Nybesiktad människa.

IMG_0594.JPG
Var hos läkaren idag. Tänkte att jag skulle få några fler sömntabletter för att kunna trappa ner som man ska och inte avsluta det hela för abrupt för att sedan ligga och stirra upp i taket i sjutton dygn i sträck utan att somna.
Kom till samma läkare igen. Fick mina sova-loft-tabletter. Hon var trevligare denna gång. Jag också.
Hon hade även andra planer…
-Varför darrar du så? Dricker du mycket?
-Nej, jag har alltid darrat sen jag var liten. Det är ärftligt.
Hon tog blodtryck på mig. Förra gången, förra året när jag tog blodtryck låg det lite högt. På 150. Nu och sen jag har börjat äta nyttigare och min mage är försvunnen hade det sjunkit till 140. 120-140 är normalt (Jag är i högsta grad normal. Den normalaste människa som någon någonsin har träffat). Detta gjorde mig glad och jag började genast fantisera om att sluta röka också…
-Vi ska göra tester på allt, sa hon helt plötsligt. Lever och njurvärde och hepatit.
-Varför ska vi göra hepatittest? frågade jag.
-Alkoholister får ofta hepatit. Det är bra att göra på personer som dricker mycket och har oskyddad sex med många olika partners.
-Jaha? sa jag och kände mig utpekad som en alkoholiserad knulldåre.
Trevligt ändock med en läkare som tar ansvar för sina kära patienter.

Jag fick gå och ta blodprov längre ner i korridoren. Det var en jävla cirkus jag drog igång när jag hade ringt för att få en läkartid i morse, tänkte jag där jag satt och väntade. Samtidigt känns det bra att få hela sig själv besiktigad. Förutsatt att man inte har hepatit.
Jag blev placerad i en stol som hade två träkulor framför armstöden. Troligtvis skall man greppa i dessa om man får panik av sprutan. Jag satt och log lite stöddigt för mig själv åt detta. Jag tittade på de använda sprutorna i som låg i den lilla papperskorgen. Såg ju störtlöjligt små ut.
En barsk kvinna kom in i rummet. Jag fick dra upp tröjärmen. Av någon anledning tittade jag åt andra hållet när det var dags för sprutan. Kanske invand sprutreflex. Jag vred lite på huvudet och fick syn på sprutan i periferin. Den var ju jättestor! Utan att tänka mig för så tänkte jag väldigt högt och utbrast:
-Men vad i helvete?
-Vad är det? sa kvinnan förskräckt.
-Det var en riktig brakspruta. Ska den in i min arm?
-Klarar du det här?
-Ja det är lugnt, svarade jag. Jag trodde bara att det var en sådan där liten jävel.
Jag skojade med henne, för att liksom lätta upp stämningen och frågade om hon kunde bära ut mig på gatan om jag svimmade av. Det funkade sådär. Hon såg bara mer oroad ut och bad mig titta in i väggen så skulle det hela nog gå bra. Det gjorde det. Jag kände ingenting. Varken när hon stack in nålen eller sög blodet av mig. Jag berömde henne och tackade för mig efter att jag hade fått mitt plåster på armen.
Glömde dock fråga efter ett bokmärke.

Jag tog hissen ner med en städare.
-Hur lång tid tar det att svepa alla golv på alla våningar?
-Puh, suckade han och skrattade bistert. Minst halva dan! Han skakade på huvudet.

När jag kom ut kändes luften skön. Jag undrade varför jag hade frågat honom så där och vad jag hade med detta att göra. Kanske jag bara var på ett väldigt prathumör. Eller så kände jag mig ovanligt frisk. Kom inte på någon annan anledning.
Det småregnade. Jag bestämde mig för att ta en promenad. Det är bra för hälsan.

Förkylning och Tv.

Är hemma och sjuk. Ont i halsen och näsan rinner. Äter ostmackor och dricker blåbärssoppa och te.
Ligger på soffan under filt och tittar på Tv. Massvis med Tv. Något program där man ska gissa vilken människa som bor i vilket hem. Jag gissar att hon bor här och han bor där. Sen visar det sig att man har haft fel i varje gissning. Ett annat program dyker upp. LA shrinks. Det gråts väldigt mycket. Människor som blivit slagna av sina fäder. Människor med problem att våga visa sig sårbara inför någon annan. Två bröder som inte kan visa varandra kärlek. Alla får gråta minst en gång var. Måste vara mitt förkylda sinne som gör att jag inte byter kanal… Sen en svensk gammal film med en kvinna i som alla män kallar för ”förtjusande dam”. Den förtjusande damen brister ut i sång ibland.
Går själv ut i köket ibland och drar en sång på gitarren ibland.
Är pizzasugen, fast när jag ser en pizzan framför mig blir jag istället sugen på räksallad. När jag ser räksalladen framför mig så är jag fortfarande sugen på räksallad.
Nu svamlar jag allt.

