Bloggar och rep.

Slitig och motig jävla jobbdag idag. Mitt humör och tålamod mellan varven kan diskuteras. Har även ströläst 20-30 bloggar, för att hitta någon blogg att följa. Det misslyckades. Blev lite nervös att min blogg kanske också är lika trist som jag tyckte att alla de där bloggarna som jag läste var. Det mest intressanta jag läste var en tjejs blogg vars kille hade frågat henne om hon kunde tänka sig att sitta bakom honom när han spelade bilspel. Följdfrågan hade varit om hon kunnat tänkas bli upphetsad av det. Hon hade kunnat konstatera att hon inte blev det…
Ska repa med bandet imorgon och på lördag ska vi spela in sång till en ganska ny låt. Sen jag var tjugofem har jag alltid sagt att man mår bra av att göra saker. Även fast jag ligger i soffan och muttrar ganska ofta, håller jag fortfarande fast vid det konstaterandet. Min största fiende är min egen lathet.

Lastbil på tomgång.

Har suttit och jobbat på text idag. Igen. Skrivna ord om att hata en viss del av stan. Och frasering. Gick upp halv nio och började sjunga och skröla högt i köket. Stackars grannar. Måste ändock vara bättre att störas av min vackra stämma än grannars barnskrik eller oändligt borrande. Känns inte jättevanligt att bli vräkt för att du sjunger högt i köket. Fyllestök på nattkvist och högljutt knullande verkar vara populärt att klaga på annars. Kan inte riktigt komma på att jag har klagat på någon granne någon gång. Kan vara möjligt att jag har varit så stökig och högljudd att jag blivit fråntagen rätten att klaga på någon annan. Jag har nog varit en ganska jobbig granne om jag tänker efter. Skönt att man blivit äldre och mer hänsynstagande. Att få anonyma lappar i brevlådan är ju också rätt sorgligt. Fast minst lika sorgligt av de som stoppar ner dem i ens brevlåda.
Nu kom jag faktiskt på att jag har klagat en gång. Denna situation skilde sig lite grann, men slog dock alla rekord. Jag hade en lya där fönstrena var precis ovanför en fruktaffär. Klockan fyra, fem på morgonen kom alltid deras lastbil tillbaka efter den fruktiga nattleveransen och de parkerade lastbilen på tomgång precis nedanför mitt sovrumsfönstret. Bensinångorna gick rakt in i rummet och de lät lastibilen stå och puttra i säkert en halvtimme. Bensin ångorna borde ha försatt mig i evig sömn. Nu var det motorljudet jag vaknade av. Och jag vaknade varenda gång. Och lyckades nästan aldrig somna om. En natt när jag hade vart ute på krogen fick jag plötsligt nog. Jag tappade det fullständigt. Jag kastade mig rakt upp ur sängen och rakt ut i den kalla höstnatten i bara kalsongerna. Jag stod på yttertrappan och väntade när snubben kom lunkande mot lastbilen. Fördämningar rasade och jag gick loss på fullt blås så det ekade i hela kvarteret: ”SNÄLLA JÄVLA MÄNNISKA! DU FATTAR VÄL FÖR I HELVETE ATT DU INTE KAN LÅTA LASTBILSHELVETET STÅ OCH BRUMMA PÅ TOMGÅNG HELA TIDEN?! JAG BLIR JU FÖR DJÄVULEN KVÄVD INNE I MITT SOVRUM! VARENDA JÄVLA NATT BLIR JAG VÄCKT AV DEN DÄR BRUMMANDE FÖRBANNADE CP-TRUCKEN!!! DET FÅR VA SLUT PÅ DE HÄR SATANS DUMHETERNA NU! FATTAR DU???
Han blängde förskräckt på det kalsongklädde monstret som stod på trappen och skakade av ilska och frossa. Han bad om ursäkt och hoppade in i förarhytten och stängde av lastbilen. ”Tack så mycket kompis!” sa jag lugnt och gick in igen, som om inget hade hänt.
Eftersom jag handlade där dagligen var jag tvungen att gå in och be om ursäkt för mitt bryska uppförande, men ändå understryka att jag menade allvar. Just den biten hade inte undgått någon i personalen. Snacket hade tydligen gått om den tokiga kalsongmannen…

Stod vid en bankomat tidigare idag. Det steg fram en luffare och frågade mig om han kunde låna en hundralapp av mig. ”Nej tyvärr”, svarade jag bara torrt. Insåg dock att den här varianten av tiggeri ändå kändes helt ny och ganska raffinerad om det lyckas. Känns ändock som möjligheten att lyckas med ett sånt avtal är minimal. ”Låna?” Hur fan skulle det gå till när man aldrig har sett personen i fråga innan, och troligtvis ännu mindre kommer stöta på honom igen. Jo, man tackar…

Att bli av med sina nycklar.

