Gott nytt år!

(null)
Årets sista dag…och jag har precis haft vad som kan vara årets sista nysattack. Om man lyckas kväva varannan nysning så blir varannan nysning dubbelt så maffig. Om man tar en klunk kaffe utan att svälja och håller käften stängd, sa har man rensat näskanalerna effektivt och med kaffesmak.
Vad det verkligen detta jag ville ha sagt på årets sista dag?

Ringde morsan innan. Hon fyller år på nyårsafton. Detta gör hon varje nyårsafton. Just det kanske är föga förvånande.
Hon blev glad iallafall att jag ringde och grattade henne. I eftermiddag blir det tårta hos syrran och ikväll blir det nyårssupé på restaurang. Låter vuxenartat om man ställer det i kontrast till att kräkas ut det gamla året under ett köksbord på någon hemmafest för att sen känna sig ensammast i världen på det nya årets första dag.
Kanske jag skall ha fluga på mig. Jag smackade en fet spyfluga som trött surrade runt i mitt kök. Jag har konserverat den. Så den är alldeles färsk. Den kan jag klämma fast mellan snibbarna på min vita kråsskjorta.
I övrigt är fluga ett ganska löjlig uppfinning. Jag menar, man ser ju helt fånig ut. Som en inslagen present i sidenrosett. Nej tacka vet jag slips! Den kan man både strypa bordsgrannen med om han eller hon är tråkig eller snyta sig i om man får en nysattack.
Var det verkligen detta jag ville tala om på årets sista dag?

Hade förövrigt namnsdag i Söndags. Om någon skäms över att de inte jar bejublat min fantastiska existens så går det alldeles utmärkt att skicka presenter i form av massiva diamanter och smutsiga sedelhögar.

Jag har aldrig varit speciellt mycket för att summera år. På ett personligt plan har det varit ett ganska vanligt ”Johan-år”. Jag har förvisso haft (och har fortfarande) en praktik plats i Ed:s datoraffär, vilket är sköj. Det har väl ätits en och en annan pizza för mycket. Full och smart på samma gång har jag också varit. Sovit länge eller inte alls. Tittat på väldigt många filmer. Saknat att spela i band. Promenerat och ätit banan samtidigt, vilket fick mig att känna mig urfånig. Läst alldeles för lite böcker och slutat upp med att tro att jag är tysk.

På ett världsligt plan har det ju inte varit något vidare. Krig och elände. Flyktingkatastrofer. Terrordåd. Och en menlös statsminister som tror att han finns.
Året avslutades med att ”The Kilmister” dog. Hårdrocken/rocken och punkens största ikon. Rock’n’rollen kommer aldrig bli den samma igen. Han har funnits där i brötande form sen jag var liten.

Nåväl. That’s it. Gott nytt år och dräglig fortsättning kära vännerrrrr!

(null)Årets sista bild får symbolisera syskonkärlek.

Julen 2015

Det var den julen. Den bara försvann. Trist att tiden bara rusar förbi. Gillar julen. Har alltid gjort.

Fick rycka in på kneget på julafton. Gick upp klockan tjugo över fem som en tomte som äter gröten innan delar ut julklappar till skäggiga barn. Jobbade sju till elva och var hemma hos syrran i perfekt tid för jullunchen. Var som en sömntuta hela julafton.
På Juldagen spelade jag och syrran och hennes man spel och åt pizza. Mitt pizzabegär började redan på julafton.

Annandagskvällen sköjade vi bort på krogen efter att ha ätit julmat igen hos morsan. Stämningen var sådär runt det ovala bordet. Den blev väl inte bättre av den sista snapsen och att morsan slängde ut oss till att Down Townabbey började.
Ute på krogen låg snapsen kvar i kropp och hode. Det var som den skvalpade runt där i skallen och gjorde mig ointelligent. Jag hade plötsligt talfel i form av ett makabert sluddrande.
Träffade en donna på krogen och siss och Kirre försvann. När jag senare försökte göra ett move på henne, sa hon att hon var bisexuell och redan hade en tjej. Hoppade över att nästla mig in i ett triangeldrama så jag delade en taxi hem med siss som plötsligt hade dykt upp från ingenstans.
Lyssande på Lana Del Rey vid köksbordet till halvsex på morgonen.

