Allmänt vädersnack och en minusgradig story.

Den här svinkylan tar kål på en. I götet är det inte bara kylan eller minusgraderna i sig som svider. Fuktigheten i luften är som en blöt handske i fejset. Om man sen kryddar det hela med lite frisk blåst blir de fem minusgraderna en känsla av det råder trettiofem minus.
Kommer ihåg första vintern när jag hade flyttat till götet för tolv års sen. Det är nog den kallaste vintern jag upplevt någon gång. Och det var typ aldrig under tio minus. Det var fukten. Det var blåsten.

Kommer även ihåg en vinter när jag bodde i Växjö. Tror jag gick i högstadiet. Det var en extremt kall vinter. -32 som värst. Jag och en polare (samma snubbe som var inblandad i hårtorkshistorien på Åhlens, som jag skrev här om för ett tag sedan.) klädde oss i så många lager kläder vi kunde få på oss. Tror det slutade med ungefär tolv, tretton lager var. Ovanpå det satte vi på oss varsin tjock vinterrock. Vi gick ut i de där trettiotvå minusgraderna. Vi kunde knappt ta oss fram. Vi såg ut som två feta traktordäck. Efter fem minuter började vi svettas. Över hela kroppen. Sen lade vi oss i varsin snödriva och tyckte det var ganska kul att man inte frös när man låg i snön. När vi skulle resa oss kom vi inte upp. Klädlagrerna var för tjocka. Vi fick ligga kvar där vi låg. Efter ungefär en halvtimme kom en gubbe med hund förbi. Han hjälpte oss på benen igen.
När jag sen kom in och morsan hittade mig hallen trodde hon knappt sina ögon. Tror det var en av de få gånger när man hittade på idiotiska grejor som man slapp höra morsan säga ”bara vänta tills pappa kommer hem”. Hon hjälpte mig av med kläderna. Hela tiden upprepande samma mening:
”Herregud! Hur mycket kläder har du tagit på dig?”

Ber förresten om ursäkt för den ganska trökiga inledningen på detta inlägg. Jag menar, kan nästan inte tänka mig något sömnigare än allmänt vädersnack. Å andra sidan verkar ju folk ganska förtjusta i att prata väder. Därför bjuder jag på det.
Jag är aldrig omöjlig!

Första adventos

Första advent. Folk dricker glögg, äter pepparkaka. En och annan kanske till och med tager sig ett tidigt julknull. Utklädda till lucia och tomte. Det snöar… på barn, alkolister och knarkare.

Själv jobbar jag, med ett humör som pendlar mellan dåligt och sämre.

Dagens filmer på jobbet:
Beck: spår i mörkret
Happy Gilmore
Ensam hemma
Beck: öga för öga

Djupa filmer, bra filmer, nödvändiga filmer. Väl värda att se minst tre gånger i veckan för att indoktrineras efter rätt dos…

En viss trötthet

Är trött igen. Jobbar. Igen.
Jag brukade vara mycket bättre på att vara trött för några år sen. Eller snarare bättre på att inte bli berörd av det. Antar att jag var trött ganska ofta. Ett normaltillstånd.
Har fortfarande perioder med sömnproblem eller sömnlöshet. Det har blivit bättre med tiden. Kanske därför det är mycket jobbigare att vara trött nu.

En gång för massa år sen var jag sömnlös i fem dygn. De första dygnen längtade man bara efter att sova. De resterande dygnen tedde sig som man gick på en skön drog. Bomull i hela huvudet. Ända problemet var att man sa och gjorde konstiga saker. Det var liksom lätt hänt att bara gå rakt ut i gatan och glömma bort att det fanns bilar där.
Jag kommer ihåg att jag gick genom Haga en av de där dagarna. En sån där ”gatuförsäljare” för Rädda barnen kom fram och frågade om jag kunde tänka mig att skänka en viss summa varje månad. Jag babblade loss med ett tjofräsande humör. Skrattade och betedde mig. Det var ju självklart att jag skulle göra det! Han räknade upp summor man kunde skänka mellan hundra och femhundra kronor. Jag slog genast till på femhundra spänn i månaden medan jag fortsatte att flabba och babbla på. Jag skakade hand med snubben och till och med vände mig om och vinkade till honom.
En vecka senare när sömnen var tillbaka damp räkningen ner. Jag fick ringa upp dem och säga som det var. Jag hade inte råd att betala några femhundra i månaden. När hon frågade om jag kunde tänka mig att skänka hundra spänn i stället, sa jag att jag inte hade råd att skänka en enda spänn.
Jag gick på socbidrag vid det tillfället. Inget hinder om man inte sovit på flera dygn.

