”Nu ska vi stycka sambon”
Okej nu spårade det ut igen som vanligt…

Känns bra nu iallafall. Som att det kan bli bra. Har inte gått en utbildning sen anno 2001. Och om allt går vägen så är jag en knegare om tio månader. 7-4, så som en stor del av mänskligheten lever. Att gå in i en bubbla som jag inte har befunnit mig i sen 1995. Och runka när man verkligen bara orkar. Jag kan gå på after work på Fredagar utan att ljuga om att jag har jobbat.
Att inte få styra och ställa över sin vardag som ”en själv bäste dräng. Vid 47 års ålder så sällar jag mig…Fast nu tar vi en sak i taget här Jooohan!
Första delkursen är maskinlära. På Onsdag ska vi prova ut arbetskläder. Fick även skriva på ett papper idag där man intygar att man inte kommer dyka upp alkoholpåverkad…
Som en sjunken sten skrev jag på, eftersom mitt motto var att dagligen dyka upp som en redlös trädgårdstomte och sen berätta sanningen om när jag trasslade in mig i hornen på en hjort och fick gratis skjuts genom en tät granskog.

Nu så, måste jag gå och lägga mig snart…jag ska ju faktiskt till skolan imorgon…utan mamma!

Förkylning och lite annat jox.

Råkade bli förkyld i tisdags kväll. Jag märkte det genom att jag nös en gång. Och att jag senare nös igen en gång. Detta strider naturligtvis mot hur mina nysningar fungerar, eftersom jag alltid nyser minst 15 gånger på raken. Den så kallade nysattacken. Märkte även att ena näsborren blev som ett utblåst hål efteråt och att det sved som om jag hade snortat tyskt strudelmjöl i en vecka. Fast sådant trams håller jag inte på med Här dricks bara jordgubbssaft.
Igår när en nysning överraskade mig böjde jag mig kraftigt framåt som en vig poledancer. Kraften i nysningen tog mig med storm. Jag kände hur ryggen och nackens kotor sträcktes ut. Jag kände och hörde hur det knakade. Det var nog bra, tänkte jag när jag rätade upp mig. Sen när jag skulle vrida på nacken åt sidorna tog det stopp. Jag hade alltså sträckt nacken.
Naturligtvis hade jag stönat åt förkylningen innan, men nu visste jag inte vad jag skulle koncentrera mig att stöna åt. Att resignera…
Idag har det hela släppt i nacken lite grann och förkylningen har varit lite snällare.

Har även börjat få spammejl som uteslutande handlar om viagra skickade till min mejl och som inte sorteras under skräppost. Vad baseras det på? Är det min fantastiska ålder eller är det att jag har 44 i skostorlek? Vad är det för knulljeppar som antar att jag är impotent eller ska springa runt med erektion hela dagarna???
Fyskäms och sluta snuska sig!

Nu måste jag gå och vila nacken lite. Den verkar inte känna för att bära upp detta svällhodet för tillfället.

Att steka körrrrrrrrv.

I veckan när jag stod och lagade kvällsmat tänkte jag att äta något gott är som att slå tomheten på käften.
Jag hade ålat mig till Willys och köpt en påse bratwurst. Dagens enorma äventyr.
Man skulle bo i Tyskland, tänkte jag när körven var klar. Jag spetsade en körv med gaffeln och skakade av stekfettet i vasken. Sen spetsade jag den andra körven. Jag skakade av stekfettet, kanske med lite mer schvung denna gång. Körven for av gaffeln och studsade i kaklet och plumsade rakt ner i det smutsiga diskvattnet.
-Vilken superklant man är, mumlade jag för mig själv.
Jag stod och tittade på körven en stund där den flöt omkring i det mörkbruna vattnet som en kanot. Inte en chans att jag kommer bli mätt på en körv. Jag försökte spetsa den jäveln med gaffeln men den guppade bara runt som en sprallig tok i flytväst. Till slut tog jag tag i den med hela näven som om jag ville strypa fanskapet. Jag sköljde av den under kranen med ljummet vatten. Sen daskade upp den på tallriken bara för att visa vem det var som bestämde. Ett gäng makaroner lämnade tallriken i ren avsky.
När jag äntligen satte mig framför Tv:n stod den där danske bonnröven och skröt om någon komocka. Han greppade en högaffel och vände den fram och tillbaka och njöt. Sen berättade han.
-Den här komockan är den mest fantastiska jag har sett. Doften är skiegooo! Den har legat här i två år och jobbat till sig.
Jag bytte kanal.
Längst ner i den där högen med lyxmocka skulle man ligga…och vänta på den där högaffeln likt en bratwurst som väntar på att bli spettad i januarirusket…

Att skriva CV.

