Att glömma saker.

Helt sjukt jävlans trött efter denna knegardag. Förstod nada när jag vaknade tjugoöver fem till väckarklockan i morse. Ögonen var alldeles torra och ledsna, så jag inte kunde ha några linser. Tänkte att jag tar med dem och sätter i dem på jobbet. Vilket naturligtvis resulterade i att jag glömde linserna hemma. Har gått runt som en senig gammal närsynt gubbe på jobbet.
Har lyckats glömma otroligt mycket på sista tiden. När jag och Johnny var och fikade i Malmö innan tåget gick hem, reste jag mig och gick ifrån mina filter och ciggpapper. Naturligtvis var det två stopp på resan där man kunde gå ut och sträcka på benen. Jag satt kvar på tåget och tjurade utan cigaretter.
För någon vecka sen köpte jag ciggpapper på jourbutiken på hörnet. Jag betalade och gick därifrån utan att plocka upp ciggpappren från disken.
Igår när jag drack kaffe på pustervik gick jag ifrån växeln på en femtiolapp.
Och idag glömde jag som sagt linserna hemma.

Ska se på kortegen med familjen om en stund sen blir det lax hos morsan. Kungen fyller tydligen år idag. Det tycker jag vi kan fira genom att bränna ner kungahuset. Sveriges största bidragstagare.

Dagbok 29/4-2014

Kl. 12.15
Sitter på balkongen och svettas. Och dricker kaffe. Ipaden håller på att smälta bort. Funderar på att plocka fram bananer och grilla lite på skärmen.
Det satt en gobbe här en nere på gården i en solstol innan. Han var helt extremt lik farsan. Nästan lite otäckt. Han hade med sig en risi frutti och en vattenflaska. Grunkor som farsan också svängde sig med förutom all sprit och öl. Köpte jämt risi frutti till honom. Risi frutti, Coca cola, whiskey, absolut och bärs. Själv kan jag tycka att risi frutti är bland det vidrigaste man kan stoppa i sig.

Kl. 15.10
Burger king. Jag är king of the day. Det säger mitt meal iallafall. Kung över sopor. Kung över idioti.
En morsa med tron på den fria barnuppfostran låter sina kids springa åttor mellan köns alla ben medan hon glufsar i sig hela menyn med vattnande ögon. Sen tar ungarna var sin barnstol och släpar längs hela golvet så det låter som man befinner sig på en byggarbetsplats. Morsan är fortfarande lika oberörd och visar sedan ungarna vilket bord som de ska släpa barnstolarna till. Självklart utan en tanke på att själv hjälpa till.
Queen of the week!

Kl. 16.01
Pustervik. Dricker en kaffe. Det är väldigt många minuter eller timmar på ett dygn när det står någon slags vätska framför mig. Som ska drickas. Kaffe, bärs, läsk, vatten. Det här torra livet kräver återfuktning (är återfuktning ett ord?). Vid alla dessa tillfällen sitter jag ner. Vilket betyder i sin tur att jag sitter ner väldigt många timmar av dygnet. Ibland pustar och stånkar jag. Ibland sitter jag bara och glor på dårar eller rakt ut i tomma intet.
På en utav de trevligare, men också bullrigaste uteserveringar har det blivit ännu bullrigare. Till höger om mig gräver grävskoporna upp hela parkeringsplatsen. Den här jävla stan måste vara bullrigast i hela Europa. Det byggs om och rivs ner i vansinne. Om vartannat. Överallt.
”Den där stan Göteborg” säger turisterna, ”ska vi aldrig mer åka till.”
Nej… De besökte en byggarbetsplats där det inte gick att gå på gatorna. De var tvugna att ta ersättningsbussar för att spårvagnsspåren var upprivna ur gatorna och restaurangerna hade semesterstängt. Välkommen hit!
För att krydda på det hela återfinns en liten hårboll vars gälla hundskall strimlar sönder min vänstra trummhinna.

Kl. 16.30
Nians ölhall.
Rickard Sjöberg! Im faceföcked!

men som ni alla vet: jag älskar världen!

Evas Paley

Sitter på Evas Paley på Avenyn och dricker en kaffe. Känner mig genuint uttråkad idag. För en stund sen var jag lite förbannad. I ren protest satte jag mig på den skuggiga sidan. Vilken manifestation!
Vet inte riktigt vad jag var förbannad på. Kanske min feta mage och tröjorna som stramar runt den. Eller solen som fick mig att svettas i fejset och på ryggen. På alla glada jävlar som satt och trängdes på uteserveringar i solen med en öl i handen eller att jag inte sköjat till det i sänghalmen på ett år nu. Borde kategoriseras som mental ohälsa.

