En lunchlimerik

Det här är min bästa kompis favoritlimerick. Antar att det är Hasse Alfredsson som varit i farten. En klok man som inte var klok…

Den norske författaren Ibsen
bar ständigt en stekt fisk i slipsen
I hans väst av brokad
fanns det sås remoulade
och i bakfickan hade han chipsen

Kladdig typ, den där Ibsen. Han kan man ju inte ha i möblerade rum.

Nu är det lunchdags igen. Den här gången med morsan. Har spridit ut min nya lunch-hobby som jag påbörjade i september bland familjemedlemmarna. Nu får jag inte göra annat än att äta lunch.
Jag är nyvaken så jag vet inte riktigt vad jag skriver. Sitter här och småljuger lite märker jag. Var ju en vecka sen jag åt lunch ute…
Oklart var vi ska äta. Morsan gillar ju inte såna där flottiga sunkhak som jag gillar. Jag får väl böja mig lite. Be the good son, så att säga.
Vet bara att jag ska äta grillat zebraarsle med flamberade rävstickor. Morsan vill väl ha något nättare om jag känner henne rätt. Kanske ett bräserat luftslott med kaffet direkt ovanpå.

Nej nu får det räcka. Jag är morgonyr. Dessutom sitter jag och ljuger. Hoppas det inte märks.
Ska leta upp slipsen med en fisk på så man är finklädd och sen stoppa lite chips i bakfickan. Nu måste jag gå.

Visar en bild på lite äcklig mat. Tyckte det kunde liva upp detta annars totalkatastrofala inlägg.

Puss och far åt fanders!

Happy Halloween dagen efter

Det var ett räligt samhälle som visade upp sig i morgonljuset när jag tog spårvagnen till jobbet idag. Som att zombiesen hade klivit upp ur sina gravar. Fint ordninggjorda människor igår. Idag, vrak med rufsigt hår, utkletat smink, sovandes på spårvagnsätena. Bakfulla eller fortfarande fulla. Vingligt promenerande på hållplatserna. Zombies, på väg tillbaka till graven för skönhetssömnen.

På Angered centrum låg kebab och pizzaspyorna täta på perrongen. Det var tydligen lyckat igår. Kråkorna högg in på banketten. Lyxmiddag badandes i magsyra. Det är annat än torra brödsmulor.

Bus eller godis?
Bus för er som drack tills ni kräktes.
Godis för kråkorna.

En story om mitt kneg

Jag har jobbat 168 timmar när den här månaden är över. Det är typ 40 timmar mer än jag brukar knega. Har lätt att bli smått miljöskadad på det här stället.

Min brukare tillbringar nästan uteslutande all sin tid framför TV:n. Från det att han vaknar till att han går och lägger sig. Han tittar på film. Film som han har på DVD och video. Han ser om sina filmer. Vissa ofta, vissa mer sällan. Vissa sjukt ofta. Han har lider av hang ups.
Det är väl det en stor bit av miljöskadan innefattar. Även om jag inte tittar hör jag fraser och dialog vare sig jag vill eller ej. Jag har frågat honom hur han pallar med att se om samma film flera dagar i veckan? Han svarade att han tycker om att se om filmer. ”No shit”, tänkte jag.

Vad sägs till exempel om att se om (i mitt fall höra) Walt Disneys Tarzan-film två gånger i veckan, inklusive alla Tarzanjävelns guterala läten? Eller den brutalt gapiga filmen ”Splash” med Tom Hanks?
Ett tag hade han hang up på Full metal jacket. En ofattbart jobbig film att se eller höra om med tanke på alla ljud och ett ganska påträngande soundtrack. Jägarna var också en film som gick het en period
”Leif åk in och anmäl dig”
”Det verkar ta mig fan som din största önskan är att få din egen bror i fängelse!”
Sjukt jobbig film att få upprepad. Nog den enda film som jag uttryckligen satt stopp för. Höll på att bli galen.

Jag fyller ju dock ett syfte på min arbetsplats förutom att se film som jag aldrig mer under 75 livstider vill se igen. Jag sköter mina arbetsuppgifter och är min brukares förlängda arm.
Ibland, då och då åker vi ner på stan. För att köpa lite film…

De dagar jag bloggar från jobbet tänkte jag i fortsättningen bjuda på en lista över filmer jag sett eller hört under dagen.

Dagens filmer:
Sällskapsresan – S.O.S.
Sea of love
En ryss i New York
Gifta på låtsas.

Nu är det dags att byta film.
Kanske lite Tarzan rent av.

Tarzan din jävla halvfabrikats-wannabe-apa!

Charlie Sheen och Oldsberg

Såg en rolig löpsedel igår. På Charlie Sheen. Det var två infällda bilder också. På den första bilden vinglade han sin armbåge på ett bord. I handen höll han ett glas rött som dinglade runt mellan två fingertoppar. Hela ansiktet var fylleskevt. På stolen bredvid satt en tjej som det såg ut att Charlie försökte charma. På nästa bild var allt ännu skevare. Allt utom tjejen. Charlies fejs var helt förvridet. Texten på löpet löd något i stil med: Charlie Sheen sprang naken från festen. Snacka om helkväll. Första tanken blev naturligtvis: fan Charlie vad du kommer må kass imorgon.
Läste om det idag. Storyn var ju inte alls rolig. Porrstjärnor, kokain och ett trashat hotellrum. Bara helt sorgligt.

