Solen och lite vardagsmisär.

Den här helgen har handlat väldigt mycket om att sitta i solen. På torg, i parker på bänk. Ensam och i sällskap. Har även druckit två bärs på Lilla London med familjen. Sextiofem spänn för en bärs. Det köstar att ligga på toppjävel.
Annars har det varit otippat lite öldrickande. Brukar ju bara säga smack när solen kommer fram, sen sitter man där på uteserveringen med en bärs i näven som en fullfjättrad sköjare!

Dricker en bärs på Landala Krog. Det är mörkt och tomt på folk. Det är en livsbejakande miljö som om och om igen får mig att känna att jag älskar världen.
De har på någon slags Rix Fm eller Energy eller Sug Kuk 96,7. Förutom musiken som är helt bedrövlig och radioreklamen som är totalstressande verkar det vara ett krav på att verka helt hjärndöd för att få öppna munnen och sprida sitt dyngprat mellan låtarna.
”Öhö öhö öhö. Det är så skönt o bara spela den här sköna låten på sin boomblaster på högsta volym! Öhö öhö öhö. Klia mig på pungen.”
Naj, jag vet inte. Jag ber om ursäkt. Befinner mig i lågvatten. Kanske upp till anklarna. Med grumligt avloppsvatten.
Saknar förmåga att känna exaltering över mitt fantastiskt spännande liv idag. Lite vanlig vardagsmisär. Inget allvarligt, inget nytt.

Vårväder.

Våren har varit på besök idag.
Jag tog en promenad med jackan på armen i halvbakfylletillstånd till Sjuans för hamburgermeal. Magen vrålade av hunger. Käkade utomhus. Sen satt jag på en bänk i hagaparken och drack kaffe och blängde på kvinnor med och utan barnvagnar. Hundar i koppel och utan koppel. Ensamma människor. Par. En skäggig man i rullstol. Såg även vårens två första alkisar komma vinglande med systemkassar. De siktade in sig på en bänk i skuggan. Känns som alkisar aldrig utsätter sig för solen i onödan.
Sist av allt blev jag skitnödig och var tvungen att åka hem och göra något åt saken.

Parfym.

Såg att Kiss har släppt en herrparfym. Alltså bandet Kiss. Vet inte riktigt vad man ska säga, eller om man ska säga något. Det är vin och ölsorter och fan och hans faster med alla möjliga rockband. Hade jag spelat i ett stort rockband hade jag släppt fårspillning med bandloggan eller kanske en osthyvel.
Angående Kissparfymen stod det att den passar lika bra på jobbet som på rockkonserten och att doften gör att man blir populär bland kvinnorna.
Roligt är dock om någon kvinna på krogen påpekar:
”Oh, vad gott du luktar, vad är det för parfym?”
”Naj det är kiss.”
Framgick tyvärr inte vad parfymen doftade.
Kanske den har en sofistikerad doft av gammalt demensboende.

Ännu ett besök hos frisören Sören

Var hos frisören igår, helt apropå ingenting . 140 spänn och inte ett misstag begicks. Då putsade han även till ögonbryn, öronhår, näshår och skägget. Han var snabb som en liten djävvol med saxen. Ganska hårdhänt mellan varven. Just trimningen av öronhår och näshår gick väldigt vilt till. Han ordagrant tryckte in någon slags liten trimmer i näsan och röjde runt. Samma sak i öronen med hårdhänta cirklar plöjde han runt den där lilla maskinen. När jag hoppade till frågade han mig om jag var känslig. Har nog aldrig varit så renrakad i näsan innan. Jag andas lättsamt som en liten djävvol ur borrarna. Och frisyren får mig att se ut som en liten slyngel i 35-års åldern. Smått fantastiskt…
(fler spännande inlägg om halvlyckade besök hos frisören Sören kan läsas här

Gammelfarfars förvirrade besök i fritisgårdarnas öldrypande salar.