20131029-200357.jpg
Jag tar en bärs efter jobbet på Jameson på Avenyn. De har renoverat här och det är ganska stiligt. Stammisarna är inte överdrivet renoverade dock. Inte överdrivet stiliga heller.
Det dök in en snubbe här för en liten stund sen. Han verkade rejält förvirrad. Tydligen hade han varit ute i helgen och supit ner sig och blivit av med sina nycklar. Han hade en entrestämpel på handen. Han hade absolut ingen aning var han hade varit i slutet av kvällen eftersom han varit så plakat. Nu var han inne och frågade personalen om han hade varit här eller om de visste var han kunde tänkas ha varit, genom att syna hans suddiga stämpel på handen. Alla stammisar började lägga sig i. Tänkbara ställen radades upp. Alla var väldigt engagerade. Pratade i mun på varandra och gestikulerade för glatta livet. Servitrisen ritade upp en karta över de ställen som han kunde ha varit på och markerade ut med kryss var dessa ställen låg på kartan. ”Du kanske var på Valand”, föreslog någon. Han ryckte på axlarna. ”Börja med Park lane”, sa någon annan. Det tyckte han lät bra. När han tillslut gick ut, gick han i helt fel riktning. Servitrisen sprang efter honom.
Vet inte om jag lyckats tappa läget så helt och hållet någon gång när jag har varit knallpackofull. Det har nog yttrat sig på andra vis… Brukar aldrig tappa några tillhörigheter eller glömt av var jag har varit under kvällens gång, menar jag.
Nåväl, den där jävla stormen känner jag mig blåst på. Såg ju framför mig hur det skulle flyga runt taxar och cyklar i luften. Det fläktade knappt. Varför har GP kallat stormen för St Jude när den heter Simone? Har jag missat något?
De har erbjudande på ryggbiff med pommes och bearnaisesås här. Jag är jävligt sugen på en ryggtavla! Tåls att tänkas på sa ja te daj’!
Nu sitter en alkis i baren och skrölar med högt i ”love isn’t always on time”. ”Så jäääävla braaa!” En annan snubbe i baren tycker det är sådär. Han får något slags fräsande och mummel till svar. Sen blir snubben fångad av låten igen och skrölar vidare.

Stormen St. Jude.

Sitter i köket och dricker kaffe. Inväntar den stora stormen St. Jude. Var nere på stan innan och gjorde lite ärenden, med en betongkeps på hodet efter gårdagens skojigheter. Var jag än gick hörde jag folk prata om den antågande stormen. En tant sa till en annan tant att hon tyckte det hela var lite spännande. En annan gubbe sa att det kanske inte blir någon storm. Vi kanske behövs ruskas om lite i detta land lite. Om det behövs i form av en storm vet jag inte. Det häftigaste vi har är Alexander Bard i rutiga kortbyxor. Och han är ju inte så häftig om du frågar mig… Nu tror jag fan vindstyrkorna tilltar här.
Jesus vad full jag blev igår. Fyra öl och det blev storm i hodet. Det blir ju sådär när en har jöbbat helg. Och ingen hade jag att prata med. Det var förödande i mitt översociala tillstånd. Studsade ner vid bordet hos en snubbe på Sejdeln som jag inte hade träffat på några år och bjäfsade ner honom och hans kompis. De såg besvärade ut och gick efter en stund. Sen gick jag avslutningsvis till Publik. Där satt några snubbar i baren som jobbar på Pustervik. Jag bröt mig in i deras diskussion om musik, men de vände snart ryggen åt mig. Jag klandrar dem inte.
När Gudrun härjade och jag satt hemma hördes det massa smällar med jämna mellanrum. Jag undrade såklart vad det var. Dagen efter när jag gick ut låg det krossade takpannor överallt på gatan.
Jag var och handlade på Willys innan. Nu har jag bullat upp med mat och godis som om St. Jude aldrig kommer att ge sig av.

I said yeäh and föck! Osv…

20131027-205037.jpg
Så… Nu har en jobbat färdigt. Slut på dumheterna. Har parkat arslet på Tullen. Kommit igenom halva andra ölen. Första ölen drack jag med giriga klunkar.
”I said yeäh!”
Bartendern här kallar de manliga gästerna Monsieur(eller hur fan det stavas). Vilket är helt i sin ordning. Kallade morsan för Monsieur en gång. Då lärde hon mig grundligt skillnaden mellan man och kvinna i Frankrike. Och kanske i hela världen. Jag är evigt tacksam.
Tog en paus här från och med förra meningen som jag skrev. Plötsligt har jag druckit fyra öl. Fan vad tiden går fort!…
”I said yeäh!”
Blir otroligt sällskapssugen efter att ha jobbat helg. Varför gör människor så? Nåväl, det ända dilemmat är att ingen vill gå ut och svinga en bägare som en tiok när de har varit ute och slarvat hela lönehelgen. Ikväll äter de pizza och tittar på Jerry Maguire. Somnar mitt i filmen, vilket är förståligt. Vaknar upp med pizzadegssmulor på magen och vitlökssås i armhålorna. Allt medan Sköjarn kanske bara dricker en öl till och tycker det är fredag.
”I said yeäh!”
Det blåser och regnar som om hela himlen är ett trasigt sår. Kanske det är hokus-pokus-farbrorn i himlen sätt att säga: Res er upp ur era gosiga positioner och joina Sköjarn i baren! Kanske himlens hokus-pokus-gubbe säger: Sköjarn, nu går du hem och slutar och spexa till det som om det vore ”thö end of thö wörld!”
Inget mer nu, jag vill inte prata om det!
”I said yeäh and föck!!!”