Nu är allt som vanligt igen…
Var nere en sväng på Nordstan igår. En illa vald dag, men jag var tvungen att byta en julklapp som jag fått av morsan. Bakfylle-dåreri-svetten rann under pälsmössan och jag fick panik bland halskedjor och armlänkar på Guldfynd.

På torsdag är det nyår och sen alltså ett nytt år igen. På det hela taget har jag haft ett ganska intetsägande år utan några större katastrofer, förutom den där kärleksaffären med den turkiska damen i våras, som nästan höll på att knäcka mig och få in mig på sinnessjukhus.

Där ute i julkommersen eller i Mammons tempel.

Det sägs att folk blir snälla till jul. Ingenting kan vara mindre sant. Det knuffas och man blir trampad på tårna och det buffas och trängs. Klimatet är varmare och människor kallare. En dålig kombination.

Såg eller snarare hörde en snubbe när jag var inne i en bokhandel. Han pratade med sin morsa i mobilen. Mången människor verkar ju tycka det är fruktansvärt att kalla sin mamma för morsan. Jag kan dock intyga att det låter trevligare att säga:
-Tjena morsan hur är läget? när vederbörande i fråga ringer, än det jag hörde från denna dude.
Han sa mamma hela tiden. I början lät han rätt normal och promenerade runt i långsamt tempo i affären som folk gör när de pratar i telefon. Lite disträ sådär. Sen fick han mer och mer nog av sin ”kära” mamma.
Plötsligt klampade han runt i gångarna i blixtfart och lät som en pipande tekokare som blivit kvarglömd på spisen. Med denna falsettröst ropade han:
-MEN FAN MAMMAAAAA!! Kan vi prata om det här någon annan gång!
-MEN FÖR I HELVETE MAMMAAAA. Jag har ju sagt till dig.
Han smet runt min rygg där jag stod vid någon hylla och iaktog honom. Han var som ett tåg på räls mellan hyllorna. Färdig att spåra ur. Sorlet i affären började försvinna mer och mer…
-MEN NU ÄR JAG SÅ JÄVLA TRÖTT PÅ DIG MAMMAAAA SÅ JAG ORKAR FAN INTE PRATA MED DIG MAMMAAAAA. FÖR SATAN MAMMAAAA NU LÄGGER JAG PÅ!
Jag smygtittade på honom. Han såg helt slut ut där han stod och vilade sig över en bokhylla med memoarer och biografier…

Den dåliga julstämningen märks dock extra mycket om man promenerar runt där fotgängare och bilister möts. Ganska vanligt förekommande i en stad. Obevakade övergångsställen är en livsfara. Höll på att bli påkörd tre gånger. Då pratar vi om en promenad på tio minuter. Folk är ju fan inte kloka. Antingen försöker bilisten slinka före innan man hamnat i mitten av övergångsstället eller så slinker de bakom ens rygg när man har promenerat över samma halva övergångsställe. Det kanske kan ha att göra med att det är 200 spänn rea på årets julklapp: EN ROBOTDAMMSUGARE…

Trevligast var dock stämningen på 52:ans buss. En gammal farbror som verkade ha smitit från ålderdomshemmet satt och fibblade ner sin käpp på golvet i bussen. Varje gång den hamnade på golvet var det någon som plockade upp den. Varje gång han fick tillbaka käppen tackade han. Jag som satt bakom honom hörde hur han flabbade nöjt för sig själv. Sen släppte han käppen igen med ett brak.
När han sen skulle gå av ställde han sig i gången så ingen kom förbi. Han liksom stod där och gungade och smådansade. Utan käpp. Detta höll på ganska länge. Så pass länge så busschauffören frågade i mikrofonen:
-Vad händer i min buss? Så länge det här håller på så kan jag inte köra vidare!
Gubben gick ut utan större problem. Käppen fick han tillbaka utav någon som hade klivit ut efter honom.

