Subway och Valborg.

Käkade på Subway idag. Fullkomligt vidrigt ställe. Ligger nu högt i listan över det värsta i trender som vi släpar hit från Lámerika. För det är väl amerikanskt? Otroligt rappt skulle det gå. Vid varje fråga som ställdes sa gubben Johan ”va?” eller ”ursäkta?” eller ”va falls?” Fick mig att känna mig som om jag var 95 år gammal. Som en fabriksproduktion bakom disk. Personalen stod som vid ett rullande band och bara log med sina spräckta plastléenden. Jag lämnar över detta place till er friska, vitala, ”alltid på ständigt språng” 25 åringar. Mackan var väl okej, förutom att jag fick sätta mig på dass det första jag gjorde när jag kom hem.

Ikväll är det årets nationella spy och kräkafton. Folk blir nedslagna. Spyr i varandras mössor och handväskor, ligger och gråter i buskar. Redlösa ungdomar skenar över gator och torg. Jag lämnar över denna afton till er. Belsebub vrider sig av garv och kanske hälften av alla kidsens föräldrar i detta land vankar av och an i oro fram till att sonen eller dottern slutligen kommer hem långt efter överenskommen tid och spyr i hallen. Själv kommer jag inte ihåg en enda Valborg från den åldern. Självklart har det att göra med den vansinniga mängden alkohol som intogs. Troligtvis sprit.
Vår var hälsad!

En däjt så att säga.

Sitter på Kellys. Ska på däjt om en stund. Funderar på att skicka i mig en halvböj så att man är hyfsat i form till mötet. Hon får en kram. Efter att sluddrat i en kvart börjar man gråta över att världen är ett elakt ställe att bo på. Plötsligt blir man okontrollerat arg.
Sen är tjejen borta.

För några år sen hade det här kunnat vara ett möjligt scenario, fast i mildare tappning.

Eftersom jag pratat med donnan i fråga i telefon en del och konstaterat att hon verkar vara en cool tjej behöver jag ju inte supa mig full på grund av nervositeten.
Ändå finns den där. Nervositeten alltså. Lite som innan ett gig eller ett föredrag i skolan. Tecknen är tydliga:
Svettiga händer, bubblande mage, små fäktande pupiller, flåsande hackigt flabb.

Det ska nog gå fint. Kan ju leda till något fantastiskt.
Hoppar över halvböjen tror jag. En sista bärs kan jag nog ta.

Wish me luck guys!

Pangmåltiden.

Tänkte att jag skulle koka potatis igår. Som alternativ till all pommes frites jag slängt i mig på sista tiden. Först satte jag på fel platta. Det var maja som satt på köksstolen och var uppmärksam att det rök från spisen. ”Helvete” sa jag. Stängde av fel platta och satte på rätt. Trodde jag. Jag hade satt på nästa fel platta. På nästa fel platta låg ett kastrull-lock i glas. Maja satt på stolen och var uppmärksam igen. ”Det ryker från spisen igen, och det luktar” sa hon. ”Helvete”, sa jag. Glaslocket hade hunnit bli svart och typ 250 grader varmt. Efter mycket om och men fick jag ner det glödheta locket i vasken. Naturligtvis sprutade jag iskallt vatten på det. Poff, självklart gick det i 700 bitar. ”Du sprutade iskallt vatten på locket va”, sa Maja. ”Jaaaa…”, svarade jag lite trött. Maja är kock. Det är inte jag.
Till slut fick jag i gång rätt platta, men det var något märkligt med potatisen. Potatisen kokade i en halvtimme minst, men den vägrade bli mjuk och genomkokt. Jag konstaterade att jag hade köpt defekt potatis. Till slut hamnade den i vasken. En fiskpinne hamnade i toaletten.
Jag fick nöja mig med en ostmacka som kvällsmat.

Rep och sibylla.

Repade som sagt igår. Jammade fram en ny låt. Repglädje, och ideerna sprudlade. Fredagkväll och inte en öl öppnades i repan. Väldigt vuxet. Däremot var matspjällen på vid gavel efter repet. Som det band vi är kom vi överens om att åka och käka tillsammans. Det snackades om indiskt och pizzor. Till slut bonkades sibyllan. Euforin var total. Eftersom jag har levt på hamburgare sista tiden och fruktar hamburgedöden tog jag en hel special. En helspecial är för den som inte känner till begreppet två körvar lagda i ett körvbröd. Sen täcker man körvarna med tre jättebollar mos och avslutar gärna berget med någon kläggsallad för maximalt kaloriintag. Oroade mig lite för om jag verkligen skulle bli mätt. När den kompakta jättebomben placerades framför mig försvann oron. När bomben var uppäten kunde jag lätt tänka mig att explodera.

Så här glad blir man på Sibylla.

Guten morgen!

Vaknade med linserna på mig. Det var en dimmig och grumlig värld där utanför fönstret. Huvudvärkshatten satt som en smäck på skallen. Jag öppnade kylskåpsdörren. Hittade en halväten hamburgare omsorgsfullt inplastad.
Nu har det bara vart roulit två kvällar i rad. Tror jag ska svänga av från den breda vägen. Rakt in på en smal gränd och stanna där ett tag.
Herregud vilken huvudvärk. Känner mig 75 år gammal.
Ikväll ska vi repa.

