Omen och äkta itajiensk pizza.

Det är sista vinterdagen på sista vintermånaden. Åtmindstonde om man ska följa kalendermånaderna. Känns som den längsta vinter jag upplevt. Brukar skriva om den, vintern och kylan, när jag inte har något annat att berätta. Känns tryggt.

Sett på OmenII på jobbet idag. Filmmusiken är smått fantastisk.

Har en fryst pizza i ugnen. Italian style står det på förpackningen. En capriciosa, fast den här har även broccoli, paprika och lök på. Jag köpte den i vår livsmedelsaffär som heter Baloo livs. Pizzan kostade 10:- och är tillverkad i Tallin, Estland.
När osten har smällt är den klar. Nu har osten smällt.
Den smakar smått fantastiskt.

Bland supertorskar och taskspelare

Min farsa har alltid myntat vissa uttryck och talessätt. De har alltid återkommit under hela min uppväxt. Här är några av dem.

– Skit in, skit ut.
– Det är en sak att vara rolig, det är en annan sak att vara plump. (min egna favorit)
– Om man pekar på nån, har man ett finger mot den andra och tre mot dig själv
– Skit ska skit ha.
– Har du inget bra att säga kan du lika gärna va tyst.

Sen finns det en del annat också. Om farsan ogillade någon ordentligt kom ofta uttrycket: Han är en riktig jävla supertorsk! Eller så var en rejäl taskspelare. En chef han hade på en arbetsplats som hette davidsson i efternamn och som farsan ogillade mycket döpte han om till Hitler Davidsson.

Kan faktiskt inte påstå att jag direkt fört uttrycken vidare. Har ju mina egna.
Kan verka som min farsa är död eftersom jag pratar i imperfekt. Det är han inte. Bara väldigt förändrad. På grund av hans sjukdomstillstånd. Sorgligt nog till det sämre.

Skräpblaskor och en dammig kineseria

Ibland när jag jobbar brukar jag köpa GT eller Expressen. Förstår egentligen inte varför. Kvällstidningar är ju helt bedrövliga. På alla vis. Antar att jag tänker att jag ska läsa något annat än metro. Köpte även med en bilaga vid namn extra. Någon sorts skvallerblaska. Fadde fri från fängelse, Charlotte Pirelli: Jag släppte mig inte i duschen osv. Av de tre artiklar jag läste hittade jag fem eller sex stav och syftningsfel. Kan ju hända att korrekturläsaren är analfabet.

Käkade på kinesiska muren med syrran igår. Göteborgs första kineseria. Vi brukade käka där med familjen förr i tiden. Jag har inte varit där efter att köket invaderades av råttor. Tyckte de hade gått ner sig. Servitören hade jeans och luvtröja på sig. Han frågade vad vi ville dricka. En bärs sa jag. En cider, sa syrran. Två sekunder senare frågade han igen: och vad vill ni dricka? Jag kunde inte hålla mig utan började flabba. ”Oj”,sa han. ”Det har jag ju redan frågat”. Maten var medioker. På fönsterkarmar och blommor växte damm på höjden. När servitören kom för att plocka upp tallrikarna när vi ätit upp tror jag han tänkte fråga om maten smakade bra. Istället frågade han: ”Smakar ni bra?” Jag tänkte säga till honom att det får du fråga våra respektive om.
Efteråt gick vi och tog två bärs på sejdeln. Samma original vid bardisken som vanligt. Samma äss som vanligt där ute på gatan.

Tror jag går i genom en ”kineseria-fas i mitt liv just nu.

Nysattack och att slänga ut en människa på gatan.

Det är natt och jag har precis väckt upp halva grannskapet med en nysattack på balkongen. Varje gång jag försökte ta ett bloss på ciggen nös jag. Det kanske är en ny sluta-röka-metod.

