Att få eskort ut genom dörrarna av tre djur

Får nog bli lite skärpning på den här bloggen. Generalskäpning till och med kanske. Lite väl mycket helt grammatiskt fucked up fylleinlägg i det sista. Ber om ursäkt för detta. Eller gör jag verkligen det? Jag vet inte.

Sen de har byggt ut på pustervik har de även utökat vaktskaran. Avenyvakter som promenerar runt uttråkade och hungriga på att få slänga ut någon stackars jävel. I torsdags var den stackar jäveln jag. Kan ju inte påstå att jag var nykter, nej det var han inte.. Var rejält full men på tjosan humör. Men jag kunde se hur det glittrade i vakternas ögon när de radade upp sig och bad mig hämta mina ytterkläder. Jag ställde mig vid fel garderob. De följde efter mig till nästa garderob. Tre stycken. Det störde mig enormt. Jag har ju inte överkropp som Ingo Floyd precis och utgör ju inte på det vis något slags fysikaliskt motstånd. De log nöjt hela tiden. Jag körde igång en predikan vilka low lifes dem var. Hade det varit på gamla dagar hade dom släpat in mig i ett avlägset rum och bankat mig grön och gul. Som en kanariefågel. De följde mig ut. En vid varje sida och en bakom mig som styrde mig mot utgången. Och så jag i mitten, eldsprutande haranger och liknelser som innehöll fablernas värld. Kossor, apor, åsnor, grisar och får var några av de vackra djuren de fick nöjet att gestalta. Väl utanför dörrarna fortsatte jag ett tag. Tills deras leenden var helt försvunna. En av dem vinkade fram mig till slut. Han viskade till mig att jag gjorde bäst i att gå hem nu. Jag gjorde som han sa. Insåg allvaret någonstans. Kände mig ändå inte riktigt nöjd förrän jag hade tagit några steg. Jag vände mig om och ropade till dem att de var sopor allihopa. Sen gick jag hem…
De stora tankarna i lilla bergodalbanan när jag kom hem, att jag skulle knacka på hos grannen dagen efter uteblev, så klart.

Nu blir det sill, ägg och nubbe!

Gla pösk!

Hoe, hoe

Fan i fuck och helvete!

Många människor tjatar på mig att jag ska skriva om min farsa. Skriva en bok om honom. Jag vill, men jag kan inte.
Jag är rädd för pennan och blocket. Samtidigt vill jag… Fuck!
Han va så rolig gubben. Helt anekdot-omhuldad. Hade alltid något nytt vansinne och berätta. Min kropp är full av saknad.
Jag vet inte hur jag ska acceptera det.
Tror jag får hedra honom. Det är han värd. Det är han värd.

I övrigt har jag sett hästpojken ikväll för andra gången. Det stod ett svin och smekte mig på ryggen. Han trodde han förstod världsordning. Jag sa till honom att inte smeka mig på ryggen. Då skiter jag dig rakt i nyllet direkt.
Han ville vara kompis med alla. Sicken typ.
Kort efter blev utslängd.

Har stött på min granne ikväll. Hon var också på hästapöjka. Hon e snygg. Imorn ska jag fråga om vi ska gå ut med hennes hund, jag skiter ju i hennes hund. Men ibland får man ju va trevlig också.
Gammeldansk!
Heja skitkörv!
Klappar du min rygg en då klappar jag dig över tjäfta!

En gammal påskhistoria.

Kommit hem efter ett elva timmar långt arbetspass. Har knäckt en folka. Jag har jobbat två pass efter att varit sjukskriven i tre veckor. Nu är jag ledig i en vecka. Perfekt cykel.Så borde det vara jämt.
Ska dricka några påskbärs med Maja imorn. Senare på kvällen blir det hästpojken på pustervik. Ser fram emot morgondagen. Det brukar jag sällan sitta och tänka. Verkar onödigt. Morgondagen kommer ju vare sig man vill eller ej. Lika sant som det finns för mycket ryggsäckar och bananklafsande typer på spårvagnen.
Nu är det någon granne här som hostar så han spyr. Jag är glad att det inte är jag…