Snöänglar och en plunta.

Snön glimmar där utanför fönstret. Man får lust att ta med sig en plunta med nåt starkt i och gå ut och göra änglar i snön, men jag jobbar. Tvivlar på att jag får med mig min brukare på ett sånt äventyr.
Sovit tre timmar i natt. Kunde inte somna. Roade mig med att titta på molnen som flöt förbi. Började klockan sju. När jag börjar klocklan sju kan jag sova i två och en halv timmar innan min brukare ska upp. Timlön: 132:- för att ligga och schlafa. Drömde att min brukare klev upp ur rullstolen och hade fejkat hela skiten. Hans sambo bjöd på julöl. Jag låg där i deras säng och drack ölen, käkade julkorv och rökte cigaretter
Min brukares sambo är nörsk. Har alltid tyckt norrmännens matvanor verkar ganska osmakliga. Just nu, i kylskåpet, ligger en genomskinlig burk med kokta grisfötter i gele. Vet inte om det är typiskt norskt, men det verkar vara väldigt mycket för kokta köttdelar. Syrran jobbade på färjorna som gick mellan danmark och norge. När det var norsk lunchbuffe höll hon alltid på att spy när hon såg alla jävla konstiga kokta rätter och geleklumpar.
Nu tittar han på filmen Splash. Är nog en utav de sämsta filmer jag känner till. Har dessutom ganska svårt för Tom Hanks. Speciellt i hans tidiga filmer. Han spelar ofta grymt ultraamerikanskt korkad och han gapar och skriker konstant och hela tiden.
Vet inte vad jag vill ha sagt med det här inlägget riktigt. En jobbrapport kanske.
På vardagsrumsbordet ligger en hög med tidningar, en blå fruktskål med en apelsin i och tre fjärrkontroller. Två till TV:n och en för att stänga av min hjärna om jag skulle känna att jag håller på att bli sinnessjuk.

Solen skiner på snön. Snöänglarna lyfter mot skyn. Jag längtar ut dit.

En dag i detalj

Tänkte beskriva min dag i exakt punktform från det att jag vaknade till att jag nu sitter här.
Det hela började någonstans kl.6.30…

-Vaknar om och om igen av att Smuts (min kvinna kallas så) ställer om snooze tre gånger.

-Vaknar igen av att hon letar efter en påse med rena underkläder (vi har precis flyttat ihop så vi bor bland kartonger och kartonger)

-Vaknar av att Smuts pussar mig adjö/eller godnatt. Beror på hur man ser det. Hon går till jobbet/Jag somnar om.

-Vaknar. Klockan är 11.30. Vem är jag? Varför? Och i sådana fall? Vad har jag med det att göra?

-Kliar mig i nacken

-Kliar mig huvudet

-Kliar mig på pungen

– Går ut på vår nya balkong i vår nya lya. Funderar på att vråla idioterrrrrr för att lära känna grannarna, men låter bli. Tar en cigg.

-Sätter mig på köksoffan. Leker Kronblom, men slutar ganska snart.

-Nu är klockan 13.00. Letar efter en hygglig sylta att äta lunch på. Aha! Majornas krog! Fläskfilé med bearneisefbsmåtssssvrks och räjor och sparris och stekt potatis med räfvenmeisterstickor!

-Kliver in på majornas krog. Intar supén (viktigt med apostrofen där!). Detta, efter tjugo minuters väntan (vilket är jävligt länge för en dagens) på dagens
och lyssnande under tiden på en stammis till en annan stammis:
”Jag ska ge dig en julklapp”
”Nej! Jag ska ge dig en julklapp”
”du ska få en julklapp. Nu!”
”Här kommer en julklapp”
Maten kommer in. Detta är den svettigaste, kletigaste, tjockaste måltid jag någonsin fått på en lunchsylta. Köttet ligger i hög på högen av stekt flottig potatis. Räkorna flyter omkring i bearneisen. Och sparrisen, he he sparrisen dör av att förlorat hela sin nyttighet i denna överfeta kolestrolbomb. Bara 75:-. Hit måste jag gå fler gånger!

