Rostens dikt

Känns inget vidare idag.
För många cigg på fastande mage.
För stor avsaknad på avskalad kärlek.

Bilen e rostig och jag känner mig likadan.

Två skickade sms och bara tystnad.
Var du än är vill jag vara där. Bredvid.
Med otvingat skratt och en folköl i min ena hand
och din hand i den hand jag har över….

Klockan pumpar tiden motsols
och
solen vandrar medurs

Alla cyklar står där parkerade
i de ledsna cykelställen för att rosta..

Jag saknar dig
ja, gudars jävlar!

En lång stunds meditation i rastlöshet
sen fimpar jag ciggen
och kliver ut i vårens ljus
lämnar allt på snedkant
i det hus
det sägs att jag bor

Adjö

jbm

Angered – Torpa


– Nio månader –
– Tarzan –

Dessa två filmer fick jag genomlida på jobbet idag. Mongo har speciell filmsmak, eller speciell o speciell. Rätt dryg snarare, utan att vara elak och långt från min egen smak. Nio månader var okej att se eftersom jag bara sett den en gång. Men som 90% av alla hollywood-produktioner brassas det på i slutet till en sån överdrift att man måste hämta spyhinken. Dessutom när jag har sovit för lite, som idag, och är trött och labil blir jag känslig för de smörigaste scener man kan tänka sig. Snyftig och harklig. Skulle bara fattas att jag släppte en tår också. Det gör jag inte. Kanske har manlig menstruation med en enda avgörande skillnad. Blodet rusar rakt upp i pantskallen i stället…
Men tarzan (alltså den tecknade walt disney-versionen) herre jesus. Det är tur att man redan hämtat spyhinken. Mer enervrerande film får man leta efter. Man brukar ju lära sig att gilla saker med tiden, tyvärr har jag lyckats hata w.d med tiden. Det mest positiva så länge man inte har barn är att man slipper se alla dessa w.d.produktioner. Nu får jag i och för sig se dem ändå för att jag är opersonlig assistent…och jobbar med en skön dåre som spenderar hela sina dagar uteslutande med att titta på samma filmer om och om och om och om igen. Tarzan: Idioternas konung. Blä!

Well, det viktiga var att jag fick sluta tidigare idag. På hemvägen i bilen vevade jag ner rutan och upp volymen på stereon mer än den orkade. Våren är verkligen här. Hur underbart! Och metalen strömmade ut ur högtalarna med ett av de mest underskattade metalbanden: Anvil, så sjukt jävla bra. Så hårt gitarrsound (för den tiden) och enormt starka låtar. Som före detta trummis är det en ren fröjd o lyssna på trummisens jammiga spelstil. Nåväl grymt bra e det. Om man gillar metal förstås. Och det gör jag

Därför får dagens låt bli:

Metal on metal med Anvil

Ursäkta för det ständigt återkommande ordet spy (oops, där var det igen) i detta inlägg.

+ – 0

Jag är inte arg längre.
Däremot är jag illamående. Mycket bättre!

Jag åkte ner till stan för att ta en bärs med min syrra. Och på vägen ner, från spårvagnsfönstret såg jag mitt ex. My x-baby. Hon e vackrast av alla. Med sina poser och gester. Hon satt där på uteserveringen till restauranten (eller hur fan det nu stavas: fråga kungen!) Hon gestikulerade med en cigg i näven, med huvudet på sned. Jag såg hennes öronhängen dingla och hon hade huvudet på sned med den totala charmen. Jag har inte sett henne sen vi pratade sist. Jag fylldes av saknad, sen blev jag tom. Tom då jag vet att saknaden inte leder någonstans för att vi omöjligt kan leva ned varandra tack vare våra lik och olikheter.

Väl på stan spelade jag bort fyra hundra spänn på Jack vegas maskiner. Fick ångest och beställde en bärs. Det var då jag började må illa. Fan tänkte jag där jag stod, sen gick jag och stoppade i en sedel till i jacks hungriga gap. Jack spottade ut ett kvitto på femhundra spänn. Nöjd gick jag därifrån.

Tydligen hade jag glömt att äta, märkte jag när jag satt på vagnen på väg hem. Jag åt på mc donalds och blev ännu mera illamående. På en glas-skiva därinne stod det massa reklamslogans ala ”ät nyttigt”, ”hos oss vet du vad du äter”, ”skit, skit skit” osv. Nu har jag huvudvärk, yrsel och är helt körd i magen. Jag måste ligga ner. Annars blir jag väl intagen på Ronald mcDonald sjukhus. (fast de kanske inte tar emot skäggiga farbröder med halvtaskiga nerver…)

Hade egentligen tänkt att berätta en rolig anekdot från när jag var i Tibro och hälsade på min morsa förra helgen…men det får vänta…

Nu måste jag lägga mig ner innan tarmarna klättrar ut genom självaste rektumius.

Arg man

Humör: YXA!

Jag fick ett bryt idag. När Rodhe island såsens lock lossnade och såsen rann ner över alla matvaror vräkte jag hela skiten i soporna. Jag ångrade mig. Sen stod jag där och sköljde av allting under kranen. Fimpar och äggskal som hade kletat sig fast i såsen….Jag muttra och svor men ville böla.
Tror att det dåliga humöret började på swedbanks kontor när jag skulle sätta in pengar på banken. Insättningsautomaten var trasig och trettio andra ville också sätta in pengar innan mig. Ute skrek solen och jag var sugen på en bärs istället för de här satans dumheterna. En kort stund funderade jag på att supa upp pengarna som jag skulle sätta in, men det var depositionen till min nya lya. Expediten var så sjukt sexig och jag är sexuellt frustrerad och jag är förbannad på det mesta. Tur att ingen har träffat mig idag.
Nu ska jag gå och slå skallen i en hård jävla lyktstolpe, sen ska jag skratta hela natten tills grannarna börjar dunka i golvet…

Godbajos Forevos!!!!

God damn!
Jag har lovat mig själv och alla andra (inkluderat min mormor) att jag aldrig skulle skriva en blogg… (Jag hatar bloggar, vill jag minnas att någon sa. Någon i detta fall är undertecknad) nåväl, nu får jag väl äta råa ägg i en månad och sova i lodrätt ställning i garderoben resten av mitt liv… för nu jävlar ska det blo…blo..blo…bloggas!