Kaffe och bloody mary

Jag sitter på bishops arm och super ner mig. Tänkte  börja i tid idag. Neeeej…. nu sköja jag allt till det.
Jag dricker en kaffe. Och om man gillar bryggkaffe som jag gör och inte vill dricka det hemma som en fattig pensionär så får man gå till krogen. Det finns nämligen knappt några fik som serverar vanligt brygg längre. Det kanske det gör, men det finns väldigt många som inte gör det. De står där med sina high-tech-automater och glänser, men i slutet smakar det ändock skit. Anyway, krogen har nästan alltid bryggkaffe. Nu vet vi det. Sen har ju krogen massa andra goa grejor. Det vi också.
Det satt en prålig tant här innan med massa bling bling på sig och drack en bloody mary. Frukost eller lunch antar jag. Det såg godare ut än man kunde tro om man ser till den tidiga timmen.

I övrigt har jag haft en enormt ensam helg. I fredags var det olidligt. Ville dricka öl med nån, bli full med nån, men nån var upptagen. Så jag gick ut och drack själv. Ringde och smsade. Men alla nån hade den goda smaken att inte svara. Med tanke på att jag var ganska full, bladig och blödig. Och såna människor är inte så givande att prata med om man är vid sina sinnens fulla bruk. Köpte hur som helst hem ett tio-pack 3,5or och fortsatte festen allena. Det var ungefär lika deppigt som det låter. Baksmällan var också deppig. Och verklig. Den fanns på riktigt. Igår tröstade jag mig med pizza till lunch och kebabtallrik till middag. Jag tittade på film i sex timmar.

Jag är lika fattig som en fattig pensionär denna månad. Det ska bli en utmaning att se om man klarar sig. En jävligt trist utmaning låter livsnjutaren hälsa.
Man kanske skulle ta en öl och fundera på saken?

Ett minimalistiskt glädjerikt inlägg.

Det känns som sommaren lämnar oss. Kallare på kvällarna och ibland kommer det en sån där kall vind som slickar en i ansiktet och smakar höst. Perioden mellan sommar och höst är den värsta ångesttiden om ni frågar mig, men det gör ni väl inte.

Märker att jag har svårt att komma på uppslag till inlägg här på bloggen emellanåt. Min existens ser inte ut som jag önskar för tillfället. Det kan ha stagnerat en aning. En rävsax.

Min brukare och jag pratar inte med varann. Min tjej och jag pratar inte med varann. Ibland pratar jag med mig själv, men för det mesta får jag inga svar…

Cement och öl

Ska köpa en kamera idag. Modellen finare. Sen ska jag krypa runt i buskarna och fota idioter och kackelackor.
I övrigt är vardagen ganska tung nu. Någon har hällt cement i mina skor och på nätterna drömmer jag om hästar som tar mig till stränder där allt vilar i ett oändligt skimmer och där vinet flödar som öl, som dom säger i dum dummare.
Har sett Timo Räser med göteborgssymfonikerna och deras kör. Det var väldigt lite ”nothin else matter” känsla med stråkar. Arrangemangen var mera sparsmakade. Kan vara något av det vackraste jag hört.
Annars har jag haft en trevlig och glad kväll med Em. Ölet flödade som vin. Eller om det var tvärtom. Senare joinade syrran. Hon var omtänksam nog att spy ner badrummet. Är det fest så är det.

Nu gick solen i moln. Det kanske var fö att jag nös. Nu kom solen fram. Det kanske var för att jag nös igen.

Från 67 till 75 kilo.

Jag har käkat lunch på västerhus igen. Flottigt och gött.
Jag vägde mig igår för första gången på två år. Jag har gått upp åtta kilo sen dess. Magen mäter 96 centimeter i omkrets. Annars är jag lika smal och fit överallt som jag alltid varit. Nu så här efter lunch mäter magen nog några centimeter extra. Jag kan vara i farozonen för hjärt, sjärt och kärlsjukdomar. Jag skyller på att ämnesomsättningen har förändrats.
Ibland när jag och tjejen är ute och promenerar, oftast efter vi stoppat i oss något gött, och vi råkar gå förbi ett skyltfönster pekar jag på min mage. Den brukar se enorm ut. Hon brukar skratta. Jag med, men i hemlighet mår jag egentligen lite kasst över det ibland.

Uppdaterade programvaran i min telefon idag. Kan vara det sämsta jag har gjort. Gjorde backup på program och smslistor. Tyvärr raderade telefonen backup-programet, så nu sitter man där.

