Våren, din efterlängtade fan!

Dom höll på att sätta upp uteserveringarna på chapmans torg i morse när jag promenerade till spårvagnen. Underbart.
Älskar den här tiden. Våren. När allt spricker upp. När man kan sitta utomhus och ta en kaffe eller bärs. Innan sommaren dyker upp med ilsken hetta eller regn som varar i tio dygn. Pressen och förväntningarna på att det hela tiden ska vara fint väder är inte lika stor när det gäller våren som när det gäller sommaren. Man är ännu inte bortskämd eller van vid värmen. Man tar liksom bara emot det mildare vädret och blir glad då solen tittar fram.

Published with Blogger-droid v1.6.7

Uggla och simskola

Min brukare har lyssnat på Magnus Uggla i rökpauserna idag.
Själv har jag ett speciellt förhållande till Ugglas musik. Två till tre somrar i rad från att jag var typ sex år gick jag i sommar-simskola. Det var både simskola men också dagsläger för ungar som ville komma ut till havet bara för att bada. Broschan kunde redan simma. Jag var ett hopplöst case som fick behålla ryggkudde och de uppblåsbara armmuddarna på. År efter år. Annars sjönk jag.
Kan i och för sig ha sin förklaring. Min bror, hans kompis och jag ägnade oss sedermera åt helt andra grejer. Istället för att plaska i havet gav vi oss upp i bergen, så långt in i tallskogen vi kunde komma. Där hade vi vårt eget place. Vi röjde runt där i skogen, på bergen. Käkade smörgåspaketen som morsan hade gjort. Skräpade ner med smörgåspapper, plastpåsar, flaskor till hela stället såg ut som en soptipp. Så skulle det se ut tyckte vi. Kaos. Bandspelaren vi hade med gick på högsta volym och just Magnus Uggla. ”Jag skiter” var en given låt. Även ”Draget”, ”Dörrslusk” och ”sommartid” mfl. Vi hade ett jävlans drag där uppe i skogen. Vrålade och höll på. När det var dags att åka bussen hem varje eftermiddag frågade alltid fritidssledarna vad vi pysslade däruppe i bergen. Kom inte ihåg vad vi svarade för dumt, bara att de bad oss stänga av bandspelaren med den där jävla gaphalsen, dvs Uggla.
Lärde mig inte simma förrän jag var tolv. Då på skoltid. Trots alla simskolor bland träden och bergen.
Tycker fortfarande Ugglas fyra första plattor är grymma. Att skapa ”drag” runt omkring sig, som Uggla ofta brukade sjunga om har följt med mig. Även i vuxen ålder. Att det hela tiden ska hända nåt. På krogen eller i replokalen. En känsla.
Tycker bara det är hemskt sorgligt vad Uggla håller på med idag. Det är genant och pinsamt. Från att han släppte jag ”Jag mår illa” var det över. Mannen borde ransaka sig själv. Ugglan är slut, nere för räkning och borde lagt av, precis som många andra också borde gjort för längesen.

Published with Blogger-droid v1.6.7

Ibland

Till och från, har jag funderat på om jag kan skriva ner något kul eller läsvärt här idag. Men det verkar inte så. Ibland står det still i huvudet. Ibland vid sällsamma tillfällen kan jag nästan känna blyghet inför att skriva något här…
Nåväl, ibland är jag rädd för döden. För egen del och för dem man älskar. Men också för faktumet att man en dag inte ska få trampa runt här och kolla in dårar, att inte vakna på morgonkvisten och känna glädje eller surstinkande baksmälla.
”Om inget plötsligt sätter stopp för allt är livet ganska långt”, sa en kompis till mig. Det lugnade mig en aning, i ungefär fem till tio minuter.
Lite ord om döden är väl aldrig fel, Ibland.
Ibland undrar man var snubben som gick ut för att köpa en tidning men aldrig kom tillbaks, egentligen tog vägen.
Ibland tänker eller undrar man inte alls.

Published with Blogger-droid v1.6.7

Att äta och äta och äta och äta och äta och äta och äta.

Har käkat våfflor precis. Om en stund ska jag och tjejen äta tre rätters söndagsmiddag. Ett jävla ätande, frossande, tuggande och käkande hela tiden. Men det är väl det söndagar kan handla om. Att äta och äta och äta igen. När jag kommer hem från middagen ska jag nog äta chips och lösgodis.

Världen hoppade över sommaren och hösten och satte igång med vintern igen. Det snöar och blåser. Man fryser bara man tittar ut genom fönstret.
Nu ska jag nog äta lite kladdkaka.