Gammelfarfar tar en bärs på Kings Head. Maken till fritidsgård har nog aldrig skådats. Barnen dricker öl och fnissar och gammelfarfar känner sig så gammal så gammal. Det spelas ”I wanna be somebody” med Wasp ur högtalarna. Den låten mina barn, lyssnade gammelfarfar på när han var barn ska ni veta…
Nej, fan jag måste gå härifrån. Det råder ingen annan bot det. Barnens entusiasm och glädjefnitter knäcker mig på mitten som gammalt fnöske, tänker gammelfarfar. De sitter i knät på varandra med sockeplast på fötterna och gapar och hojtar. Gammelfarfar blir alldeles nervös. Och nu börjar de slå sig ner vid mitt bord. Tränger sig på och pressar sig på.
Lär er veta hut hälsar gammelfarfar. På min tid frågade vi om det var ledigt innan vi skickade ner vår röv på stolen.
Vet inte varför jag gick hit. Tänkte nog att jag skulle gå till ett ställe som jag aldrig går till längre. Så behöver jag ju inte tänka igen.

Nåväl, nu har gammelfarfar bytt ställe och behöver inte längre profilera sig som gnällig gubbe med värk i leder och hode.
Holy Moly. Ganska trevligt och ganska nyöppnat ställe. Gillar det mer och mer. Lugnt för stunden. Man kan sitta och drömma sig ut genom fönstret och fundera på om man skulle börja dricka mjölk för benskörheten skull eller så kan man tänka på alla de där håren som dyker upp i öronens krumeluriga gångar. Bara en cigg fattas för att uppnå det totala lugnet. Man kan ju inte få allt som någon skärpt jävel sa. Perfekt hur som helst. Harmony at last!
KABOOM OCH BRAAK!!! In dundrar två amerikaner och vrålar ”Hallo!!!” över hela stället till bartendern så att man tappar löständerna i ölen. Husfriden är nermejad. Totalpajad. Naturligtvis släpper de ner sin feta, jänkiga hamburgerövar på barstolarna närmast mitt bord. De fullkomligt brölar ut sina meningar, trots att stället är tyst och nästan helt tomt.
Jag vet inte, det klagas på svenskar att vi är så jävla tysta. Just i det här läget vet jag inte om det nödvändigtvis är så dåligt.

Och där. SCHMACK!!! kommer barnen in. Väller in som sorkar och bävrar över fält och ängar. Gammelfarfar är tillbaka och hans hjärta börjar slå oregelbundet. Han morrar. Marken gungar. Det sticker under fötterna. Måste härifrån, måste härifrån. Snart sätter de sig vid mitt bord, barnen. Gammelfarfar häller i sig ölen fort. I våld. Sen rycker han tag i käppen och börjar promenera ut därifrån. Det knakar i lederna. På vägen ut kommer en ny skock barn. Ingen hjälper till att öppna dörren. När gammelfarfar har kommit ut på gatan efter att ha öppnat dörren själv, vänder han sig om och höjer käppen i golfklubbeslag och skickar sen iväg ett rapp rakt in i skocken mot första bästa smalben. Någon kvider. Håller sig om benet. Gammelfarfar promenerar iväg. Ler och känner sig på lite bättre humör för första gången på hela dagen.
Ropen och vrålen ekar bakom hans rygg:

”Förbannade jävla gubbjävel!!!”

Spårvagnen är bara fem minuters promenad bort. Det ska han nog klara av, gammelfarfar. Den förbannade gubbjäveln!

Vårsnack.

Loosade vinterjackan idag. På med vårjackan. Helt lysande! Känns som våren kan vara på väg nu. Allt brukar bli lite lättare då. Åtminstone intalar man sig det. Man dricker kaffe på balkongen istället för i köket. Dricker bärsen på en uteservering. Blir sköjig utomhus istället för inomhus. Ett styck åtlöje för allmän beskådan för de som promenerar förbi.
Solen dyker upp på förmiddagen. På eftermiddagen kommer molnen och en liten stund senare kommer regnet.
Nu kanske jag gick händelserna i förväg. Låter mer som jag pratar om det typiska sommarvädret i Göteborg.
Nåväl vinterjackan är loosad. På med vårjackan, vilket troligtvis kommer resultera i att jag fryser arslet av mig när det blir nollgradigt och jag ska ta mig hem från jobbet senare ikväll.

En första bärs i solen, en låt och ett telefonsamtal.