Jag har hållt på med en cv idag. Eller mitt cv. Eller igår också. Heter det ett eller en cv. Heter det en åsneröv eller två chimpansarslen? Jag är klöven som självaste röven!

Tar ju en jävla tid det där. Man skall leta upp papper för att hitta vilket år man gjorde det eller det eller det junket. Och när man inte stod ut på den arbetsplatsen och gömde sig på dass för att ta en runk eller lägga en kabel som kunde kringlas runt hela arbetsplatsen för att man var så less på skiten.
Cv:et ska jag alltså använda till att söka jobb med. Självklart har jag inte skrivit ut vilka jobb jag ville bryta ihop på (även fast det hade varit roligt för anställningshövdingen att läsa)

Lagerarbetare, Fabrik Stånk & Trökjan 2001 – jan 2001.Här på det här pangpalatset mådde jag inget vidare asså. Jobbade dock en del när jag verkligen var tvungen förutsatt att jag inte satt på toa och drog en jack off i mörkret. Vilket skedde rätt ofta som ren överlevnadsinstinkt.Var olyckligt kär under den här perioden. Ledsen och taskiga nerver på grund av alkohol som bara råkade passera mina organ i ren självklarhet. Ingen respekt för de tramset med de överdrivet tidiga mornarna. Övertiden brydde jag mig inte heller om eftersom bolaget bara hade öppet till sex på den tiden.Chefen eller stenskallen var en riktig jävla slyna. Det märkte man direkt. Sparkade åt sidan och slickade på frimärken.Konstigt nog fick jag inte sparken, vilket var min genuina önskan, så jag sa upp mig ganska omgående. Därav den korta anställningsperioden.Efteråt, näf jag kom hem på tidig förmiddag och lade mig mellan lakanen så upplevde jag total nirvana.

Garanterad läsning…ingen framtida anställning…garanterat.
Fast den här gången vill jag ju faktiskt ha ett jobb. Och det är inte enbart för att sätta mig på dass i mörkret. Förhoppningen är att stå ut utan impulser att skära halsen av sig.En bra början.

En annan bra grej att inte skriva i CV:et är att ”Jag har även skrivit en blogg i tio år.”

Tror inte det ses som en merit när vederbörande börjar läsa.
Fast en sak som borde premieras om de nu skulle googla mig på nätet och genast hitta bloggen är ta mig fan att:
JAG ÄLSKAR VÄRLDEN!
Det borde ju ändå ses som något positivt…fy fan!

Men här i det verkliga livet premieras ju ofta helt fel saker…

Ärenden på stan och köttbullar i en källare som inte ligger i en källare.

Tar en öl på Köttbullekällarn. Var tvungen att komma ut en sväng. Den här förkylningen, förkylning nummer två, som vägrar ge med sig drar ner en i ett hål. Fortsatt snörvel, torr hals och hosta och extrem trötthet. Precis när man tycker att man håller på att bli bättre så blir man sämre igen. Bedrövelse in der trauer. Men vad social man blir till slut av isolationen…

