Stammishak och en film

Sitter och dricker morgonkaffe…
Har börjat gå till ett och samma fik och innan jag börjar jobba i datorbutiken. Alltså två dagar i veckan. Känns som en väldigt bra start på dagen.
-Hej, hej, säger jag när jag kommer in.
-En kaffe, frågar de då.
-Ja tack, svarar jag.
Detta är hela konversationen. Tänker att jag borde säga något trevligt. Kommer bara på att det blir kallare och kallare ute för varje gång jag kommer, men har ingen lust att prata väder och säga ”Hej det är jag som är Svenne Bananos!

——————–

Nu dricker jag lunchkaffe…
Har även börjat gå till samma restaurang och käka varje lunch. Alltså två gånger i veckan. Ett riktigt bra place med bra mat. En italiensk restaurang som även har husmanskost. Servitrisen ler numera när jag kommer in. Hon kan mina rutiner nu. Vet att jag inte vill ha något kvitto när jag betalar. Att jag dricker kaffet efter maten på den uppvärmda uteserveringen. Att jag vill ha ett askfat på bordet.
Det är som sagt något tryggt med att göra ett ställe till ett stammishak. Man får, förhoppningsvis, den service man förtjänar.

Såg en dansk film igår som hette ”Kinamand”
Ganska bra rulle. När mannens fru lämnade honom började han gå till en Kinarestaurang som låg i hans bostadsområde. Han åt där varje kväll och blev stammis och lärde känna familjen som hade haket. Han betade av menyn från nummer ett till tjugofyra i nummerordning. När han till slut hade ätit rätt nummer tjugofyra ställdes han inför ett problem. Han hade ätit alla rätter. Det mest logiska var att börja om från rätt nummer ett, vilket han också gjorde.
En annan stammis som satt i restaurangen (spelad av Johan Rabaeus) gick dit varje tisdag och torsdag. På måndagar och onsdagar gick han till en pizzeria. På fredag och lördagar gick han till en tredje sylta.
-Var går du på Söndagar då? undrade Kinamand.
-Då improviserar jag.

Roulit! Eller ”Oj vad humor” som mormor hade sagt.
Och där tog lunchtimmen slut. Back to work.

Löv och löve.

Försökte mig på att skriva en vacker story om alla löv som fallit ner på gatan , efter att jag hade tagit några bärs igår. Det gick väl sådär.

”Det är löv överallt. Och över allt. På gatan. Vissa delar av gatorna ser helt blöta ut. Som om det precis har regnat. Det är dagg. Klistrig dagg som gör ett konstigt klibbljud under sulorna.
Man fortsätter att gå. Marken är plötsligt torr. Som om det inte har regnat. Att det regnar lokalt har man ju hört, men inte att det regnar enbart på en kvadratmeter.
Sen, mitt i det torra, ligger en svettig lövansamling. Man kliver på den. Plötsligt har man halkat eller brutit bäckenet när man parerar med det icke halkande benet.
Det är även denna årstid som västtrafik går ut och varnar i varje tidning och berättar att det kan komma sig att spårvagnarna har en sjukligt lång bromssträcka eller ingen alls och sen mejar spårvagnen ner ett gäng cyklister.

Allt hade varit mycket mer fantastiskt om det hade bara hade varit löve (love alltså) på gatorna istället. Inga halkincidenter. Väldigt få knäckta bäcken, inga benbrott itu-delade boråsare.

Bara en jävla tjosan lövestämning och ett jävla hånglande och knådande i lövhögarna på gatorna.

Peace, löv & löve.”

Ibland kan jag i efterhand skratta högt åt vad jag har skrivit. Vad annat ska man göra. Bli nervös och sinnesundersökas?
Nej, den stora, törstande poeten har slagit in ännu en spik i vedboden!

Mäktig mat.

Har insett vikten av att inte äta för mäktiga luncher när jobbar i datoraffären. Risken att man sitter och blänger in i datorskärmen efteråt är överhängande…
Stora stekar och kebabpizzor är inte att rekomendera.
Därför nöjde jag mig med en panerad spätta med potatismos och remouladsås idag.
Kanske den mest slafsiga rätt av alla fiskrätter.
Fantastiskt!
Det borde inrättas vilorum på alla restauranger.
Herre gudars vad trött jag blev.

Kebabsås och menthol.

Så hände det sig igen. Att Johan fick blank panna och blev svettig om hela hodet. Detta händer när han får i sig stark mat.
-Mild kebabsås, sa jag till pizzagubben.
Stark sås var vad jag fick. Jädra dude alltså!

