October och för mycket jobb och för lite sömn och en räkktrålare som gick på grund. Hellöööööö skunert!!!

Kan vara den längsta oktober jag upplevt på länge. Ingen direkt anledning. Det bara känns så. Det var två veckor sen morsan flyttade till götet. Det känns som tre månader sen. Jag bytte kalsipper ( varför i helvete använder ingen detta förtjusande ord längre) igår. Känns som det var två veckor sen. Beställde en öl nyss. Känns som det var en vecka sen. Tittade ut genom fönstret nyss. Känns som det var… Alldeles nyss.
Ha ha tjoho mongolöjd!
Skölka inte från din träslöjd!
Jo, jo sköja vidare…

Man blir lite knäpp av att jobba helg. Inte så lite kanske, men lite mycket.
Om du addar nio timmar sömn och trettio timmar kneg till denna soppa så blir man rent lite dum i hela jävla huvet! Sömnlöshet är som en gaffel i rumpen, och det finns inget du kan göra åt det kompis.
Eij, va fan du e inte min kompis! Skit på dig korsledes och tvärsledes din halloweenfirande låtsasgobbe.

Bara trött. Tänkte berätta nåt roulit egentligen, men jag orkar inte. Längtar efter att sova på en äng eller säng fullproppad med damer eller inga alls. Orkar ens inte läsa igenom inlägget innan jag publicerar skiten.

Here we go. Hö, hö, hö, hö!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Nätdejting.

Gick med en dejtingsajt för ett tag sen. Trodde aldrig jag skulle säga det. Ganska märkligt ställe. Lite otäck miljö. 90% av alla presentationer är totalt strömlinjeformade. ”Jag älskar att träna, har ett underbart jobb. Jag älskar att resa och tar gärna ett glas vin då och då. Söker en kille som vet vem han är och har bägge fötterna på jorden.”
Fick syn på en snygg donna där för ett tag sen. Det mesta såg rätt ut. Hon hade en ganska originell presentation. Längst ner i sin presentation hade hon skrivit vad hon INTE ville ha hos sin tilltänkte.
-Han fick inte bära polo eller scarf (här fingrade jag lite på min glittriga scarf och kom på att jag hade haft polo på mig dagen innan).
-Han fick inte ha längre hårväxt en stubb på hakan (jag rotade igenom min jättebuske på hakan och läste vidare).
-Han fick absolut inte visa upp några psykiska svagheter, så som labila tillstånd eller nervösa drag (här nånstans slutade jag att läsa).

Känns inte riktigt som nätdejtande är mitt forum. Jag har träffat mina damer på krogen i skojigt tillstånd.
Krogen finns kvar. Mitt skojiga tillstånd visar sig ibland, men var har damerna tagit vägen?

Landala krog.

Landala krog. Sicket place. Man väntar på att hela byggnaden bara ska kasta loss och flyta iväg. Precis inrett som en danmarksbåt. Om man stannar här för länge och tittar ut genom fönstret nästa gång kanske man befinner sig i skieröööö.
Inte helt fel i och för sig eftersom vederbörande tröttnar på dessa gator och torg rejält mellan varven.
Nyckeln i låset är nog ändock att lämna stället fortast möjligt innan hela kajutan sjunker rakt ner mot en svart havsbotten.

Skepp o hoj, förbaskade landkrabbor!

Spisgubben

Jag hade spisgubben här i veckan. Alltså inte en sådan där gubbe som hoppar ut ur spisen och skriker Hellööö! när man minst anar, utan en gubbe som lagar spisen (skönt, nu har vi rätat ut detta. Inga missförstånd råder och jag kan sova djupt i natt. Tack för kaffet).