Jag har gjort ärenden. Först var jag i en 3 butik.
För första gången sen jag hade en iPhone 4 som kom 2010 så funderar jag på att byta över till en ändröido androidos-mobil. IPhone-mobiler har helt enkelt blivit för dyra. Deras nya fetaste flaggskepp kostar runt 18000:-. För en jävla grunka som man sitter och glor ner i istället för att lattja bollar på ballarna med andra grosshandlare. Fatta hur mycket sprit och knark man kan få för de stålarna. Nej, vält ner mig för en uppförsbacke…
Nåväl han var trevlig denna gutt. Inte 18 år och inte hyperventilerande. Vi gick i genom diverse modeller. Sen hjälpte han mig med diverse abonnemangsfrågor eftersom jag för ett tag sen gjorde en nummerflytt eftersom mitt abonnemang alltid har stått min mors namn eftersom man har varit en riktig sköjare och slarver på stenåldern, eftersom, som, som. Efter detta har allt blivit fel. Jag tror morsan har ringt minst fem gånger. Jag har ringt minst lika många gånger. För varje gång man ringer så blir det ännu mer fel. Mitt abonnemang har hamnat på hennes autogiro. När morsan får ett sms av 3 att massa pengar kommer dras från hennes konto ringer hon till mig helt upprörd. Sen ringer jag till 3 helt agiterad.
Nåväl, han sa att jag och min mor kunde komma ner och så löser vi det hela. Tänker att det borde kunna bli rätt om man står framför datorn tillsammans.
-Stackars dig, sa jag till honom. Du kommer få att göra.
Då svarade han att jag kunde bjuda på lite bullar som tack för hjälpen, om han nu hjälper till att reda upp allt som blivit fel.
-Sakta i backarna, svarade jag. Som jag ser det är det 3 som är skyldiga mig ett gäng hallongrottor. Ett 24 månader långt abonnemang på hallongrottor!
Det tyckte han var roligt, trots att jag kände att jag menade allvar till 75%.
Känns som jag kommer få föra en anti-krigsdialog med min mor innan vi kliver in i butiken tillsammans. Det är bäst att jag får sköta snacket med vässad gloria, så kan hon stå bakom, redo med en vässad yxa om det behövs.

Efteråt gick jag till Åhlens. Jag har budat hem en fin höstjacka som behöver färgas om. Att färga klädplagg i allmän tvättstuga känns inte optimalt. Att gå och köpa en egen tvättstuga för att färga en jacka känns lite överdrivet.
Jag frågade en kvinna på damavdelningen. Jesus vilket proffs hon var på att färga kläder. Blev stående i 20 minuter minst. Hon tyckte absolut man kunde färga om kläder i den allmäna tvättstugan. Bara man ser till att tvätta ur maskinen flera gånger efteråt så ingen färg finns kvar.
-Jag kan ju passa på att slänga i alla mina vita kläder efteråt för att se om det är någon färg kvar i maskinen, sa jag.
Det tyckte hon var både roligt och dumt på samma gång.

Kände mig inte riktigt nöjd med klämmandet och tryckandet på ändröider så gick till en annan 3 butik.
Naturligtvis fanns inte en enda kund därinne vilket gjorde att man inte fick klämma ifred. Fyra ungdomar återfanns dock bakom kassan som dessutom var oerhört sugna på att sätta sina sylvassa säljtänder i mig.
-Idag nöjer jag mig med att titta, basunerade jag ut för att inte få en skock med barn efter mig.
Jag hann titta i ungefär två minuter när jag gjorde misstaget att titta upp och mot kassan medan jag funderade. Vips! Så stod han där. Med överdrivet tjock kalufs och pigga ögon och ett rosaskimrande purfärskt inre. Han drog igång säljsnacket. Oooh, jävlar vad han pratade. Just idag har det dessutom kommit ut en ny Huawei-lur. Den dyraste av dem alla. Den såg han naturligtvis till att göra pangreklam för. Han snackade och snackade. Och jag andades och pustade och stånkade.
Jag sa till honom att min budget för en fön kommer ligga på max 250 spyor i månaden, vilket några riktigt fina lurar ligger på. Han backade lite. När den hyperventilerande pöjken ändå stod där tänkte jag att jag kunde fråga vilken mobil av den här och den här som han hade valt. Han kastade sig fram på nytt som en liten slafsig hundvalp. Ångrade mig genast. Jesus vad han gick igång. Som en slåttermaskin på crack.
Att suga det sista blodet av en människa med ålderskris. Är döden mattsvart eller blanksvart som baksidan på Sony xperia, hann jag också tänka.
Nu trodde han att jag var någon Jeppe som inte visste något alls (om bergsgetter!), men jag har nog kollat på drösar med youtube-videos för att bena ut och få härsket kött på bena änna (och gud vad tråkiga dessa videos är att titta på ibland).
Han gick loss i fem minuter till.
-Du! sa jag med markerande röst. Och ingen annan, lade jag till med mjukare röst. Jag tittar runt lite här i lugn och ro.
Han fattade hingsten (thö stödd) och galloperade bort bakom kassan igen.
Fattar inte hur de har lärt sig denna sövande säljteknik. Att prata sönder en så det dammar ur lungorna. En säljare som inte lyssnar in kundens önskan och behov måste ju missuppfattat och misslyckats med hela uppgiften.

