Smärtan på riktigt.

Nu ska jag gå till olskrokens vårdcentral.
I förra veckan sträckte jag nacken. Det har jag gjort två gånger innan. Jag har nu förstått att det är skillnad på att sträcka nacken och sträcka nacken. Kan inte med ord nog beskriva hur ont det gjorde och vilken smärta jag upplevt. Ungefär som någon körde ner en väldigt bred kniv i nacken. Varje gång man bara rörde det minsta på nacken vreds kniven om. En hosta, en rysning, en nysning var förenad med brutal smärta och plågosamma skrik. Visste inte av egen erfarenhet att man kunde gråta av smärta. Nu vet jag. Det har jag gjort.
Nu en vecka senare är jag till 99% återställd, men sträckningen har lämnat en åkomma i form av att det knakar och småkrashar i nacken när jag vrider på huvudet. När jag promenerar låter det knaak, knaak för varje fotsteg jag sätter ner i marken.

Min nacke kanske är pulvriserad innan jag fyllt 40?
Det ska jag fråga en doktor på olskroken vårdcentral.

Negativ fyllelista

För några veckor sen när jag satt och drack några bärs och började lulla till tänkte jag att jag
skulle skriva en lista på saker som jag tycker jävligt illa om eller rentav skrämmer mig. När jag
läste den dagen efter undrade jag vad jag hade pysslat med… så här såg den ut:

Så här efter några bärs, mitt i natten när alla perfekt utvecklade sover på en säng av honung
kommer mina sanningar fram…

En lista på vad som skrämmer mig mest:

Allt för kontrollerade männislor som sätter sig på det lediga sätet bredvid mig på bussen eller
krogen – Det kan vara en potentiell massmördare.

Spindlar

Råttor

Spindlar på samma sida väggen som mig. Råttor på andra sidan väggen. På samma gång.

Att nån av de jag älskar säger till mig under morgonkaffet – Jag har cancer. Läkaren har gett mig
max ett år.

Att Kafka knackar mig på axeln när jag ligger och sover. Sen säger han: från och med nu så är du
en skalbagge som kommer gå igenom hela processen.

Att kriget ska knacka på svedalas dörr.

Att du efter att ha betett dig konstigt en längre tid berättar för mig att det finns någon annan.

Att jorden helt plötsligt tröttnar på sin bana. Snurra runt, snurra runt och all dragningskraft
försvinner och man svävar runt och krockar naturligtvis med den som man avskyr mest. tex
Peppe Eng eller Peter Jidhe.

Tiden. Inte så mycket i det stora hela, men fan nu är klockan bara tjugo över nio. Vad ska jag
göra nu?

Döden. Har bara svårt att acceptera att man inte får gå runt här en vacker dag och digga och hata.
Skalbaggen är smartare. Han ifrågarsätter inte. Han bara coolar en dag. Eller natt…

Kärleken den stora eller största.

Här nånstans började jag tänka väldigt mycket på kärlek och tänkte att jag skulle skriva nåt smart
och innehållsrikt. Det slutade med att jag tröttnade och började lyssna på ”Flaming youth” med
Kiss. Om och om igen. Sen gick jag och la mig. Ensam.