Guten nacht, for now!

Supporters.

Sitter på Vasa Viktoria och dricker en cola. I plastglas. Fancy värre. Fotbollssupporters har intagit grannkrogen. Det både ser och låter rätt djuriskt. ”Böööö”, ljuder det ibland. Sen ”Whööööö”. Vet inte vad det betyder riktigt. Kaos, ridande polis, piketbilar, promenerande snut.

Syrran och jag har lunchat idag. På en krog nedanför mammas balkong. Mamma fick inte vara med. Vilket hon påpekade när hon ringde. Jag åt pankakor med sylt, friterad kyckling, biff med bambuskott. Oemotståndligt vidrig blandning.

Ibland känns mitt liv oemotståndligt spännande. Som en bomb i kylskåpet.

Leve yxan!

Jag slipper skicka in arga insändare till metro eftersom jag har en blogg. Tänkte därmed plåga min mer koncentrerade läsarkrets med dagens avsky och ilandsproblem istället för att kasta ut det över hela stan.

Vad är det för jävla skitväder, det är ju snart maj för sjutton gubbar och vad är det för pissregering som bara ljuger och sköjar och för djävulen flytta på er när folk ska kliva av spårvagnen istället för att stå i vägen och täcka dörröppningen och dräggla så inte folk kommer ut. Är ni från Hyltebruk hela bunten? Ociviliserade bruntar.

Så nu är jag klar. Har inte ordet yxa i mitt bloggnamn för skoj skull.
Nu ska jag gå ut och sparka foten genom en vägg. Sen ska jag ta några bärs med Putte. Det är bara roulit!

Fäään! Yeahh! Föck! Baah!

Hej och godbajos!

Öppet arkiv och ett rivningshus

Sladdar runt mycket på svt:s öppna arkiv. Såg en minierie från 1980 som heter Lycka till. Såg den när jag var liten. Tydligen kan man maila till öppna arkivet och komma med förslag vad de ska lägga upp på sajten. Ska föreslå att de lägger upp Stina-intervjun med Thorsten Flink. Något av det slafsigaste och jävligaste i intervjuväg jag sätt.
”Jag vet inte om du ska röka under intervjun”, säger Stina när Thorsten plockar upp en cigg.
”Jamen det var väl själve fan…”, varpå Thorsten plockar upp en snusdosa istället och ska precis trycka upp ett halvt kilo lössnus under läppen.
”Jag vet inte om det är så bra att…”
Jamen det var väl själva helvetet!!!!”
Kan vara en av de mest klockrena inledningar jag sett på en intervju.
Vidare ska jag fråga om de inte ska ta och lägga upp Fablernas värld och Allan Redo med medhjälpare Hund.

Tog en promenad idag. Gick ner till Lyckholms  bryggerier. Hade med mig en starköl i väskan som jag drack på en liten brygga vid mölndalsån. Efter första klunken gick solen i moln. Sen blev det kallt. Det blåste så där jävligt som det bara kan i den här jävla stan. Samtidigt som jag tog den sista klunken på ölen kom solen tillbaka.
Promenerade runt lite. Fick se två rivningshus. Det ena huset var ett rött gammalt trähus. Hela framväggen hade kapitulerat. Troligtvis av storm eller väder och vind. Man såg bägge våningarna. Alla möbler var kvar. En kökssoffa stod på höjden efter raset. Allt hade halkat iväg. På vinden såg man flyttkartonger. Proppskåpet hängde upp och ner i sladdarna. Mitt i all bröte såg man ett par fastklämda kryckor. Tänkte att det var en mycket gammal människa som bott där, helt avskuren från myndigheter och samhälle. Tittade noga efter en kropp, men kunde inte se någon.

Ett kötthuve i keps.

Kötthuve var ett populärt skällsord att kalla varandra när jag gick i högstadiet. Själv kallades jag för korken när jag gick i sjuan. Anledningen till det var att jag hade hängt massa vinkorkar i trådar i skärmen på en keps. Förklaringen till varför jag hade hängt massa korkar i en keps och nöjt gick runt med den vet jag inte. Låter ärligt talat ganska korkat. På själva fronten av kepsen stod det just korken med stora versaler. Försökte ha på mig den där kork-kepsen på ett skolfoto en gång. Fotografen vägrade att ta foto om jag inte tog av den. Jag vägrade ta av mig den. Hetsk ordväxling bröt ut. Till slut slet lärarinnan av kepsen. Sen togs fotot. Jag ser väldigt ilsken ut på det där fotot. Som om jag hatade hela världen. Som om jag ville bränna ner hela skolan. Som ett ungt och argt kötthuve. Jag kommer även ihåg att mamma ville se fotot när skolkatalogen var klar. Jag hittade på anledningar in i det sista för att slippa visa henne fotot. Hon blev någonstans mellan arg och ledsen när hon fick se sitt arga kötthuve till son.