I Göteborg är det annars vanligt förekommande att Oldsberg dyker upp på löpet. En sommar för några år sen fanns han där på löpet var och varannan vecka. En bil sprängdes i närheten av Oldsbergs bostad. Oldsberg på löpet: ”Hela huset skakade! ”
Har sett honom blivit nekad att komma in på puben skål. Helt för rund under sulorna. Då vinglade in på krogen mitt emot. Och blev nekad att komma in där också. Uppgiven vinglade över gatan och klev in i sitt trapphus.

När jag och flickvännen var i Stockholm i somras dök han upp på ett löp även där. Oldsberg på löpet: Var inte rädda stockholmare!
Fick aldrig reda på vad noll åttorna inte skulle vara rädda för. Kanske inte vara rädda om ens hus plötsligt skulle skaka till eller att inte vara rädd för att bli nekad att komma in på Spybar.

Troligtvis handlade det om att inte känna rädsla om man såg Charlie Sheen komma springande naken ner för gatan.

Lunch med syrran

Jag har käkat lunch med syrran idag. Viltgryta med potäter. Så jävla vild och häftig var den inte. Hon hade också varit på IKEA i helgen. Lite som Gekås i Ullared sa hon. Jag håller med trots att ingen av oss har varit där. Samma klientel, men billigare korvar. Får sluta att skriva smörja om IKEA, annars får man väl Kamprad-släkten efter sig med stämningsansökan fladdrandes i näven gällande förtal.

Imorn ska vi ha personalmöte med jobbet på Novotel. I sex timmar. Jag berättade det för syrran och hon sa: ”Det kan man väl inte?”
Nej, det kan man nog inte… Lite som att äta lunch i sex timmar. Min arbetsledare frågade mig om jag hade något förslag om vad vi skulle prata om i sex timmar. Det hade jag inte. Något förslag alltså. Annars kan vi ju prata om SD:s intåg i riksdagen, om Kungen har någon fetish gällande Silvias underkläder eller huruvida IKEAS Billy-bokhylla är ful eller ej(fan, nu är jag där igen). Trevligt samtal, men kanske inte så jobbrelaterat.

Har börjat få mer och mer beröm för min blogg från folk som jag både känner och ej. Detta gör mig fantastiskt glad. Har hört att vissa byter bloggadress när deras ”anonymitet har avslöjats” eller när ”fel” människor har kommit över bloggen.
Jag tänker inte byta adress. Här är alla välkomna.

Där hör du Kamprad!

Tonårsfylla under pälsmössan

Det var tjosan igår…
Skulle ju bara ta en öl. Men den första ölen gifte sig så bra med den andra. Den andra gifte sig så bra med den tredje. Den tredje med den fjärde. Och så vidare. På Sejdeln ville en kille köpa min mössa för 400kr. Jag sa till honom att han fick den för 600kr. Han skulle fundera på grejen medan han gick på dass. Genast blev jag nervös att han tillhörde någon skum pälsmösseliga. Efter några krogar på andra långgatan skulle jag ta en sista öl på stars n bars(för icke göteborgarna kan berättas att detta är krogen som har öppet en timme senare än de andra krogarna i närheten. Vilket gör att det blir en uppsamlingsplats för nästan uteslutande brokigt och löst folk) men blev nekad i baren för att jag var för full. Det tyckte inte jag när jag efter fem minuter försökte igen. Och blev nekad igen.
I taxin frågade jag chauffören vad han gillade Sverigedemokraterna. Chauffören var invandrare. Sen frågade jag vad han tyckte om Sverige. Jag fick visa honom vägen hem, för jag hade glömt bort vad gatan där jag bor heter.

Idag var inget roligt att jobba. Tio timmar. Det var faktiskt inget vidare roligt att vara människa överhuvudtaget. Min brukare tittade på Titanic. Jag frågade om han trodde att skeppet skulle sjunka den här gången också. Mitt huvud värkte som ett öppet sår där någon släppte ner sina sopor.

Gårdagens äventyr avslutade jag med att först äta en bit pizza. För att till sist lägga en pizza i en rosenbuske.

Vuxet och moget.

Prosa om ett fattigt läge och konsten att leva med det.

Löning idag – två tusen spänn kvar till nästa löning efter att räkningarna är pröjsade.