Igår, i duschen hände något mycket märkligt. Jag provade ett nytt schampo. Det i sig är väl inte månadens mäktigaste scoop. Nej, det märkliga var att det skulle vara någon svalkande doft av mentol i schampot. Känns lite som man skulle smeta in hela hodet och kropp med tandkräm.
Jag gnuggade in joxet i hårbotten. Efter en stund började jag liksom frysa om hela skallen. Fan vad coolt (helt ordagrant) tänkte jag. Lika bra att tvåla in hela kroppen så kan den huttra tillsammans med skallen så det inte blir någon otäck obalans. Mycket riktigt. Det hade samma effekt. Hela kroppen blev kall. Bara en liten skillnad när det gällde de lite mer privata delarna. Speciellt det lilla huvudet som sitter dolt under hud, om man säger så. Den svalkande känslan förbyttes snart mot att det sved och brann. Som om paketet badade i brännässlor.
-Vad är det här för Tjernobylavfall jag tvålar in kåddarna med? mumlade jag för mig själv.
Fort under duschstrålen. Kyla möter hetta. Kände mig helt skållad av det ljumna vattnet. Kind of otäckt alltså.
Nästa gång nöjer jag mig nog med att bara kyla ner hodet.

Ett vackert ställe och en film.

Märkligt lite personer på vagnen, på väg hem från jobbet ikväll. Som en Söndag.
Ett av de vackraste ställen nattetid i den här bitvis fula staden är när man kommer rullande med vagnen från Gammelstadstorget och in mot all upplyst tågräls och sovande tåg som uppenbarar sig innan perronger och stationen. Lamporna breder ut sig som ljusfält i luften. Det ger någon slags känsla av en storstad. GP-huset ligger mittemot och jag brukar alltid titta in för att se om det är någon sorglig fan som får jobba kvällstid.

Började titta på en riktig ångestfilm igår. Den handlade om en familj som höll på att paja ihop helt och hållet. Mor och far med en tonårsdotter och en tonårsson. Farsan började knulla med en annan kvinna. Morsan hade ångest och dålig självkänsla. Sonen mådde dåligt och tyckte han var ful och runkade frekvent på sitt rum. Dotterns stora dröm var att slå i genom på TV och hon gick över lik för att lyckas. Hon sminkade sig hela tiden. Beundrade sig själv i spegeln när hon knullade med en tvshow-assistent och åkte rollerblades inomhus i familjens lägenhet. Naturligtvis hatade dottern och sonen varandra också.
Innan jag stängde av igår blev fadern påkörd av en bil.
Filmen är italiensk och det är dialog hela tiden. Alla pratar och gapar i munnen på varandra hela tiden.

Nu ska jag kolla klart på filmen. Kanske den har ett feel good slut. Troligtvis inte…
Tyvärr kan jag inte rekommendera filmen. Har glömt vad den heter.

Det går bra med poesin nu. Den nya beatförfattaren tar er med storm…

Jag äter brandlarm till frukost.
Jag skriker hora i vedbon av papp.
Jag smeker stövel i sjön!
Jag kliar satan ur nacken
och ser ut som en jöns!

Jag plöjer åker ur granne
och dansar zebra i stjärt.
Sticka strumpa av
Min högra pungpåse har tre kulor
den andra har karameller.

Äh
me
nvad hålle
R jag på mei sa jag
Väl?
Jag är Messias med hakan och grädde.
En klafsig typ utan klass
Häng mig i min brak

Häst.

Massa snicke-snäck direkt från hodet (som e jättelidet).

Sitter och dricker en öl. På en krog i Johanneberg. Tittar utan att vilja titta in i myntspringan på en herre som inte dragit upp byxorna eller dragit ner tröjan tillräckligt. Blicken dras ofrivilligt ditåt. Dilemmat är att jag inte har några mynt på mig…

Molnen hänger tungt där ute. Det regnar och det är beckmörkt. Det är precis lika fantastiskt som det låter.
Huvudet hänger tungt på mig också. Det kom liksom bara över mig. Igen.
Praktiserar inte i datoraffären den här veckan då jag jobbar fyrtiofem timmar på mitt mongolojdjobb. Dock har jag ändå tre dagar ledigt den här veckan. Tid att tänka. Och det verkar ju inte vara jättebra för mig för tillfället. Och jag trivs i den källaren.