Jag har precis tagit årets första bärs i solen på en uteservering. Det var kanske inte helt överdriven värme så man fick svettattacker och pustade och stånkade, men solen fanns där som en puss på munnen.
Bakom mig satt ett franskt sällskap. De pratade i jämn ström på det sätt som fransmän brukar prata i fransk film.
Framför mig satt ett par. Eller om de var bror och syster eller om de var kompisar. De kändes väldigt brattiga. Åtminstone han. Backslicken, kavajen och de slitna jeansen fanns där iallafall. Och han lät som en ganska dålig människa när han öppnade truten. Kan ju vara mina fördomar. Han kanske var lokalvårdare som hade en dålig dag, fast…
Hon verkade vara deprimerad.
Hon sa till honom att ”de” inte behövde vara oroliga för henne. Han undrade varför de inte skulle vara oroliga när hon betedde sig som hon gjorde. Sen så berättade hon något för honom om ett jobb hon trodde att hon inte skulle få. Vilket han besvarade med:
”Att hon var en negativ människa som skulle rycka upp sig. 99% av mänskligheten rycker upp sig och har inte så negativ inställning som du har. Det är därför det går som det gör. För dig.”
Det hela lät ganska hemskt. Han hade en väldigt aggig attityd och det lät hela tiden som han skällde på henne och var förbannad med en ton som tydde på att han tyckte hon var lite dum i huvet. På det hela kändes han som ett ganska taskigt stöd som bror eller kompis eller äkta hälft.
Sen beklagade han sig över att han var tvungen att gå upp klockan nio nästa lördag för att hjälpa sin far att såga ner två äppelträd som stod i deras trädgård. I den gigantiska brat-trädgården någonstans ute i Näset. Jag led med honom så jag nästan började gråta inombords…
…men solen lös hela tiden på alla. På min för ljusa lagerbärs. På flanörer, brats. Skelögda, långa, korta, fula. Lokalvårdare, negativa kryp och försvarsadvokater. Typiskt solen. Den gör så…

Annars kan jag haft historiens tråkigaste helg. Inte träffat någon. Inte varit utanför dörren sen i fredag eftermiddag, förutom en sväng till Willys för inhandling av ett sexpack.
Sexpacket dracks nästan uteslutande till tonerna av Pharrel Williams låt ”Happy”. Inte för att jag var direkt glad. Inte indirekt glad heller. Inte speciellt glad heller. Inte alls glad helt enkelt, men jag har insett vilken sjukt genialisk låt det är. I övrigt är jag väl inget jättefan.
Tydligen har det spelats in en musikvideo som sträcker sig över ett dygn. Historiens första 24 timmars långa musikvideo. Man kan välja vilken tid på dygnet man vill titta på genom att välja klockslaget på en klocka. Sköj, tycker jag.

Morsan ringde för en stund sen. Hon ville kolla läget. Hon tyckte jag lät låg. Jag sa att jag var lite låg. Då sa hon att hon var låg. Sen berättade hon varför hon var låg. Min förklaring var bara för att det fan inte händer någonting. Hennes förklaring var att ibland händer det ingenting.
Sen pratade vi om vädret. Sen sa vi hej då.

Min spis.

Min spis är lite märklig. Lite egen kan man säga. Det mest speciella med spisen är att det inte går att laga mat på den.
Det går an att till exempel koka pasta. Vill man sen koka en sås till pastan samtidigt blir det mycket mer komplicerat. Alltså om man använder två plattor samtidigt. Vi kan ta findus färdiga köttfärssås som exempel. Det äter jag ju då och då. Jag värmer den i stekpanna. Ty, jag äger ingen micro.
Nåväl, jag snabbvärmer upp såsen på 4:an. Om det blir för varmt och bränner fast sänker jag så klart värmen eftersom jag har varit med på några hemkunskapslektioner i 7:e klass och inte är totalt retarded. Det är spisen däremot. Speciell och lite retarded. Vad händer?
Just precis, det händer ingenting. Jag kan vrida ner värmen till 1:an. Plattan förblir lika varm och såsen fortsätter bränna fast. Däremot händer det något annat. Grannplattan som är på full värme och där pastan står och kokar tröttnar plötsligt på sin uppgift och det arga kokandet övergår till små bubblor, som när man öppnar en läskflaska.
Jag tar bort stekpannan från plattan. Höjer värmen till 4:an på den nu tomma plattan och pastan på den andra plattan börjar koka utav bara helvetet igen. Har någon hört talas om stereokopplade spisplattor?
Nu kanske någon har hunnit tänka: varför värmer han inte bara köttfärssåsen på svagare värme då? ”Bra tänkt!” svarar jag. Det är fortfarande inte för att jag är retarded…
Nej, om man sätter plattan på 3:an till exempel från början, då händer det knappt ett jävla dugg. Det tar tjugofem minuter att bara smälta margarinet. Det är som den stod på 1:ans värme. Det är alltså först på 4:an som det händer något. Det bränner fast.

