Malmö.

Jag åkte till Malmö igår. Är och hälsar på min kompis Esset, Johnny. Blev fulla igår. Ligger på en soffa och väntar på att det ska sluta regna. Jag kan ha tagit med mig regnet från Göteborg. Käkat brunch på nyhavn på Möllan. Skulle tagit en lång jävla promenad på andra gator och torg, men vi tog istället en taxi tillbaka hem. Ligger på en soffa. Esset söver. Funderar på att öppna en bärs.

Sweet och Brian Connolly.

Yes, det är fredag! Så fick då Johan sin benfria kotlett. På Galliano.

 

Har läst en del om Sweet och Brian Connolly. Sweet tillsammans med Kiss fyllde större delen av min musikaliska uppväxt. Genom min äldre bror. Jag har musikaliska minnen av dessa två band redan från fyra års ålder. Tycker fortfarande att Sweet är ett genialt band. Bitvis enormt hårt och rått ljud för den tidsepoken. Före sin tid. Sen har de ju såklart gjort en hel del smörja.

Sångaren, Brian verkade vara en riktig ruffig och hård snubbe. 1974 blev han tydligen svårt misshandlad utanför en krog. Han fick ta emot flertal sparkar mot strupen och förlorade permanent en del av sitt sångregister. Ganska tragiskt. Kanske därför rösten låter så whiskeyrisig när han sjunger högre oktaver. Han sägs också vara den rockmusiker som har rekordet i att ha haft flest hjärtattacker. Han led tydligen av enorm ohälsa och grav alkoholism. Vid ett tillfälle överlevde han fjorton hjärtattacker på en dag. Han fortsatte som vanligt med musik och alkoholintag. Han blev bara 51 bast. Det lilla som jag hittat att läsa om honom på nätet känns ganska deppigt och sorgligt och ruffigt och hardcore.

Benfri kotlett, tiggare och byxdressar.

Den här dagen har inte hållt sig till ursprungsplanen som jag hade från början. Den blev liksom knappt ingenting. Problemet var att först efter två timmar efter att ha gått upp så började jag ifrågasätta om det verkligen var fredag. Innan hade jag varit helt säkert. Jag hade kollat upp lunchmenyn på Galliano. Fredagsflottig mat bestående av benfri kotlett, pepparsås och stekt potatis. Lät ju klockrent. Det var när jag stod där i duschen och fredagslöddrade in kroppen som det började slå mig att jag måste ha hoppat över en dag. Faran med att ha semester. Jag tittade upp Gallianos lunch meny igen: Torsdagstorr kyckling proppad med soltorkade tomater. Jag har aldrig förstått mig på soltorkade tomater. Lika lite som att äta lösgodis samtidigt som man lite käckt promenerar fram i urban miljö.

Eftermiddagen har istället spenderats med att kuta runt i försök att byta en jacka som jag köpte igår. Till en storlek mindre. Tänkte inte på att 52 betyder large. Och jag är ju en typisk medium-medel-average-guy. Helt vanlig är jag dessutom. Precis som alla andra. Jag älskar världen!

Okej, hur som helst. Nu sitter jag på köttbullekällarens uteservering. Druckit en kaffe och nu en öl som dessert. Snart ska jag äta hos min mor. Under de fyrtiofem minuter jag suttit här har fyra tiggare kommit fram till bordet. Det finns snart lika många tiggare som fiskmåsar. Vet inte riktigt vad man ska säga om det. Kanske att de som tror att ligor ligger bakom nog ska tänka om. Hur fan skulle det gå ihop sig ekonomiskt i slutändan om varje tiggare får ihop kanske max 100kr om dagen? En liga brukar väl, om inte jag har missuppfattat det bestå av ett gäng personer. Ska ligan sen plocka åt sig stålarna och sen köpa sig en kanelbulle var.

Däremot är det en hel liga med hjärnceller som ligger bakom den här bloggen. Ca 12-13 stycken. Det där tänk efter före-snacket som farsan alltid försökte pränta in i mig fungerar fortfarande sådär…

Nu är det fan tredje personen jag ser passera här som har en leopardmönstrad byxdress på sig. En utav dem var en man på kryckor. Vad fan är grejen? Spelar det där banangänget med Lasse Åberg i stan eller?

Hela stan är ett jippo på två räliga ben.

Imorgon är det fredag!

Kiss, horor, pojkar, flickor, blåbär, lingon och struttar.

Johan och glorian lyssnar på Strutten med Kiss på nattkvisten.

Låten handlar om en pojke och en hora. Eller en flicka och en hora.

Pojken går runt i rutig keps och letar blåbär.

Flickan går runt i samma skog i en prickig mössa och plockar lingon.

Det är en hemsk text.

Hela skogen är fylld med struttiga horor som letar efter pojkar och flickor och blåbär och lingon.

En bra låt med en ganska bra och dålig text på en och samma gång kan man säga. Det hela är väldigt politiskt korrekt.

Alltså P.K. om nån undrar…

Alla dessa tillstånd.

Det står en lyktstolpe precis utanför mitt köksfönster. På lyktstolpen sitter en mås. Måsen och jag tittar på varandra. Måsen skriker i vånda när han ser mig. Jag funderar på att knåda ihop en risboll och sula i huvudet på måsen, men nedanför står bilar parkerade. Om någon blir vittne till denna handling kommer grannsämjan gå från 0 till -10 på grannsämjeskalan. Kanske är onödigt. Dessutom har jag ingen risboll till hands.

Min första semesterdag tillbringades till största delen hemma i ganska kraftigt bakfylletillstånd. Det var inte meningen. Tog en promenad till pizzerian. Åt. Tog en promenad i området för att hitta någonstans att dricka kaffe. Det är något gravt fel på detta område. Inte ett enda av alla käkställen har kaffe?!?! Tillslut hittade jag ett wokställe som hade kaffe. Kaffe i pappersmugg och med utsikt över Willys containrar. Jag gav upp efter två klunkar då baksmällan började skjuta både i botten och i höjden. Resten av dagen och kvällen och natten handlade mest om att överleva ett nervöst tillstånd…

Idag har jag kompenserat gårdagens miserabla tillstånd med att gå upp och äta frukost klockan kvart över nio. Sen har jag druckit kaffe, stirrat ut måsen, betalat räkningar, googlat på Plasmatics och Wendy O Williams. Sitter nu och funderar på om jag ska käka lunch på Galliano eller om det blir omelett och sill på hårt bröd. Ju längre jag funderar desto hungrigare blir jag.

Roibust’e vad e det?

Har druckit två stora stark. Känner mig helt lurvig. Både i huvet och räva. Nej men i räva är jag ju alltid lurvig. Känner att det är total avsaknad av disciplin i detta inlägg. Det växer små buskar av könshår på mina stortår och jag älskar världen! Nej, nej, nej nu ljög jag igen.

Kan just nu tänka mig lite sällskap. Ett intellektuellt utbyte. Efter att ha spenderat trettio timmar på jobbet de tre sista dygnen kan det tänkas att jag skulle prata ner detta sällskap tills det började gråta. Sen skulle sällskapet åka hem, dra ner gardinerna och inte prata med en människa på flera veckor. En helt spontan present från mig.

Nu har jag fått mig ett sällskap här. Ett skäggigt sådant. Fan vad jag pratar ner dem. Tror jag ska beställa en öl till.

Fuck yeahhhh!!!!!!!!