Det pågår en dejt några bord bort. Killen pratar väldigt mycket. Han frågar henne ingenting. Tjejen nickar och lyssnar väldigt tålmodigt. Hon verkar ändock road. Man får en känsla av att de verkar ha väldigt trevligt. Kanske är det ölen som börjar verka.
Själv känner jag mig lite mättad på dejter. Eftersom jag går på 300-400 dejter i veckan. Det gäller att ligga i om man vill något här i livet. En dejt i kvartalet ligger kanske närmare sanningen…man måste ju hinna tänka efter, efter varje dejt.
Känner mig tveksam till att nätdejting är min grej. Ribban läggs högt. Minsta lilla grej så är det öppet för rateri. En finne på näsan. Att man hostar i knävecket istället för armvecket. Att man har för små eller stora fötter.
Trevligt kan man ha. På en dejt.
Tyvärr, eftersom det är ett rätt konstruerat möte redan när man börjar maila (hur uppriktig man än är) så känns det rätt svårt att få upp någon känsla när man sen ses. Hur bra det än kan kännas.
Att ramla ihop med någon donna på krogen har nog alltid varit min melodi. En härlig och potentiell någon som sen blir ”HON” på riktigt. Utan omvägar, men inte helt utan besvär.

Nu får han fan snart dra upp böxorna, innan jag går fram och proppar ner en tusenlapp i inkastet eller tar tag i byxhällorna och bär ut honom härifrån.

Älskar jag världen?

Frukostar och matsex.

Sitter och tuggar i mig en seg ost och skink baguette på jobbet.
Levde på baguetter när jag flyttade till Göteborg. Vissa ställen tog nitton kronor inklusive dricka. Brödet var lika segt då som nu.
Farsan och jag brukade käka baguette ibland. Han ville aldrig ha någon baguette med sån där god och slafsig röra som jag ville. Det drällde alltid ner stora klumpar med räkröra i knät. Och när man försökte ta ett bett så pressades slafset ut ovanpå baguetten och trycktes mot näsan.
-Inget sånt där jävla klaffs på min baguette, sa han.

Har börjat käka stora frukostar hemma sen en tid tillbaka. Det är fil med banan och clementin i och müsli, apelsinjuice, rostat bröd, kokt ägg med kaviar. Hotellfrukost.
Efteråt brukar jag lägga mig och slumra på soffan i någon timme. Sen går jag upp och dricker tre koppar kaffe och röker fem cigaretter. Och blir alldeles nervös i nerverna.

Såg något tv-program för några dagar sen. Det var någon relationssmörja-program. Den coachande programledaren sa att i en relation så är det sexigt att laga mat med varann. ”Det är sex” klämde hon till med. Så paret ställde sig och lagade mat. Rena porrfilmen. Sen fick mannen en fråga av sin kvinna.
-Vad har du för hemlig dröm när det gäller matsex?
Killen svarade att han skulle vilja hälla honung över henne och slicka upp det. Det blev lite konstig stämning i programmet så coachen hoppade in och räddade situationen genom att fråga vad hennes sexdröm var.
Hon svarade att han gärna fick hälla honungen mellan benen på henne och köra in huvudet där och slicka rent. Lät fantastiskt. Fast lite förutsägbart.
Hade kanske tyckt att det var lite mer spännande att kasta kalops på varann. Eller bada badkar fyllt med fjärilsmakaroner (kokta alltså) och köttbullar och massa ketchup. Annars kan man ju bara knulla på klassikt vis utan massa kladd.
Ett riktigt hästaklafs på lördakvälla. På madrassen!

På bussen, i gathörnet, utanför Konsum

När jag hör vissa andra människor resonera, på bussen, i gathörnet, utanför Konsum, så kan jag ibland önska att de inte resonerade alls. Speciellt när resonemanget totalt saknar reson. Mina öron börjar blöda.
Att höra dammiga och tråkiga röster uttala sig om sådant som de inte vet ett skit om, bara genom att tycka lite kan vara bland det mest själsdödande som finns.
Härmed vill jag inte säga att jag är smartare eller bättre. Bara (lite bättre och) att jag äger den simpla förmågan att hålla käft när jag inte vet någonting om ämnet det pratas om. Fråga istället för att briljera som en uppborrad kokosnöt.

-Har du inget bra att säga så kan du likaväl hålla käften, brukade min farsa säga.
-Tänk efter före, brukade han också säga. Mestadels till mig…
På något sätt kan jag tycka att han hade en poäng.
Med andra ord: Lyssna istället för att blamra på! Du kommer spara på andras öron. Och göra världen lite smartare.
Tiga är guld.

Och sen, att man ska kasta banan från balkongen innan man knyter bacon runt hodet är helt vedertaget. Det vet väl varenda jävel. Så det behöver vi inte prata om.

Det förra inlägget som jag skrev om brakskit var inget resonemang. Det var ren och skär dumhet. Helt utan reson. Allt för att stundom smälta in i korkad värld. Där öron ständigt blöder…