Längtade genast till tiden när man åkte skidor till skolan (vilket jag aldrig gjorde). När telefonerna hade sladd och nummerskiva. När man ännu inte hade kommit på att öl är bedrövligt gott. När magen fortfarande var platt. När man ringde på hemma hos sin kompis istället för att smsa innan man gick ut och pallade äpplen eller försökte bränna ner skolan.

Published with Blogger-droid v1.7.4

10-14 augusti.

Knegar. Titanic och Rädda meniga Ryan. Titanic-skeppet har vid det här laget 30 liv och de hittar alltid den där menlöse fan Ryan.
Själv har jag bara ett…liv alltså.

Har inte skrivit här på ett tag. Jag har heller ingen bra ursäkt varför. Men här följer mina sista dagar i light dagboksform sen jag skrev här sist.

Ons 10 aug: Käkade lunch med syrran. Köttbullar med potatismos, gräddsås och lingon i saluhallarna. Sen gick vi till Galliano och drack bärs. Det regnade och det var kallt och jävligt. Vi gick därifrån när alkisarna hade haft sin bästa stund. Vi tog några bärs till på nians och sen var snart klockan 12 på natten istället. Vi var ganska dragna när syrran gick hem. Jag gick till lönnmördaren och tog några fler bärs. Lade en liten skummig spya medan jag väntade på spårvagnen. Insåg sen att det inte gick någon vagn, så jag fick promenera hem. Gick och lade mig ung och vacker.

Tors 11 aug: Knegade med en intensiv huvudvärk just ovanför högra örat. Kände mig gammal och ful.

Fre 12 aug: Vaknade halvåtta på morgonen av att grannen ovanför borrade. Trodde det var krig. Två minuter senare ringde någon på dörren. Trodde det var en rånarliga som skulle binda fast mig i en stol, länsa lyan och sedan hälla bensin över mig och slutligen slänga en tändsticka på mig. När jag till sist öppnade dörren stod grannen där som bor under oss. Han undrade om det var jag som borrade. Jag skickade upp honom en våning. Borrandet slutade, men fanstyget började spika istället. Mycket bättre, jävlans typ.

Fikade med morsan

Drack öl med broshan

Theres nothing like family.

Lör 13 aug: Gick på bagageloppis med tjejen. Kände mig till hälften begagnad och till hälften till salu. Blev inga fynd för mig. Min tjej köpte en kakburk.
Vi åt glass på lejontrappan, drack kaffe i trädgårdsföreningen (och fick ofrivilligt lyssna till en trubadurtrio som hette trubadunk. Vi var tvugna att gå när de totalsabbade hallelujah med Jeff Buckley) och åt en pizza i en park.

Sön 14 aug: Jag repade med bandet för första gången på två månader. Låtideerna sprutar ut fortfarande. Stämbanden fick vad de tålde. Otränade och kalla sa de ifrån när jag vrålade loss. Hostan var enorm. Till slut kändes det som jag skulle kräkas. Innan repet var vi och käkade kinabuffe. Nu smakade det sötsur sås och gammel räka varje gång magen sa ifrån.
Smått otrevligt.

Känns smått överraskande att jag lyckades komma ihåg dagarna så väl. Den här dagen till exempel, har jag redan glömt. Men det är inte dagarna som flytt som räknas utan stunderna när man går runt i trekantiga cirklar eller skjuter sig i foten eller dricker kaffe med sugrör eller skriker sig trött i regnet.

Published with Blogger-droid v1.7.2

Den eviga TV-vilan.

Vår tv pajade ihop igår. Det är förstås otroligt stressande. Förutom nyheter, dokumentärer och en och en annan hyfsad film som man vill se undrar jag genast hur man ska klara sig utan sappandet mellan idioter och idioter i idiotprogram efter idiotprogram. Mat för sitt hat, så att säga. Kan ju likaväl skänka bort soffan samtidigt eftersom den nu förlorar sin mening…
Den andra stressande aspekten är att den döda dumskrälleburken ska släpas ut ur lyan och köras iväg till tippen. Sen ska en ny idiotskrälleburk införskaffas. Hela detta projekt är nästan mer stressande än att tvn är svart och död. Av den anledning att det kanske tar ett tag innan det blir av. Fram till dess är man ju tv-lös.
Där jag stod igår och tryckte på on och off knappen och tvn förblev död tänkte jag: Aaahh, detta är tiden för kreativetet! Jag försökte med andra ord tänka positiv. Käckt!
Jag har precis varit inne på blocket och kollat. Folk skänker bort ”tjock-tv:s” på rad. Det får bli till att hämta en sådan. Tjock-tv kan vara det mest efterblivna ord människan kommit på. Det finns egentligen bara ett fåtal anledningar till att ha en platt-tv. Den tar mindre plats och det går att skaffa dem i större modischanger. Visst, det kanske blir bättre bild. Tyvärr så tydlig att filmen ser ut som en nyhetssändning eller dokumentärfilm då filtren de lagt på filmen verkar försvinna. Nonsenet att den väger mindre är trams. Hur ofta bär man omkring på sin tv? Soffan eller det gamla skrivbordet väger kanske också ton. Kanske dags att skaffa plastmöbler. Sen kan man möblera om en gång i veckan.