Slutligen har vi farmor eller mormor med tillhörande barnbarn. På Clas Ohlson kan stämningen vara ganska stressande (kan ha att göra med att de har så in i helvete med grunkor att frossa i. OCH alltid bra pris på robotdammsugare).
I Nordstan har de en rulltrappa upp till markplan när man lämnar affären.
Mormor eller farmor hade helt sonika klampat upp för rulltrappan och kanske glömt bort sitt barnbarn. Detta vet inte jag exakt. Jag dök nämligen upp i scenen där tanten var på väg ner för rulltrappan. Alltså i fel riktning. Hon trampade på utav bara helvete. Som om hon trampade vatten. Allt medan hennes barnbarn stod längst ner vid rulltrappans början. Barnbarnet bara stod där och blängde med öppen mun. Jag själv ställde mig bredvid och blängde. ”Vad gör tanten?” tänkte jag. ”Och i så fall varför?”
Mormor eller farmor trampade på ännu vildare nu. Hon började närma sig början av rulltrappan. När hon hade tre trappsteg kvar höll hon på att snava till ordentligt. ”Oj oj oj!” tänkte jag. ”Kanske bäst att rycka in.” Det hela började likna en kommande katastrof.
En vaknare individ än mig dök upp bakom min rygg. Han sa till tanten:
-Det du håller på med är väldigt farligt!
Sen gled han förbi mig och svingade upp ungen i famnen och åkte upp hela vägen med henne så. Sicken hjälte. Farmor eller mormor åkte med upp per automatik. Jag åkte upp kort efter. Jag såg hur han satte ner ungen på marken. Sen sa han till tanten att sluta leka på ett sånt farligt vis i rulltrappan igen…

Nu är jag hemma igen. Här finns bara jag. Känns just nu tryggt på något vis. Glöggen värmer och smakar fantastiskt.
Om några dagar är det jul. Detta vet jag bestämt.

Heja, heja, heja!

Har jobbat helg. Längre helg än vanligt. Började en timme tidigare idag. Och slutade en timme senare. Jag är köttad i det jättestora hodet.

Klockan åtta på morgonen, en söndag, i Brunnsparken. Det är ingen vacker syn. Skulle gissa på att 80% procent av alla som sitter, går eller står är fulla. En tredjedel av denna skara har knullrufs. En tredjedel har somnat på Mc Donalds. Den sista tredjedelen håller kanske på att nyktra till. De resterande 20% har sömnproblem eller är på väg till jobbet eller ingenstans för att ta död på tid.

Sitter på Tullen i Johanneberg. Tar en städad öl. Eller nu tar jag en till städad öl.
Anledningen att jag gick hit istället för Tullen på Andra lång är att jag ville förhindra att dras in i nåt stökigt efter-att-jobbat-i-32 timmar-sköjeri. Det brukar ofta ske på andra lång. Sen stöter jag på någon och sen är det bara roligt.
Och så slinker det ner en gammeldansk och sen en öl på det. Och en gammeldansk och en öl och en öl och en gammeldansk till för djävulen och sen drägglar jag i baren och tappar mobilen på toalettgolvet och vrålar att jag älskar världen.
Detta förhindrar jag alltså nu. Genom att sitta här själv och sippa på en öl som en handelsresande från Tråkmåla.
Här är alla två eller mer vid varje bord. Förutom jag. Som är en eller mindre.

På jobbet tidigare idag satt jag och tänkte på att man måste fått frågan ”Vad man ville bli när man blev stor?” ganska ofta när man var liten.
”Så, lille pöjk! Vad vill du bli när du blir stor?”
Tänker att alla ansträngde sig för att säga det tuffaste yrke som man kunde komma på. Polis kanske. Då fick man ju sy in bovar. Brandman. Då fick man ju rädda brinnande spädbarn ur brinnande hus. Eller agent. För då kunde man smyga runt med en tyst pistol (alltså med ljuddämpare, det kanske man inte visste att atteraljen hette då). Och bara döda lite runt omkring sig som man vill och få krama snygga bruttor som James Bond(e).
Själv vet att jag svarade att jag skulle bli rockstjärna. Som Peter Criss i Kiss eftersom jag skulle bli den bästa trummisen i världen. Ibland svarade jag även att jag skulle bli ”högtalarlådebyggare” eller ”kassetbandfixare” (jag var nämligen grym på dessa två professioner i tidig ålder).
Kan tänka mig att reaktioner och ovationer över dessa tre yrkesval var blandade.
Kanske jubelropen hade blivit högre om jag sagt helikopteråkare eller porrskådis.
Svårt att säga…men nu är jag personlig assistent och jublen slutar aldrig skalla. Speciellt inte mina egna.