Sen gick jag alltså till köttbullekällarn. Det är där jag sitter nu. Fast nu gick jag ut och tog en cigg, men nu är jag tillbaka igen.

Hej, hej och hejdå!

Invasionen

Det pågår någon slags nyckelpigainvasion hemma hos mig.

Det är väl något slags överskott av nyckelpigor i största allmänhet för tillfället (om någon skulle påstå att de är överallt, men jag har nog kollat övriga Stadsdelen och det är bara mitt hus som är invaderat). Värmen antagligen. Domedagen kanske… Hemma hos mig är det så klart värst. Fasaden är fyllda med pignycklar. Det går inte ha fönsterna öppna eller på glänt. Igår släppte jag ut minst 30 nyckelpigor. Om man öppnar fönstret och tittar så sitter de i skockar längs fönsterlisterna.
Nyckelpigor må vara söta, men det här är ju för fan bara äckligt.

Träffade goe Bengt, min granne, när jag gick ner för att ta en cigg. Han berättade om den gamle goda tiden när han hade sålt räkor och baguetter på Varbergs torgmarknad. Han berättade även att nyckelpigor gav tur i kärlek. Kan inte verifiera sanningshalten i detta påstående, eftersom jag aldrig hört denna sägen innan. Om det stämmer så borde det sitta ett gross med kvinnor i min lya när jag kommer hem.
Då kunde man köpt 16 kg räkor och 12 baguetter av Bengt. Och lätt på tå rundat bolaget för 50 liter vin. Borde ju räcka. Sen jävlar kunde kalajset börja.

Värst är det på eftermiddagen när solen lyser på den handvarma fasaden. Då dyker de upp i hundratals.

Smet ner till stan för att dricka en kaffe… För att rymma the plauge.
Sen när solen försvinner så försvinner även nyckelpigorna.
Var tar de vägen då?
Och! Kommer kvinnorna vara kvar? Eller var tar de vägen?

Naj, jag vet inte!

Pling plong. Ännu ett oväntat besök.

Satt och åt en maffig frukost i förmiddags (det var frallor med körv och det var päronyoghurt med äppelbitar och flingor och det var juice och det var ägg i kopp och en och annan sprängdeg och en nedsmulad liten pajas utan clownnäsa) när det plötsligt ringde på dörren. Otäcka dörrklocka och arma lilla mig. Här har vi fan inget Gevalia att bjuda på. Jag tassade fram till dörren. Tyst som en svepande odör och tittade i dörrhöla. En man med pärm under armen. Då vet man direkt vem det är. Så där stod han: fastighetsskötaren.

-Hej! Får vi komma in och borra ett hål i din vägg?
-Vaaaa…sa….du??????
-Ja, alltså, man har ju kommit fram till att det är för dålig ventilation i lägenheterna så…du öppnade, så vi tänkte testa att borra hål i din vägg.
-Alltså, ni vill komma in och borra sönder i min lägenhet? Ännu ett hål… Jaha när då då?
-Ja, nu direkt. Det kommer en kille med en jättestor borr om tio minuter. Vi ber om ursäkt för kort varsel.
-Ah okej. Illavarslande? Nu eller om tio minuter?
Vad fan. Brukar man inte sticka ner en lapp i brevlådan eller ringa ett par dagar innan. Man kan väl för fan inte bara ringa på och fråga om man får borra hål i någons lägenhet? Ungefär som jag bara skulle klampa in hos tandläkaren och fråga om denne kan borra hål i min tand. Nej, maken till dumhet…

De klev in iallafall. Ganska snart hade de konstaterat att mitt hem inte var någon bra pilotlägenhet.
När fastighetsskötaren ändå var här tänkte jag att jag kunde peppra med honom med mitt missnöje om hur saker och ting sköts. Eller snarare inte sköts. Igen. Detta borde han veta vid det här laget. Att den här jobbiga jäveln bor bakom den här dörren. Kan faktiskt inte förstå att han ringer på ändå.

