Ett besök hos platsförmedlare Peter.

Jag skulle ju berätta om när jag var på arbetsförmedlingen sist. Var som sagt där i Onsdags.
Har aldrig tidigare möts av en sån tom Arbetsförmedling tidigare. Jag välkomnades av tre platsförmedlare samtidigt i éntren. De slogs om mig. Vem som skulle få äran att ta hand om mig. När en utav dem till slut ”snodde mig” och vi gick iväg till hans kontor hörde jag bakom ryggen hur en kvinnlig arbetsförmedlare mumlade:
”Jaha nu tog han den enda kunden.”
Jag hade gått dit för att skriva in mig. Igen. Jag hade blivit avskriven som arbetssökande av misstag. Ett misstag kan till exempel innebära att man har glömt att skicka in ett brev i tid där arbetsförmedlingen frågar om man vill stå kvar som arbetssökande trots att man aldrig påstått att man inte vill stå kvar som arbetssökande…
Han presenterade sig som Peter och bad mig att sitta ner. Han började ställa frågor om vilka jobb jag sökte och hade sökt, samtidigt som han knappade loss på sin dator. Mellan varven sa han till mig att vänta lite så han kunde knappa klart. Jag satt där och väntade lite. Sen frågade han fler saker och knappade lite till.
Jag sa till honom som det var. Att jag har fastnat på mitt jobb. Att jag mest söker utbildningar och att jag inte vill jobba mer som personlig assistent. Jag berättade vilka utbildningar jag hade sökt, eftersom han frågade. Han gav mig lite handfasta tips att tänka på, som var ganska okej när man ska söka och välja utbildning. Han frågade vad jag ville bli. Vilket jag tyckte var en ganska djärv fråga till en klient som är 41 år gammal. Jag sa till honom att jag kunde tänka mig att bli lite allt möjligt. Gå en utbildning som leder till ett jobb som det känns allright att gå till. Utan att vomera.
Jag tillhör den del av min generation som inte behöver självförverkliga mig själv eller skratta ihjäl mig på mitt jobb. Det gör jag bra på egen hand. På min fria tid. Jag jobbar, kniper käft och gnäller inte över att jobba. Jag bara gör det, så länge det inte tar livet av mig. Det finns nämligen en huvudanledning till att jobba. Ty, att tjäna så man klarar sitt uppehälle och kanske där utöver. Något som verkar glömmas bort ganska ofta. Dock, kanske inte som personlig assistent. Eftersom jag har fastnat på mitt jobb.
Just det där att jag hade fastnat på mitt jobb fick HONOM att fastna lite grann.
Han slutade knappa på datorn och tittade på mig. Sen sa han:
”Du ska vara glad att du har fastnat på ett jobb, just som personlig assistent.”
Jaha? tänkte jag.
”Det finns många värre jobb att fastna på!”
Jaha? tänkte jag igen och började tänka ut jobb som jag inte skulle vilja fastna på. Hmmm… Latrintömmare kanske?
Han avbröt mig i gissningsleken och började rada upp jobb som enligt honom själv verkade vara förenade med total ångest och död att fastna på.
”Tänkt dig att fastna på ett lagerjobb till exempel. Resten av ditt liv?!”
”Jooo…”, sa jag och tänkte efter eftersom jag har haft en del lagerjobb genom tiderna.
”Eller som städare.”
Jag sa ingenting. Han tittade plötsligt ner i bordet och sa med låg och ledsen stämma, så det knappt var hörbart:
”Eller som platsförmedlare. Det är heller inte så roligt alla gånger ska du veta…”
Jag trodde inte mina öron riktigt. Han gaskade upp sig ganska fort. Harklade sig lite för att välkomna mig tillbaka i rummet efter att få ha tagit del av hans svåra värld.
Han gav mig lite mera tips om utbildningar för att släta över den lite märkliga stämningen som pyrde på kontoret…
Vi skakade hand och jag tackade honom och lämnade honom i hans kontor med en osäker känsla av vem som egentligen hade fastnat på sitt jobb.
Jag eller Peter Platsförmedlare?