Helgen, v. 20-någonting.

De senaste dagar och nätter sen jag skrev här sist har följande hänt och setts i obestämd ordning:
-Har sett en tjej gråta på andra lång omgiven av sina tröstande vänner som talade om att livet är lite bättre än vad det troligtvis är.
-Fått kramp i vaden i sömnen så kraftigt att jag skrikande hoppade ner från loftet på det okrampiga benet och stod och stretchade ut benet som Gunde Svan i skidbacken till att krampen släppte. Tog flera minuter. Har fortfarande ont.
-Ätit potatisgratäng en gång.
-Suttit på ett café med min syster och hennes grabb och tittat på 50 000 löpare som sprungit förbi. Kanske missade att titta på 35 000 av dem. Jippot kallas Göteborgsvarvet.
-Lånat pengar både av min syster och May (Inga vansinnes-summor precis). Två gånger av varje person och som jag ska betala tillbaka imorgon.
-Sett en uteliggare som satt och sov på Mc Donalds och som blev hånad av sju brats i 18-års åldern. Skulle precis resa mig upp och ge dem nattens lärdom när en väldigt diplomatisk man på något väldigt bra vis sa till dem att visa uteliggaren respekt. Varpå bratsen bad om ursäkt både till mannen och uteliggaren och gick och köpte mat till uteliggaren. Hade jag varit diplomat hade jag kanske redan hunnit starta två världskrig till.
-Har härmed avslöjat att jag har varit på svinstället Mc Donalds igen, fast ändå med min platta mage i behåll. Ofattbar tur att jag inte vaknade som en fet spädgris.
-Hälsat på en hund som hette Ego.
-Har även bytt kalsonger tre gånger. T-shirt och strumpor två gånger.

I övrigt har sovit i tio timmar i sträck förra natten vilket är rekord under de senaste två månaderna.
Stabilt… Imorgon ska jag diska…

Att jag sitter i köket behöver jag väl inte nämna. Ska dock sluta med det strax och gå och lägga mig. Tror jag.

Hur stretchar man om man får kramp i huvudet?

200 grader.

Nattsuddar lite. I köket. Det kan ha hänt innan. Det kan hända igen. Ska snart äta lite potatisgratäng och kyckling. Väntar på att ugnjäveln skall nå 200 grader.

Har knegat elva timmar. Tittar ut på huset mitt emot. Varenda fönster är släckt. Är inte det lite konstigt? Speciellt när de flesta lägenheterna innehas av ganska unga människor. Någon borde ju ligga och kolla på film. Eller knulla. Eller läsa. Eller peta sig i näsan. Eller inte kunna sova. Eller äta chips i smyg. Eller bara vara nattmänniska? Nåväl här varde ljus…

Min näsa rinner. Jag har ont i ryggen. Lyssnar på Radiohead. Kid A. Fantastisk skiva. Har skrivit dikt.

Var uppe på vinden här om dagen. Hittade träningskorna. Såg mer ut som vita sneakers. De var nästan för små, trots att de var 44:or, trots att jag har storlek 43. Hur fan går det ihop? Kan fötter växa sig ännu större i vuxen ålder? Eller har jag fått klumpfot eller portvinstå? För vuxen är jag väl?
Nej, jag blir inte klok på det…

Där nådde ugnen 200 grader. Och där var maten färdig.
Pang!

Tullen på andra lång och två sorters pizzor.

På Tullen på andra lång har den ena bartendern infört ett förbud på mig. Det är såklart enbart på skoj, men om det skulle stå mer än tolv öl på min nota får jag inte längre köpa några fler. Den andra bartendern tyckte antalet var för blygsamt så han ökade det till fjorton. Den andre bartendern vet inte vad som ligger bakom, och tolv öl känns ju å andra sidan rätt generöst…
Ikväll gick jag som ofta brukligt numera hem efter två öl.