Stekte varmkörv för någon vecka sen. Körven brände fast ideligen. Det räckte med att jag inte vände körven på tio sekunder, så hade den bränt fast. Ett stämjärn hade varit ett bra köksredskap eftersom jag fick hugga loss körven från stekpannan varje gång. Resultatet blev att allt skinn från körven satt fastbrända i stekpannan och låg där som svarta remsor. Svarta rökpelare uppenbarade sig i köket. Det som var kvar av körven var ingen munter historia att äta, men jag var ju hungrig!!!!

Jag har varit på min fastighetsskötare om det hela. Självklart händer det ingenting. Det har varit en elektriker här och gått igenom hela spisen (som kan man läsa ett inlägg om här: spigubben En lika egen elektriker som min spis…), utan att hitta några fel. Kanske skulle bjuda hit fastighetsskötaren och bjuda honom på körv?

För en människa som mig som inte är någon gourmetlasse bakom spisen är det förödande. Det hela bidrar till att jag ökar konsumtionen av hämtmat och att äta ute ytterligare. Det är alltså ens inte någon mening att ge sig på att experimentera fram någon oätlig sörja. Den blir alltså inte bara oätlig. Sörjan blir oätlig OCH bränd.

Ugnen vågar jag knappt prata om här. Kan bara nämna kort att allt längs kanterna blir helt sönderbränt, medan det som befinner sig i mitten förblir ogräddat. Som pricken över I:et kan jag också nämna att det där S:et på ugnsvredet som fyller en väldigt bra funktion för ugnen uteblev under produktionskedjan av just denna spis…

Ringde i torsdags och påpekade ärendet runt min spis igen. Självklart skulle de skicka en elektriker. ”Snälla gör inte det” svarade jag. ”Ge mig bara en ny spis.” Hon svarade att en Mats skulle ringa upp mig. ”Lita aldrig på någon vid namn Mats” tänker jag tyst för mig själv.
Jag väntar nämligen fortfarande på det där samtalet.
Allt medan körvar och pastasåser förvandlas till kol i stekpannan.

God morgon eller nåt…

Förstod väldigt lite när jag vaknade av klockan tjugo över fem i morse. Efter ett tag fattade jag att jag skulle jobba.
I badrummet under tandborstningen hamnade hälften av tandkrämen på tröjan. Svordomar. Leta efter strumpor…
På Avenyn i väntan på spårvagnen kraxade en kråka upphetsad av vad som inte verkade vara någonting. Hemskt läte.
På spårvagnen bakom mitt säte satt en människa och klafsade och tuggade tuggummi med öppen käft. Bedrövligt störigt.
Väl på jobbet, så har jag tid att vila en stund innan min brukare ska gå upp. Slocknade på soffan. Drömde först att jag var i Berlin. Sen att jag satt på spårvagnen igen. En tjej satte sig på sätet bredvid mig. Helt utan förvarning kysste hon mig. Jag sa till henne att jag hade saknat henne och att jag älskade henne. Jag kysste henne igen och så var hon försvunnen. Sist drömde jag att något slet ner mig från soffan och hasade runt mig på golvet. Vaknade aningen förvånad upp på soffan likt förbannat.

Slutar om drygt två timmar. Ska nog åka hem och lägga mig på soffan och slumra lite.