Skåne och kattungar.

20131129-224419.jpgHar varit nere i skåne med siss och Kirre och hämtat två kattungar som de köpt. Man blir helt knäsvag när man tittar på hur de små liven diggar och lirar runt i lyan.
Var även och käkade på en vägkrog. De flesta verkade vara stammisar där. Rejäla knegare.
Kallades vid sina efternamn. Hallå Johansson, och så vidare. Nästan alla i personalen var uteslutande otrevliga.
På hemvägen regnade det. Nåt så in i helvete.

Guten nacht sa ja te daj!

Herre gudars vad slut jag är. Jobbat elva och en halvtimme. Ätit en kebabtallrik. Nu ska jag lägga mig i söffan och pusta ut. Imorn ska jag berätta om när jag var på arbetsförmedlingen sist. Att gå dit är antropologi av högsta slag.

Höjden av diplomati är förresten:
Att först be någon dra åt helvete
och sen önska densamma en trevlig resa dit.

Guten nacht!

Här står jag och smyger på streetan…

20131127-204829.jpg
…precis som vilken helt vanlig, respektabel Ullaredsbonne som helst!
I said yeaaaaah!!!!

(har ganska nyss lämnat ut min blogg på datingsidan jag är med på. Så att man kan läsa vidare om min briljanta personlighet och dumheter. Genibegåvat drag när det gäller antal stegrande besökare på bloggen. Dock, kanske inte lika geniartat om man vill träffa en tjej.
Eller kanske lite. Om man vill träffa rätt tjej. Vad vet jag… Jag är en ganska hyvens sköjarpåg!
I said yeaaaah!!!

Meny.

20131126-212239.jpg
Det damp ner en meny från Restaurang Landala i min brevlåda igår. Alltså det ställe som ser ut som en gammal Stena båt inuti, som jag brukar sitta och skriva vissa inlägg till bloggen på.
Fick ett skrattanfall igår när jag satt och läste genom den. Maken till kvantitet av stavfel har sällan skådats. Bland annat kan man äta ”Stekta fläsk”eller ”Stekta anka”. ”Strimlat biff” finns också att få. Eller ”panerede jätteräkor med separatsås”. Undrar hur just separatsås smakar? I förrätterna finns en ”Soppa med ingrediensers”. ”Stark Peking Soppa” kanske är god. ”Nudlar soppa” är nog en rejäl jävla höjdare. Hade nog ändå valt en ”Tre små rätters tallrik”. ”Stekta tofu” är definitivt inte min grej…
Så här går det på. Hela menyn rakt igenom. Att ha på datorns stavningskontroll är ju totalt överskattat. Att korrekturläsa i efterhand är ju helt meningslöst. Det blev ju nästan helt rätt ändå.
De har även bytt namn till RESTAURAN G LANDALA och har ”fullständig rättighet”. Till vadå? Att klubba ner sina gäster?
Nej, håller mig nog till ölen, även i fortsättningen.

Sylt.

20131125-114444.jpg

    Det blev inga fingrar i syltburken idag. Ingen sylt på mackan heller.


Köpte den här burken för två månader sen kanske. Har aldrig sett att sylt kan mögla innan. Trodde den enorma mängden socker i sylten förhindrade mögelns entre. Tänker att det kanske har att göra med att den är ekologisk och inte innehåller hundra skopor socker. Tänker att det hade suttit gött med en en blåbärssyltmacka. Tänker att jag känner mig lurad.
På burken står det tydligen att öppnad burk håller i två veckor. I can see that now böy! Och att man ska vara noga med att stoppa ner rena bestick i syltburka. Lite märkligt att skriva ut.
”Den här skeden är det inte så mycket intorkad köttfärssås på, den använder jag i syltburken!”
Det fattar man väl? Alltså, jag menar att jag fattar det och då borde ”man” fatta det.