Det hela började faktiskt med att jag lämnade en pizza i deras kyl en gång för massa år sedan. Tullen var ganska nyöppnad då. Sen kom jag tillbaka tre dagar senare och frågade helt allvarligt om jag kunde få tillbaka min pizza. De skrattade mig högt i ansiktet.
Några veckor efter den kylda pizzaincidenten blev jag rälig i magen efter några gammeldansk. Maja stod med öppen mun och tittade på när jag plötsligt for ut på trappan och knuffade undan och skrek till folk att vika hädan. Jag hann ut på första trappsteget och sen kom en helt annan sorts pizza.
Jag gick och gömde mig bakom ett hörn lite längre ner på gatan.
Skamhörnet. Oj vad jag skämdes.
När samma bartender, trött kom ut med spannar och städade upp med vatten och såpa och han fick syn på mitt huvud som stack fram från skamhörnet vrålade han högt över hela gatan:
”DU ÄR SKYLDIG MIG EN PIZZAAAAAA!”
Sen gick han in.
Allt var glömt några dagar senare när jag rak i ryggen tittade in för att be om ursäkt och kolla om vi var okej med varann. Det var vi.

Idag när jag kom in beställde jag naturligtvis en Calzone. Utan deg.

Känns ändock som jag har kammat till mig sen dess. Och det är ju bra. Såklart…

you’re someone that i can really get along with, because i love to talk to you, you’re never boring and full of life…

IMG_0591.JPG
… och nu sitter man här och inte fattar ett skit vad som hände…

Har fikat med May idag. På något nytt ställe på tredje lång. På innergård. Det finns för lite innergårdar i denna lilla stad.
Igår var vi ute och sköjade lite…

Har precis tagit en jättepromenad. Från järntorget till Gullbergs kaj och sen tillbaka in till stan. Blåsten var så förbannad så håret höll på att lossna från skallen.
-Johan var är ditt hår någonstans?
-Äh, det ligger och flyter i älven någonstans.

Tar en öl på Cheers innan jag ska hem. Det har varit fotbollsmatch med IFK. Folk verkar glada för att de vunnit. De spelade Joel Almes ”Snart skiner Poseidon”. Originalet är ju från Hästpojkens första skiva. Den är mycket bättre. Speciellt refrängen i texten. Så härligt positiv på något vis.

Jag spelar utan insats här.
Det är sand emellan fingrarna.
Och att våga hoppas på nåt fint
är att skjuta sig i huvudet.

Var på bilutflykt igår med morsan och syrran och Kirre. På Tjörn. Skönt att se andra vyer svisha förbi från ett bilfönster.
På hemvägen klev vi in i en gigantisk sportaffär. XXXL heter den. Det vet väl alla utom Johan. Inte min miljö direkt. Skrikfärgade plagg på väggarna och typ bara barnfamiljer med skrikande barn. Fick ångest och mådde lite dåligt. Detta förstärks om man tar en paus från sömntabletterna som jag har gjort. Jag blir orolig och nervös. Fick ett märkligt tryck i hjärtat. Det fanns personal överallt. Tänkte att om jag måste stödja mig mot en klädställning och det kommer fram någon och frågar om jag behöver hjälp med något? Då svarar jag på rekyl:
-Ja absolut! Har du numret till psykakuten?

Äh jag känner mig lite sugen på lite kloka ord:

People are no good to each other
perhaps if they were
our deaths would not be so sad.

Nej, jag vet inte. Jag skriver ju inte här så ofta just nu. Den enkla förklaringen är att jag inte mår så bra helt enkelt. Inte alls bra för att vara ärlig. Att vältra ur mig mina tankar här för tillfället sker under viss begränsning.

Trodde ungefär så här denna gång: Love is the law
instead it turned out to be a dog from hell…

Ovisshet kan vara en av mina största fiender…

Nej, nu ska jag åka hem. Funderar på en pizza. Eller så kan man göra som farsan gjorde en gång: Ringa och beställa en halv pizza och sen be om hemkörning.
Hästpojken – Utan personlig insats

Hoppsan det var ju dumt, säger hälsoexperten Johan.