-Kommer hem. Helt slut.

-Sätter upp hatthyllan.

-Sätter upp hall-lampan.

-Tager en cigg på balkongen. Tänker på hitlers mustasch. Undrar Om den luktar bearneise…

-Promenerar runt i vår nya lägenhet. Läntar efter Smuts (min tjej sa ja te daj!).

-Kliar mig på mödomshinnan. (nä jag bara sköja!)

-Monterar vår nya toasits. Böjer mig ner riktigt ordentligt för att komma åt skrufven. Ser och känner att golvsliparens däckbajsränder på holkens botten fortfarande är kvar (snubben drack tre halvliters Red Bull på en dag. Tjena magen!)

-Packar upp porslin.

-Diskar porslinet, det glömde jag göra innan jag packade ner det.

-Tappar gaisten. Sätter mig på sängkanten. I vardagsrummet. Det är lådor överallt. Blir deprimerad. Kollar på kroken i taket. Den är upptagen av en lampa. Promenerar runt. Överallt – Lådor, lådor, lådor. Shufflen på Itunes har hittat till ”Gå och klipp dig din långhårte djävul!” med Eddie. Ler lite. Går och lägger mig på sängen. Fortfarande hängd.

-Smuts kommer hem. Blir glad, berättar att jag känner mig låg av alla kartonger. Hon säger att det är inget att oroa sig för.

-Börjar röja och slita i kartongerna.

-Ställer upp TV:n. Fuck platt-tv.

-Runda upp till vinden med lite bröte.

-Tillbaka i lyan. Gör lite nytta. Ställer i ordning datahörnan.

-Knäcker en folla.

-Lyssnar på Exodus och Exploited. Berättar lite anekdoter om bägge banden för Smuts.

-Tar en promenad ner till Chapmans torg för att köpa ett six-pack.

-Går in på Majornas krog. Beställer en Falcon export (halv liters flasköl för 42:- för att vara exakt.) Dricker den.

-Går in på en annan krog som jag inte vet vad den heter. Men det är sport överallt. 700 matcher. Och 350 sportsammandrag. Storbildstv och till och med högtalarsystem på dasset.

-Sitter där. Jag och ölen.

-Sitter där. Jag och ölen. Och Peter. Han säger han är hamnarbetare och inte BÖÖÖÖÖG för att han slagit sig ner bredvid mig. Han säger att han läst alla Strindbergs böcker. Tio gånger om. Jag säger att jag läst alla Bukowskis böcker ungefär lika många gånger. Vi ljuger ungefär lika bra bägge två.
Han hatar sverigedemokrater. Jag med. Han har tre barn med nordafrikanskt blod. Han har jobbat som personlig assistent i tolv år bara för att jag säger åtta. Nu är han tillverkare av hummer och fisksoppa. På det hela taget verkar han vara en trevlig prick och jag bestämmer mig för att gilla honom.

-Säger hejdå till Peter.

-Jag går för att köpa det där six-packet.

-Kommer ut från hemköp med en pappkasse med grunkor i som sammanlagt kostade 250kr.

-Väntar på bussen.

-Väntar på bussen.

-Faaaaan, väntar på bussen.

-Kommer hem. Smuts kommer ut från duschen. Vackrare än en strålande vårdag med hela jävla blommningen runt halsen.

Visar Smuts vad jag handlat. Jag tycker det har ett värde av typ 125:-. Förutom kokosbollarna som måste vara värda minst 29:90.

-Säger till henne, konstaterar: Det kommer bli jävligt bra här. För dig. för mig. för oss.

-Berättar om min kväll. För min kvinna.

-Sen för er. Mina kära bloggläsare.

(Erik förresten! Din glasögonprydda Ikea-fantast! Toallettringen passar helt perfekt. Vet inte vad det är för konstiga mått de har på toalettstolarna i högsbo. Kanske Lard-ass? /löve.)

Bedrägeriförsök från republik till monarki

Min tjej berättade precis att någon har försökt att ta ut pengar på hennes visakort. Trots att det är hon som fysiskt har kortet. Kvinnan på banken sa att det troligtvis är någon som har en kopia av min tjejs kort. Uttaget hade försökt att göras av någon i Dominikanska republiken, men misslyckats. Dagen personen hade försökt hade min tjej 95 papp på kontot. Insatsen till vår lya.

