Gott nytt år sa jag te daj!

Det är väl dags att säga good bajos till det här året. Min tjej önskar sig ett bättre år nästa år. Själv vet jag inte riktigt. Har väl inte haft nåt överdrivet bra år. Men det hade jag nog kanske inte året innan heller. Har lite svårt att minnas saker uppdelade efter år. Troligtvis för att jag inte delar in saker efter år utan när jag tittar tillbaka minns jag kassa eller bra perioder. Så på något vis har mina sista femton år kanske varit kassa. Eller bra. Troligtvis både och. Har hur som helst nästan aldrig hört någon säga:
”Fan vilket bra år jag har haft. Hoppas nästa år blir lika bra eller ännu bättre.” Kan tänkas att kanske Gunde Svan eller Tainton Blossom sagt det. Men de är ju inga människor jag känner och ännu mindre skulle vilja känna.

Med dessa livsbejakande ord säger jag:
Gott nytt år!

quiz

Här sitter jag och dricker en öl i snigelfart. På ett ställe tråkigare än Reinfeldts boxershorts. Bartendrarna tittar på mig som jag är scum. They may be right…
Jag är fortfarande sjukskriven för diskbråcket. Jag har även en värkande smärta till vänster om hjärtat, som kommer och går. Det kan vara själen som försöker tränga sig in i hjärtat. Eller kanske förflytta sig ifrån mitt hjärta.

Ikväll ska jag och min tjej quiza. Med min polare Erik och hans tjej. Quiza är något jag tar mig för cirka två gånger om året. Har vissa svårigheter med bortsett från musiken att krogen förvandlas till ett hyshande bibliotek där besservissrarna får spel om man harklar sig.

Fuck, vad kallt det är ute. Näsan förfryser och kanske pulvriseras och vid ett senare tillfälle trillar bort. I stora schok.

En annandag eller en annan dag.

Annandag jul. Är på väg upp till morsan och syrran för att äta en andra laddning julmat. Fattar omöjligt hur folk kan frossa i sig högar med skinkor och kalvsylta två veckor innan julen har börjat. Jag är en sillgubbe. Tar en laddning sill. Sköljer ner smörjan med nubbe. Tar ett varv sill till. Skinkan är torr och överskattad.

Nu. En paus på sejdeln innan jag tar arslet upp till sillen och halva familjen. En stor stark. Samma stammisgubbar som vanligt vid baren. Bon Jovi ur högtalarna. En tjej bakom min rygg sitter och flabbar frenetiskt åt något någon hade varit tvungen att betala mig dyrt för att ens anstränga skrattmuskeln. Eller om det var ringmuskeln. T’ Pau ur högtalarna. någon vid bordet framför mig visar myntspringan mer än det behövs. Den hårt jobbande tomten kommer aldrig hit. De sitter i ett halvt tjog i baren. Alla borde ha skägg.
Rökpaus. En snubbe jag sett en miljard gånger innan sitter på marken i portuppgången bredvid sejdeln. Han brukar tigga pengar. Jag står där och röker. En annan snubbe går förbi. Tiggaren frågar om han har några pengar. Snubben ger honom en tia. Tiggaren frågar:
”Har du inga tjugor?”
”Men va fan?” svarar snubben. ”Du kan ju fan inte få alla mina stålar!!!
Det är därför jag aldrig ger den där typen några stålar. Småborgerligt kanske. Fast ändå inte…. Style is the answer to everything.
Nåväl snön ligger som en välgödd lax på gatan. Tomten är lika osynlig som gud. Enda skillnaden är att tomten är en givmild materialist.
Måste dra från denna alkohol-paradis-hållplats.

Jag ska ju äta sill!!!!!! För helvete!!!!!!

God jul sa ja te daj.

Jag har varit ute bland en miljard människor och handlat klappar. Folk är som en stor jävla deg. Rabiata, hysteriska och lite otäcka. Detta är vad som blir när man pressar ihop för mycket fölk på en liten yta. Får väl skylla mig själv som handlar klapphelvetena sista dagen. har dessutom alltid haft svårt att beblanda mig i lemmeltåget.
nåväl nu vankas matberusning. Fram med ägg och sill och skinka och köttabullar. Kalle anka och ferdinand kan väl gå och lägga sig. Snön lyser fint, alla är bara snälla och snapsen sitter som ett spett i halsen.

God jul sa ja te daj!

Krock


Jag skickar iväg ett
kärleksfullt meddelande,
men där ute i
cyber-rymds-helvetet
krockar mitt sms
med ett bittert sms.
Meddelanden byter ord med varandra.
Annars kommer smsen fram
i tid och så…

Men i mitt sms till dig
står det nu:
”Du är en jävla fitta!
Gå och häng dig
i din mormors molucker.
Jag vill aldrig se dig igen.
Hora!”

Jaha… God jul.

Två anekdoter om gräl

Tycker det är roligt med gräl som slutar med skratt för att den ena eller andra säger något ofattbart dumt eller roligt. Grälet glöms bort och så skrattar man istället. Tyvärr brukar det inte hända så ofta.

Det finns en anekdot om två av medlemmarna i Bob hund. Tror de hamnar i gräl i replokalen över något låtarrangemang. När de grälat ett tag och frustrationen ligger på topp utbrister plötsligt den ena:
”Om du sköter mitt, så sköter jag ditt!!!”
Grälet upphörde såklart.

Mitt eget bidrag är när jag och en polare drack bärs. Tror det var en midsommarafton. Vi var rätt fulla. Legitimt på en amatör-fyllo-afton som denna. Vi börjar diskutera huruvida sköljmedel gör kläderna bekvämare eller ej. Jag tycker det. Han tycker sköljmedel kliar. Det blir gräl. Ganska ofattbart med tanke på hur intressant ämnet kan vara. Grälet ballar ur. Vi blir arga på varann. Plötsligt reser sig min polare upp och säger:
”Det finns två saker jag hatar här i världen. Det ena är sköljmedel.” Han pekar på mig ursinnigt.
”Och det andra är Johan Ernerot!”