”Heja! Heja! Heja”
”Ööh, ööh, ööh…”

Irish Coffee

Det går lite traggligt med skrivandet här mellan varven. Varannan-dag-principen fungerar sådär för tillfället.
Ibland sker det som så, att jag skriver något. Sen läser jag genom det och undrar vad det är för jävla trams jag skrivit. Då tar jag bort det.

Har varit på arbetsförmedlingen idag. För att lämna in ett papper om förlängning av praktikplatsen i datoraffären. En likblek och glåmig människa tog emot mig. Hon såg inte jätteglad ut.
Sen har jag promenerat i regnet. Och varit och hälsat på Siss. Och köpt en pizza. Pizzagubben slog in 75 öre på kortmaskinen. ”Vad billigt” sa jag. ”För billigt” sa han och slog in 75 kronor.

Igår var jag ute med May. Först drack vi en fantastiskt äcklig Irish Coffee. Sen drack vi en fantastiskt god Irish Coffee. ”Den här Irish Coffeen var godare än en kissemurra” sa jag till May. Det kanske var roligt sagt. Eller kanske bara dumt. Kanske inte speciellt PK heller.
Får skylla på att jag var full. Vilket jag också var.
Resten av kvällen spenderades med att tjata hål i huvudet. Kan bli så när man har för mycket kvalitetstid med sig själv.

(null)Här dricks det Irish Coffee

När gud hör bön. På Elgiganten.

Det är revolution i magen. Har nu sprungit i ilfart på dass två gånger på en halvtimme.
Vaknade halvsex i morse av att det röt och brötade i magen.
Tänkte att jag skulle ner och kolla in lite klappar idag. Det är måndag och förhoppningsvis inte så mycket fän som står i vägen mitt i affärernas gångar med dregel i mungiporna och en hjärna tommare än en konservburk.

Det hände för några år sen…
Jag stod på Elgiganten mitt i julrushen när det plötsligt sa kabrak i magen. Jag stod och tittade på en sodastreamer till morsan. Plötsligt var rallyt i gång för fullt i tarmarna. Det hela skedde mycket fort och det var inte långt ifrån att jag var tvungen att hålla ihop skinkorna.
”Herrijivlar! Oh, gudars! Oh, gudars! Oh, gudars!” tänkte jag.
Jag tittade mig runt omkring efter vitvaror-avdelningen. Om det blir krisläge kan jag alltid sätta mig på huk i en frysbox och dra ner brallorna och torka mig med ett 10-pack dammsugarpåsar.
Såg framför mig hur butiksvakterna öppnade frysboxen och sen släpade ut mig i armarna genom hela affären, med byxor och kalsipper nervirade runt anklarna och med mina fötter svavände ovanför marken. Efter att stått där och svettats en stund kom ett nytt kabrak i magen. Jag trodde undergången var nära. Jag darrade på benen…
Sen, som i ett upphörande snöfall singlades tarmvredet bort och jag var räddad.
Gud hade hört bön på Elgiganten.

Fack, måste springa igen!
Här på Stuartsgatan hör gud fan ingen bön!

På en pizzeria.

Skulle vara vänlig mot en kvinna på en pizzeria igår. Öppnade dörren när hon klev ut med händerna fulla av pizzor. Istället höll jag på att knocka henne med dörrfan i pannan.
Det kan vara det mest spännande som har hänt på länge. Inte lätt att vara en trevlig prick.

Var hemma hos emma igår. Vi drack öl och glögg. Emma skulle bjuda på middag, men hon sa att tiden hade sprungit förbi henne. Därav fick jag ingen middag och befann mig istället på pizzerian.

Och när jag satt där och väntade på min pizza öppnades dörren på glänt. En snubbe vrålade in i pizzerian: ”MIN NÄÄÄSA!”
Förstod inte riktigt vad han ville ha sagt med det. Sen stängde han dörren och lade benen på ryggen.
Pizzabagaren kom ut ur köket och frågade om jag ville nåt. Jag sa att jag inte ville det utan att någon annan ville berätta något om sin näsa.
”Det är fullt med dårar där ute i världen.” La jag till. Han nickade och gick tillbaka in i köket igen.