Själv har jag ett vanligt bonnigt uttagskort. Väldigt ofta med -95 kronor på kontot. Ganska dålig affär att ha en kopia på mitt kort, men om någon i Norge eller Botswana vill ha -95 kronor, så tveka inte.
Go ahead god damn it.

Böcker


Har precis läst ut Postverket med Bukowski. För troligtvis femte eller tionde gången. Förutom att den är grymt rolig har den kanske det snyggaste omslaget en bok kan ha.


Den här boken ska jag nog inte läsa alls, trots att den kanske har historiens näst snyggaste omslag. Blir nog den nya AC/DC-biografin istället. Den kan man köpa på ICA.

American history X

American history X. En sjukt bra film. Det är bara det att jag ibland inte förstår mig på min brukares hang up på vissa filmer. Det är väl okej att titta på Pretty woman eller Den galna professorn två dagar i veckan (eller inte). Men att se riktigt tunga filmer för ofta är värre. Samma tunga film om och om igen gör ju att dess just tyngd försvinner. Sen verkar det ju mentalt jobbigt. Har fått några personliga favoritfilmer sabbade på detta sätt. Bland annat Leaving Las Vegas och American beauty och ett flertal till.

En film som American history X skulle jag välja att se kanske tre gånger under min livstid. Den galna professorn skulle jag inte välja att se överhuvudtaget.

Dagens filmer på jobbet:
Asterix-bautastensmällen
Gifta på låtsas
American history X
Svärdet i stenen

Morsan, farsan och en tavla.

Morsan berättade en anekdot för mig för några dagar sen om min far och en tavla.
Det hela utspelade sig i jultid. Då man ska vara snälla mot varandra. I början av nittiotalet. Familjens ekonomi hade kollapsat totalt. För att lösa läget bestämde sig farsan att ta en av våra tavlor till stampen. För att rädda julen. Det var ett arv från min farmor och farfar som hade avlidit ganska nyligen. Det uppstod ordväxling mellan morsan och farsan som mynnade ut i ett av alla deras tusen gräl. Morsan ställde ett ultimatum som löd: går du iväg med den där tavlan tar jag ut skilsmässa. Farsan tog ner tavlan under tystnad och klev ut genom dörren. Äktenskapet var redan nere i botten, men morsan hävdade efteråt att den här grejen var den avgörande spiken.
Tavlan var målad av Olle Hjortzberg och var värderad till 50 000:-. Farsan fick 3000 spänn för den. Antar att farmor och farfar bröt ihop i graven.
Julen var räddad. Men ekonomin var fortfarande katastrof. Han ringde flertal gånger till stampen och bad dem hålla tavlan. Till slut kunde de inte hålla den längre. Han fick aldrig råd att hämta ut tavlan.
Anledning att morsan berättade det här nu var att hon hade sett i tidningen att ett utav hans liknande verk hade sålts på auktion. Gamle olle hade fått uppsving. Tavlan hon sett i tidningen hade sålts för 620.000:-.
Med andra ord, så här i efterhand en ganska dålig affär.
Kort efter tog morsan ut skilsmässa och flyttade till Tibro. Själv var jag 21 år. En jobbig tid följde. Farsan som många gånger vrålat i morsans fejs att han sket i vilket huruvida hon tog ut skilsmässa eller ej, satt nu där kvarlämnad i ett ekande radhus. Jag hade precis flyttat hemifrån. Som tur var. Jag hälsade på honom då och då för att hitta en nerbruten och söndersupen man. Min farsa.

Visste inte då att jag långt senare skulle ta hand om honom under två års tid, men det är en annan historia.

Hur som helst… Pang, tavlan är såld!

Hos tandläkaren

Apropå den saken att jag inte varit hos tandläkaren på sådär 15-20 år, som jag skrev här för ett tag sedan.

Läste precis på GP:s löpsedel att man varnas för att tandläkaren kan dra ut tänder i onödan.

Ser genast framför mig vad som skulle ske om jag gick till tandläkaren. Han skulle säga nåt i stil med: ”Det här var ingen skön syn”. sen skulle han dra ut varenda gadd. Kanske på sin höjd lämna kvar de två främre tänderna i överkäken.
Så gick man då därifrån som bävern i Skara. En urfattig bäver med tandläkarräkningar som skulle ta mer än hela livet att betala.

På nåt vis så känns det tryggast att kanske vänta i 15 år till.