Det kanske är den bästa förolämpning jag råkat ut för.

Ryggont 2 eller smärta på riktigt.

Det där lilla onda i ryggen som jag gnällde om i förra veckan utvecklades i lördags till diskbråck. I fredags bar jag och min tjej upp en fyra meter lång plastmatta till lägenheten. Tre våningar upp. Rullen var tung, helt jävla otymplig och förbaskat hal att hålla i. I lördags var jag plötsligt en mycket krökt man. Smärtan har varit enorm. När man har diskbråck gör man inte så mycket. Jag har legat i soffan. På sidan i fosterställning. Tittat på TV tills jag velat spy. Den enda glada tanken har varit att jag inte betalar någon tv-licens. Om man tittar för mycket på TV blir man nämligen väldigt medveten om vilka oerhörda mängder skit som visas. Därav skulle det kännas som ett hån att betala för att se dårar och idioter göra åtlöje av sig själva i rutan. Man vill krypa in i tv:n och göra upp, som Henrik Bergren sa i en intervju en gång.
För den som aldrig haft diskbråck kan inte smärtan beskrivas. För den som inte vet vad diskbrock är kan det förklaras ungefär så här: Diskarna i ryggen trycks ut från sin plats mellan kotorna. De pressar mot nerverna i ryggen vilket orsakar smärta. Nerverna går ner i benen eller ena benet. I mitt fall ena benet. Det strålar ut smärta i benet. Eftersom nerverna kommer i kläm blir känsel och reflex i benen nedsatta. Smärtan består dock. Allt som kvarstår att göra är att ligga i fosterställning och att tvinga sig själv att gå. Hur ont och hur långsamt det än går. Det är musklerna i ryggen som blir inflamerade. För att få träning ska man gå. Hur ont det än gör. Att sitta upp är dödsdömt. Det ska undvikas till max och hur mycket kan man göra i inuti-magen-ställning? Detta är anledningen till att jag inte skrivit här. Låter som en dröm va?
Dessutom skulle jag och min tjej måla, tapetsera, lägga golv och matta för att göra vår nya lya fullbordad. Min tjej har gjort allt och överraskat sig själv inom händighet. Jag har legat i soffan och klivit upp då och då för att titta på hennes mästerverk och sagt:”Fan va fint det blir baby! För att sen krumt gått tillbaka till soffan för att svära åt läget och åt alla jävla typerrrrr i idiotburken.
Idag har smärtan varit lite mer uthärdlig. Det har kännts som man har varit tillbaka i sadlen en stund. Kanske inte på en ståtlig häst, men väl på en raggig och trött gammal åsna.
När jag blir stor ska jag doktorera i disk-jävel-bråck. Alltså teoretiskt. Jag har redan klarat av min praktik.

Nästa gång jag skriver här kanske jag ska berätta om den gången jag kastade bajs på min kompis fönster.

Nu ska jag gå och köpa rosor till min tjej. För att hon är värd det och för att hon är världens finaste tjej.

Vanvettigt vett eller ingenting eller inte alls osv. Fuck.

Ibland är det svårt att komma på något vettigt att skriva här. Som nu. Vet ju inte hur vettigt det är när jag tycker jag har något att säga… vanvettigt kanske?
Känner att detta är allt jag har på lager just nu. Hjärnan känns som den är utblåst med tryckluft. Man kanske skulle ägna sig åt att lösa korsod och sticka strumpor istället för att skriva blogg. Eller kanske bara knipa käft idag.

Jag har ätit en schnitsel med stuvad majssås och potatismos. På västerhus. Vidare har jag klippt naglarna och drömt att jag är en kärlekskrank flodhäst som dricker gammeldansk när jag känner törst.

Roligare än så här blir det inte, som farsan brukade säga.
Åtmindstonde inte idag.

Dom kallades mods

”Vi ligger alla i rännstenen, men somliga av oss tittar på stjärnorna”

Orden är Oscar Wildes. Dom står på baksidan till boken ”Dom kallades mods”. Fin bok med dialog från filmen, intervjuer och fina bilder. Har precis läst ut den. Lite som att ”läsa” modstriologin. Är ju helt oslagbart sveriges bästa dokumentär fortfarande.

En rolig anekdot. Kenta uppträder med Magnus Carlsson och Weeping willows efter bajens sm-guld 2001. En tid senare, runt jul ringer Kenta till Magnus Carlsson och frågar om han vill ha en julgran. Kenta jobbar i skogen då och undrar därför om Magnus är intresserad.
Sen vid påsk ringer Kenta igen.
Den gången för att fråga om han vill ha påskris.

Humor och omtanke i perfekt kombination.

Räligt och klafsigt

Har precis ätit en sjukt rälig lunch på en kinakrog som hette evergreen. Buffen var rälig. Fölket var räligt. Det fanns en rälig gubbe därinne. Han tog allt man kunde ta och la i ett berg på tallriken. Sist toppade han allt med nån woksörja som rann ner över hela berget. När han satte sig tog han gaffeln och vevade runt så allt blandade sig. Han åt i våld. Tryckte in tugget i käften. Sen backade han om och gjorde om samma sak en gång till.
I allmänhet var folk sjukt klafsiga och slafsiga. Ska nog inte äta buffe igen. Jag blev äcklad. Nu är jag glad att jag inte är bjuden på något julbord.

Har precis haft en nysattack. 14 stycken på raken. I myspysiga Haga. Trevligt att liva upp stadsdelen lite.