Jag kan unna mig allt. Solsken när solen lyser. Jag kan dricka regnvatten när det regnar. Jag kan ta långa promenader i mina trasiga dojjor medan vinden blåser in där knappen i jackan saknas.
Jag jämför mig själv med de som har det sämre än mig. Inte av god tanke, men för att hålla mitt tålamod och humör i schack. De som bor under broar eller i trappuppgångar. Hellre än att jämföra mig med de som sitter i sina takvåningar och våndas över om de ska hänga julgranskulor eller trädgårdstomtar i taknocken.
Pengar är inte allt… men det är en jävla massa. Pengar är huvudanledningen till att vi arbetar. Något som väldigt många av oss verkar glömma bort. Vi jobbar för att klara uppehället. Åtmindstonde de flesta utav oss.

Inte för att det är kul eller för att man saknar hobby. Sen, om du trivs på ditt jobb så är det bara att gratulera. Jag går inte under pinnstolen att jag diggar pengar. Det är skillnad på knäckebröd och oxrullader.

Nästa månad säger det smackibonk på kontot. Jag längtar dit. Jag har jobbat som ett litet jävla svin. Då ska jag köpa nya skor och nya strängar till lyran. jag ska bjuda de underbara jävlar på bärs som under mina fattiglappsdagar bjudit mig på bärs. Jag ska äta oxfile till lunch på nån hyfsad sylta och köpa rosor och choklad till min flickvän.
Livskvalite ala johan. Inget jävla materiellt frosseri.

Sen kan takvåningsoffren få provecera någon annan än mig.

Blandat humör i ett av Ingvar Kamprads palats

Helgen är slut om en halvtimme. Veckan börjar om en halvtimme. Typ.

Igår var jag och tjejen på IKEA. Stämningen var god, förutom att undertecknad var tvungen att understryka hur många feta dårar det var i omlopp innan vi ens hade kommit in på insidan. Höll nämligen på att bli ihjälklämd av en riktigt fet familj i snurrdörrarna som skulle in i mitt lilla utrymme till varje pris.
Någonstans vid köksluckorna hamnade jag och tjejen i gräl. För mycket folk igen och oense om nyanserna på golvet skulle passa till köksluckorna. Insåg hur löjligt det måste se ut när man grälar på ett sådant vansinne-svennigt ställe som IKEA (som typ hälften av alla besökare troligtvis gör förr eller senare under kilometerpromenader i kastrull och tv-bänks-miljö). Blev medveten om detta mitt i grälet och lade band på mig själv. Kände mig just aningen löjlig. Vi tog paus från varandra en liten stund. Jag tryckte i våld i mig två körvar i bröd bland alla andra som tryckte i sig körvar med bröd och kände mig inte alls löjlig…

Idag har min tjej klippt mig. Hon var en slipad rackare med saxen Men tyvärr, på grund av mina vaga förklaringar hur jag ville bli klippt har vi nu båda kommit fram till att jag ser ut som en blandning av en boll och champinjon på huvet.

För övrigt regnar det fortfarande. Har gjort i två dygn snart. Man blir blöt bara man tittar ut genom fönstret.
Skrev ju förresten i mitt förra inlägg att det regnade kalsonger från himlen i Skövde. En läsare här har kommenterat att så var inte fallet. Personen i fråga hade varit i Skövde hela dagen och inte sett till en enda kalsong. Ber om ursäkt för detta. Det kanske inte haglade julskinkor i Gnesta heller.

Storm

Igår kväll blåste det upp till storm på några sekunder. Kom promenerande på andra lång och ut på masthuggstorget. Där höll sig alkisarna i lyktstolpar.

En gång för längesen när vi var i Borås med familjen blev det plötslig storm. En gammal tant rasade i backen. Farsan sprang fram och hjälpte henne på benen. Sen ställde han henne vid en stolpe och sa till henne att stå kvar där. Broshans glasögon blåste av och farsan fick en ny springtur på halsen. Glasögonen var i kasst skick så eftermiddagen avslutades med ett besök hos optikern.

I Stockholm har det snöat, i Skövde har det regnat gamla kalsonger och i Gnesta har det haglat julskinkor. Allt från en och samma himmel.
Det är ju helt enkelt ingen ordning på grejerna.

En historia om att stanna eller att gå hem.

När jag flyttade till Göteborg började jag på Nya Varvets Folkhögskola. En 99% totalmiss av val i livet. Jag var 26 bast och ganska bitter. Tyckte förutom en handfull att de flesta som gick på skolan var idioter eller efterblivna. Det var under en period när jag inte mådde som bäst. I rekyl tyckte de flesta att jag var en bitter och dryg… troligtvis en idiot.
Jag hade ganska hög frånvaro, betedde mig som en bortskämd i-lands-kid och stannade hemma och sov hälften av dagarna. Tyckte väl att csn betalade min utbildning.
Hur som, när första läsåret var slut fick alla en pocketbok där titeln relaterade till något slags personlighetsdrag hos varje elev. Jag fick: Vill Gå Hem av Jonas Gardell.
Utbildningen var två år men jag återvände aldrig efter första året.

Ikväll är jag ute. Har promenerat i regnet. Stannat av. Tagit en bärs. Promenerat igen och tagit en bärs några gånger till. Nu sitter jag på en krog på andra långgatan med en bitter/söt känsla som säger:

Vill inte stanna. Vill INTE gå hem.