Jerry MaGuire och Tom Cruise.

20131027-121044.jpg
Min brukare tittar på Jerry MaGuire. Det var längesen sist. Nu när jag inte har sett den på ett tag kan jag nyktert konstatera att den suger. Då tänker jag framförallt på dialogen och alla känslomässiga utspel. Ingen pratar så. Tom Cruise utspel är helt enorma. Alla beter sig som de vore galna. Det gapas och studsas omkring och gråts omvartannat. Tänker att regissören har bestämt att ”I den här filmen ska det vara stora känslor!” Har aldrig varit något fan av Tom Cruise. Kan faktiskt inte minnas att jag har tyckt att han varit bra i en enda film jag har sett. Han känns nästan alltid psykotisk i sina filmroller. På något vis, av alla filmer att döma får man för sig att han är sån som person i verkliga livet och där igenom troligtvis helt olidlig att ha i närheten.
Slutar om fem timmar. I said yeääääh!

Magnus och Brasse.

Kan man ansöka till Guiness rekordbok för att man har sett en film flest gånger i hela världen? I så fall har jag sett Beckfilmerna ”Moneyman” och ”Advokaten” flest gånger. I hela världen. Känns inte som någon jättebedrift precis. Inte som att typ äta sjuhundra gurkor på en minut eller att lägga en fis som varar i två minuter.
Nu är det lördag iallafall. Jag har snart avverkat två tredjedelar av mitt helgpass. Känns lite som att promenera i medvind, istället för motvind. Den där söndagsölen närmar sig…
Min brukare tittar på Magnus och Brasse ”Varning för barn”. En show från 1976 på Trädgårn. Humorn känns väldigt primitiv. Väldigt tidig Stand up. Det är mycket prutt och bajshumor uppblandat med lite snusk. Det hela har åldrats ganska kasst. Känns tveksamt att någon skulle skratta åt det här idag. Om någon skulle gå ut och dra samma sorts skämt idag på en scen, skulle det troligtvis förbli knäpptyst i publiken. Därmed är det knappast sagt att dagens humor skulle vara roligare. Viss humor från förr håller ju fortfarande lika bra idag. Den som har åldrats på ett bra vis.
Det verbala fungerar inget vidare idag. Jag har möglig deg i huvudet.

Jobba helg.

Jobbar helg igen. Och är naturligtvis helt sjukt trött.
Har skrivit ett mail till en snygg donna som jag hittade på dejtingsidan. Den här gången hoppade jag över att fråga henne var hon storhandlar någonstans och vad hon egentligen tycker om medecinbollar. Känns som ett klyftigt drag. Sen, om hon kommer svara är ju en annan sak.
Slutar kvart över tio ikväll. Cirka en halvtimme senare brukar jag byta från spårvagn till min buss hem på Avenyn. Då brukar folk vara i full gång med att vråla, vingla, pissa på gatan och kräkas. I den stunden känns det alltid som man har hamnat i en laglös zon strax intill randen av helvetet eller ättestupan.
Ber om ursäkt för den karga tonen. På Söndag är tonen troligtvis en helt annan.

Blåsten.

Den här staden och denna jävla blåst. Du är blåst. Här faller inte höstlöven från träden. Här blåser de av. Det är så här det är. Jag har nu bott i den här stan i 15 år. Jag har aldrig vant mig vid denna jävla blåst. Den är lika arg som jag var för 15 år sedan. Hade jag skrivit detta inlägg för en kvart sen ståendes, väntandes på bussen på avenyn som är Göteborgs blåsigaste gata, hade det bara stått otrevliga ord som knulla och hora. Nu när jag kommit in i värmen är tonen lite uppmjukad och jag är lite av en pösig mysfarbror. Föck!
Har dock ett otroligt hat/kärlek-förhållande till denna stad. När människor säger att Göteborg är vackert, har de stannat här för länge. Den här stan är generellt ful, med vissa inslag av vackert. Eller så är det jag som stannat här för länge…
Har tagit några öl med min syster ikväll. Fina och fula ämnen har avhandlats. Fantastiskt trevlig och bra stund.
Sen som ni ser, har jag storhandlat,så här dagen innan löning.

20131024-232212.jpg
Jävla horblåst!