-Titta här, sa jag och pekade på ventilen där tapeten hade spruckit och blivit ledsen när ventilgubbarna var här och sköjade sist. Vad vackert. Ska det vara så här?
-Nej, det har jag inte sett i nån annan lägenhet.
-Det matchar ju annars rätt bra med flagorna av färg som hänger i taket, men som inte är högst upp på er prioriteringslista att fixa till.
Jag förklarade för honom att man får en känsla av att allt bara raseras i den här lägenheten. Trasar något sönder så får man bara leva med det eftersom det aldrig åtgärdas ändå. Och det fortsätter bara att förfalla. Men att höja hyran det går enklast av allt.
-Ja, men det står ju i stadgan.
-Ja, men jag bor här.
Återigen började han tröttna på mig. Jag började känna mig som en gnällig gubbröv. Som vanligt. Så jag fortsatte med att påpeka balkongdörren som måste sparkas upp för att kunna öppnas och de sex gånger som de har lovat att åtgärda det. Jag gick vidare med att jag blivit lovad att få diskbänken utbytt sen dag ett då jag flyttade in, efetrsom man kan stå på knä och diska.
-Hur länge har du bott här nu? frågade han för att strö aska i hodet på mig.
-Sju år…
-Aha, men du är nöjd med det nya kylskåpet iallafall?!
”Jo jag sitter ofta i kylskåpet och gråter efter den stora kärleken”. Det sa jag inte.
Så här gick samtalet på. Den här gången påpekade jag även att det var ett ohållbart argument att skriva upp saker när man kommer ner till bilen. ”Då får man väl för fan ta med sig blocket upp till hyresgästen och skriva ner det direkt!” Kapitulerad höll han med. Här någonstans hade han börjat dra på sig skorna och backade ut ur lägenheten och vanish likt en taskig rökridå av taskig odör, även fast det verkade vara jag som stod för den. Detta händer varje gång.
-NU STANNAR DU SÅ JAG KAN KAMMA MITTBENA PÅ DIG MED MIN NYA PASTASLEEEEEEV!!!! fick jag lust att vråla.

Slutligen sa han att han kunde gå med på att fixa taket. Jag blev alldeles piff paff puff. I samma meningen påpekade han att jag rökte i lägenheten.
Jag sa att jag röker bara i köket med öppet fönster när det absolut inte går att gå ut att röka på balkongen. Fullständig sanning med ett kryddmått modifikation.
-Är det därför färgen i taket har släppt, för att jag röker? undrade jag.
Nej det var det ju inte såklart. Men om de fixar taket (i vardagsrummet) så får jag inte fortsätta röka inomhus (i köket). Dessutom kommer väggarna se sunkiga ut om taket är alldeles nymålat och fint, lade han till som hela planen var helt poänglös. Här någonstans såg nog min mun ut som ett alldeles runt stort och svart hål med prydande ögonbryn böjda som bananer.
Kanske man kan vomitera lite coola kaskader i det nymålade taket så borde det ju jämna ut sig med de sunkiga väggarna…
-Du kan ju fundera på hur du vill göra, lade han till. Han gick baklänges ut genom dörren. Sen stängde han dörren och var borta.
Dagens samkväm. Utan Gevalia. Det var tur att de slutade med den reklamen. Det är ju falskspel…
Efter detta har jag inte träffat någon annan människa idag. Gud vad skööööönt!

I övrigt är det mer rumsrent att vara Sverigedemokrat än rökare idag, som en gammal vän sa. Vad fan hände med det här samhällsjävlet?
Det orkar jag inte tänka på just nu.
Men roligt, det är det inte.

Så kom det: Det kalla skåpet.

Till vänster: Kantig gammal luffarlåda. Till höger: Nytt, flott vicka på höften-skåp.

Fick mitt nya kylskåp idag.

Hail satan och mormor i papiljotter vilket facelift för köket asså. Såna däringa välvda porriga dörrar hade det också. Fantastiskt stiligt skåp asså! 1.75 högt. Vitt som koks och så jävla stabilt!

Nu händer det fan i mig grejor i mitt liv. Bäst att lägga en kylskåpskall medvurst i pannan så man inte får totalhybris.