Imorn börjar påsken. Är det då alla haggor åker till blåa kullen och super och knarkar och svär?
För två påskar sen svettades man i t-shirt. Det var sommarvärme. Jag var ihop med en tjej. Vi bodde ihop. Knullade på regelbunden basis. Jag och tjejen bjöd hem varsin morsa på påskmiddag. Tjejens morsa pratade hål i huvudet på min morsa. Min morsa sov över. Hon gick och lade sig. Min tjej också. Klockan halvtolv. Det tyckte jag var lite präktigt, men framför allt förnuftigt och vuxet. Själv gick jag runt och skåpsöp. Var stökig och brötig medan jag trodde att jag bara smög omkring och mös. Stämningen blev allt sämre. Speciellt när morsan kom upp och undrade vad det var för oväsen och att hon inte kunde sova när jag skulle lyssna på festlig partajmusik för att skapa trevlig stämning. Som blev dålig stämning. Jag gick och lade mig efter att ha tömt kylskåpet på öl. Jag rumlade till sängen. Gick gudskelov och lade mig hos min tjej och inte morsan. Hon vände ryggen mot mig. Hon var som en frysbox i sommarvärmen. Jag somnade på rygg och snarkade som valross och vaknade med huvudbonk som blåtiror.
Stämningen på morgonen dagen efter var kylslagen.
Idag kan jag nästan göra som jag vill, nästan hela tiden. Det har sina fördelar.

Glad pösk, för all del…

Fyfan, vad boring hade skrivit ett långt och ganska sköj svettig bonne, som lyckades försvinna när jag skulle komplettera med ett foto.
Finns ju inget värre än när saker som man kämpat ihop raderas.
Ska nog köpa en skrivmaskin och torka mig med orden i rumpan.
Jag går och lägger mig.
Godnatt!

Back at mongolidish hell.

Jobbar första dagen på tre veckor efter sjukskrivningen för revbenet. Totalångest. Kanske borde bryta ett revben till.
Min brukare lyssnar på soundtracket till lejonkungen samtidigt som han tittar på liftaren utan ljud. Perfekt mix. Hakuuna mantata samtidigt som poliser blir skjutna i huvudet på Tv:n. Perfekt miljö att bli sinnessjuk i.
Vad gör Rutger Hauer nu för tiden?
Äter vingummin eller suger kuk?

Höll i inledningen på minnestunden för farsan i kapellet. Är garanterat det sorgligaste och svettigaste jag har gjort. Mina syskon läste dikter och jazzmusiken flödade ut ur högtalarna medan solens strålar letade sig in genom kapellfönstrena. Som ett tecken. Enormt vackert och sorgligt på en och samma gång.
Nu är det över. Skönt och lite tomt. Och en saknad som då och då hugger till när man skulle vilja ringa och tjöta med farsan, gubben.

Nu ska jag äta en pizzaslice medan Jonny Rider slaktar vidare.
Rutger kanske kränger biblar i ett gammalt avdankat köpcenter?

Till sist.

Ska ha minnesstund för min farsa idag. Har skrivit ett fyra sidor långt tal för samlingen efter minnesstunden. Kan vara det svåraste jag gett mig in på att skriva, men jag tror jag ger honom ett värdigt avslut.
Han skulle gillat det.

Därav inaktiviteten här… Kanske publicerar talet här sen…

Då och då.

Här sitter jag på dass. Jag är tre år. Jag vet ingenting om döden och  väldigt lite om livet. Jag har fortfarande inte träffat några vackra flickor som satt spår i mitt liv. Eller E.T. som skrumpnade i en vattenpöl nio år senare på bio. Jag äter och spiller hälften utanför så länge det inte handlar om godis. Då hamnar ALLT i munnen. Leker kurragömma och slår hårt på farsans aukustiska gitarr för att det låter mycket. Jag bråkar och kramas med min äldre bror. Har fortfarande inte hört Kiss eller Sweet. Men jag sitter på dass.
Undrar dock två saker: Vad är det jag TROR jag sitter och läser? Föräldrar är ett konstigt släkte. Inte fan tar man ett foto på en människa som sitter på dass. Eller?

 Här är jag 21 år. På finlandsbåten. Uppsynen säger det mesta om att jag har lärt mig ganska mycket om livet. Eller åtmindstonde är i stånd att göra. Lite eller mycket senare. En enklare analys skulle kunna vara att jag bara tycker om öl och att det är fantastiskt att bli full.