Det var en skojig prick. Eller prick… Han såg livsfarlig ut. Dryga två meter, muskulös, konturrakat skägg och ögon som borrade sig ända ner i själen och vidare ner i rektum. Väldigt trevlig dock, men med total avsaknad av strikta koder för hur man beter sig i ett serviceyrke. . Nåväl. Han hade skruvdragaren redo i handen när jag öppnade dörren för honom. Han började med att fråga var jag hade propparna. Längst fram på skruvdragaren hade han en ficklampa som han lyste med på proppskåpet. När han lyst färdigt i proppskåpet och stängt av strömmen riktade han skruvdragaren mot mig. Som en cobojsare med pickadoll. Fem centimeter från mitt face. Han spände ögonen i mig. Sen tände och släckte han ficklampan tre gånger och sa långsamt på utbredd urgöteborska:
”Den e smart den här.”
”Joooo…” svarade jag lika långsamt. Det hela kändes som en evighet.
Väl inne i köket stod han och blängde på spisen en stund. Sen suckade han och frågade sig själv: Ska vi se om vi kan få ordning på den här gamle plåt-kärringjäveln.”
Jag gick ut och tog en cigg på balkongen. Jag var lite sådär lagom nyvaken och lite sådär lagom bakfull. När jag kom in i igen hördes mummel, stånk, haranger och svordomar blandad i en salig soppa. Jag klättrade upp på loftet igen för att sträcka ut mig lite. För att bygga ihop lite verklighetsförankring denna disiga morgon.
Helt plötsligt, efter några minuter apropå ingenting basunerar han ut en fråga från köket, genom hallen och bort till mitt sängloft:
”HARU VATT I RRROSTOCK NÅN GÅNG ELLERRR??
”Neeej”, svarar jag och väntar på fortsättningen. Den kommer.
”Jag och polan va där. Vi brukar åka på små tripper när vi vunnit lite stålar änna. Det blev RRROSTOCK! För att köpa SPRRIT! Fatta, 798 spänn. Buss och båt. Tur och retur, inklusive hotel mä FRRRUKOST!”
”Jävlar. Det va billigt.”
”AAAAAAA!”
Troligtvis hade han fått syn på mitt gedigna spritskåp och tanken hade spunnit vidare.
Sen var han färdig med spisen. Jag hoppade raskt ner från loftet. Han berättade att han hade lagat belysningen i spisen och att jag därmed hade fuskat färdigt med min matlagning. Ute i hallen tackade jag ödmjukast för hans tjänster. Han hade redan hunnit ut i trapphuset och tagit några raska steg ner för trapporna när han tvärstannade och vände sig om. Han spände de där ögonen i mig igen och sa:
”DÖH! ANYTAJM!”
Sen var han borta.

Jag klev in i duschen och ställde mig under den iskalla strålen för att spola bort det sista av baksmällan.

Kids på krogen.

Tar en bärs på Kellys. En morsa hade med sina två kids här för en stund sen. Jag vet allt om hennes graviditet och födande nu. Hon berättade för bartendern. Med en sån öronbedövande volym så även vi andra fick veta. Den ena ungen hade kommit ut på fem minuter, den andra på tio. Grattis, sa bartendern. På förlossningskliniken hade hon sagt till personalen att hon måste bajsa. Sköterskan eller liknande hade svarat att hon inte trodde hon behövde bajsa utan föda. Sen hade ungen ploppat ut.
Vidare höll ungsatanisterna på att riva Inredningen inne. Klättrade på bord, element och i fönster. Skrek och brötade. Räckte ut tungan till självaste underskrivne. Allt medan morsan satt och sörplade på sina bärs och sket i vilket. Hon hade inte märkt om det börjat regna napalm här inne. Nu vet jag allt om hennes barnuppfostran också. Efter en stund i det värsta kaoset kom en snubbe fram och sa att han tyckte det var så kul att se att någon tog med sina ungar på krogen. Osvenskt sa han.
Är det fel på mig?
Själv tror jag att man skapar monster om man aldrig säger till. Eller ifrån.

Tre inlägg på en dag. Doktorn är jag sjuk?

Att klippa gräset

Nedanför min balkong har det under hela sommaren pågått aktivitet. Var tredje dag kommer de och klipper gräset, eller blåser löv, eller kantklipper gräset. Gräset måste vara frodigare i Johanneberg än i andra stadsdelar i Göteborg. Misstänker dock Fas3:are. Perfekt sysselsättning att klippa ett gräs som inte behöver klippas. En poänglös syssla som inte påminner om ett meningsfullt jobb.