Funderar på om man kanske kan ha en inflyttningsfest nu när man har nytt kylskåp. Jag själv och ett sexpack. I kylskåpet.
Kanske man kan trycka in nån osympatisk jävel i frysen också. Typ Jimmie Åkesson, så kan han skicka upp isbitar när man knackar på dörren till frysen, om man skulle bli sugen på en riktigt kall drink…
Annars kan han ju bara sitta där och förfrysa precis som hans idéer borde ha förfryst när han var femton istället för att förverkliga dem som ”vuxen man”.
Där fick jag in massa politik i frysen också, men där skall man väl ha glass och pommes och massa annat gött.
I kylen borde man ju förslagsvis ha ost, medvurst och bearnaise. Det har jag faktiskt.

Nej, men allvarligt. Jag är faktiskt jätteglad över detta. Det är bara det att jag måste skämta till det hela tiden. Vad fan handlar det om? Har jag svårt att (er)känna lycka?

Jag gick ut för en bärs och för en liten paus från mitt kylskåp. Så att det inte skulle bli för mycket. Och med en öl menar jag faktiskt två och INTE tre!

Men nu är jag hemma igen. Undrar om man ska ta med kylskåpet upp på loftet inatt.

Alltså bara inatt asså?!

Här, och alla de de där stunderna innan…då jag likt en ångestfylld man famlade runt i cirklar bredvid en rektangulär lådda!
Nu är det tvärtom. Halleludja!!!

Hos frisören och ett klockprojekt.

Har varit och klippt mig. Tryggt att gå till samma frisör jämnt så man vet hur det blir. Inga missöden i form av sönderklippta näsvingar eller inlöddrad pung.
Han var på bra humör idag, min gode frisör. Eftersom han inte verkar vara den överdrivet pratsamma individen, så var han tvungen att stanna upp med klippandet så fort han skulle berätta något. På det viset får man även behålla öronsnibbarna.
Han berättade att han skulle rösta på SD i valet.
”Nä men för helvete. Det kan du väl inte göra fattar du väl!” sa jag helt spontant.
”Jo, det är jättebra” svarade han. ”Då får jag gratis resa till mitt hemland. Och kan stanna för alltid”
Han är från Irak. Och ja, han skämtade. Sköjigt!
Jag var lite varm på ryggen när jag böjde mig fram. Genast körde han ner en hårtork med kalluft innanför tröjan. Först undrade jag vad han höll på med…
”Du ser lite varm ut…skönt va?”
Sen var klippsessionen över…

Fuck vad trött jag är. För sjutton gubbar!
Lyckades inte somna förrän halvsju i morse. Vaknade halvtvå i eftermiddags. Helt kasst asså. Blir bara roulit att vända tillbaka på dygnet sen…
Håller på med ett klockprojekt. En snygg mekanisk klocka från 70-talet. Men den gäckar mig den lilla pissråttan. Plockat isär den helt. Rengjort alla delar. Oljat och satt ihop den igen. Men nu sitter jag fast. Jag hittar inte lösningen. När jag lägger till det där kugghjulet som skall sitta där låser sig hela verket. Jag har kammat mittbena i oförståndet. 
Den här klockan har lätt varit den jävligaste klocka jag har försökt att fixa. Vad enda litet arbetsmoment har krånglat på det mest ologiska sätt. Och då har jag ändå skruvat isär och satt ihop hela tre klockor innan. Hmmm. Däremot har jag inte klantat mig ända gång denna gång genom att sprätta iväg fjädrar och sprintar ända upp på loftet. Har dessutom ett exakt likadant urverk som är defekt och som jag kan plocka delar från ifall faran är framme.
Men det är som sagt inte det. Det här har förvandlats från ett glädjefullt och hoppfullt projekt till ett hatiskt och enerverande sådant. Som sagt: I VAD ENDA MOMENT SÅ HAR JAG STÖTT PÅ PROBLEM! Och nu sitter jag här på krogen efter en veckas celibat och försöker njuta av en bärs medan projektet som fastnat och står still grämer hodet av mig.

JÄVLA FULA KLOCKJÄVEL. JAG SKALL PISSA PÅ DIG OCH KRÄKAS SKINKA I DIN LILLA   LUDRIGA BALANSFJÄDER!!!

Utöver detta består de flesta dagar och kvällar i mitt liv för stunden att alternera mellan att titta på The Sopranos, skriva noveller, killa foten och snirkla kablar i holken. Knappt ingen krog alls, vilket känns väldigt skönt. 

Krog och knulla är för loosers utan hobby.

Och vem fan behöver veta vad klockan är ändå?

Det snygga, men gäckande svinuret!