Hade en tv en gång när jag flyttat till min första lya som ordagrant exploderade. Poff! sa det. Den slocknade, sen kom det en fet svart rökpelare från bakstycket av tvn. Den stod på näst intill alla dygnets timmar. Det kan ju ha varit en bidragande orsak.
Samma vecka dog dammsugaren när jag körde rally med den i vaedagsrummet. Poff! sa det där också. Ett dammoln steg ur gallret på ovansidan av dammsugaren.

Vill minnas att jag var både tv och dammsugarlös ett bra tag framöver. Jag skrev dikter om kvällarna istället.
Blev kreativ med andra ord.

Published with Blogger-droid v1.7.2

För tio år sedan satt man med platt mage och lyssnade på Bob hund Nu sitter man med fet buk och lyssnar på Dire straits.

Jag har numera 44 i skostorlek. Innan hade jag 43.
Det dyker upp vita och gråa hårstrån i skägget. Skägget är tjockare och håret på skallen tunnare. Näshåren sticker ut aggresivt ur näshålan. Håren dyker numera även upp i öronen. Detsamma gäller ögonbrynen. Vissa hårstrån blir drygt två centimeter långa.
Bröstvårtor och övrig hud har flyttat ner ett hack på kroppen.
Det gör ont i bröstvårtorna när bussarna skakar sig fram på göteborgs spruckna och håliga gator.
Visdomständer, knivar i bröstet, sköra leder.
Och så buken, hård som en nypumpad fotboll efter fläskfilen med pommes och bearneise. Gubbkula.
Annars i god vigör.

Tio år går fort.
Det här är bara början på den utdragna förrutnelsen.

Published with Blogger-droid v1.7.2

Kiss-text-analytikern analyserar djupgående analt.

Vi lyssnar på Kiss live-skiva ”Alive 1” under rökpauserna idag på jobbet. Det känns som typ nittio procent av Kiss låtar handlar om kärlek och om knulla. Eller snarare när man läser mellan raderna så handlar det om att knulla.
”Nothin to loose” handlar i alla fall defenitivt om analsex. Det räcker med att man vet vad ordet backdoor betyder som nämns i texten. Då blir texten hur tydlig som helst.

”But once I got a baby
We tried every way.
She didnt want to do it
but she did anaway.”

”But baby, please dont refuse
You know you got nothin to loose”

Det här lyssnade man på innan man fyllt sex. Jag undrar om mina föräldrar hörde vad de sjung om eller om de bara avfärdade det för att de upplevde det som skrik och skrän.

Att sen Gene Simmons har knullat med över 4500 brudar är bara lite bonus, lite härsken grädde på moset.

Published with Blogger-droid v1.7.2

Karriärsbeslut och visdomständer.

Allt är smått fucked up och förvirrat nu. Jag är tillbaka på jobbet efter en tjusig helg hos polarkompisen i malmö. En helg som bjöd på bärs, promenader, resturangbesök, djupt snack, garv och en hemmamiddag.
Gårdagens knegardag var helt klart en av de jävligaste på dessa sex år jag jobbat på detta place. Kände starkare än nånsin att jag inte kan fortsätta jobba där. Det är bara bedrövligt och destruktivt. Jag har därför bestämt mig för att säga upp mig relativt omgående och kanske studera något. Vad vet jag inte riktigt. Atomuppbyggnaden i hundbajs kanske. Har aldrig varit någon hejare på karriärsbeslut. Det är väl ingen fara. Det är aldrig för sent som de visa säger. Trots att jag är 39 år och kan med stor risk levt över halva mitt liv. Läst ut halva boken. Har dock ingen lust att se tillbaka med ånger när jag kommit till sista kapitlet.

Min första visdomstand har precis ploppat upp och sagt tjena. Fler tänder på vänster än höger sida. Käften känns skev. Och det är den.

Published with Blogger-droid v1.7.2