Annars är det mycket med min farsa nu. Han ligger på sjukhus. Skadad lever, kraftig förvirring är några av tillstånden. Han går som man gör precis innan man inte går mer alls. Han får inte ligga kvar för han anses vara för frisk. Samtidigt är han för sjuk för att klara sig själv och behöver full hemtjänst. Men för att få hemtjänst behöver man någonstans att bo. Han är bostadslös. Så samhället är beredda att slänga ut honom på gatan för att han inte är tillräckligt sjuk. Ju sjukare desto bättre kanske… Det hela är mycket komplicerat, men han befinner sig långt ner på skalan både vad gäller mental, fysiskt och samhällsmässigt. En sak jag har lärt mig det här dagarna efter att pratat med diverse myndighetspersoner: det så kallade skyddsnätet i Sverige existerar inte längre. Det är som ett trasigt fiskenät som någon borde laga.
När jag var uppe och hälsade på farsan igår hade han dessutom fått någon infektion på stämbanden. Han kunde knappt prata. Den här dagen skulle han ringa runt och kolla möjligheten att hitta någonstans att bo. Han var deprimerad och sa att han var ständigt följd av ”sin” otur (trots att vi anhöriga vet att han också hjälpt sig själv att hamna i den situation han befinner sig idag). När sköterskan kom in sa han:
”Om jag skulle fått för mig att simma, nu kan ja ju inte det men om. Då skulle vattnet i simbassängen vara slut. Om jag fick för mig att plocka svamp, då skulle skogen brinna upp.”
Jag bröt in och sa: ”Här är i alla fall maten jag köpte till dig.”
Då svarade han: ”Jaha, det är bäst jag inte äter av den. Den säkert förgiftad”
Vi skrattade. Skrattet är nog det sista som någon tar i från en. Eller åtminstonde förmågan att skratta åt det dråpliga i en dråplig situation.

Nu ska gå ut på balkongen och väcka lite mer grannar med århundradets nysattack.

Sol, bowling och svett.

Tre dagar i rad med sol. Rätt oslagbart. Skönt att se den där gula brinnande gynnaren till klot igen. Druckit kaffe utomhus två gånger. När solen går ner är kylan där på riktigt, som en boxhandske på truten. Vi har fått en riktig vinter. Så låt oss nu få en riktig jävla vår följt av en riktig jävla sommar. Känner att jag måste svära för att fräcka till det lite när man pratar om något så alldagligt som väder.

Bowlade igår. Det är bra och bowla, för man blir ganska glad av det. Oavsett om klotet rullar i rännan eller blåser rent banan på varenda kägla. Det enda bedrövliga är skorna. De är anstötligt fula. Alla har likadana skor på sig som om man tillhör ”De anstötliga skorna-sekten” och de stinker svett. Inte bara ens egna svett. Utan en hel hög med andras svett som slutar i en otäck uppblandad svettmix.

I morgon är det måndag. Det har hänt förr…

Eufori och en öl på skål.

Repade igår igen. Andra gången. Det är en fantastisk känsla att stå bakom mikrofonen igen. Det är som ett tomrum som fylls när musiken flödar ut i replokalen och rösten rinner ut från magtrakterna. Allt elände som man ibland kan känna pressas ut ur själen och fylls med toner. Det är den totala mentala resan bort från tankegångar som gnager. Ingenting utanför replokalen existeras. Det är totalt.
Efteråt tog jag en bärs på skål med trummisen. Lite overkligt att tänka på alla år av dåraktigheter och dumheter man har varit med om på den där krogen. Gårdagkvällens stjärna var en snubbe som inte hittade in i sin egen jacka för att han var så packad. Bartendern hade satt honom på dörren och han stod och väntade vid dörren på vid gavel. Snubben såg ingenting, missade ytterdörren och gick istället förbi både bartender och ytterdörr och fortsatte som en pil längst in på krogen. Hela tiden intrasslad i jackan.
Just den grejen har jag aldrig lyckats med.

Das boot och mord ovanför kineserian

Sist jag var ute och käkade lunch gick jag till tai shanghai. En kineseria. Där lägger de också maten på hög. Hur som… De spelar kinakrogmusik där vilket inte är så konstigt eftersom det är en kineseria. Har på vissa kineserior hört kinesiska tappningar på storfilmsmusik. Tex titanic. Nu till saken. Är nästan helt säker på att jag hörde en kinesisk version denna gång av inget mindre obskyrt än das boot. Helt vridet. Kanske inte helt omöjligt att nästa gång få höra en joy division låt eller rentav reign in blood med slayer. Speed metal med smekande violintoner. Eller om det var smek på speed.