Revoltfilm och revoltmusik

Min brukare och jag har tittat på Easy rider idag. Under rökpauserna vid balkongdörren har vi lyssnat på Ebba Grön. Revoltfilm och revoltmusik från två olika decendier. Går väl sådär för Billy och Captain America i slutändan i Easy rider.
Kommer ihåg att min morsa och farsa hade svårt för Ebba Grön och att jag och broshan lyssnade på dem. Det gällde väl Sex pistols också. Och all jävla hårdrock, som de brukade säga. Idag låter ju Ebba ganska harmlösa. På den tiden lät det som oorganiserat oljud i deras öron. Lite svårt att se idag. Farsan tyckte förvisso om mental istid.

Published with Blogger-droid v1.6.7

Cola och bajs

Jag dricker Cola igen. Ofattbara mängder. Jämnt. I yrvaket tillstånd. I bakfullt tillstånd. Från morgon till natt. Det kan inte vara bra. Tänderna kanske rasar ut en molnig dag. Hela övre tandraden på en gång i ett helt schok (stavas det så?). Dessutom stödjer jag ett multinationellt företag maximalt med mina surt intjänade stålar. Det ÄR inte bra.
Såg den största bajsklump jag sett idag. Den låg inne i spårvagnskuren. Den var rund och mätte säkert 15cm i diameter. Undrar vad det var för slags varelse som hade knådat ut den. En jättehund? En homosapies? En brunbjörn? Den såg ut som en jättebajskaka.

Detta är nog helt säkert mitt mest intressanta inlägg jag har skrivit. Kryssa i intressant-rutan om du håller med.

Rövlanda och livsfarlig musik

Jag har varit i rävlanda idag. En ort som knappt fötjänar begynnelsebokstav med versal. Det ligger 4,3 mil från Göteborg. Där finns ett Tempo, en järnvägsstation, pizzeria och ett korttidsboende. På korttidsboendet bor min farsa. På det hela taget tycker han det är så trist där att han ska flytta till Marocko, slå sig in på husmarknaden och måla alla gula hus röda. Så säger han iallafall.
Har precis ätit en bedrövligt god Caruso på Kellys. Till tonerna av Nordman, sandra och kanske den sämsta version av I was made for lovin you jag helt säkert har hört. Reeeent bedrövligt! Sen spelade de plötsligt Reign in blood med slayer. Fantastiskt bra. Musiken som är livsfarlig. Farlig att köra bil till, farlig att knulla eller äta till. De smattrande trummorna, de tuggande riffen och den ilskna rösten kryper under skinnet. Plötsligt går allt som du gör i 180km/h. Det kan sluta i fara och färde.

Published with Blogger-droid v1.6.7

Fantastiskt


Har precis lyssnat på Wish you where here med Pink Floyd. Fantastisk platta. Drack en öl under tiden. Fantastiskt med öl. Efter det rökte jag en cigarett. Fantastiskt med cigg. Har inte haft på TV:n ikväll. Har därmed inte sett en enda dåre fläka ut sig. Fantastiskt med TV.

Det här är min nya positiva stil. Allt är fantastiskt.
Jag älskar världen. Det är bara fantastiskt.
Godnatt.

Tröttheten och en röd kladdig ulltröja.

Tröttheten regerar helt fullständigt fortfarande. Måste ta enormt på krafterna att vara magsjuk och kräkas. Kan inte minnas när jag hade en sån här trötthetsperiod sist. Somnar överallt. På spårvagnen, i soffan, på soffan på jobbet. Idag har jag somnat till på jobbet flera gånger. Igår sa jag till min tjej att vi skulle gå och lägga oss. Klockan var 23.30. Händer nästan aldrig att det är jag som föreslår att vi ska sova. Har definitivt aldrig hänt innan midnatt. Jag är härdad inom att vara trött och det brukar aldrig störa mig. Det gör det nu. Jag blir trött på det, på irriterat humör, asocial och vill bara sova.
Hörde att världsrekordet inom att vara vaken i ett streck är 262 timmar. Mitt rekord är sex dygn. Det är 144 timmar.
När jag flyttade till Göteborg för tretton år sen och hade börjat på folkhögskola var jag så trött av alla nya intryck att jag somnade på en spårvagn. Jag vaknade av att föraren skakade liv i mig på ändhållplatsen. En annan gång somnade jag på ett tåg från malmö. När jag vaknade hade jag gosat in mig i en främmandes människas bröst. Han hade en röd ulltröja på sig som jag hade drägglat ner ordentligt. När jag reste på huvudet bildades några rejäla dräggelsträngar mellan hans tröja och min öppna mun. Jag tittade på honom. Han satt stel och tillbakaryggad. När jag mötte hans blick var ögonen uppspärrade och han såg förskräckt ut. Undrar fortfarande varför han aldrig väckte mig. Han kanske hade försökt väcka mig, men ett drägglande odjur somnar inte för att vakna…

Published with Blogger-droid v1.6.7