Under en hel del kvällar på balkongen har det även spelats upp en återkommande scen. Uppe i den lilla skogen till vänster om huset finns en bänk. runt bänken finns en 3×4 kvadratmeter stor vildvuxen gräsplätt. Där går det runt en kvinna. Eller snarare sitter på knä och klipper gräset. Inte med en häcksax eller annat robust redskap, utan med en tanig köksax. Arbetet är omfattande och tidskrävande. Sker alltid på kvällen och natten. När man suttit på balkongen har man i vänster öra hört klipp, klipp, klipp, pust, klipp, klipp, klipp, pust! Ibland har hon förklarat för människor som kommer förbi med sina hundar vad hon pysslar med. ”Det måste gallras här!!!!”De tittar ofta på henne helt stumma och förstår troligtvis ännu mindre vad hon pysslar med.

En gång traskade hon ner till gräsmattan nedanför min balkong. Hon hade en spade med sig. Hon grävde ett stort hål i gräsmattan. I hålet planterade hon sen massa långt ogräs. En gammal gobbe i keps gick förbi. Utan att han frågade förklarade hon för honom att hon gjorde det lite mysigare på gården. Han tittade på henne en stund och sen på planteringen. Han promenerade bara vidare utan att säga något.

Dagen efter kom fasarna och klippte det redan klippta gräset och fasade bort hennes mysighet.

Dagens sanning

För några dagar sen fick jag fantastiska ord om min blogg slängda i ansiktet av trummisen i bandet när vi var ute och skålade och hällde i oss bärs. Känns ju fantastiskt kul. Gick hem och läste igenom stora delar av bloggen. Ibland skrattade jag loss högt och tänkte att jag är en rätt kul snubbe mellan varven. Motsägelsefullt nog, med tanke på att jag minns det som att jag mådde väldigt kass långa perioder under mitt sista förhållande, är bloggen mest levande under just den perioden. Minns även att jag hade mycket att berätta då och bitvis väldigt roligt när jag skrev dessa inlägg.
Min existens känns, får jag väl motvilligt erkänna, inte så jävla levande för tillfället. Den känns aningen trött och resignerad. Det färgar såklart av sig här. 40 bast, singel, kasst jobb, en tuff och lång vår med morsan på sjukhus, och en alkad farsa nånstans i Spanien. Saker och ting förändras och man märker att man inte skrattar lika ofta. Saker och ting förändras.
Men det ska bli ljusare här. Glädjen, den suckern, ska spruta som en laserstråle rakt upp i rumpen. Åtmindstonde mellan varven.

Sejdeln och fest.

De spelar Pete Doherty på sejdeln. Otroligt bra. Jag har en andra öl framför mig och tänkte att jag ska gå hem efter den. Jag stirrar ut genom fönstret. Inget nytt spelas upp. Tiden rusar på även fast den står still. Annars hade jag aldrig hunnit bli fyrtio.
Var på fest i helgen. När klockan hade hunnit bli sex på morgonen blev jag bjuden på sprit ur en tekanna. Gul sprit. Glas efter glas. Så fort jag hade tömt glaset stod det där fyllt igen. Jag gjorde taffliga men modiga försök att stöta på två damer samtidigt. Den ena sa att hon hade katt. Jag berättade att jag älskade katter och att vi skulle gå hem till henne och gosa med katten (pussyn). Patetiskt. Den andra damen… Ja, det kommer jag inte ihåg. Jag gick på toa. När jag kom ut från toaletten stod de fullt påklädda för att gå hem. ”Hejdå Johan!” sa de. Sen va de borta. Fem minuter senare fick jag förklarat för mig att festen var slut. Jag gick ut därifrån utan några större protester.

Nu är ölen slut. Kanske dags att gå hem.
Lägga pungen på huggkubben. Smeta in snoken i köttfärssås och bränna upp skägget.