Hade dessutom varit mord i samma hus som kineserian dagen innan. Stammisarna hade verkligen något att prata om. En del kände den mördade snubben i fråga. Han var en bra snubbe sa de. Hon bakom disken hade en del information att delge. Det kändes lite som att sitta på en resturang ute i landsbygden. Alla känner alla. Men å andra sidan. Göteborg är ju landsbyggden emellan åt.

Min filmdebut

En gång var jag med i en polares film som statist. Det hela var ett seriöst projekt. Scenen utspelade sig i en bar på en kineseria. Huvudpersonern i filmen var två nazzar som senare skulle hamna bråk med varann eller nått fyllo där i baren. Jag var barfågel. Eller barfluga. Tyckte min roll passade mig som öronvaxet i örat. Jag köpte egna öl för egna pengar. Scenen tog typ åtta timmar att spela in. Gaget var en självbekostad fylla.
Några veckor senare när filmen var klar gick jag på filmfesten. Jag tittade spänt när barscenen kom. Allt jag såg av mig själv var två centimeter av min armbåge. Frekvensen där kameran skulle svepa över barfågeln var bortklippt. När sen filmen var slut och eftertexterna kom hittade jag i allafall mitt namn. Det var felstavat. På två ställen.

Efteråt har statistanbuden rasat in. Man får vara kritisk när man sållar. Så om någon filmskapare där ute i vårat landjävel behöver en statistarmbåge, tveka inte på att hojta till! Allt handlar om huruvida jag har tid och om jag godkänner ert manus. Betträffande min armbåge så är den är grymt snygg, väldimensionerad och enormt erfaren. Vad gäller mitt namn så kan ni stava det hur fan ni vill.

Min filmdebut

En gång var jag med i en polares film som statist. Det hela var ett seriöst projekt. Scenen utspelade sig i en bar på en kineseria. Huvudpersonern i filmen var två nazzar som senare skulle hamna bråk med varann eller nått fyllo där i baren. Jag var barfågel. Eller barfluga. Tyckte min roll passade mig som öronvaxet i örat. Jag köpte egna öl för egna pengar. Scenen tog typ åtta timmar att spela in. Gaget var en självbekostad fylla.
Några veckor senare när filmen var klar gick jag på filmfesten. Jag tittade spänt när barscenen kom. Allt jag såg av mig själv var två centimeter av min armbåge. Frekvensen där kameran skulle svepa över barfågeln var bortklippt. När sen filmen var slut och eftertexterna kom hittade jag i allafall mitt namn. Det var felstavat. På två ställen.

Efteråt har statistanbuden rasat in. Man får vara kritisk när man sållar. Så om någon filmskapare där ute i vårat landjävel behöver en statistarmbåge, tveka inte på att hojta till! Allt handlar om huruvida jag har tid och om jag godkänner ert manus. Betträffande min armbåge så är den är grymt snygg, väldimensionerad och enormt erfaren. Vad gäller mitt namn så kan ni stava det hur fan ni vill.

Härligt nonsens och fantastiska dumheter


Sen jag skrev här sist har jag ätit två ägg med kaviar. Varit full två gånger. En gång var bra. En fylla var dålig. Promenerat från vasaplatsen till gråberget. Sovit sammanlagt 17 timmar. Bytt kalsonger två gånger. Ätit en tre rätters middag med tjejen. Maten var medioker. Krossat en spegel. Varit arg. Varit glad. Slängt soporna. Tittat på en dålig deckare. Fått en svinkall vind i ansiktet. Haft sex fyra gånger. Vattnat blommorna. Rökt två dussin cigg på balkongen. Hälsat på farsan på sjukhuset. Lagt en fis i köket. Druckit två liter cola. Lyssnat på Bad Cash Quartet. Spytt i en buske. Lekt med en hund som var en korsning mellan rotveiler och schäfer. Harklat mig. Nyst 13 gånger. Knegat med en baksmälla mer omfattande än andra världskriget. Haft en sten i skon och en kråka i näsan.
Om en liten stund börjar en ny vecka. 7 nya dagar att hitta på massa härligt nonsens och fantastiska dumheter på.