Hälsoexperten Johan får nog ta tillbaka lite av gårdagens kloka ord nu.
Hittade jag mina träningskor? Nej, det gjorde jag inte eftersom jag inte gick upp på vinden. Tog jag hissen upp? Nej, det gjorde jag inte heller…
Gick ner till stan för att träffa Emma istället. Vi skulle promenera och inte synda i alkoholens tecken. Emma hade fått plötsligt magont och stannade hemma och kved så jag gick och drack kaffe själv. När jag tröttnat på detta tog jag en promenad på Andra lång för att…EN öl kan jag ju alltid ta, tänkte jag.
Det var helt överbefolkat överallt. Hade glömt att det var helgdag dagen efter. Alltså idag. Satte mig på Tullens uteservering. I påhittat solsken. Det pågick någon filminspelning på galleriet mitt emot. Filmfolk överallt.
Snart kom Ed och Suz promenerande. De tyckte vi skulle gå till Queens head men jag hade öl kvar. Och blev kvar. Sen gick jag över till Dansken. Visste nämligen hur det annars skulle gå med kombinationen sällskap och öl.
Precis när jag druckit upp min öl och skulle gå kom Suz promenerande igen. Ed hade gått hem.
På något väldigt raffinerat sätt i kombination med mitt näst intill obefintliga ölmotstånd lyckades hon beställa in tre öl under kvällens gång. Pang! Pang! Pang! sa det, så stod där en ny öl igen. Drack fem bärs sammanlagt och avslutade kvällen med att gå och äta en Big Mac på Donald-jäveln. Tog ingen sömntablett och blev pigg av öl och sockrad mat, så lyckades bara sova i tre timmar.
Idag har jag varit enormt sugen på en flottig pizza och Coca cola, men jag har stått emot.
Hellre smal och olycklig, än fet och lycklig som Emma säger. Skrik när du brinner säger jag.
Idag har ångest, leda och massa andra känslospektran spridit ut sig som giftig rök och dimma. Huller om buller. Om vartannat.

Radiohead

Hade glömt av att lyssna på Radiohead på ett tag. Sen hade jag glömt att lyssna på den här låten på väldigt länge.
3 minuter 30 sekunder in i låten så ryser man för att tonerna blir så vansinnesvackra . Man, det vill säga jag, kapitulerar. Med gåshud över hela kroppen.
Det är faktiskt sant och inte alls det minsta melodramatisk…

Radiohead – Paranoid android

Hälsoexperten Johan talar ut.

Vaknade klockan elva i förmiddags efter att ha sovit nästan oavbrutet i åtta timmar. Vet inte när det hände senast.

Tänkte gå upp på vinden och leta upp mina träningsskor. Snart, strax eller lite senare.
De är 90-tals-vita och inte skrikgula eller chockrosa. Risken att jag ser ut som Forrest Gump är stor. Tänkte alltså att jag skulle börja springa. Springa arton varv runt huset och hälsa på grannarna efter varje varv. ”Hej, hej!” Göra armhävningar i mattställningen och situps på bänken utanför porten.

Igår blev jag så sjukt sugen på en Big Mac. Tror inte jag har ätit en Big Mac på över en månad. Kan vara rekord på en tidsperiod på fem år. Istället gick jag hem och käkade lax i ugn. Nu satt jag alltså inte i ugnen och åt laxen…

Funderar på att önska mig en mixer i födelsedagspresent och göra avancerade smoothies till frukost.

Vet inte riktigt vad som hände med mitt fläskiga fettolevende. Jag tappade bort det. Sen gick jag ner fem kilo och tappade bort magen. Kan nu se båda mina ben och min apparat när jag duschar. Måste säga att det känns ganska bra. Kan inte säga att det har varit någon strikt överansträngning inblandad precis. Ett visst psykiskt illamående har påverkat också. Utesluten matlust.
Det största tricket har jag märkt, inom mat alltså, är att sluta äta när man känner att man är mätt. Att inte fortsätta bara för att det är gott. Och att inte äta onyttigt hela tiden. Innan har jag nämligen nästan uteslutande ätit onyttig morgon, lunch och kväll. Gör enkla saker. Käkar mörkt bröd istället för vitt. Äter inte godis. Tycker ändå inte det är gott för tillfället. Sockerbehovet försvann efter jag slutade köpa hem Cola hela tiden.
Sen tänker jag inte bli något tråkig jävla hälsofreak som promenerar runt i vardagen i träningskläder som om det vore min nya kostym och gå in på Willys och köpa en påse broccoli och två energy-bars. Planerar INTE heller att starta en hälsoblogg.
Om jag vill ha en pizza så går jag och köper en pizza. Fast inte tre gånger i veckan. Blir jag sugen på en Cola så dricker jag en Cola.

Har egentligen bara en riktig last kvar för tillfället, som är rökningen. Och kaffe. Kaffe och cigarett. Detta tänker jag dock behålla ett tag till.
Någonstans i skiten så måste man leva också.