Det sitter en jättegammal tant här på uteservering med kaffefläckar på hela tröjan. Hon verkar helt oberörd av allt stoj och bröt runt omkring henne. Hon läser en Paul Auster-bok och röker cigaretter. Bokens sidor är fyllda med klädnypor som verkar fungera som bokmärken. Kanske hon hänger upp boken på ett klädstreck när hon kommer hem. Där kan du hänga och skämmas Paul.
Och från krogen på andra sidan gatan hörs ett gäng kvinnoröster ge sig på att försöka sjunga eller härma barnkörerna i ”Turistens klagan”.
Själv måste jag nog promenera hem nu innan det växer ut horn i hodet på mig.

Torsdag 24/4-2014 i dagboksform.

Har precis tagit mig ut i den totala verkligheten.
Varit hemma hela dagen. Skulle egentligen gått på en jobbkurs – ergonomi.
När jag vaknade i morse var jag helt död. Dessutom hade jag rygg och magvärk. Ryggvärk av jobbet som jag kände av igår. Då kan man ju inte gå på ergonomikurs. Det är ju bara för ironiskt. Ett levande bevis på hur dåligt mitt jobb är för kroppen.
Gick och la mig igen. Vaknade halv tolv igen. Vem är jag? Ingen svarade. Ens inte jag själv.
Gick upp och käkade frukost. Hårt bröd med ost, som en bonne från Småland. Drack kaffe på balkongen. Svettades. Gick och la mig på soffan. Man blir ju alldeles slutkörd av att dricka kaffe på balkongen. Funderade på att ta hand om mig själv (vem skulle annars göra det), men började tänka på hur gör djur(?), så det uteblev.
Började dammsuga garderoben. Andra gången efter malattacken. Tänkte att det kunde vara bra för ryggen. Det verkade som det, för plötsligt var ryggvärken borta. Hängde in alla kläder som har varit nedfrysna och som sen har fått pryda halva vardagsrummet i svarta sopsäckar (är det här vidare intressant förresten?).
La mig ner och vilade lite. Man blir ju helt urvriden av att städa garderob. Funderade på att…hur gör…
Började bli hungrig igen. Det kan man alltid räkna med att bli. Förr eller senare. Värmde upp en portion av den där LAGADE mästerkocksrätten som jag berättade om igår. Värmde var kanske underdrift. Brände är närmare sanningen. Eller åtminstone ostytan. Den var mörkbrun. Rätten var lika smaklös som sist. Nej förresten, den smakade bränd ost. Alltid bättre än ingenting.
Resten av dagen kan kvitta. Jag öppnade lönebeskedet, kliade mig med pastasleven på ryggen, tog en dusch, en till kaffe på balkongen, sorterade strumpor, dammsög resten av lägenheten, satt i garderoben en stund. Funderade på att dra näven genom balkongdörren. Kunde va sköj och lite annorlunda. Lät dock bli…

Nu sitter jag alltså här på en uteservering på andra lång.
Själv, me myself and I, allena, ensam för hilviti. Ja ni fattar säkert. Skulle druckit några öl med Emma, men hon hade blivit sjuk. Lite sällskap skulle inte suttit fel. Själv är jag hemligt sjukskriven i hodet. Det är oproportionerligt stort för tillfället. Det krymper nog snart.
Har bara druckit en halv öl sen jag kom hemifrån. Troligtvis kommer jag dricka upp den och beställa en… oj nu gjorde jag det. Beställde en till alltså. Helt plikttroget. Och där står den. Gul och finer. Ikväll blir det inga tjugoelva öl.
Det vet jag till 100% helt obestämt.

Jag älskar världen. Nästan hela tiden…

Mästerkockens mästerverk.

Försökte mig på att laga mat igår. Alltså jag menar laga mat på riktigt. Det händer ungefär en gång per tredje år.
Leta upp ett recept. Köpa receptets ingredienser. Följa receptet till punkt och pricka vid tillagningen.
Tänkte det kunde va sköj, nu när man har ny spis. Någon slags köttfärs och pastagratäng fastnade jag för.
Redan i affären började det småfalera lite grann. Chilipulvret var slut. Äh, fan skit samma, tänkte jag. Jag tar paprikapulver istället. Två matskedar rapsolja stod också med i receptet. De såldes bara två liters dunkar. Det ville jag inte ha. Fuck thät, jag tar olivolja istället.
När jag kom hem insåg jag att jag inte hade något decilitermått. Nåväl det fixar sig väl ändå. Jag fick använda en stor plastbunke där deciliterna stod utsatta. Fyra deciliter makaroner. Jag tog fem. Tyckte det var lika bra. Jag stekte köttfärsen. Helvete vad mycket pasta det blev.
Sen skulle man röra om allt i en ugnsform tillsammans med kräm fräsh och ost. Insåg att det började bli otrolig platsbrist i ugnsformen. Köttfärssås och pasta vällde över kanterna och ner på bordet och golvet under haranger av svordomar. Tillslut när jag hade fått någorlunda ordning på klafset toppade jag med ost och slängde in i ugnen.
Efter tjugo minuter i ugnen såg rätten helt fantastisk ut. Jämnare gräddning hittar man bara på Pamela Andersons skinkor i Baywatch.
Väl på tallriken och i gommen smakade rätten ingenting. Kändes självklart som att avsaknaden av det där chilipulvret spelade roll. Såklart. Misslyckat var ordet.
Medan rätten stod i ugnen pratade jag med morsan. Eftersom jag var helt säker på att jag redan var en stjärnkock som kunde be James Oliver och Mannerström fara åt helsicke, sa jag till henne att hon kunde komma hem i helgen och smaka på mitt gastronomiska underverk.
Känns som jag kan vara tvungen att ringa upp henne och skjuta på den där middagen ett tag…