Löningsdag. Jag sitter och riktar in mig på en slafsig lunch på någon sylta någonstans. Jag ser en stek framför mig. Begravd i en jättehög med stekt potatis. Allt dränks i sås. På Västerhus kanske? Eller den där pizzerian på Södra vägen som jag glömt namnet på…
Solen lyser därute. Stadsrävarna knullar i buskarna och alkisarna rumlar runt med Fru Rosita i handen.
Nej, det är dags för en dusch mein damen unt herrer. Det är dags att kliva rakt ut i verkligheten.

Helikoptrar

Det svävar helikoptrar över Göteborg. Först ute i Trädgårdsgärdet när jag jobbade idag. Och nu när jag sitter och dricker kaffe hemma i Johanneberg så har helikoptrarna hittat hit. Det verkar vara den nya flugan i Göteborg.
Och jag är trött. Gudars så trött jag är. Sitter ändock och funderar om jag ska ta mig ner till andra lång och lämna in kortet i baren. Dricka några bärs efter denna satans jobbhelg. Det är ju totalbefogat. Lönen kommer inatt. Schmacki-bonk!
Annars har jag inte mycket att tillägga för tillfället. Jo, jag har ett märkligt utslag mellan axlarna… Nej, hoppsan, det var visst hodet!

Köttfärssås och gyckel.

Jobbar som sagt helg. Brukar inte ha så mycket att säga då. Dels för att inget intressant brukar hända och dels för att jag är helt geggig i hodet.
Kan berätta att jag nyss ätit spagetti och köttfärssås. Morsan har börjat skicka med en matlåda efter att jag har varit och ätit hemma hos henne. Till sin 41-åriga son, som han kan äta på jobbet.
Just spagetti och köttfärssås har varit en populär rätt att bjuda på hemma i min familj när man har haft med sin flickvän hem för första gången. En ganska slafsig och svår rätt att äta om man vill upprätthålla något slags hyfsat bordskick. Stämningen brukade lätta ganska fort när farsan plockade ut gurkbitar direkt ur salladskålen med fingrarna och hyvla tjocka skivor ost som han rullade ihop och stoppade in i munnen. Allt medan morsan uttalade meningen: ”Men snälla Thorbjörn!”

Kan också berätta att jag såg en snubbe vid kungsportsplatsen igår när jag väntade på bussen, som sprutade eld. Bredvid honom stod en dvärg i knallgul dräkt och knallgul dumstrut och dansade någon märklig dans. Vet inte riktigt vad som försökte uppnås.

Känner att grammatiken fungerar sådär ikväll, så jag säger hej.

Chaufförer.

Har suttit i ett väntrum på Sahlgrenska med min brukare i två timmar. Min brukare fick titta på en Jönssonliganfilm på min ajpäd för att fördriva tiden. Själv rullade jag mest tummar och tittade på sjuka människor i sjukhussängar som rullades förbi. Vissa var enormt sjuka.
Vi fick även nöjet att åka hem med en chaufför som försökte köra ihjäl oss. Han tryckte plattan i botten för att sedan tvärnita. Han låg i vänsterfilen och körde om på höger sida i en skarp kurva. Plockade upp mobilen lite då och då och satt och sms:ade. Ibland är det jobbigt att ha körkort, eftersom man mentalt kör själv när man sitter i passagerarsätet.
Min farsa var alltid en trygg och bra förare att åka med. Han körde lugnt och sansat… ända fram tills han blev taxichaufför. Plötsligt körde han hetsigt. Tog vilda chansningar i trafiken och visade brist på omdöme. Om någon körde om honom hytte han ilsket med näven och fräste något som ”jävla göteborgare!” eller liknande.
De sista åren, de perioder när han var hemma i Svedala, så var det jag som körde omkring honom istället. Tror han tyckte att jag var en bra förare, ibland kände han sig dock tvungen att påpeka att jag måste börja bromsa tidigare.

Jobbar helg. Jag älskar världen.