De forna dagarnas kaffedrickande.

Sitter och dricker en kaffe på en uteservering. Språkcaféet. Det är nog första gången i år tänker jag.
Kom även att tänka på hur mycket kaffe jag drack ute på fik när jag var i tjugo årsåldern. Skriva dikter och dricka kaffe på fik. Och röka. Och vara svårmodig. Sex koppar kaffe och tio-femton cigg. Vilken kroppslig misshandel. Alldeles nervös efter allt koffein och nikotin. Tarmarna dallrade. Händerna darrade. Man var rädd att man skulle se spöken på bussen. I dikterna gick det att utröna att jag inte mådde något vidare.
Vänner och folk i allmänhet satt i stora sällskap och drack kaffe i timmar och babblade mängder med skit. Just det där hade jag väldigt svårt att klara av. Det kröp i min kropp. Jag klarade max en halvtimme. Det hela kändes som en väldig slöseri med tid.
Det ligger ett gym mitt emot den här uteserveringen. Jag tittar på en tjej i gymmets fönster. Hon kickar och slår på en boxningssäck. Hon verkar sparka och slå vanvettet ur kropp och hode. Bakom mig sitter en kvinna och pratar på helt extremt stockholmska. Måsjävlarna kretsar runt och brölar högt uppe i skyn.
Det känns som det kan börja regna snart. En helt vanlig dag i Göteborg. Kanske dags att lyfta på den snart fyrtiotvååriga röven och promenera vidare.

Kids och påsklov.

Tillbaka hemma i Götet efter en helg i Malmö. Tillbaka på jobbet som personlig assistent istället för stor skådis. Smått mörbultad i hodet.
Verkar som det har varit typ 25 grader ute idag. Jag har sett massa människor från balkongen på jobbet gå runt i shorts.

Stannade till och tog två snabba bärs med syrran och Kirre på hemvägen. Mest för att säga tjena och hej.
Märkte redan på spårvagnen in till stan att det var fullt med kids överallt. På krogen där jag träffade syrran och Kirre var inte en människa över tjugo år. Gick in på Mc donalds efteråt. Där var inte en människa över sexton år. De gapade och skrek och fnittrade och tjoade. Mina redan trötta öron började blöda. Öronvaxet smällte. Ute på gatan sprang kidsen också omkring och vrålade. Det var inte hotfullt på något vis. Bara väldigt högljutt. Ett gäng småtjejer i armkrok vinglade fram längs gatan och vrålade ut låten ”We are the world” i en oorganiserad fyllekör.
Ska inte ungjävlarna till skolan imorn? Och varför är de fulla mitt i veckan? Det slog mig att de kanske hade påsklov. För det finns väl. Anledningen att jag undrar är för att jag hade glömt bort att det finns något som heter påsklov. Kan inte minnas ett enda påsklov eller vad jag har gjort på dem. Kanske bara hittat på jävelskap så som att elda upp en halv skog eller krossat fönsterrutor…
Minns däremot februariloven. När de flesta åkte iväg på sina dyra slalomresor. Och vi andra som var kvar i stan och i den fjantiga backen åkandes pulka eller miniskidor. Den som hade en snowracer var alltid lite mer kung än de andra i backen.

Kortfilmen ”Baguetten”

Vi har som sagt hållit på med inspelning av en kortfilm. Därav har det inte blivit så mycket skrivet här. ”Baguetten” heter filmen.
Jag har huvudrollen och har skådespelat för första gången i film i mitt liv. Jag kan ha överträffat mig själv. Jag har fått blodad tand eller blödande röv. Svårt att säga.
Det hela känns hur som helst mycket spännande.
Nedan presenteras det gigantiska filmcrewet:

20140420-111835.jpg
manusförfattaren, kameramannen, regissören

20140420-112037.jpg
the gaffer, birollsinnehavaren

20140420-112306.jpg
skådespelaren, huvudrollsinnehavaren